Men idag är det stadsfest i Laholm. Det är nåt speciellt när mindre orter ställer till med stadsfest. Jag älskar Laholm. Det är en fantastiskt vacker liten stad och bra på många sätt. Men varenda gång jag ser programmet för den årliga stadsfesten hugger det till som av en smutsig stilett i magen. Ångest. Det är liksom krocken mellan det fina i viljan att skapa något fint för invånarna att samlas och ha skoj kring en sommardag om året och bajsmackan till ambitionsnivå.
Det hela består av två delar:
Dagen som är gratis och öppen för alla. Då bjuds det på allt från glass och ballong till körframträdande, gympauppvisning, linedance och någon random form av dassig underhållning. För några år sedan stod Ulf Lundells gamle parhäst Janne Bark på scenen och sexade upp publiken med några fräcka riff. Det var vi, en utvecklingsstörd kvinna som dansade loss allra längst fram och några medelålders infödingar som gått åt spriten tidigt dagen till ära. Janne svängde med gitarren och åt oblygt upp Josefine med blicken. Det var groteskt.
På kvällen dundrar de på med det feta underhållningen och då är det klart att det kräver sitt inträde (vilket i år ligger på en kvarts tusenlapp). Men så får man också pang för pengarna. Affischen ger sitt löfte om att kvällen ska komma att kantas av flera härliga uppträdanden. På listan står bl.a. Voizone (som jag bara förutsätter är något slags a capella-spektakel), Edward and the Hayriders och SNSB som består av ett gäng killar som är så fräna att de valt att gå under en akronym som utläses Sveriges Näst Snyggaste Band (på riktigt), vilket blir extra kul när man ser bilden på dem och det blir så jävla uppenbart att de egentligen tycker att de är SSB (Sveriges Snyggaste Band).
 |
| Korpengänget: Sveriges Näst Snyggaste Band |
De riktigt tunga namnen är markerade i fetstil och då är det inga mindre än de lokala förmågorna "Joddla med Siv" (?) som ska tända glöden hos Laholmarna. Och när det väl glöder är det dags för nästa feting att ta över. Och vem passar då bättre än Lennie Norman aka mannen med världens kortaste Wikipedia-sida? Nej, svara inte, det var en retorisk fråga. Det givna svaret är såklart "alla", vilket givetvis också innefattar kvällens konferencier tillika headliner Clabbe af Geijerstam eller "Legenden Clabbe af Geijerstam" som programaffischen ordagrant proklamerar.
Jag har tillbringat delar av nästan tio somrar nere i de här trakterna och det kan jag säga. Det krävs inte mycket för att få uppslutning på ett event i Laholm. Folk går man ur huse. Bara det händer någonting (vilken med ovan nämnda uppsättning kanske är gränsfall ändå). Det är nog inte unikt för Laholm heller. Det fungerar nog på ungefär samma sätt i Finspång också och de flesta mindre samhällen. Inget kommer gratis. Man får själv söka upp aktiviteter och större delen av året när det råder allmän dvala så lägger sig händelsefattigdomen som ett tjockt lager aska. Och alla vet ju att under askan glimmar glöden. Den glöd som Lennie och Clabbe ikväll är tänkta att blåsa liv i nere i Laholm City. Nä, fy fan alltså. Jag unnar verkligen Laholmarna lite bättre nivå på underhållningen. Jag menar det måste ju finnas drivor med folk som åkte ut allra först i både Sikta mot Stjärnorna och Fame Factory, som ändå borde vara tio gånger mer aktuella affischnamn än Claes af Geijerstam och Lennie Norman.
 |
| Let me entertain you! |
Frågan är ens hur arrangörerna, med sina samlade medel, ens lyckades få till en så risig uppsättning. Fick de ett bra paketpris på ö-kändisar när invigningsturnén av Caremas nya äldreboenden plötsligt bokades av pga "bristande intresse" från de boende?
Och tänk bara att vara Clabbe af Geijerstam. Alltså säkert asball på 70- och 80-talet. Inget tvek på det. Då var hans kalsonger säkert rena alfabetsgruvan. Men 2016. Sveriges första discjockey och mannen med munlädret från succéformatet "Rakt över Disc", som sägs ha varit populärt under nöjessveriges DDR-era. Inte riktigt samma håll-käften-status idag kanske. Usch! Jag kan bara tänka mig motigheten i att behöva masa sig ut på vägarna ännu en gång och leka a-listare på sina svingamla meriter. Lika lätt som att köra ett gympapass i en bassäng med smältost. Duon Clabbe och Lennie får mig att tänka på Mikey Rourke i The Wrestler. Minus musklerna. Ett sånt bottenlöst jävla mörker det måste vara.
Nej, det har inte med någon taskig inställning till Clabbe att göra. Jag har inget emot honom. Tvärtom. Han verkar väl vara en ganska så genomhärlig person. Men det verkar vaktmästaren på mitt jobb också. Jag vill för sökerhets skull också påminna om att jag själv kommer från Göteborg, så ingen kommer på tanken att det här skulle handla om nån dryg storstadselitism. Göteborg. Staden som tycker det räcker gott att låta Bruce Springsteen och Håkan Hellström frälsa byborna en gång om året för att kunna kalla sig musikstad. Staden som verkar hata små och mellanstora scener.
Jag kan bara inte låta bli att reflektera hur bisarrt det är att artister lipar över hur svårt det är att livnära sig på sin skit när landsorten fungerar som ett storindustriellt skyddsnät för personer för att de var duktiga på att spela skivor och prata fort för fyrtio år sedan.
