Svart som kol

Igår var jag uppe en sväng och hälsade på hos mina favoritmänniskor på kirurgmottagningen. Anledningen var att jag skulle plocka bort stripsen som har suttit tvärs över operationssåret i över en vecka, och övergå helt till en så kallad hudvänlig häfta (brun tejp) som jag ska tejpa såret med i ett halvår för att ärret inte ska se ut som en Capricciosa. Problemet vara bara att jag hade fått nästan som brännsår på halsen av den där häftan där den kommit åt huden utanför såret. Att då börja tejpa med den över ett helt färskt sår och dessutom göra detta i ett halvår kändes extremt olockande.

Jag hade ringt 1177 på natten och frågat hur jag skulle göra och hon jag pratade med tyckte att jag skulle ta kontakt med kirurgmottagningen eller en distriktssköterska. Hon sa att jag kanske var känslig mot limmet på tejpen eller att limmet satt så hårt att det slet på huden och att jag då skulle behöve nåt starkt medel för att lösa upp klistret. Jag frågade om jag kunde köpa sånt på apoteket men hon sa att det jag behövde var eter eller medicinsk ren sprit.

"Sa pôjka ha lite eter"

När jag påtalade detta för Syster E på kirurgmottagningen så lät hon väldigt frågande.

– Eter, sa hon verkligen det!?
– Jo, ja det sa hon.
– Näe, då skulle du ju dö.
– Va?
– Ja alltså Eter. Du kan inte hålla på att lösa upp tejpklister på halsen med Eter, du skulle bli helt... och så sa hon nåt som betydde att jag skulle bli helt jävla zonkad och mer därtill.
– Ja jag tyckte eter lät lite konstigt men jag vet ju inte.
– Det var väldigt märkligt sagt. Det är nog bästa att du kommer upp så vi får titta på det.

Sagt och gjort. Jag satte mig i bilen och fräste upp. Hon tittade på såret och skrev sedan ut en silikonbaserad specialtejp som säljs i ark till helt barocka summor. Men ingen eter.

När jag kom hem så spelade jag upp hela historien för Josefine. Hur jag hade blivit tipsad om att be om att få en flaska eter till att lösa upp tejpklistret till syster E:s reaktion på detta och yada yada yada. Hon tittade på mig och såg lite finurlig ut.

– Eter alltså, ja då måste det ha varit någon du har pratat med många gånger då eller?

I vanliga fall är det en av Josefines bästa sidor. Hennes sinne för humor. Kol kommer inte i närheten av potensen i hennes svärta. Men den här gången påtalade jag att det kanske var aningen magstarkt. Som hon fnissade. Bubblande. Hon tyckte själv att hon var så jävela rolig när hon antydde att jag troligen har ringt 1177 och tajtat så mycket och frågat och nojat att de fan inte står ut med mig. Att jag uppnått peak tålamod hos sjukrådgivningen så att de helt sonika har skickat ut ett hemligt PM till alla anställda om att nästa gång någon ringer från det här specifika numret så tipsa om eter – oavsett vad ärendet gäller ska han ha eter.