Inredningsfunderingar

Allt har sin tid och allt går i cykler sägs det.

När fan är det dags för drakglasbord att återinträda i inredningstidningar undrar jag. Senast måste ju varit på Sagan-om-ringen-tiden så det börjar bli dags. Jag kan ha fel men det känns som det svenska folkhemmet börjar törsta efter gothig fantasyinredning. Varje inredningsdesigners våta mardröm.

Mmm... leker med tanken.

Fan tänk att köpa på sig en paradvåning i Vasastan och dörna in tjock med knotkandelabrar, döskallelampor, tempelpelarpiedestaler, fräcka oxhudsgardiner och en riktigt präktig orchsoffa av hörngruppsmodell. Det skulle vara nåt det.

Ok man ställer sig frågan: Finns det någon människa som INTE håller på med saddosex eller driver någon form av skruvad fetishverksamhet som på riktigt tycker det är skönt att möblera sitt hem med drakglasbord och dylik inredning?

Men helt ärligt. Hellre det är att släppa in Simon Davies och Tomas Cederlund (treans inredningsgaykillar) att kladda ner sitt hem.

Den perfekta presenten

Det börjar lacka mot Juniorettes treårsdag nu.

Länge har jag funderat på en bra present. Hon har ju det mesta som passar den fas hon är inne i nu. Trehjuling, leksaksspis, dockor, doktorsväska, leksaksaffär, lego och så vidare. Det skulle vara fint att ge henne en utmaning. Något spännande och utvecklande gärna något som på sikt genererar en fin avkastning.

När jag var liten minns jag att jag fick en trollerilåda. Det var skoj men värdelöst. Dessutom vill jag inte att min dotter ska någon som helst gemensam faktor med Sveriges rikstrollisar Joe "sleazebag haircut" Labero och John "fatso" Houdi.



Jag har funderat och det lutar nog åt ett "Mitt första Meth Lab" (en något upphottad version av Den lille kemisten) istället. Intressant och lärorik väg till en smart slutprodukt med extremt bra potential till en säkrad jetset-pension.

Metamfetamin är ju som bekant fortfarande relativt sällsynt på den svenska marknaden, vilket i sig talar för att det borde vara ett smart drag ur konkurrenssynpunk. Sedan handlar det ju bara att skapa ett behov. I USA blev det snabbt en bred folkdrog under 1990-talet. Vem säger att det inte kan bli det här.

Allt som krävs är en sann entreprenörsanda som jag brukar säga.

Fan vad jag är smart.

Ibland är livets ironi slående

Innan sommaren var jag med och gjorde en kampanj för Weight Watchers frysmat. (http://www.tatagidet.nu/)

Vi köpte in en massa sjuka priser som skulle fungera som bas till hela sajten och en av produkterna råkade vara en svetsmask som av en slump hamnade på mig vid fotograferingstillfället. Plötsligt var jag och min slanka fina pre-semester-feta kropp med som enda människa i kampanjen.

Ingen större poäng i det egentligen. Bara så väldigt ironiskt nu i efterhand eftersom jag under min Berlinsemester insåg att jag på ett år lagt till med 10 ångestfyllda lösa kilon på grund av den vidrigaste bland dödssynder. Ren lättja.

http://www.tatagidet.nu/

När jag gick i högstadiet gick min dag ofta ut på att INTE råka i trubbel på eftersom jag var så otroligt spinkig. Tänk om jag vid den tiden hade vetat att jag längre fram i livet inte bara skulle behöva dras med bekvämlighetsfetma utan även agera affischgosse i en kampanj för kalorisnål frysmat med Weightwatchers som avsändare.

Då skulle jag njutit av stryket. Uppskattat det.

Foppa breddar

I dagarna har världen blivit varse att Foppa breddar sitt Crocs-sortiment med skjortor i samma patenterade plast som i tofflorna. Sweet.

Men det är inte allt. Tvärtom.

Tidigt idag svensk tid höll Foppa en presskonferens där han la korten på bordet och visade en prototyp av sitt nya "hemliga" vapen.

Foppa avslöjade att han har köpt loss originalrättigheterna till näbbkängor och ska låta världen få smaka på ett rejält maktövertag, som han själv kallar det.

Idén föddes tydligen förrförra vintern då Pappa Kent tog sig en vild bastufylla och blev nära vän samt bildade kartell med en riktig höjdare till same. Därmed fick Forsbergarna tillgång till ett i storleksordningen nästan vulgärt stort parti renläder. I bakruset ringde Kent till Foppa och bad honom ta en s.k. skadesäsong så att de kunde fila på sitt framgångskoncept i lugn och ro.

Foppa tyckte det lät som en bra idé och nu på preskonferensen ska han enligt en säker källa ha uttryckt att han nu är redo att avveckla sin haltande hockeyverksamhet till förmån för näbbkängorna.

- Nu jävlar ska vi fucka upp skomodet en gång för alla. Detta är big business. NHL är ändå bara för bögar.

Vispgrädde

I Danmark heter vispgrädde piskefløde.

Piskefløde!!

Idioter.

Jag blir inte klok på Nicolas Cage

Jag såg "The Wicker Man" med Nicolas Cage häromdagen. Gör inte samma misstag.

Det finns egentlighen inte så mycket att säga om den. Sämre blir det inte. Jag fick lust att spöa skiten ur Nicolas Cage för att han hade den dåliga smaken att köpa loss rättigheterna till skiten. Jag får lust att örfila upp mig själv för att jag slösade bort 1 timma och 42 minuter när jag så snabbt fattade att jag hade med en redig bajsfilm att göra.

Och ibland funderar jag på om Nickolas Cage kanske trots allt är utvecklingsstörd på något vis eller om han har någon skruvad böjelse för att självförnedra sig själv.

Killen har dokumenterad talang i bagen: Wild at Heart, Leaving Las Vegas och Adaptation är helt makalöst bra filmer som satt Nicolas Cage på kartan som en av de stora. Sedan att han gjort en del skit som Con Air och Snake Eyes, det kan jag förlåta. Men The Wicker Man - en film som fullkomligt stinker analost rakt igenom - det kan jag inte förlåta.

Hur tänkte han när han valde att gå in som producent i det projektet? Hade det inte varit för att jag älskade Adaptation så högt så skulle jag proklamera för en omyndigförklaring av den jäveln. Kanske tvångssterilisering också.

Kvinnor i djurmasker och face paint som skriker att "drönaren måste dö". Alltså, seriöst och en smula desperat hoppades jag in i det sista att filmen skulle avbrytas av en asgarvande Nicolas Cage som pekandes och skrattandes som förklarade att jag (tittaren) just varit med om ett experiment och att jag var idioten. Men så blev det inte.

Här sitter jag nu flera dagar senare med en kroniskt brun smak i munnen. Jag känner mig ofredad. Inte en gång till Nicolas. Det säger jag bara. Då jävlar!

Jag får lust att kasta in ett litet "tips från coachen".

Tuff replik:
What do you faggots want?! (Wild at Heart)

Otuff replik:
Jag vägrar dö för honungen (The Wicker Man)

Tick tick tick…

…och så gick en helg ur tiden och kommer aldrig åter. Fy fan!

Skulle vilja dela med mig lite av hur min fritid ser ut just nu.

Potträning!

Just nu är jag mitt uppe i den del av barnuppfostran som jag sett minst fram emot under hela Juniorettes uppväxt. Potträningen. Hon är dryga två och ett halvt och ska bli blöjfri nu är tanken. Alltså ge mig tonårsrevolt (med allt vad det innebär i knark och annan trubbelväg) nu tack, men snälla låt potträningen passera. Den är inget bra för mitt hjärta. Inte rygg heller för den delen. Ångesten sätter sig i ryggen.

Känslan. Tänk er att gå runt med en dynamitväst dygnet runt och veta att någon jävla galning på taskig medicinering sitter och fipplar med fjärrutlösaren. När som helst, var som helst smäller det. Mental stressfaktor, visst. Det är ändå INGENTING mot den psykiska terror det innebär att dra runt med ett litet barn bland folk på stan, lekplatser, caféer och hemma med vetskapen att precis när som helst (och helst när man som minst önskar) kommer en kiss- och/eller bajsbomb att brisera.

Alla som varit med om den fasen i ett barns utveckling vet att ordet ”igenmurad” får en helt ny innerbörd. Hela Tyskland bleknar i jämförelse. Dessutom är det extremt svårbegripligt hur en människa kan pissa ner sina byxor och fylla sina skor och samtidigt med ett sådant ko-lugn konstatera att ”oj, nu blev det blött pappa”.

No more, no less…

Dock har vissa framsteg gjorts och nu lämnar hon en frist på c:a 10 sekunder att hinna till en toalett innan blåsan exploderar. Alltid något.

Tick tick tick… KABLAAAMM !!

Min helg i ett nötskal.

Sverige är inte fantastiskt

Nu har jag dissat våra nordiska grannländer i rapp takt.

Danskarna mest och under lång tid för deras smått debila språk och uttal av detsamma: Vidare för deras hjälplöst mongoloida och motsträviga tjogbaserade räknesystem och för att de är så muppiga att man tror det är på skoj när de kallar sin lunch för frukost.

Norrmännen har dissats i alla tider för att de är verkar lätt efterblivna i allt som bara så mycket som tangerar "logik". Gladlynta och nyrika svin som fått för sig att de kan flabba åt livet och stå helt utanför alla internationella samarbeten och utan att ens skämmas ta en femtiolapp för en liten sur Snickers. Bara för att oljeborrtorn råkar vara lika vanliga som bidéer var i svenska övremedelklasshem på 80-talet.

Och så Finland. För att allt de tar i verkar bli skit. För att deras språk utan undantag leder ens tankar till missbruk i någon form och rent allmänt är helt jävla omöjligt. För att Finlad tagit på sig rollen att på egen hand alstra 95% av all dålig smak som existerar på detta jordklot. Finland. Landet där en kille (eller tjej för den delen) fortfarande har stor potential att få "ligga" trots vederstygglig ishockeyfrisyr och sprit- och svettdoftande andedräkt twentyfourseven.

Kanske är många fördomar och nedlåtande tonfall sprunget ur avundsjuka. På danskarna för deras tillbakalutade attityd till allting. Att de inte tar någonting på så skitnödigt allvar som vi kan göra på minsta lilla skit. På norrbaggarna för att de faktiskt kan skita i hela världen och klara sig bra ändå och för att de inte tvingas ligga och skava i mitten mellan deras lusekoftor och uralpajsarna till höger. Och kanske är jag lite extra hård mot finland - enda stället på jorden där man kan vara precis hur misslyckad och kass som helst och ändå bli framgångsrik eller rentav nationalhjälte.

Men Island har jag aldrig dissat och det är nog för att jag inte är ett skit avis på dem.

Islänningarna har gjort sig själva till ett språkmässigt uland eftersom de notoriskt vägrar att besudla sitt fräsiga vikingatugg med låneord och influenser av något slag. Jävla öbor säger jag bara. De verkar tror att de kan komma undan med vad för otyg som helst bara för att de har sina geisrar och postapokalyptiska skitlandskap. Jag blir inte heller nämnvärt imponerad av deras delikatess som består av rått hajkött som de först pissar på och sedan gräver ner i gjorden två-tre månader innan det är dags att käka. Delikatess schmelikatess säger jag bara. Det är för i helvete sinnesrubbat.

Men ok, jag kanske inte ska döma dem för hårt. Jag antar att man blir lite dum i huvudet av att bo på en vulkan.

Nä, Sverige är inte fantastiskt men vi är iallafall tjockt mycket bättre än Island på ALLA sätt.

Björn Ranelid

Vad är det med honom egentligen?

Det finns få människor som jag kan bli så uppretad av genom att bara se på. Björn Ranelid är en av dem.

Jag vet inte riktigt varför men jag tror att det är hans otyglade självgoda uppsyn och narcissistiska självbild i kombination med tantfrisyr, solariebränna och ett rejält set fuktiga och feta läppar (som närmast ger mig associationer till hur ett svullet anus måste se ut) som får mig att lacka.



Jag är trött på Björn Ranelid. Jag vill inte se honom mer. Att höra honom skulle bara bli för mycket.

Jag tror att jag hatar Björn Ranelid.

Vad FAN är det med honom egentligen?

Gregorius

Finland kallas för De tusen sjöarnas land. Det lärde jag mig i mellanstadiet. Konstigt nog är sjöar de sista jag tänker på när jag tänker på Finland. Sprit, knivar och vansinne kommer mycket längre upp på listan.

Finland självaste Mekka för dålig smak och mental ohälsa. Landet av Lordi. För att inte tala om deras tröttsamma fäbless för sin jävla sauna. Visst, det är skönt att basta - men så jävla skönt är det inte!

Men de har bra grejer också. Till exempel har de asfräna mördarnamn som Risto, Jarmo, Juha, Raimo och Arto. Det kan ingen ta ifrån dem.

...och så har de coverbandet Gregorius:



Big up för det.

Världens viktigaste webbtjänst

Blev precis tipsad om en webbtjänst man bara inte kan vara utan. Äntligen säger jag bara.

Att det skulle ta sådan förbannat lång tid innan någon kom på genidraget att skapa en tjänst där alla kan få sitt eget ip-nummer uppstönat av en sexig tjej. Som världen har väntat.

http://www.moanmyip.com/

Så går det när alla bidragspengar går åt till skit som Röda korset, Rädda barnen och olika typer av sjukdomsforskning.

Låt det bli en läxa.


Tack RG för din outtömliga källa till "internet-freak-stuff"

Kockaröv

Det är härligt att gå på lunch med sina arbetskamrater. Varje dag kan man bara sitta med och suga i sig av visdomarna som delges kring bordet.

Idag förklarade min skånske kollega (som utgett sig för att ha stenkoll på restaurangvärlden) att det finns en vanligt förekommande och bland branschfolk vedertagen åkomma som går under namnet "kockaröv". Det ska tydligen vara en form av illasinnade skavsår som uppstår mellan skinkorna på grund av grov skink-friktion och fukt (särskilt vanligt bland kockar av någon anledning) och som enligt skånsk utsago botas genom att den drabbade talkar röven med potatismjöl.

Självklar följdfråga varför med potatismjöl, varför inte med talk?

Tydligen så blir det samma sköna konsistens som på rabarberkräm när man använder potatismjöl. Vill man det undrar jag. Låter vansinnigt. 100% biologiskt glidslem mellan skinkorna. Undrar hur ofta kocken svinar mot dryga restogäster genom att preppa såsen. Vilken jävla mardröm.

Kan någon som jobbar i restaurangbranschen bekräfta denna metod och gärna även fenomenet kockaröv.

Tack!

Teknisk utveckling

Jag minns att när jag var liten hade jag en äldre kompis som hette Martin men som på grund av sin åldersskillnad på två år och oändlig visdom gick under sitt alias "Stor-Martin". Han var fett insnöad på robotar och informerade oss glin om att robotar var framtiden. De skulle styra världen.

Jag tyckte det lät svinotäckt. Maskiner liksom - det lät inte så bra. Men Stor-Martin var eld och lågor. Sa att det var ju skitbra för de kunde hjälpa till att bygga bilar och grejer. Man "bara" programmerade dem så gjorde de jobbet. Och så behövde de aldrig sova heller. Det lät spännande.

Stor-Martin berättade att USA hade gjort en prototyp på en robot i mänsklig skepnad. Sedan skulle de massproduceras och användas till allting. Snart skulle alla kunna ha en egen robot som kunde städa, laga mat, läsa böcker för och leka med en. Hur grymt var inte det liksom?

Jag minns att jag var rätt nöjd med morsan och farsan och inte riktigt fattade poängen. Dessutom bodde vi trångt i en trerummare. Jag och brorsan delade rum - det var illa nog - vi skulle fan inte ha plats för en robot också.

No way José!

Först långt senare gick det upp för mig att Stor-Martin troligen inte fick så mycket uppmärksamhet från sina föräldrar. Hans pappa var aldrig hemma och hans mamma var alltid arg. Han hade nog gärna bytt ut dem mot en robot. Deppigt.

Jag kommer ihåg hur sjukt besviken jag blev när jag första gången såg en en riktig och livs levande robot, på farsans jobb (Göteborgs Postterminal). Det var helt enkelt maskiner med en mekansisk arm som lyfte blå postlådor från en vagn och sorterade ut dem lite smart till andra vagnar. Rätt långt ifrån den bild jag hade av en sådan där skön robot med huvud, armar, ben och kropp - och inte minst talförmåga med asfrän syntetisk röst.

De där robotarna kom aldrig. Än idag vet jag inte en enda person som har en hushållsrobot. De blev nog utkonkurrerade av billig arbetskraft från öst.

Annat är det med trådlös teknik. Det är rätt koolt egentligen.

Under hela mitt liv har jag köpt den tekniska utvecklingen rakt av utan att ifrågasätta. Jag skulle troligen få kicken om de fattade hur imponerad jag är av trådlös teknik. Jag fattar inte hur det går till. Jag förstår teorin men inte hur det faktiskt går till. Ärligt talat.

Skicka signaler hit och dit och så kommer de ut i den form man känner för. Fan det är så sci-fi att jag nästan pissar på mig.

Idag kan jag spela upp musik från min dator på min vanliga stereo utan så lite som en sladd mellan de båda. Hur fränt är inte det egentligen? Tänk på det. Det är ju bara luft där emellan.

Jag kan inte greppa det.

Bara i Norge

Läste precis om en snubbe som tillbringar sina dagar i rum med madrasser till både golv, väggar och tak eftersom han 2003 knivmördade sin fru och hennes två små barn.

Den stackarn har efter att han skurit upp sina nära och kära som en jävla köttstuvning drabbats av en svår knivfobi. Det låter som en bra grej i mina öron men i Norge får det inte gå till så. Han måste botas. Därför har psykdoktorn satt igång en behadlingsform där mannen tillåts sova med en kniv under huvudkudden.

Tydligen går det bra för honom också. Han har gjort jätteframsteg. De började med babysteps i form av en smörkniv via fruktkniv och nu har han avancerat vidare till stickkniv. Inte dåligt. Snart är han nog redo för en riktigt lättmördad stridskniv skulle jag tro.

Skön logik där Norge.

Ungefär som att kitta upp mästerrymmaren Ioan Ursut med en repstege eller låta Hagamannen avtjäna sitt straff på en internatskola för flickor.

En lastbil kommer lastad...

Visst, den svenska tullen är säkert underbemannad och ganska lättlurad. Men ärligt talat, det känns som att baltmaffian tar ut svängarna lite väl mycket när de till och med börjar skylta med sina smutsiga affärer.

Operation: Desert storm

Jag orkar inte tjata mer om Croccs nu. Jag erkänner mig besegrad. Den har tagit sig in, etsat sig fast i "folksjälen" och är här för att stanna. Den kommer snart betraktas som det allra svenskaste som finns. Galet. Glöm Volvo, Ikea och Tetra-Pak. Glöm dalahästar, wasa-knäcke, falu-rött, sill och nubbe, trällor (träskor) och glöm för i helvete alla älgbesmyckade tysksouvernirer. Nu är det Crocs som gäller för hela slanten.

Härom dagen såg jag i en skobutik på Södra Larmgatan att Crocs nu även finns i ballerina-modell samt som stövlar. Då blev jag svag och ledsen.

Och när jag börjar tro att jag sett allt... då går en man förbi utanför Hemköp och på fötterna har han den svenska folktofflan - i ökenkammo-mönstrad modell. ÖKENKAMMO!!

Vansinnet tar visst aldrig slut.

Tackas lille Hajald

Idag blåser två av tre skitkvällstidningar upp att Harald Treutiger fått sparken på löpet. En bild på en bekymrad Harald och ett citat i stora svarta bokstäver säger: "De tycker jag är för ful".

Lägg av för fan din lipsill, har jag lust att skrika rätt upp i ansiktet på honom. Han är inte för ful. Han är kass. Det är nog där skon klämmer skulle jag tro. Det och att han bara har tjugofem tittare i sitt skitseglingprogram.

Tv fullkomligt kryllar av fula människor. Titta på bosse bildoktorn, ingen superhunk direkt. Harald skulle dessutom lätt platsa bland SVT:s smått beiga vädermän. Fagrare killar kan en blindbock pricka.

Vidare har andra människor utan vare sig talang eller looks lyckats landa på fötter. Ta bara Hans "kuken" Fahlén eller Peter Siepen som exempel.

Jävla Harald. Folk får sparken varje dag utan att en jävel bryr sig men på nåt sätt har han lyckats han böla till sig folkets stöd och startat en närmast pervers rädda-harald-kampanj.

Motbjudande Harald. Motbjudande.

Hårda bud i Mellerud

Bokstavligt talat.

GP skrev i förrgår om en kreativ invånare i Mellerud. Mikael Karlsson.

Melleruds kommun hade öppnat upp för "medborgarförslag", ett käckt sätt att öka demokratin på kan man tycka. Ett sätta tjäna sköna utpressarpengar på tyckte Mikael Karlsson.

Grejen är att varje förslag beräknas kosta c:a 5000 spänn att utreda och MÅSTE utredas i enlighet med svensk byråkratimodell. Den lille spjuvern Mikael Karlsson kom då på den briljanta idén att lämna in 101 troligen rätt värdelösa förslag, vilket kommer kosta kommunen ungefär exakt en halv mille. Sweet.

Jag vågar gissa att förslagen är av blandad kvalité och troligen rymmer allt från att kommunen borde täcka stadens trottoarer i bajs en gång om året till att bygga en ny rondell för varje färdriktning i varje redan existerande rondell.

Efter att han lämnat in samtliga förslag skickade han även in ett "erbjudande" där han erbjöd sig att dra tillbaka alla sina förslag för en ringa ersättning om 25.000 svenska riksdaler.

Jag skulle tippa att många i Melleruds befolkning känner ett rätt tajt sug efter att samla ihop ett gammalt hederligt lynchposse och sedan rulla det lilla svinet i kontaktlim och müsli eftersom en halv mille måste dras in genom snävare budgetering inom andra verksamhetsområde t.ex. de stående förstahandsalternativen "barnomsorg" och "sjukvård". Det hade jag velat.

Samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite imponerad av det kreativa i det. Att en liten man för en gångs skull lyckas bli en svår rövklåda genom sätta käppar i det stora maskineriet och inte tvärtom som fallet nästan alltid är annars.

Hjälte eller svin?

Hjältesvin kanske.


Läs artikeln här>>

Udda fakta

Tänkte eventuellt börja berätta lite om mig själv här på bloggen.

Så så, lugn och fin. Jag menar inte den där vanliga och förbannat astråkiga fakta som "jag tycker om att glo på film, fotografera och läsa böcker på min fritid" eller "jag äcklas av konsistensen hos överkokt pasta och har svårt för liza marklund som person" heller för den delen, Det gör jag ju redan. Jag syftar på lite mer udda fakta.

Lite i stil med då när jag outtade min tvångsmässiga luktmongo-störning.

Här går vi:

Ibland när jag snyter mig kan jag bara inte låta bli att veckla upp snorpappret och kolla upp hur illa det egentligen stod till i snoken. Stört som fan, jag vet. Fast det är inte slut där.

Ju sämre skick snytpappret är i efter en näsfanfar, desto gladare blir jag. Jag fattar inte riktigt själv vad som är själva dealen där men om det visar sig vara dräparklass på piprensningen så kan jag nästan känna mig lite stolt. Som om jag precis åstadkommit något viktigt för eftervärlden. Minnesvärt. Ungefär som en konstnär som överväldigas lite av sin egen talang.

Det bästa är när jag lyckas med ett s.k. multifräs (blandad konsistens och färgskala). Då kan jag riktigt tänka: "Fan Mikael, det var allt ett rejält snyt" och tror mig nästan men bara nästan kunna urskilja en känsla av vemod, att det faktiskt tar emot lite att spola ner och slänga bort pappret (min canvas) sådär utan vidare.

Skumt va, men jag reflekterar åtminstone över det.

Way out west i korthet

Var på cityfestival i helgen. Way out west. Mycket bra och mycket dåligt.

Bra:
Bra band, bra upplägg av festivalområdet, smart utplacering av plastmattor framför scenerna och på det stora hela en mycket trevlig festivalupplevelse.

Dåligt:
Ölhagar, ockerpris på blasköl och foder, förbud-förbud-förbud, pissväder, för tajt spelschema.

Alltså jag kanske kommer gå igen. Men fan vad de måste kamma upp matkvalitén och framförallt priserna. Fyrtio spänn för en korv med bröd är FAN inte OK. Inte heller att bända ur en törstig festivalbesökare en halv hundring för en utspädd Hof. Rätt så jävla långt ifrån OK om man säger så.

Det är nästan så man skulle vilja spöstraffa den som godkände prissättningen.

Bara festivalpasset gick ju loss på tolv hundra, en rätt så oblyg summa för två festivaldagar kan man tycka. Att utöver det kräma på med norska vansinnespriser på förplägnad är så oetiskt att djävulen själv skulle skämmas.

Att vidare inte låta människor ta med sin svindyra öl in på spelningen är bara det så jävla löjligt att man knappt tror det är sant. Fast så är det ju när Sverige ordnar med kalas så det var egentligen ingen chock. Paraplyförbudet (i sveriges regnigaste stad) var däremot förvånande - vart får de allt ifrån kan man undra?

Om det blir ett år till får de fanimej kamma till sig med sån skit.