Sillen fast i tågkaoset!

Bara så ni vet. Leffe Silbersky har nu fått smaka på SJ:s kalla fist. Det gillar han inte. Tågförseningar. Han är arg. Han är fullkomligt rasande. Så arg att bistrokaffet och renklämman sprutar ur munnen på honom när han pratar med kvällspressreportern. Det här ska de få fan för SJ. Det första uppdraget han kommer att tacka nej till blir när en SJ-anställd behöver hans hjälp.

Bra jobbat Expressen. Högintressant.

Ibland förvånar till och med Sverigedemokrater

Googlade runt lite och hittade en artikel ur Sydsvenskan från i somras. Det var Sverigedemokraterna igen med Lars-Anders Espert och hans sköna hembygdsförening (SD Burlöv) som hade gnuggat sina geniknölar och kommit fram till att det var fett keff att ta emot ensamkommande flyktingbarn överhuvudtaget. Motivering: *trumvirvel* "Barn förföljs aldrig".

På fullaste allvar menar Lars-Anders Espert att det ingenstans i världen förekommer någon som helst förföljelse av barn. Har aldrig gjort. Bortsett från ett enda tillfälle i historien och det var när styggingen Herodes och hans hejdukar härjade runt och dräpte gossebarn till höger och vänster. När det begås folkmord i det där Afrikat är det egentligen bara föräldrarna som fått regimen att lacka ur, och då kan det hända att barnen åker med av bara farten. Alltså, jag är bara en diplomatisk immunitet från att spontanhälsapå Lars-Anders och hans rövgäng med en riktigt slitstark oxpiska.

Det är snudd på fantastiskt. Vi har något alldeles unikt här. Ett stycke svensk kulturskatt som någon med lite ryggradslöst entreprenörskap, typ Pigge Werkelin, skulle kunna ta vara på och slå mynt av. Lätt också. En fet jävla mur med tillhörande ingång och biljettlucka. Burlöv skulle få en turistnäring som får Ystadborna att pissa på sig av avundsjuka. Ingen kommer vilja besöka Wallanderland när det finns en hel park med livslevande genunder att kolla på i Sverigedemokratland.

Inte trodde jag att ett arvsanlag kunde fuckas upp riktigt så mycket, inte ens när en enda liten skånsk familj stått för så stor del av populeringen av en by, under ett dussintal generationer. Men se där. Så fel man kan ha.

McFlurry-mysteriet 2010 – del 6

Så kom svaret. Ett svar som nästan kändes autogenererat och inte alls sådär hjärtligt och overkligt hjälpsamt. Kunde det vara så att XX på McSvar började tröttna på mig? Vi som har byggt upp en så fin relation på sistone...


Hej igen Mikael!

Vår rutin är att ge feedback från gäster vidare till berörd restaurang så att de i sin tur får se över sina rutiner och återkoppla till sina medarbetare.

Som jag nämnde tidigare är dina synpunkter framförda till berörd restaurang, samt till marknadsavdelningen.

Tack för din vänlighet och ditt engagemang, menykorten kommer att komma till användning så som du önskar!

Jag önskar dig en trevlig höst!

Med vänlig hälsning,
XX, McDonald's Kundservice McSvar

--
Jag fick helt enkelt strama åt tonläget något...
---

Till: mcsvar@mcdonalds.se

Ämne: Re: Re: Hallå där [100823-88LALN] [100823-88LALN]


Hej igen!

Vill inte verka petig och tjatig men jag upplevde att ditt svar något stressat. Jag vill lika gärna få ett slut på den här historien som du. Kanske var jag otydlig. Jag frågade om du tror att restaurangerna kommer att ta tillsägelsen på allvar och faktiskt flurra framöver? Sist blev det ju inget med det.

Facebooksidan har 200 medlemmar spridda över landet. Och nya medlemmar strömmar till dagligen. Det vi alla undrar är om vi verkligen vågar ingjuta oss själva med hopp om att ni faktiskt kommer få ordning på rutinerna den här gången. Det vore en smula nesligt annars kan jag tycka. En så enkel sak menar jag. Hur ska man då kunna lita på att någonting på McDonald's utförs med omsorg om man slarvar med flurrningen trots tillsägelse.

Jag förstår hur era rutiner ser ut. Det jag undrar är huruvida restaurangerna måste förhålla sig till ett påtalande från högre ort? Vågar vi lita på att det tas på allvar? Vad händer om fusket fortgår, får de ytterligare reprimander, eller tar ni i med hårdhandskarna? Och vad får de anställda för incitament att verkligen bättra sig?

Igår fick jag följande kommentar från signaturen "Hatar att flurra":
Jag jobbar på Donken i Mellbystrand. Vi fick en mailing från chefen som sa att flurrning var inte ett tillval. Nu flurrar vi alltid. samt skickar med en extra "present" i glassen.

Smaklig måltid

Min spontana tolkning är att de inte blivit särskilt motiverade att göra ett bra jobb utan istället väljer att straffa konsumenterna. Det finner jag obehagligt. Nu kan jag ju inte med säkerhet veta om detta är en sanning eller om personen ens är anställd hos er. Men vågar man chansa? Det känns som att flurrning har blivit en het potatis och det var inte min intention. Allt jag ville var att kunna beställa en McFlurry och få en McFlurry.

Jag och många med mig skulle vilja få någon form av löfte från er, om att detta inte bara resulterar i ett mailutskick från er marknadsavdelning till restaurangerna, så att vi hamnar i samma situation igen. Det skulle vara önskvärt att ni följer upp det hela, så att vi konsumenter åter vågar lita på er. Kan du ge mig ett sådant löfte? Så att vi kan släppa det här sedan.

Till sist vill jag tacka för att du ser till att kupongerna hamnar i rätt händer.

Bästa hälsningar
/mikael

--
Budskapet gick fram och ärendet togs över av självaste YY, kundserviceansvarig på McDonalds kundtjänst McSvar. Sånt uppskattas.
--

Ämne: Re: Re: Re: Hallå där [100823-88LALN] [100823-88LALN]


Hej Mikael!

Att flurra våra McFlurry är precis som du säger en rutin som ska fungera på alla våra restauranger. Denna rutin är, precis som alla rutiner, något som varje person som arbetar i kassa och i Drive-Thru är utbildade i. Om rutinen inte följs så är det fel! Som du säkert förstår är McSvars handlingsutrymme något begränsat, och jag kan därför inte lova dig att misstaget aldrig kommer att upprepas igen, med 222 restauranger och 12 000 medarbetare. Som kundtjänst är vårt ansvar att föra klagomål och synpunkter vidare till rätt del av organisationen, samt förse dig och våra andra gäster med information om hur vi jobbar. Men du kan vara helt trygg i förvissningen att jag efter våra mejlkonversationer, åter igen har lyft denna fråga på driftsavdelningen - den del av företaget som arbetar med att ständigt förbättra rutiner och deras efterlevnad. Dina påpekanden har med andra ord nått både restaurangerna och driftavdelningen. Jag tror och hoppas, precis som du, att det blir bättre och bättre med flurrningen.

Som XX tidigare har nämnt så tar vi alltid feedback från våra gäster på stort allvar och ser till att berörda personer, såsom restaurangchef, ansvariga på driftavdelningen och marknadsavdelningen får ta del av denna feedback. Din feedback är viktig och den hjälper till att uppmärksamma en avvikelse från våra rutiner. Genom specifik feedback till restaurangerna hjälper du dem att bli bättre. Vi har inte bättre gäster än de som hjälper oss att hela tiden bli bättre. Du är en sådan gäst, och det är vi glada för.

Jag önskar dig en trevlig dag!

Med vänlig hälsning,
YY
Kundserviceansvarig

Vid vägs ände i McFlurryärendet

Det börjar bli dags att avsluta det här McFlurrydrevet för nu. Det har blivit ett monster. Jag sitter och känner av en svindlande yrsel varje gång ett svar dimper ner i min inkorg, och inför varje tryck på skickaknappen tappar jag nästan andan. Jag föreställer mig att de på något sätt uppskattar min knastertorra humorlösa ton i flurryärendet. Men jag vet inte. Kanske står jag på deras dödslista nu.

J kvider av obehagliga pinsamhetskänslor, säger hon, varje gång jag läser upp korrespondensen. Hon tycker jag borde ta tag i vettigare saker, men jag hävdar att det redan finns gott om människor som tar tag i de stora frågorna här i världen. Någon måste ju ta hand om de små.

Men nu tror jag inte att jag kan dra det mycket längre utan att jag blir en fullfjädrad rättshaverist. Jag kom på mig själv med att gnugga mina händer av förtjusning medan jag drar upp planer för ett uttalande från konsumentombudsmannen. Det får helt enkelt räcka för nu. Men tro inte att jag släpper detta. Tack vare en grupp extremt uppmärksamma pro-flurr-aktivister på facebook (fortsätt gärna sprida ordet och bjuda in medlemmar) kommer de inte att komma undan med att slappa till sig på flurrfronten i första taget. Fuckar de upp detta nu startar vi en massiv McFlurry-bojkott. Eller så börjar vi höra av oss i såpass stor utsträckning att deras kundtjänst får gå på knäna. Nåt hittar vi på.

Nu ska jag leta fram de sista mailen och lägga ut. J tycker att jag ska skita i att publicera dem, men vissst fan ska jag publicera dem. Eller?

I krig och kärlek...

Med tanke på vilka nötskal som sitter i Sverigedemokraterna så är jag såklart inte över hur låg nivå deras retorik är på i sin valfilm. Rent löjeväckande fulgrepp såklart. Men samtidigt knyter det sig lite i magen. Det har nog aldrig varit lättare att dra paralleller till hatpropagandan i 30-talets nazityskland än nu. Sådan öppen rasism har vi väl inte sett inom politiken sedan Bert och Ian staplade backar och tokade sig på torgmöten runt om i landet.

Sverigedemokraterna vill inte uppge vilken byrå som hjälpt dem att ta fram skiten. Nä, det är nog bäst det, men snart kommer det att läcka ut vare sig de vill eller inte, och då hoppas jag av hela mitt hjärta att kunderna flyr och att byrån går omkull. Rätt ner i rännstenen. Visst, reklam kan vara smutsigt, men det måste ju finnas gränser.

Sverigedemokraterna – finns dom eller är dom på låtsas?

Jag har länge undrat vad det är för ägg som röstar på Sverigedemokraterna egentligen. Finns de på riktitg? Mig veterligen så känner jag inte ens någon med så underutvecklat psyke, som medvetet kan tänka sig att lägga sin röst för att bjuda in sånt möggel i riksdagshuset. Det är som att plantera en stor fuktskada i demokratin. Se bara på danskarna och hur de får dras med alla utvecklingsstörda nassar i Dansk Folkeparti.

Ändå riskerar vi nu att tvingas se på när SD når 4% och börjar bemanna finrummet. Då är det bara en tidsfråga innan de andra partierna står där med en påse bullar och knackar på för att samarbeta med dem. Oavsett hur det låter nu. Bara en liten oviktig fråga. Sedan inget mer. Och så en liten gentjänst såklart. Plötsligt är vi tillbaka på 30-talet. Det är frustrerande. 4%. Att det faktiskt finns så jävla många lågbegåvade människor i det här landet – bara det skulle kunna göra Folkpartiet till ett enfrågeparti.

Vi vet ungefär vem Jimmie Åkesson är. Hade någon sagt att han var Göran Hägglunds okände bror, som fick bo i källaren och ägnade sin uppväxt åt självbefläckelse och hat, och som när det blev dags att släppas ut samhället fick en snabbkurs i mediaträning. Då hade jag trott på det. Men vad är det för männniskor som röstar på honom. Som tycker att han verkar kapabel till att vara med och styra vårt land. Fatta beslut. Hur tänker de? Tänker de alls? Hur ser de ut och hur styggt har livet egentligen behandlat dem, om de lyckats bli så missnöjda att de verkligen tror att svaret på framgång, lycka och välmående är att stänga gränserna och skicka ut alla invandrare?

Det gamla hederliga slagordet: De kommer hit och tar våra jobb, funkar inte längre eftersom SD-ledarna har lärt sig läsa statistik. De har troligen insett att så inte är fallet. Möjligtvis har någon Sverigedemokrat här och där blivit snuvad på ett taxi- eller städjobb av någon utländsk specialistläkare. Att invandrarna kostar staten en massa sköna bidragspengar verkar inte heller det funka som murbräcka längre. Kanske eftersom en väldigt stor del av alla bidrag som betalas ut råkar hamna i de egna partikamraternas fickor.

Nä, nu är invandringen ett hot mot alla kvinnor, eftersom de har för vana att våldta något så in i helvete när de kommer innanför gränsen. För att inte tala om den svenska kulturen. För mycket invandrare och vi kan snart säga bajbaj till vårt fina svenska kulturarv, som för övrigt inte enda jävel verkar kunna definiera. Ja för utom den här killen då (låt mig presentera SD:s starke man i Filipstad, Levi Klaussen):



Helt seriöst. Jag trodde att detta var en parodi. Jag flabbade högt och undrade vad det var för nytt humoristiskt stjärnskott som gått mig så totalt förbi. Invandringen – ett hot mot våra fornminnen... och julafton. Det kunde vara avancerad satir. Men ack så fel jag hade. Han är högst verklig. Jag älskar förresten hans planer på hur de ska skapa ett rikt företagsklimat i Filipstad. Det gör tanken på att Sverigedemokraterna ens har en chans, att sitta och nöta bänk i riksdagen efter valet, ännu mer skrämmande. Ett parti vars toppskikt består av en gammal nazist med fler bananflugor än hjärnceller mellan öronen. Gött jobbat Sverige om de får vara med och leka.

McFlurry-mysteriet 2010 – del 5

Hej Mikael!

Jag ber verkligen om ursäkt att du inte fått svar tidigare. Anledningen att det tagit lite extra lång tid är att jag tagit detta vidare till vår Marknadsavdelning som i sin tur kommer skicka ut information till alla restauranger gällande detta ärende.

Din feedback och dina synpunkter är väldigt viktiga för oss. Det hjälper oss att bli bättre och utvecklas.

Min kollega, XX, har kommenterat på din facebooksida och tackat för visat engagemang samt bett dig återkomma med en adress så att vi kan skicka dig ett par kuponger. Du får gärna återkomma med adressen även till mig så att jag kan skicka en liten kompensation till dig.

Med vänlig hälsning,
XX, McDonald's Kundservice McSvar

--

Hej igen XX!

Det gläder mig att ni tar tag i detta på allvar. Tror du att restaurangerna kommer ta det på allvar den här gången? Det vore en lättnad. Lova att höra av dig om vad ni får för gensvar. Facebookgruppen växer och många är spända på att få veta om det verkligen kommer bli ändring.

Det är roligt att höra att ni uppskattar mitt engagemang. Kul att kunna vara till hjälp. Sån är jag.

Din kollega XX:s kommentar verkar inte ha fastnat. Kunde inte se något när jag var inne förut. Hälsa henne och tacka, men säg att hon gärna får skänka kupongerna till någon som behöver dem bättre än jag. Det skulle göra mig glad. Någon hemlös kanske. Eller någon annan som inte har det så lätt här i livet. Ingen Sverigedemokrat bara.

Och vad kompensationen anbelangar. Får jag vara så fräck och fråga vad det rör sig om?

Bästa hälsningar
/mikael

Nu blir jag lite sträng mot Sträng

Jag har sagt det innan. Jag hatar äventyrare. De är precis lika uppmärksamhetskåta, påträngande och meningslösa som gycklare. Osympatiska människor som tycker att de gör något helt fantastiskt och som bara älskar att berätta om sina mäktiga strapatser vare sig man vill lyssna eller inte. Det handlar inte om självförtroende utan om en övertro på sig själva. Att lyssna på dem är ungefär lika skoj som när en fest övergår i långdragna lumparhistorier. Nähä, blåsor på hela fötterna... Oj, 25 minusgrader... Herregud, bara 4 timmars sömn... Alltså för min del får de gärna klättra i sina berg eller vad fan de nu vill göra, bara de kunde lära sig att hålla käft någon gång. Det de gör har ingen betydelse för någon annan, hur gärna de än vill tro det. Det spelar ingen roll för någon endaste jävel hur många 8000-meterstoppar de bestiger. Det påverkar andra exakt lika mycket som när jag fiser i min bil. Bara de jag åker med bryr sig.

Men nu är Fredrik Sträng tillbaka i stan efter ett nytt spännande äventyr i Pakistan. Så i helgen bredde han ut sig i GP och mallade sig över vilken äventyrare i världsklass han är. Och igår samma sak, men i en av morgonsofforna. Störst i Sverige, bland de största i världen. En våghals. Det riktigt spände i mungiporna på honom, han nästan seklade av upphetsning. Han var röd i ansiktet och det såg ut som att hans hjärna skulle till att erodera vilken sekund som helst, ifall han inte fick öppna kakluckan och berätta (läs: orgasmera) om hur tufft det hade varit och vilken hjälte han blivit, när några expeditionskamrater på nervägen plötsligt tappat greppet och rasat mot honom. Det var äckligt. Varför i helvete sitter han och tar luft. Det är provocerande. Finns det ingen syrgasmask han kan andas i istället. Vem fan bryr sig?

Killen är precis hemkommen från Pakistan, ett land där runt fem miljoner människor befinner sig i akut NÖD, och han har mage att sitta och berätta om hur häftigt det är att klättra i deras berg. Han ser det till och med som att han hjälper dem, med motiveringen att turismen är deras viktigaste inkomstkälla. Jag tror de hade klarat sig rätt bra utan hans klättrarkronor och varit mycket mer nöjda om han hade snörat av sig piggskorna och gjort något vettigt istället.

Vid sidan om sin klättring och skit så säljer han dessutom "event" och föredrag om personlig utveckling till stiffa gubbar i näringslivet. Människor betalar alltså för att lyssna på hans skrythistorier. Det är så perverst att jag får en släng synbortfall när jag tänker på det. Fy fan, jag kan verkligen inte tänka mig något värre än att tvingas med på en sån grej. Att bli släpad bakom en bil låter mer lockande.

Pliktskyldigt började Fredrik till slut prata lite om att det bästa man kan göra är att skänka pengar. Well, det behöver han knappast sitta i en morgonsoffa och förklara. Det tror jag att de flesta fattar ändå. Fredrik Sträng är som jag ser det ett solklart fall för örfilspatrullen.

McFlurry-mysteriet 2010 – del 4

Efter att jag startade en pro-flurr-grupp på Facebook blev det lätt att få en överblick över hur utbrett fusket är inom McDonalds-koncernen. Så jag mailade igen:

Hej McDonalds!

Var i kontakt med er för några veckor sedan angående problemet med oflurrade McFlurry's i Laholm. Efter några dagars dialog och efter att ni pratat med restaurangchefen där, gjorde jag ett stickprov med lyckat resultat. Efter det har två andra personer gjort stickprov nu i veckan. Också de med lyckat resultat. Det verkar som de faktiskt tagit till sig av kritiken och bättrat sig. Stort tack till XX hos er som tog tag i saken på ett föredömligt sätt.

Dock har jag under veckan fått fler rapporter som i många fall visar att vi har med ett ganska utbrett slarvande att göra.

Först ros. På Hornsgatan i Stockholm verkar de ha för vana att flurra. Det är bra. På fridhemsplan möts man av beskedet att "det tar tid". Ok? Allt tar väl tid. Om man går med på att vänta så flurrar de dock. Även i Malmö på Ystadsvägen i Malmö flurras det, förvisso utan större entusiasm, men det är väl att begära för mycket, att de ska behöva gilla jobbet också. Det viktiga är att de gör jobbet. Eller hur?

Sedan ris. Det har regnat in rapporter om ställen där de inte flurrar lika bra. Malmö Gustav Adolfs Torg, Partille, Stenungsund och Näset är bara några av dem. Näset var föga förvånande för mig eftersom jag var i kontakt med er angående dem förra året då jag lade märke till att de endast använde sin flurrmaskin som förvaringsplats för bägare och lock. Den stod alltså helt ur bruk.

Jag vet inte om ni förstår vidden av det här problemet. Ni marknadsför en produkt (flaggskeppet i er dessertlinje om ni frågar mig) som ska vara flurrad. Men som stor utsträckning serveras helt oflurrad. Jag vill att ni gör något åt detta. För min del är det helt ok om ni väljer att dra in hela produkten tills dess att detta är utrett med restaurangerna. Om inte så önskar jag se en bättring snarast. Sådan här kvalitetsbrist är inte värdigt varken er eller oss konsumenter. Hoppas ni håller med.

Jag har startade en Facebookgrupp igår för att uppmärksamma problemet. http://www.facebook.com/group.php?gid=153459724668165 Det verkar som att många med mig känner en stor förtroendesvikt inför McFlurry.

Hur kommer ni att agera?

Vänligen
Mikael

Agenda

Var det någon mer än jag som såg när Gudrun Schyman roundhousekickade Jimmie Åkesson verbalt, utan pardon och ända tillbaks till hans lilla klubb för svårt mentalt utmanade personer igår?

Det var mycket underhållande.

Någon form av klimax nåddes när de diskuterade genuskunskap blev hon tvungen att strama åt tonläget något och sa: "Du är så okunnig att det är ganska genant att prata med dig om dom här frågorna". Det var toppen! Jag rös.

Fy fan vad mäktig hon var när hon kastrerade det lilla rassesvinet på finaste public service-tid. Jag skulle lätt kunna rama in närbilden på Jimmies flackande blick. Jag vill bli lika hård som Gudrun när jag blir stor.

Det var ett friskt inslag i en annars jävligt trött valkampanj.

Glädjestatus: noll

Mitt hem är just nu en vidrig syn. Jag omges av massor av små äckliga ihopskrynklade papperstussar. Man skulle kunna tro att jag är en aggressivt utagerande patologisk onanist. Men jag är bara förkyld. Eller det är inte så bara. Jag har en våldsamt jobbig förkylning och har utan överdrift snytit mig minst 500 gånger under dagen. Behöver jag ens förklara hur frasig min näsa känns? Därtill har jag ett ilsket halsont som gifter sig perfekt med hysteriskt skallebank. Kort och gott, det är så in i helvetet synd om mig idag. Något som dock inte märks av nämnvärt här hemma. J tröttnade på mitt "gnäll" och gick ut och fikade. Lämnade mig ensam med lilla T och snart kommer Juniorette (som också är förkyld).

Jippi! Nu har T bajsat. Det är en alldeles speciell upplevelse att byta fullkornsladdade bajsblöjor när enda sättet att stoppa snorflödet är att ligga ner. Det är glädjefattigt nog att stå lutad över en bebis som har skit från navel till korsrygg, utan att vara snorig. Min sjukdom har till min fördel berövat mig luktsinnet i alla fall. You win some, lose some. Antar jag.

Kampen mellan könen

Doctor doctor give me the news...

Min pappaledighet gör att jag inte kan hålla mig ifrån morgon tv:n när lilla T nanar. Idag såg jag The Doctors igen. Det var ett uppföljningsavsnitt av kampen-mellan-könen-avsnittet förra veckan. Riktigt begåvat. De hade delat upp publiken i kvinnor med rosa t-shirts på ena sidan och män – håll i hatten – i blå dito på den andra sidan. Doktorerna hurrades in som vanligt till publikens vansinnesjubel. Och viktiga frågor skulle avhandlas. Till exempel mäns biologiska silikonbrösttörst, varför (inte om) kvinnor ska förstora brösten, och om det då är för sin egen skull eller männens, om brösten egentligen är till för att amma med eller för männen att ha kul med… och ja, någonstans där slutade jag titta.

För att reda ut frågorna hade de anlitat en expertpanel bestående av två manliga "komiker" (varav den ena var den misslyckade aborten Sinbad), en manlig "relationsexpert" (en kille med fräsig ishockeyfrisyr som troligen går hem hårt hos den amerikanska arbetarlassens hemmafruar) som förra veckan berättade sanningen om män och kvinnors biologiska instinkter. Han körde sin tes om att kvinnor är programmerade att leta upp en alfahanne och att män är programmerade att betäcka så många honor som möjligt. Det är naturens lag. Jävlar vad trött jag blir. Jag får brock i hjärnan av sådana jävla tramsteorier. Det är ju bara människor med ett seriöst fel i huvudet som verkligen tror på det där. Och amöbor.

Som kvinnlig motviktspanel hade de en kvinnorättsadvokat och samt två vilt gestikulerande afroamerikanska Babben Larsson.

Det var som alltid smärtsamt att se och jag förstod att intelligenskvoten hos de som uppskattar programmet på allvar är exakt samma som hos gängse Sverigedemokratväljare. Det vill säga halvapor. Det blev med ens smärtsamt tydligt vilka det är som gör det möjligt för en skräpkuk som Charlie Sheen kan tjäna dryga 6 miljoner dollar per avsnitt av "2 1/2 Män". Bara i Amerikat.

I första avsnittet av könskampen debatterades kvinnlig onani och otrohet samt på fullt allvar hur länge det är rimligt för en kvinna att inte "släppa till" efter en förlossning. Vissa tyckte att det var på sin plats att ge mannen ett skjut så fort de kom hem från BB. Men då röt några kvinnor till och sa att en kvinna måste få tid att läka i alla fall fyra veckor.

Det är intressant att se hur utvecklingsstörd syn amerikanerna verkar ha på vad som är manligt och kvinnligt. Kuken bultar när en kvinna är si och så. Livmodern krampar när män gör si och så. Sköna sanningar på löpande band. Och alla fnittrar och stojar. Precis som jag minns att vi gjorde på den knastertorra sexualkunskapen i åttan, när vår styltiga lärare plötsligt halade fram ett knippe kondomer och frigolitkukar, som alla skulle öva kondompåsättning på. Det är konstigt att Rwanda och Etiopien är u-landsklassade men inte USA. Nä det är mer än konstigt. Det är fanimej ett förbluffande dåligt under.

Anslut er i kampen gott folk!

Nu är den klar. Min nya missnöjes-grupp på fejjan.

Gå med här och stöd mig i kampen >>

Nu jävlar ska det börja flurras, så skjorta står rakt ut...

Den är öppen för alla och alla kan fritt posta bilder, länkar och dela med sig av sina inlägg. Jag litar på er.

Kontrollbeställning godkänd

Efter några dagars mailkonversation hade jag då äntligen fått ett löfte om bättring på flurrfronten. Det var en tyst spänning i bilen när vi svängde in på McDriven för att lägga en välriktad beställning på två McFlurry med Daim och kolasås. Redan vid första lucka kände jag hur luften tätnade och när vi kom till lucka två dröjde det en stund. Det skapade en kluven känsla. Dels var det bra för att det kanske innebar att de gjorde sitt förbannade jobb och flurrade grundligt. Men det kunde ju också innebära att de tog sig tid att specialbehandla vår beställning. Jag hade ju ändå annonserat mitt stickprov rätt hårt.

Jag tyckte mig fånga en lite finurlig blick från tjejen i kassan. J styrde bilen cirka 30 meter rakt föröver till en ledig parkeringsficka. Vi stängde av motorn men lät radion vara på eftersom det var en rolig intervju med Patrik Sjöberg. Hetsigt slet vi upp locken på våra bägare och möttes så av den här synen:

Perfekt! Mitt engagemang hade alltså gett resultat. Jag var så mallig att det nästan kom en tår. Jag kände hur hjälten inom mig kved av välbehag och jag kunde nästan höra musiken från Armageddon, när de kommer tillbaka till jorden och den lille sonen springer rakt in i sin faders famn. Jävlar i min lilla låda. Jag hade gjort det. Som David och Goliat.

Men snart kom sansen. Jag insåg att det finns många flurrmaskiner i landet som står och väntar på att få snurra glassen fin, men som inte blir sedda. Som ett ensamt barn på skolgården. Så kan vi inte ha det. Så nu behöver jag er hjälp att se till att varenda liten burgarflippare i det här jävla landet ser till att kamma luggen och fatta grejen med flurrning.

Jag ska banne mig skapa en Facebookgrupp. Lova att gå med när jag postar adressen. Tillsammans kan vi få ett slut på fusket.

McFlurry-mysteriet 2010 – del 3

Re: Re: Re: Re: Fortsatta problem vid beställning av McFlurry

Ok, kommer de att börja flurra redan idag tror du? Eller när kan jag beställa igen?

/Mikael

--
Efter att ha väntat över ett dygn på svar fick jag lov att skicka en påminnelse. Jag ville ju inte gärna sticka och beställa en McFlurry med samma risiga odds på flurr som man vanligen har.
--

Re: Re: Re: Re: Fortsatta problem vid beställning av McFlurry

Hej igen. Jag fick inte svar på min sista fråga. Är det säkert att beställa McFlurry i Mellbystrand nu? Är problemen lösta där?

/Mikael

--
Så till slut kom svaret jag hade väntat på.
--

Re: Re: Re: Re: Re: Fortsatta problem vid beställning av McFlurry

Hej igen Mikael!

Jag har tagit upp detta med de ansvariga på restaurangen. Och de har sett över sina rutiner, så det ska vara säkert att beställa en McFlurry nu!

Med vänlig hälsning,
XX, McDonald's Kundservice McSvar

McFlurry-mysteriet 2010 – del 2

Re: Re: Fortsatta problem vid beställning av McFlurry

Hej XX!

Tack för ditt svar.

Skönt att ni tar det här på allvar. Som du förstår har det grämt mig att man i så stor utsträckning aktivt väljer att försämra en så potent glassdessert. Jag har nästan börjat tro att jag är konstig och att det är en orimlig förväntan, att få sina McFlurry's flurrade. Det är det alltså inte?

Då kan jag räkna med att få den flurrad när jag beställer senare idag eller imorgon. Skönt.

Som jag påtalade är det ett ganska utbrett problem i McDonaldskoncernen och inte enbart något som sker i Mellbystrand/Laholm. Kommer ni att ta tag i detta?

P.s. Inga problem! Jag ser det som en självklarhet att jag som kund hjälper till när jag upplever att era produkter brister. Tillsammans kan vi göra McDonalds bättre. Eller hur.

Angående menykort får jag be att återkomma. Det skulle helt enkelt kännas fel att ta emot dem innan de bristande flurrningsrutinerna visat sig åtgärdade.

Vänligast,
Mikael

--

Re: Re: Re: Fortsatta problem vid beställning av McFlurry

Hej igen Mikael!

Självklart tar vi dina synpunkter på allvar och jag kommer att följa upp detta, dels med restaurangerna men även med vår Marknadsavdelning.

Återkom gärna till mig med din adress så skickar jag menykort!

Med vänlig hälsning,
XX, McDonald's Kundservice McSvar

McFlurry-mysteriet 2010 – del 1

Ämne:
Fortsatta problem vid beställning av McFlurry


Meddelande:
Hej McDonalds!

Jag stod i kontakt med er förra året vid den här tiden. Då gällde
det hur flertalet av era restauranger verkade ha för vana alk slarva
med flurrandet vid McFlurry-beställningar. Så även nu.

Jag tillbringar stora delar av sommaren i Mellbystrand/Laholm vilket
medför ett och annat McDonaldsbesök. Då är det inte ovanligt att
jag även beställer en McFlurry. Vad som däremot är mer ovanligt,
för att inte säga aldrig förekommande, är att den är fullvärdigt
utförd med er kännetecknande flurrning. Vid påtalande har jag mötts
av olika förklaringar varav en vanligt förekommande är att maskinen
är trasig. Jag har vid ett tillfälle även mötts av en suck och
sedan fått den handflurrad. Handflurrad! Den McDonaldsanställde
verkar helt enkelt inte ta produkten på allvar. Och i förlängningen
inte mig som kund heller. Det är beklämmande eftersom jag självklart
väljer McFlurry för att jag tycker om det och för att ni är den
enda aktören som flurrar (nåväl, i teorin) glassen. Mjukglass med
topping kan jag på precis vilket dussinställe som helst. Eller hur?

Detta gäller inte bara Laholm utan verkar vara ett problem över hela
landet. Dock är det i Laholm jag drabbats flest gånger. Närmare
bestämt vid samtliga beställningar de senaste åren.

Vid vår kontakt förra året efterfrågade jag ett utskick till era
restauranger för att korrigera problemet. Så skedde, och jag fick
senare höra att de faktiskt skärpt till sig på flera ställen i
landet, till och med i Laholm. Något som dock redan verkar ha blåst
över.

Jag har fått höra att själva flurrmomentet ses som en onödig
tidstjuv i det dagliga arbetet. Och att de helt enkelt hoppar över det
eftersom de flesta kunder tar emot sin oflurrade glass utan att klaga.
Detta har skapat ett litet obehag i mig inför beställning då jag
känner en osäkerhet kring kvalitén på min beställning. Må så
vara att det tar tid, men som jag ser det borde jag som kund kunna
beställa en McFlurry och känna en trygghet i att få den som reklamen
utlovar den. Maskinflurrad! Har jag fel?

Om er maskinpark är så undersatt att maskinerna står trasiga utan
att repareras, eller om lönsamheten upphör vid flurrningen skulle jag
vilja att ni tar McFlurry ur sortimentet och istället utannonserar den
som McGlass eller liknande. Inget orimligt krav som jag ser det.

Hoppas på samma snabba och proffsiga bemötande i det här ärendet,
som jag fick av Linn Viklund och Helene Lindholm hos er kundtjänst
förra året.

Vänligast,
Mikael


--

Re: Fortsatta problem vid beställning av McFlurry

Gäller restaurang: Mellbystrand

Hej Mikael!

Tack för ditt mail.

Jag förstår att du blir besviken när detta inträffat flera gånger, det ber jag verkligen om ursäkt för. Självklart ska vi alltid "flurra" McFlurryn.

Jag kommer att framföra detta till de ansvariga på restaurangen så de får se över sina rutiner samt återkoppla till sina medarbetaren.

Som tack för att du hörde av dig vill jag gärna skicka ett par menykort till dig. För att kunna göra det behöver jag din adress, om det är okej för dig får du gärna återkomma med den!

Med vänlig hälsning,
XX, McDonald's Kundservice McSvar

McFlurryn's budord

Allt står klart och tydligt på självaste bägaren. Vad är det som gör McFlurry så unik? "It's the twisted combination of soft ice cream and goodies of course!"

Ändå verkar det nästan en omöjlighet att få dem just sådär twistade på de flesta ställena. Men jag har tagit upp kampen. Igen.

Back in bee

Då var man tillbaka från sommaren. Det känns för jävligt och bra på samma gång. Som några säkert märkt har jag spenderat sommaren i internets stenålder. En radioskugga större än Hallandsåsen. Det har i princip varit omöjligt att blogga. Men nu är jag tillbaks igen (hej), med ett något stukad läsarantal. Jag har saknat er. Hoppas ni har saknat mig med. Lite i alla fall. Sommaren gör mig alltid smärtsamt påmind om hur skör vår bloggvänskap är.

Men nu jävlar ska det bli ordning på torpet, som det brukar heta. Jag skiter i att svara på alla kommentarer på de senaste inläggen. Jag börjar blogga direkt istället och kör därifrån.

Min sommar har varit fin. Har gjort allt det där man ska. Men jag har inte bara suttit på händerna. Nänä. Till mitt stora förtret upptäckte jag att McDonalds i Mellbystrand/Laholm hade slappat till sig med flurrningen så trots min sorgligt svaga uppkoppling har jag tagit upp kampen för att göra dem lite bättre. Och jag har lyckats. Jag vann. Jag ska berätta allt imorgon.

Vi avslutade semestern med att gå på Way Out West. Det var bra. Bäst var Local Natives, The National, Mumford & sons, M.I.A och Håkan Hellström (faktiskt).

Men nu är jag tillbaka. Ska bara koppla in hjärnan. Sedan kör vi.

Fråga doktorn på ett ton speed

Ni har väl inte missat "The Doctors" på fyran? Varje dag kl. 10. Typ. 

Så jävla sjukt att det tog mig ett helt avsnitt att fatta att hela grejen inte var en parodi på andra Oprahproducersde pratshower. Som Doctor Phil, fast med fyra olika vansinniga alter egon. En plastikkirurg som inte drar sig för att utforska psykiatrins spännande betesmarker, en gynekolog som troligen tillhör den förres bästa kunder, en barnläkare från helvetet och en glättig allmänläkare som mycket väl skulle kunna vara bror till han den stissiga jäveln i Extreme Home Makeover. Varje program inleds som en schlagerfinal där de fyra programledarna möts av publikens hänförda jubel. Som hjältar - en roll de oklädsamt gärna hävdar, genom att i varje program nämna sitt arbete på Haiti (en Haitispecial de gjorde på plats). Sweet.

Igår handlade det i alla fall om vatten. Att det är viktigt att dricka vatten varje dag. Ni fattar. Matnyttiga grejer. En tjej som bara drack lightläsk eftersom hon tyckte att vatten smakade "vidrigt", fick lära sig att det inte var bra. I slutet gick hon med på att prova ett glas vatten ändå. Ett mirakel. Åh, vad jag ville skicka en örfilspatrull på henne.

Sedan tipsade de om lite annat nyttigt man kan använda vatten till. Som tex nån hydranåntingbehandling inom skönhetsvården. Allt illustrerat med fläskiga 3D-animationer. Och så några skräckhistorier från akuten. Folk stoppar tydligen inte bara upp de mest fantasifulla föremål i stolgången. De är dåliga på att dricka vatten också.

Storslagen tv med andra ord. Missa inte.   

Trisslottsdragningen - en tragedi

Säga vad man vill om TV4 i allmänhet och morgonprogrammet i synnerhet. Men trisslottsskrapningen är smått magisk att bevittna. Jag tröttnar inte på att vara med om den korta men intensiva resan mellan hoppfull förväntan och illa dold besvikelse som sker i trissvinnarnas ansikten.

Idag var det Pia Johanssons (eller nåt) (o)tur. Pia har pyntat sig inför sin tv-debut. Läppstift, mascara och en inte allt för prålig topp. Lagom sobert. Inte sticka ut och framstå som en annan arbetarklassbracka. 

Sammanbitet börjar hon. En på femtio tusen, en på tre mille. Spänningen stiger. Förhoppningarna lika så. En halv mille och en till på tre. Huset på spanska solkusten börjar ta form i fantasin. Två snabba på hundra tusen håller fötterna på jorden. Inte hoppas för mycket nu. Men kanske att... Svettkörtlarna i armhållorna ger sig till känna. Programledarna skojar lättsamt. Bäst att skratta med. Nä, ett avslappnat leende får räcka. Det går sådär. Skärpning nu. Det är ju inte hela världen, har ju man, täppa och fast jobb. Och utflugna barn. Livet leker ju redan. Men ändå. Man kan ju alltid hoppas. Kom igen nu din lilla tremiljonersjävel. Visa dig. Med darrande fingrar och en rasslande bismarcklänk runt handleden för Pia skrapdonet till översta raden. Bara en på femtio tusen än så länge i alla fall. Tre chanser kvar. När täcklagret börjar försvinna syns tre nollor. Och så några till. Inte femtiotusen. Kan det vara... Förväntan är på bristningsgränsen, bara en liten handrörelse till. Nej det är inte miljonbelopp. Hoppas det är en halv mille, för då är hoppet inte ute om de där tre miljonerna. Tänker inte säga upp sig. Inte direkt i alla fall. Ktrivs med jobbet. Och kollegorna. En go gäng. Kanske gå ner på deltid. Leva på som vanligt. Fast kanske lite mer fläskfilé. Och det där huset i Alicante.

100.000... En. Två... Tre. Men, det är ju två rutor kvar. Kan det stämma? Programledarna grattar. Hundra tusen. NEEEJ!!! Bara hundra tusen. Allt är förstört. Får bita ihop och le. Gråta kan man höra i bilen hem.

Ungefär så är det varje gång. Så ock idag. Och jag njuter. Inte av äcklig skadeglädje eller missunnsamhet. För jag tycker inte att det är någon större skada att vinna hundra papp. Men det gör alla som sitter där. De känner sig lurade och spottade i ansiktet. Det är det som är det fina. Bara i en ganska välmående värld kan man kränka någon med hundra tusen skattefria kronor.

Sådan förnedrings-tv får jag inte nog av.

Sommarplågor

Just nu går reklamen för två, i mina ögon väldigt märkliga samlingsplattor, het i tv. Ljuva danska sånger och Absolute Reggae (för vilken gång i ordningen).

Ljuva danska sånger med sköna gutturala hits från Hanne Boel och Olsen Brothers. För att inte tala om rivjärnet Sanne Salomonsen. Jag undrar verkligen hur det kreamötet gick till. Om det var i någon form av panisk idétorka någon utbrast "vad sägs om danmarkstema?" och att det på skämt klubbades igenom och sedan bara råkade bli av. Jag menar danska hits? Vad i helvete. Tänkte skivbolaget verkligen att det bara skulle vara att samla all skit danskarna någonsin släppt och så skulle det falla alla svennenananer på läppen och utlösa en masspsykotisk köpstorm från landets alla campingplatser. Så dålig smak har ingen. Man måste ju vara bra full bara för att uppskatta humorn i det. Hur jävla dyngrak behöver man då inte vara för att komma på tanken att faktiskt fläka upp sin plånka och köpa en cd-skiva som innehåller "Fly on the wings of love" eller "Den jeg elsker, elsker jej". Jag vet inte men jag tycker det luktar kreativ öken och illa sittande desperation.

Och Absolute Reggae. Hur många gånger är det rimligt att försöka kränga ut exakt samma samling med radhusreggae, bara sortera om låtföljden en aning och höja prefixnumret ett steg från föregående släpp. Vi måste väl vara uppe i dryga 200 versioner av svenskens favoritreggaesamling nu. 

Det gör mig en smula beklämd att tänka på att det faktiskt måste funka. Hur Inner Circle verkar slå an en sträng i landets alla skinnhörnsoffor gång på gång, hur No woman no cry och Buffalo soldier gör Bob Marley till husgud för vita bag-in-box-svennar så fort solen tittar fram, och hur One more reggae for the road lyckats bli en slags reggaemusikens nationalsång i de svenska folkhemmen. Det självklara ledmotivet på groggmjuka ben framför kulgrillen.

Jag tänker på hur sjukt det är att skivbolagen så framgångsrikt lyckats decimera en hel musikgenre till ett knippe skitlåtar, då och då kryddat med lite tyskt baktaktsgung från UB40, och gjort det lika synonymt med sommaren som Gyllene Tider och Thomas Ledin tyvärr har blivit. The soundtrack of our industrisemester. Fy fan. De har förstört för all annan (riktig) reagge för åtminstone tre generationer framåt. 

Jag kan öppet säga att jag hatar reggae av hela mitt hjärta - helt baserat på ovan nämnda övergrepp.