Stockholmssyndromet (eller Östermalmssyndromet), är ett psykologiskt tillstånd där privilegierade riskgruppsstofiler som uppmanats att stanna hemma för sitt eget och samhällets bästa (t.ex. vid händelse av en skenande dödspandemi) trotsar allmänna rekommendationer och ger sig ut i klungor för att svina på stan och/eller fjällvärldens after ski-ställen. Ofta syns de trängandes kring delikatessdiskarna i Östermalmshallen dit de mest förtappade själarna vallfärdar för att bunkra rökt ål, för att de ÄLSKAR smaken av rökt och utrotningshotad ål. Mot bättre vetande, men helt i linje med sin uppkäftigt hyperegoistiska läggning, uppvisar de en extremt provocerande oförståelse inför såväl epidemiologers som myndigheters vädjan om deras bidrag till att minska smittspridning och risken för en världsekonomisk kollaps. Detta är ett uttryck för identifikation med Satan.
 |
| Kill em all! |
4 kommentarer:
Utan att vilja skapa en storm här är jag lite fundersam i hur COVID-19 "sköts" i Sverige. Själv sitter jag med familj i karantän strax utanför Paris och vi är väl ganska beredda på att leva så här i ett par veckor till.
Naturligtvis är Frankrike och Sverige inte samma sak, vi lever inte på samma sätt, har inte samma vanor, Sverige har 10 miljoner människor mot Frankrikes nästan 70 miljoner. Men ändå, efter vad jag läser och ser på nyheter så fortgår livet ungefär som vanligt, eller är det en skev bild som media ger?
Fransmän är ju notoriska rebeller och revolutionärer men jag är ganska imponerad av hur reglerna efterlevs nu sedan karantänen införts. Mina vänner, bekanta och kollegor stannar hemma om de inte jobbar i sjukvården eller på en arbetsplats där jobb på distans inte är möjligt.
Jag hoppas verkligen att Sverige har rätt och att pandemin inte slår lika hårt mot Sverige som övriga länder i Europa!
@Krokofanten: Jag kan inte hålla med om att livet fortgår ungefär som vanligt, absolut inte. Väldigt många väljer någon sorts självpåtagen karantän. Det är mycket mindre trafik ute än vanligt och likaså kollektivresenärer och fotgängare. Så gott som alla kulturella evenemang är inställda och samma sak gäller inom sporten. Fester och andra sammankomster flyttas på framtiden och många hjälper de äldre och utsatta med handling och liknande. De jag möter i mitt jobb och när jag handlar agerar helt efter de rekommendationer som ges. Det görs även mycket för att hjälpa föreningslivet nu när intäkter försvinner; det raggas medlemmar, ordnas livestreamar för online-träning och aktiviteter som lotterier och tävlingar på nätet.
Min uppfattning är att alla tar detta på allvar. Men som alltid finns det ju stolpskott.
Krokofanten: Hej på dig. Ja jag vet faktiskt inte. Det jag kan säga är att det råder ett relativt lugn.Jag är glad att våra politiker lyssnar till experter och inte agerar baserat på magkänsla. Jag hade varit usel på att hantera situationen tror jag. Sedan vet ju ingen om den svenska modellen blir flipp eller flopp i slutändan. Men den känns ansvarsfull även om jag fattat att vi har världens ögon på oss nu. Hoppas ni har det bra där ni är och att det här blåser över så fort som möjligt. Det är helt klart en galen tid och det känns onödigt att spekulera för mycket.
Adde: Jo visst är det så. Det är ganska glest överallt nu. Förutom på eriksberg. Satan när jag var där i lördags och promenerade fick jag slå mig fram bland 75+:are som levde ut sina i decennier uppdämda hedonism. Det dracks vin på uteserveringar, fikades, skrattades. Det var fan mer arrogans i luften än i Östermalmshallen. Men ganska vänlig stämning generellt.
Så här 2 år senare när jag råkade få upp denna artikel/blogg, så reagerar jag på förklaringen till vad "Stockholmssyndromet" är. Betydelsen har ändrats under pandemin till ngt som inte har ngt med ursprunget att göra.
/Lotta +100 år 😀
Skicka en kommentar