Om Harald Treutiger hade varit dansk hade han varit superstar idag...
Egentligen borde han vara det ändå. Han är skön. Jag diggar honom. Jag skulle vilja Reclaima honom. Göra en "Kony 2012" i Haraldformat. Treutiger 2012 - med syfte att låta honom få en plats i nästa säsong av Stjärnorna på slottet. Vilka är med i uppropet? Hand upp.
onsdag, mars 28, 2012
tisdag, mars 27, 2012
Svenskhat & smørrebrød
Sicken helg!
Vi har glidit runt, tittat i affärer och på grejer, druckit öl med jämna mellanrum, utforskat för oss helt nya delar av den danska huvudstaden och på det stora hela trivts jävligt bra. Bodde gjorde vi på Plaza (1 minut från centralen) på översta våningen med egen balkong. Jag gillar Köpenhamn. Även om Köpenhamn inte riktigt gillar mig. Det är en komplex kärlekshistoria.
Vi fick känna av det klassiska svenskhatet. Det omotiverade. Absolut inte av alla men av tillräckligt många för att man kan ana att det finns en slags struktur, för att inte säga kultur, som går ut på att hata svenskarna. Bara för att. Det är lite frustrerande. Jag fattar svenskhatet som baseras på att en massa äckliga malmöiter åker över sundet för att supa, skräna, spy och pissa ner hela stan. Samtidigt känns det som att det var ett tag sedan. Det är ju inte direkt ett ekonomiskt genidrag man gör om man väljer att bli full i Danmark. Det svenskhatet jag snackar om är det som baseras på att man bara finns, ger dem pengar i utbyte mot förplägnad och eller grejer – och andas av deras luft. Man känner det tydligt. Stämningen. Man kan vara hur jävla skön som helst och de behandlar en som piss ändå. Man vill liksom säga till dem att skärpa sig men det går knappast att vinna den kampen. Inte när man är på deras planhalva. Svenskhatet verkar ha blivit så gängse att det nästan går att göra en dna-profil på det.
Förvisso är det ju knappast bara svenskar som får känna hur det är att vara hatad av danskarna. Det är väl snarare så att de är sjukt jävla främlingsfientliga och förbannat enade i det också. Det lär ju knappast vara så att bara folk från Dansk Folkeparti jobbar på barer och i butiker. Rasistpartiet är nog bara mer fokuserat på just muslimer medan det generellt danska förhållningssättet mot omvärlden är att kollektivt hata alla lika mycket.
Hur som helst kan det kanske vara nyttigt att känna hur det känns att försöka passa in och ändå tvingas stanna ute i kylan. Just sayin.
Sedan har vi smørrebrødet. Helt ärligt. Jag tycker det är piss. Säg vad ni vill. Tipsa mig om det äldsta, mest äkta, överdådiga, fantasirika och mest speciella smørrebrødstället i stan. Smørrebrød är fortfarande bara en jävla macka med orimligt mycket pålägg. Det är verkligen skitsamma om det är varmt eller kallt, tar upp en hel tallrik, och om det innehåller både kött fisk och allt mittemellan. Det är och förblir en macka. Men inte i Danmark. Nä, ohhhh.... där är det kultuuur.
Det finns till och med människor som är kända för sina smørrebrød. Jag menar på riktigt kända. Har ni hört på det? Hur låga krav kan man egentligen ha på en människa om det är fullt möjligt att bli superstar för att man kan slänga ihop en någorlunda god smörgås? Samtidigt står man inte ut med en människa om den bara råkar komma från ett annat land. Vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsats av det.
Vi har glidit runt, tittat i affärer och på grejer, druckit öl med jämna mellanrum, utforskat för oss helt nya delar av den danska huvudstaden och på det stora hela trivts jävligt bra. Bodde gjorde vi på Plaza (1 minut från centralen) på översta våningen med egen balkong. Jag gillar Köpenhamn. Även om Köpenhamn inte riktigt gillar mig. Det är en komplex kärlekshistoria.
Vi fick känna av det klassiska svenskhatet. Det omotiverade. Absolut inte av alla men av tillräckligt många för att man kan ana att det finns en slags struktur, för att inte säga kultur, som går ut på att hata svenskarna. Bara för att. Det är lite frustrerande. Jag fattar svenskhatet som baseras på att en massa äckliga malmöiter åker över sundet för att supa, skräna, spy och pissa ner hela stan. Samtidigt känns det som att det var ett tag sedan. Det är ju inte direkt ett ekonomiskt genidrag man gör om man väljer att bli full i Danmark. Det svenskhatet jag snackar om är det som baseras på att man bara finns, ger dem pengar i utbyte mot förplägnad och eller grejer – och andas av deras luft. Man känner det tydligt. Stämningen. Man kan vara hur jävla skön som helst och de behandlar en som piss ändå. Man vill liksom säga till dem att skärpa sig men det går knappast att vinna den kampen. Inte när man är på deras planhalva. Svenskhatet verkar ha blivit så gängse att det nästan går att göra en dna-profil på det.
Förvisso är det ju knappast bara svenskar som får känna hur det är att vara hatad av danskarna. Det är väl snarare så att de är sjukt jävla främlingsfientliga och förbannat enade i det också. Det lär ju knappast vara så att bara folk från Dansk Folkeparti jobbar på barer och i butiker. Rasistpartiet är nog bara mer fokuserat på just muslimer medan det generellt danska förhållningssättet mot omvärlden är att kollektivt hata alla lika mycket.
Hur som helst kan det kanske vara nyttigt att känna hur det känns att försöka passa in och ändå tvingas stanna ute i kylan. Just sayin.
Sedan har vi smørrebrødet. Helt ärligt. Jag tycker det är piss. Säg vad ni vill. Tipsa mig om det äldsta, mest äkta, överdådiga, fantasirika och mest speciella smørrebrødstället i stan. Smørrebrød är fortfarande bara en jävla macka med orimligt mycket pålägg. Det är verkligen skitsamma om det är varmt eller kallt, tar upp en hel tallrik, och om det innehåller både kött fisk och allt mittemellan. Det är och förblir en macka. Men inte i Danmark. Nä, ohhhh.... där är det kultuuur.
Det finns till och med människor som är kända för sina smørrebrød. Jag menar på riktigt kända. Har ni hört på det? Hur låga krav kan man egentligen ha på en människa om det är fullt möjligt att bli superstar för att man kan slänga ihop en någorlunda god smörgås? Samtidigt står man inte ut med en människa om den bara råkar komma från ett annat land. Vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsats av det.
torsdag, mars 22, 2012
Bloggtips
Idag tipsade en kollega mig om bloggen "Reklamare med halsduk inomhus". Briljant i all sin enkelhet. Älskar temabloggar där iden är förklarad redan på domännamnet. Som "Kim Jong Il looking at things". Frågan är om det inte är samma person. Min intuition lutar i alla fall med en säkerhet på 97% åt att det är en reklamare som ligger bakom halsduksbloggen.
Hela konceptförklaringen är för övrigt underbar: Man blir lite nervös när först ingen på ett reklambyråporträtt bär halsduk inomhus, men plötsligt ser man att någon har det och då blir man lugn.
Hela konceptförklaringen är för övrigt underbar: Man blir lite nervös när först ingen på ett reklambyråporträtt bär halsduk inomhus, men plötsligt ser man att någon har det och då blir man lugn.
onsdag, mars 21, 2012
Miljöbilsägaren
Vi har köpt en Peugeot 308 SW och är mycket nöjda med det. Kombi och miljöbil i ett. Silvermetallic. Där bidrog jag till att bibehålla ett stadigt grepp om den åtråvärda svennebananposition nummer ett. Gött.
Nä, man ska inte sticka ut. Tro att man är nåt och köpa ett slösaktigt åk med lädersäten och vardagsrumskomfort. Och absolut inte fler hästkrafter än nödvändigt. Bra med lite lastutrymme också. Bensinsnålt ska det vara. Och automatväxlat såklart. Men dragkrok skulle nog vara att förhäva sig. Eller också inte. Kanske dragkrok ändå. Åka till tippen på helgerna. Lasta grejer. Backa med släp och sånt.
Men någonstans kommer det rinna över. Det känner jag på mig. Någonstans kommer en gnista slå an revoltfnösket i den lilla medelklassrebellen inom mig. Jag kommer troligen bli helt vild. Jag tänker skaffa miljöbevis till bilen och sedan börja nöjesparkera inne i stan. Scouta de bästa platserna, inte för att jag behöver utan för att jag kan, och sedan bara stå där två timmar i taget. Helt gratis. Kanske kommer jag börja sluta lite före alla andra. Särskilt på fredagar. Åka hem till mina egna kvarter och tjyvpassa parkeringar. Bre ut mig sådär onödigt mycket på gatan. Generösa luckor både fram och bak. Sedan kanske jag börjar använda min garageplats som shurgardlager, eller hyr ut den dyrt till vad som helst men inte bilförvaring. Jag ska bete mig. För det kan man när man har miljöbil och allt. Då är man god nog. Då har karman inte en chadde.
Nä, man ska inte sticka ut. Tro att man är nåt och köpa ett slösaktigt åk med lädersäten och vardagsrumskomfort. Och absolut inte fler hästkrafter än nödvändigt. Bra med lite lastutrymme också. Bensinsnålt ska det vara. Och automatväxlat såklart. Men dragkrok skulle nog vara att förhäva sig. Eller också inte. Kanske dragkrok ändå. Åka till tippen på helgerna. Lasta grejer. Backa med släp och sånt.
Men någonstans kommer det rinna över. Det känner jag på mig. Någonstans kommer en gnista slå an revoltfnösket i den lilla medelklassrebellen inom mig. Jag kommer troligen bli helt vild. Jag tänker skaffa miljöbevis till bilen och sedan börja nöjesparkera inne i stan. Scouta de bästa platserna, inte för att jag behöver utan för att jag kan, och sedan bara stå där två timmar i taget. Helt gratis. Kanske kommer jag börja sluta lite före alla andra. Särskilt på fredagar. Åka hem till mina egna kvarter och tjyvpassa parkeringar. Bre ut mig sådär onödigt mycket på gatan. Generösa luckor både fram och bak. Sedan kanske jag börjar använda min garageplats som shurgardlager, eller hyr ut den dyrt till vad som helst men inte bilförvaring. Jag ska bete mig. För det kan man när man har miljöbil och allt. Då är man god nog. Då har karman inte en chadde.
fredag, mars 16, 2012
Den jobbigaste (roligaste) autocorrecten jag sett
Jag följer en kille på instagram. Han skärmdumpade ett sådant där klassiskt "damn-you-autocorrect". Så jävla hemskt. Och roligt för oss andra. Det går liksom inte riktigt att leva sig in i den terror han måste ha upplevt under den korta men explosiva sekvensen. Det går bara att snudda vid obehaget och tur är väl det.
Kungen
Nu är det fredag och därför vill jag bjuda på ett TGIF-klipp som en man med mycket god smak skickade till mig nyligen. Vassego!
onsdag, mars 14, 2012
Urban legend
Apropå rikskuponger. När vi var små brukade en kompis framhärda i att frimärken var lika fullgoda betalmedel som pengar. Att man i princip skulle kunna betala allting med frimärken. Vi ett tillfälle gick vi till och med till den lilla kiosken på Nordmannatorget i Kungälv och försökte köpa var sin 88:an med hans mammas frimärksrulle i högsta hugg. Jag kan än i dag minnas hur kinderna hettade av förnedring när Ted som ägde kiosken gapskrattade oss i ansiktet och frågade om vi tänkte skicka glassen någonstans. Vi lommade skamset därifrån, men min kompis hävdade att det Ted bröt mot lagen. Att det var som han sa. Jag brydde mig inte. Efter den lilla episoden försökte jag mig aldrig mer på frankeringstricket.
Ganska nyligen hörde jag någon påstå att man kan använda frimärken på alla statliga inrättningar. Det fick mig att minas. Samtidigt var det en svindlande tanke. Tänk att betala restskatt, skaffa pass eller handla torr fika i bistron på X2000 – med gammalt porto. Det hade varit so-weet. Bara för att jävlas liksom.
Efter lite powergooglande inser jag dock att det bara är en urban legend. Aldrig får man vara glad. Kan knappt bärga mig ifrån att lägga vantarna på ett saftigt häfte rikskuponger.
Ganska nyligen hörde jag någon påstå att man kan använda frimärken på alla statliga inrättningar. Det fick mig att minas. Samtidigt var det en svindlande tanke. Tänk att betala restskatt, skaffa pass eller handla torr fika i bistron på X2000 – med gammalt porto. Det hade varit so-weet. Bara för att jävlas liksom.
Efter lite powergooglande inser jag dock att det bara är en urban legend. Aldrig får man vara glad. Kan knappt bärga mig ifrån att lägga vantarna på ett saftigt häfte rikskuponger.
Vill-ha-pryl: Rikskuponger
Min kollega brukar betala sin lunch med rikskuponger. Hon snor dem från sin kille som får dem på sitt jobb. Jag skulle också vilja ha rikskuponger. Så jävla skönt retro. Byta till sig lunch mot små lappar med varierande valör, som ser ut ungefär som monopolpenkis. Lite som på den gamla härliga ransoneringstiden. De är bara goda för mat. Man kan inte köpa sprit och bus. Bara lunch.
Och den där krispiga känslan av att man ställer till det lite för samma näringsidkare, som för bara ett litet tag sedan hade för vana att lägga på en extra summa för att man betalade med kort. Rättvisa by hämnd liksom. BAM BAM BAM. Där har du lite kuponger din jävel. Bara vetskapen om att det blir lite jobbigare för dem, för att de i sin tur måste samla ihop kupongerna, kanske stoppa dem i ett litet kuvert tvingas och tvingas gå till banken för att lösa in dem och därmed säkerligen bli fistade av någon omotiverad bankavgift på kuppen. Det gör rikskuponger till en nästan sexigt analog produkt.
Mmmm... Rikskuponger.
Och den där krispiga känslan av att man ställer till det lite för samma näringsidkare, som för bara ett litet tag sedan hade för vana att lägga på en extra summa för att man betalade med kort. Rättvisa by hämnd liksom. BAM BAM BAM. Där har du lite kuponger din jävel. Bara vetskapen om att det blir lite jobbigare för dem, för att de i sin tur måste samla ihop kupongerna, kanske stoppa dem i ett litet kuvert tvingas och tvingas gå till banken för att lösa in dem och därmed säkerligen bli fistade av någon omotiverad bankavgift på kuppen. Det gör rikskuponger till en nästan sexigt analog produkt.
Mmmm... Rikskuponger.
tisdag, mars 13, 2012
Fuck them if they can't take a joke
Har just avnjutit Jonas Gardells krönika "Helga humorn", två veckor efter alla andra. Fy fan vad bra. Han lyckas verkligen formulera exakt det jag känner inför den tröttsamma långtråkiga näthatsdebatten. Han skriver om medieklimatet där varje skämt när det förs vidare uppförstoras till ett "hån", där varje rolig formulering omdefinieras till "mobbning". Han kallar det de humorlösas hämnd, ledd av Aftonbladet och Expressen. Och han har helt rätt. Det är fan helt otroligt när man tänker på det.
Men det stannar inte med kvällsblaskorna. Precis samma klimat har börjat råda i alla forum där folk tycker och tänker helt fritt. Inte minst i bloggdammen. Nu är jag förvisso ingen komiker, men jag har kommit på mig själv allt oftare med att tona ner mina syrligaste skämt och ilskna kommentarer, bara för att inte trampa på ömma tår. Jag har låtit mig kuvas och jag hatar det. Det är obra. Det leder till dåligt omdöme och dåligt avvägda skämt. Tråkigt. Precis lika lite som Gardell menar att Ranelid verkligen behöver lobotomeras bara för att han twittrar det, i samband med att Ranelid hävdar sina egna bedrifter som större än Nobelpristagarnas, lika lite menar jag att jag verkligen vill plocka fram ett pumphagel och gå loss när jag utsätts för allsköns idioti i min vardag. Det är bara så jävla skönt att ta i lite ibland.
Jag älskar hur Gardell jämför kvällspressens relation till sanningen med sitt eget rövhål; beundransvärt tänjbart. Och jag välkomnar hans uppror mot en bokstavstolkande medietillvaro med en stor applåd.
Klapp. Klapp. Klapp. Klapp
Men det stannar inte med kvällsblaskorna. Precis samma klimat har börjat råda i alla forum där folk tycker och tänker helt fritt. Inte minst i bloggdammen. Nu är jag förvisso ingen komiker, men jag har kommit på mig själv allt oftare med att tona ner mina syrligaste skämt och ilskna kommentarer, bara för att inte trampa på ömma tår. Jag har låtit mig kuvas och jag hatar det. Det är obra. Det leder till dåligt omdöme och dåligt avvägda skämt. Tråkigt. Precis lika lite som Gardell menar att Ranelid verkligen behöver lobotomeras bara för att han twittrar det, i samband med att Ranelid hävdar sina egna bedrifter som större än Nobelpristagarnas, lika lite menar jag att jag verkligen vill plocka fram ett pumphagel och gå loss när jag utsätts för allsköns idioti i min vardag. Det är bara så jävla skönt att ta i lite ibland.
Jag älskar hur Gardell jämför kvällspressens relation till sanningen med sitt eget rövhål; beundransvärt tänjbart. Och jag välkomnar hans uppror mot en bokstavstolkande medietillvaro med en stor applåd.
Klapp. Klapp. Klapp. Klapp
onsdag, mars 07, 2012
Den där tiden i månaden...
Så var det dags igen. Sista paret linser. Det är lika välkommet varje gång. Ungefär lika lajbans som alla kvinnor måste tycka det är att plöja ner sina pengar på mensskydd. Det är ett nödvändigt ont som borde subventioneras. Jag är ju handikappad goddammit. Hit med hjälpmedlet bara. Glasögon är liksom inte ett alternativ. Inte med mitt synfel. Det skulle inte finnas en chans i helvetet att jag skulle få ligga igen. Om Josefine nu inte råkar hysa amorösa känslor för killar som Milton i Office Space.
Ledsamt men sant. Jag skulle se ut som en fisk hur jävla mycket laser de än skulle slipa glasen med. Det är ett faktum jag blev våldsamt varse 2006, när jag lyckades komma över ett mindre parti piloglasögonbågar av större modell, och optikern sänkte mig totalt genom att förklara för mig att, med mitt synfel skulle min näsrygg aldrig orka hålla upp tyngden av de glasblock som skulle få installeras i bågarna. Det var ett nederlag.
Men. Jag har haft linser sedan jag var 14 år och trivs faktiskt ganska bra med det. Har provat det mesta på marknaden skulle utan att slå mig allt för mycket på bröstet våga påstå att jag är lite av linsbärarnas McGyver. Som jag har trixat med olika sorter och tänjt på deras förbrukningslängder för att riktigt maxa den ekonomiska insatsen. Så har jag även provat ett antal linsleverantörer genom åren. Några bra och några struliga. Och en riktig jävla usel (Nordic Lenses) som inte bara lät mig vänta på linserna i nästan fyra veckor, utan även verkade ha förvarat dem i en pizzaugn med tanke på att två av sex par var helt deformerade och eller frasiga = dålig överraskning. Blir rasande bara av att minnas det.
Nä, ska man handla linser på nätet. Och det ska man. Då är det banne mig Lenson som gäller. Det säger jag inte bara. Jag menar det. Bra priser, bra service, snabba leveranser och mycket trevligt bemötande om man har frågor.
Ledsamt men sant. Jag skulle se ut som en fisk hur jävla mycket laser de än skulle slipa glasen med. Det är ett faktum jag blev våldsamt varse 2006, när jag lyckades komma över ett mindre parti piloglasögonbågar av större modell, och optikern sänkte mig totalt genom att förklara för mig att, med mitt synfel skulle min näsrygg aldrig orka hålla upp tyngden av de glasblock som skulle få installeras i bågarna. Det var ett nederlag.
Men. Jag har haft linser sedan jag var 14 år och trivs faktiskt ganska bra med det. Har provat det mesta på marknaden skulle utan att slå mig allt för mycket på bröstet våga påstå att jag är lite av linsbärarnas McGyver. Som jag har trixat med olika sorter och tänjt på deras förbrukningslängder för att riktigt maxa den ekonomiska insatsen. Så har jag även provat ett antal linsleverantörer genom åren. Några bra och några struliga. Och en riktig jävla usel (Nordic Lenses) som inte bara lät mig vänta på linserna i nästan fyra veckor, utan även verkade ha förvarat dem i en pizzaugn med tanke på att två av sex par var helt deformerade och eller frasiga = dålig överraskning. Blir rasande bara av att minnas det.
Nä, ska man handla linser på nätet. Och det ska man. Då är det banne mig Lenson som gäller. Det säger jag inte bara. Jag menar det. Bra priser, bra service, snabba leveranser och mycket trevligt bemötande om man har frågor.
Saker man gör tillsammans II
Går på vernissage. Blir fulla som två ägg. Ropar in korvkonst för tusentals kronor.
tisdag, mars 06, 2012
Saker man gör tillsammans...
Idag var jag hemma från jobbet. Känner mig ganska krasslig och tyck-synd-om. Ledvärk, illamående, feberfrossa och sånt. Då är man inte så tuff. Josefine mår också lite so so. Det är trist att må dåligt. Men det är också lite mysigt för man kan passa på att hitta på grejer ihop då. Sånt man inte gör varenda dag... T.ex. så gav Josefine mig nyss en komplett manikyr. Vilken grej va. Det har jag aldrig fått innan.
Hon började med att polera upp en medelglans på naglarna med slags polersvamp. Sedan applicerade hon en cleanser med inbyggd peeling typ, som hon masserade in på naglarna. Vidare strök hon på ett lager myrrolja som tydligen stärker och bygger upp. Det blev blankt utav bara fan. Glans 8. Till sist applicerade hon en mjukgörande nagelbandsconditioner och smörjde in mina händer med en mandel/jojoba-handkräm.
Nu så här direkt efteråt är det svårt att tro att de här späda tassarna alldeles nyss såg ut och kändes som ett par grovarbetarlabbar. Formade av kontorstidens tand och hårt tangentbordsknattrande. Luktar gott gör de också.
Hon började med att polera upp en medelglans på naglarna med slags polersvamp. Sedan applicerade hon en cleanser med inbyggd peeling typ, som hon masserade in på naglarna. Vidare strök hon på ett lager myrrolja som tydligen stärker och bygger upp. Det blev blankt utav bara fan. Glans 8. Till sist applicerade hon en mjukgörande nagelbandsconditioner och smörjde in mina händer med en mandel/jojoba-handkräm.
Nu så här direkt efteråt är det svårt att tro att de här späda tassarna alldeles nyss såg ut och kändes som ett par grovarbetarlabbar. Formade av kontorstidens tand och hårt tangentbordsknattrande. Luktar gott gör de också.
fredag, mars 02, 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)