torsdag, maj 31, 2007

Studenter

Stan är full av dem. Flickor i vita klänningar, gossar i fult sittande kostymer. På lastbilsflak, skriker och lever om, alla fulla på champagne. Unga och glada, ivriga inför framtiden. De har inte fattat ett skit men låt dem hållas. Imorgon kommer de vakna till den där friheten de längtat så efter.

Från och med imorgon kommer de flesta av dem ha ett par år med jävligt taskig ekonomi pga det statliga ockersystemet (CSN) att se fram emot. Många kommer känna på glädjen av ökat ansvar, lågbetalt förvärvsarbete, fasta tider och sjukt begränsad frihet. Vissa kommer få gå på soc. Andra kommer få ligga kvar hemma i sitt pojk-/flickrum och bara drömma om det där som för bara en stund sedan kallades "framtiden".

Så låt dem leva idag. För det är deras sista dag i den skyddade verkstan.

Låter det bittert? Inte alls!

Det är bara ett slags soundtrack till verkligheten. Välkomna till klubben. Välkomna till livet ungdomar.

Dubbelt cred till Semper

Många har mailat och frågat hur det har gått med klagobrevet jag skickade till Semper.

Låt oss säga så här:

- Kred till semper för att de förstod ironin i mitt brev(ok ingen rocket science direkt men ändå) och tog det på allvar. Det hade jag nästan inte räknat med.

- Kred till Semper för att jag inte kommer behöva lägga en spänn på välling de närmsta 3-4 månaderna.

onsdag, maj 30, 2007

Antiservice

Jag har två gånger på kort tid besökt butiker med egna uttagsautomater, s.k. Kontantenautomater. Smidigt och bra på alla sätt utom ett. Uttagskvittot.

När man slagit in kod i och valt summa pengar man vill ha på fickan får man i vanliga bankomater frågan om man vill ha minneslapp. Ibland vill man, ibland inte. När man vill är det vanligen för att få en överblick över saldot och på så vis möjliggöra ett snabbt överslag av sin ekonomiska status fram till nästa lönetillfälle. Vid ett antal tillfällen har jag själv använt tjänsten "minneslapp" för att förstå åt vilket håll alla pengar rullade kvällen innan. Då är det en bra historikfunktion typ.


En dålig funktion däremot är när Kontantenautomaten frågar samma fråga, om man vill ha minneslapp, och man väljer "JA" för att i sin tur få ett kvitto som endast specifierar vart man gjorde sitt uttag samt storleken på det. Inget saldo, ingen historik.

Låt mig säga såhär: Det är FAN ingen service. Snarare antiservice och total Waste of brain.

Man måste ju vara gammal limboffare eller totalt utvecklingsstörd för att ha nytta av en papperslapp som berättar för dig att du minsann tog ut 100 kr för mindre än en halv minut sedan.

Hur tänkte de egentligen?

måndag, maj 28, 2007

Det finns dåliga namn

Vissa föräldrar väljer namn som per automatik gör uppväxten något mer knölig än nödvändigt. Vanliga men jobbiga namn. Man undrar varför. Det är bara så onödigt. Who gives a fuck om ens mormor hette Britta? Det är inte ett namn jag skulle straffa min dotter med och jag skulle aldrig någonsin överväga att döpa en son till Dick. Det är dåliga namn. Namn i riskzonen.

Sedan finns det namn som garanterar en uppväxt kantad av stryk och smädelser. Namn man med hundra procent säkerhet kommer bli så inihelvete mobbad för.

Jag tycker det är förjävligt att vissa känner sig tvingade att byta namn för att överhuvudtaget ha en chans att integreras i samhället. Men i vissa fall känns det rätt naturligt, för att inte säga extremt nödvändigt...

Som i den här killens fall.

Clownkarisma

Juniorette är rädd för tomten. Svinrädd.

I julas fick hennes farbror "nöjet" att skrämma själen ur henne iklädd tomtemundering. I och för sig var det en riktig mördarmask till tomtenylle men det insåg jag försent. Först nu (ett halvår senare) har vi kunnat beröra ämnet "jultomte" utan att behöva koppla in gruppkramar och pedagogiska terapisamtal.

Idag ska hon till bibblan och riva barnavdelningen samt avrunda med lunch på McDonalds. Det slog mig att hon nu vid 2,5 års ålder besökt McDonalds minst 500% fler gånger än jag hade gjort fram till jag var 16 år. Stört. Bad parenthood eller bara nya tider? Jag vet inte.

Iallafall.

Det är nåt som oroar mig med McDonalds. Det är clownen.

Tomten, en hyvens snubbe som kommer med gåvor, har fräna dvärgar i sitt crew och är allmänt förknippad med kul. Honom är hon totalt livrädd för. Ronald däremot verkar hon inte det minsta illa berörd av. Den vidriga clownjävlen Ronald. Han som känns ond rakt igenom. Som snor människors pengar och smutsar ner deras inre med torrt kött. Det är stört. Hur funkar sånt egentligen?

Kanske om tomten uppdaterar sin släde med bollhav, heliumballonger och eländig personal...

fredag, maj 25, 2007

Vissa saker har inget slut

Helt ärligt har jag föraktat Linda Rosing. Mycket. Att bli känd på de grunder och det sätt hon gjort sig känd är lätt bland det mest smaklösa jag vet. Hon har livnärt sig på att vara en "skandalblondin" och ingen människa på jorden känner troligen någon som helst respekt för henne nu längre. Det är lesset värre.

Hon är en trasig människa. Det gör lite ont. Att det kan gå så illa.

Vidare är det närmast beklämmande att se hur Linda Rosing tillåts fläka ut sitt skitliv i kvällspress gång på gång. Moraliskt förkastligt också. Jag funderar på om chefredaktörernas mammor inte lärde dem att det faktiskt är fult att utnyttja förståndhandikappade?

Det är det!

Sista året har jag haft väldigt lätt att hålla mig för skratt eftersom jag utan att ens lösa biljett tvingats åka med i faddekarusellen. Runt, runt, runt... tills jag kräks... och så om igen.

Men igår såg jag ett par rader på aftonbladet.se som fick mig att le. Jag blev mäkta imponerad att aftonblades hade förmågan att leverera ett socialrealistiskt njurslag av sådan rang (än finns det hopp) i två korta texrader. En vacker vinjett till hela hennes person dessutom. Det där om ordets makt slår mig nästan till backen:

"Linda lägger förlovningsringen på bordet framför sig.
– Nu vill jag göra porr."



"Buckle up" gott folk. Nu sätter en ny karusell igång. Vissa saker har inget slut - det är bara så.

Och två timmar senare...

packade han med två Mini-Uzi:s, ett granatbälte och gick till skolan.

torsdag, maj 24, 2007

Detta klår allt, jag lovar er...

ALLT!

Det var för några år sedan jag kom över länken till en snubbe som gjort en låt + video med ambitonen att skapa en ny amerikansk rock anthem. Mannen bakom monstret heter Dennis Madalone (ett efternamn som blir löjligt träffande vid direktöversättning) och är en gammal stuntman som gett sig fan på att göra ett avtryck i musikhistorien. Och det gör han. Proffsigt marknadsfört i välgörenhetens namn. För hjältarnas (brandmännen som dog nine-eleven) familjer.

Först skrattar jag, sedan får jag ångest. Ett tryckande illamående breder ut sig som en picknickfilt inombords . Uttrycket "Oh my fucking God", räcker ingen vart... ska man skratta eller gråta?

Sedan dess har jag försökt toppa, försökt hitta något värre, men det går bara inte. Det här klår precis allting. Jag lovar.

Fortfarande idag när jag ser videon och hör låten slår min hud bakut. Varenda por vränger sig ut och in och täcker min kropp med total/massiv gåshud, fast på det där dåliga sättet ni vet. Det gör ont.

Videon är ett frosseri i det värsta av vansinne. Det svullas i amerikanska flaggor och fräsiga "specialeffekter" så att man knappt tror att det är sant. Men det är det. Innan halva låten passerat har varenda klyscha använts och när det är klart har lika många nya skapats och förbrukats för all framtid. Min favorit kan vara när vågen sköljer in som en amerikansk flagga men där finns minst en miljon lika svulstiga scener.

Jag presenterar stolt: America We Stand as One



Här är en länk till Dennis "dempa" Madalones site: http://americawestandasone.com/ för den som blir sugen att kolla videon i högre kvalité samt ladda ner video och låt... eller för all del... donera en slant.

Strömlinjeformat är det bästa

Jag är ett sånt jävla proffs.

Tog lunch 12.20 och tog mig ner till falafel-nazin på kungstorget som så många gånger förr. Jag visste inte då att detta skulle bli en dag att minnas i falafelhistorien, men det blev det. Allt gick perfekt. Nästan för perfekt.

Det var ingen kö och jag hade mina 25 kr i kontanta medel i full ordning. Jag kände att höger hand nöp åt om både en skrynklig tjuga samt en femma, som en cowboy, redo att dra. Jag kom fram till vagen där nassen och hans good cop-polare stod redo:

GC = good cop, FN = falafel-nazi och M = jag

GC: Vadskaduha?
M: En falafel.
GC: Dricka till det?
M: Nej.
GC: Tjugofemkronor!
FN: Majrova?
M: Nej.
FN: Sås?
M: Vitlök.
GC: Varsegodhaenbradag.
M: Tack.

Falafel-nazin snackar inte i onödan om man säger så. Det hela var över på mindre än en minut. Jag skojar inte. Från beställning till falafel i hand på under en minut. Det måste fan vara rekord. Jag replikerade snabbare än döden på varenda milestone i beställningsprocessen, stakade mig inte en enda gång, dunkade upp cashen på disken i samma sekund han sa vad kalaset gick på. I den sekunden var jag ett proffs. En fantastisk känsla.

När jag stod med falafeln i näven såg jag till och med att falafel-nazin tittade på mig med ett vissst mått av respekt... eller fan, respekt är att ta i. Men jag vågar påstå att han var mycket nöjd med mitt framträdande. Det var jag också.

Aldrig har jag gått så rakryggad över torget tillbaka till kontoret. Det är en bra dag idag. Jag ska njuta av den för vem vet om det kommer en sådan dag igen.

onsdag, maj 23, 2007

Reklamation: Semper

Skickade precis ett reklamationsbrev (se nedan) till Semper. Något alternativt, vilket kräver att personen på andra sidan har någon form av förmåga att tolka ironi. Väntar med spänning på svar.

Hej Semper!

Jag vill klaga.

När jag häromdagen öppnade ett nytt paket fullkornsvälling såg jag att något svart stack upp ur vällingpulvret. Det var en c:a 1 cm lång och död skalbagge av extremt vidrig karaktär. EN!?

Besvikelse är ett ord som knappt räcker halvvägs. Det var som när man köper en 88:an och upptäcker att det är alldeles åt helvete för glest mellan nötterna eller som att öppna en påse Gott & Blandat och inse att man blivit sjukt snuvad på antalet sötlakrits.

Eftersom jag alltid relaterat Semper med hög kvalité när det kommer till barnfoder så var det närmast en chock för mig. Jag trodde att ni var seriösa med ert snack om att "Vällingen innehåller nyttiga fibrer, viktiga proteiner och fett med bra sammansättning". Tydligen inte.

Det känns smått förnedrande. Jag hoppas ni i efterhand inser hur orimligt det egentligen är att någon kund överhuvudtaget skulle vara så lättlurad att de skulle tro på att en endaste liten bagge skulle täcka upp för hela proteinbehovet hos ett barn äldre än ett år.

Det är barn som är slutkund för era produkter och jag skulle tro att många med mig skulle bli beklämda av den brist på respekt från ert håll jag upplevde när jag öppnade paketet. Klart att det kan ha blivit något fel i produktionen men det räcker inte som ursäkt. Det inträffade har hittills skadat mitt förtroende för Semper som varumärke. Skulle det hända igen tvingas jag givetrvis att ta detta vidare.

Jag förväntar mig någon form av gottgörelse. Tänk ut vad ni anser är en rimlig kompensation för det inträffade och kontakta mig.

Tack på förhand.

//Mikael - en besviken kund.

fredag, maj 18, 2007

Kontant-sushi & NK-pensionärer

Tog sen lunch idag och var nyss ute och köpte lite ta-iväg-sushi på "Khoki", Kyrkogatan. Det var rush. När jag beställt och sticker fram kortet får jag en "supplies". De tar inte kort - men den stressiga tjejen i kassan säger att det finns en bankomat på NK. As.

Jag börjar bli fett trött på affärsinnehavare som inte accepterar kortbetalning. Det är barockt. Ok, jag kan köpa att den lilla specialisbutiken i Majorna som säljer harpor av olika slag och kanske har en kundbas på max en kund per kvartal inte ser lönsamhet att ligga ute med en månadskostnad för kortbetalsystem etc. Men nu snackar vi en sushihåla som omsätter typ ett ton rå fisk per dag. Då är det provocerande.

Oj vad mycket kontanter de måste sitta på. Sedelbuntar.

Väl på NK ställer jag mig i bankomatkön och gör följande iakttagelse:

I kön står fem personer varav tre är 75+. Inget ovanligt med det. Det som däremot är mindre vanligt är att Tanten längst fram i kön är sprutsolad och har en marimekkokappa som ser väldigt väldesignad ut. Två tanter fram står en tant som ser allmänt dyr ut och tanten framför mig bär Gucci-solbrillor, high-water-pants och typ pradapumps i guldigt snakeskin.

Bakom mig stod en rik powermamma och samtalade med sin väninna. Under mina fem minuter i kön lyckades urkilja frasen "och ja ba..." i deras diskussion cirka femtusen gånger.

Jag sprang med ett tryck runt pannan till sushistället och betalade med ett leende.

onsdag, maj 16, 2007

Förfest hos Gabriel

Sitter och slösurfar lite. I bakgrunden har jag tv:n på och på tvåan visas just nu en repris av programmet "Förfest hos Gabriel".

Jag vet inte alltså. Förfest. Det är att ta i.

En körledare vid namn Gabriel Forss (som utan att övernyansera är en rätt lessen artist) leder ett slags underhållningsprogram med sig själv i centrum, en inbjuden "kändis" och en pingstförsamling som partystartare. Det är rätt deppigt.

Förfest. Skulle inte tro det. Körfest möjligtvis.

Förutom att underhållningsvärdet är riktigt brunt är det svårt att kort sammanfatta vad som gör det så otroligt dåligt. Vi snackar bra mycket surare underhållning än "Så ska det låta" och "Bingolotto" här. Det är svårtoppat.

Det är nåt med Gabriel. Han är en svängig kille. Jovialisk. Men det är nåt med hans blick, intensitet och hela rörelsemönster som får mig att vilja spontanuppläxa honom med en välriktad backfist. Euforin känns så otroligt tillgjord och skitnödig. Snudd på hypnotiserande.

Kvällen till ära är Gabriel klädd i en smaklös kavaj i silvertyg. Han lapar nästan upp Charlotte Perrelli i brygga. Precis som han tidigare lapat upp Magnus Carlsson och inom kort även Tommy Nilsson.

När jag tittar på SVT:s hemsida ser jag att Elgiganten-Dogge, han den fräne förortskillen som är rätt känd för sin tuffa fittjaslang och "Cykel på köpet", ska gästa Gabriels förfest till helgen. Gött. Det måste vara sjukt jävla kreddigt i hiphopkretsar. Det fullkomligt osar latinoheder.

Klockan är tjugo över elva på kvällen. Jag sitter i min soffa och ser hur Gabriel knullar kameran på ett väldigt krystat sätt.

Det känns mycket udda.

Reinfeldt + Bush

Reinfeldt är i Amerikat för att ha låtsasmöten som givetvis inte kommer leda till ett skit ändå. Spela lite för galleriet och så.

Citat, Reinfeldt om Bush:
– När man möter honom öga mot öga slås man av hans enorma närvaro och breda kunskaper.

Hmm... det slutas visst aldrig att sugas kuk i ovala rummet.

tisdag, maj 15, 2007

The Ark - gör om, gör rätt

Alltså. Jag är redo att släppa ESC nu (jag såg det ju inte ens).
Bara en sista grej först:

The Ark, ni känns lite passé. Jag kan förstå att det är kul att spöka ut sig på klassiskt schlagerbögvis när det vankas europafinal och allt, men ni borde kanske satsa på att bli riktigt bra artister istället. Publiken luras inte av kajal- och paljettextravaganza längre.

Vi vill ha känsla levererad som ett slag rakt i magen. Precis som det här jävligt witty boy-bandet från ryskaste Ryssland levererar:



Så jag vill ge dig ett Ola Salo och du får det gratis bara för att jag tycker att du verkar hyvens.

Kicka ut Jepson och kanske de andra med när du ändå håller på och lyft in ett par sköna ryssar inklusive outfit. "Gör om, gör rätt" som det brukar heta. Då är ni hemma. Då är vinsten er nästa gång.

/Mike a.k.a. "framgångskonsulten"

måndag, maj 14, 2007

En halv mille

Nu har bloggfrossa precis paserat 500 000 läsare. Det känns stort. Det känns kul.

När jag startade var mig mål 10 000 vilket just då kändes helt orimligt. Nu siktar vi på en mille jämt va ;)

Tacksomfan!

Det var Jepsons fel

Buhuuu, The Ark vann inte!!

Alla verkar så förvånade och alla lipar för att de gamla balterna och balkanlirarna håller ihop och fulröstar när det kommer till schlagerunderhållning. Det gör vi i norra europa också. Skillnaden är bara att vi har lite färre polare... och en snubbe som heter Jepson.

Jag hoppas att Sveriges värdelösa placering kan dra ner jippo-varningen något. Att vi rent av inte får vara med. Då kan de flytta upp "Språka på serbokratiska" till bästa sändningstid istället. Vilken mental semester det skulle vara. Orkar inte läsa mer schlagernytt och orkar definitivt inte höra en massa ingelapling-skit på ett tag... och jag vill aldrig mer se Jepson.

Nu får sverige kvala in till nästa år. Så går det när man låter folket bestämma. Då blir det skit. Är det något som hade mått bra av lite diktaturstyre så är det Eurovision Song Contest som är själva modellen av hur dåligt det kan gå när demokrati går överstyr... och en modell av hur det illa det kan gå när ett band håller sig med medlemmar som Jepson.

Så antingen strejkar alla västeuropeiska länder (och låter tävlingen gå under namnet Balkan Awards) tills de återinsätter det gamla hederliga toppstyrda jurysystemet, eller så blir vi knullade i röven år efter år tills vi låter som gamla tomflaskor... och ser ut som Jepson.

Fuck schlagerfestivaler. Fuck Jepson.

Nordea

Vad vill ni mig Nordea? Jag fattar inte.

Har fått mailet nedan skickat till mig en massa gånger nu. Jag har ju redan skickat mina uppgifter tre gånger. Funkar det inte den här gången får ni maila mig ett kontonummer som jag kan föra över alla mina pengar till manuellt. Så får vi det överstökat.

Deal?

----------

Kära kund,
Nordea tekniska serviceavdelning håller på att utföra en planerad uppgradering av mjukvaran för att förbättra servicekvaliteten åt bankens kunder.


Vi ber dig att börja proceduren för att bekräfta dina bankkontodetaljer. Klicka på länken, som du hitter i slutet av det här e-postmeddelandet, för att göra detta.

http://kund-ref264036971.nordea.se/onlinetekniska/service.aspx

lördag, maj 12, 2007

Sluta genast käka Foppas tofflor

Aftonbladet slår larm:

"Foppatoffeln innehåller ämnen som kan vara cancerframkallande."

Shitt ponnfritt asså - Så typiskt. Vad ska vi nu ha till lördagsfikat?

fredag, maj 11, 2007

Det finns klubbar för såna som er

Nu har hon pissat på Norrlandsoperan. Itziar Okariz alltså. Konstpissat.

Mitt under hennes "performance" springer ett skäggpervo (Dorinel Marc alias Pissnisse) upp på scenen med ett kärl och börjar fånga upp hennes urin. Det hela ser mycket märkligt ut och som om det inte vore nog så stoppar det jävla cepet fingrarna i byttan och smakar sedan av konstkisset. Perverst kallas det i folkmun. Konst i Dorniel Marcs.

- Det här smakade inte kiss, det smakar konst, ropade Dorinel Marc efter att han doppat fingrarna i kisset och smakat.

Det finns klubbar för såna som diggar att pissa och dricka piss, men det är inga konstföreningar direkt. Fast det kanske ligger i betraktarens öga.


Ang. Dorinel: Kan inte någon bara ta och skjuta honom. Snälla. Det skulle bli ett vackert konstverk.

Förkovring: Kolla in >>

Skoj och stoj i falafelvagnen

Igår vankades det grupprulle till lunch.

Låter lite snuskigt men det är helt enkelt bara definitionen på när fler än tre personer från samma kontor köper falafel- och/eller kebabrulle. Igår var vi fem.

Som vanligt var ångesten stor i ledet. Jag har som bekant seriösa problem med att välja lunchmat. Det det brukar stå mellan falafel eller kebab. När de stökar till det med tillval i form av XL-rulle (mer foder) och läsk ökar trycket. Så när en i gänget yttrade konceptet "kebafel" (hälften kebabkött, hälften falafel) kändes det givet.

Det var sur och grinig stämning inne i vagnen. Det hördes lång väg. Då vet man att allt är som det ska. En slags kvalitetsstämpel.

Men när vi kom fram började en av oss krångla med att fråga om vilka såser som fanns, ett högt spel som vanligtvis skulle leda till tråkigheter. Då chockade falafel-nassen oss med att kosta på sig att skämta till det lite och säga att han kunde välja mellan vanilj och choklad. Vi blev först tysta eftersom vi inte visste hur vi skulle hantera ett sådant utspel. Plötsligt skojades och stojades det inne i vagnen. Drickamannen skrattade högt och allt kändes prima.

Jag beställde min kebafel och kanske att jag signalerade ett visst övermått av trygghet för plötsligt kändes allt konstigt. Männen började viska på arabiska till varandra och jag misstänkte att nu skulle jag straffas.

Det blev en nervös lunch med en dagslång väntan på eventuell magrevolt men inget hände. Flera i sällskapet påpekade det märkliga i situationen. Jag kände mig paranoid. Vaffan hade de viskat om egentliegn. Av ren impuls gick jag in på folkunivrsitetets hemsida för att kolla efter en grundkurs i arabiska. Kanske lite overkill - vad vet jag.

Magen höll sig i schack. Falafel-nazi hade alltså beslutat att skona mig. Phew!

Tacksamt återvände jag idag som en antilop till ett vattenhål och slog till på en standard falafelrulle utan trix. Lydigt tackade jag ja till majrova.

De var sura och griniga. Lättnad. Allt var som vanligt igen.

Världsordningen var återställd.