Nämen, vad har vi här då – en kvinnodag minsann

Josefine är iväg och täcker kvinnodagen på Världskulturmuseet för Amnestys räkning. Hon är duktig hon. Själv har jag spenderat kvällen med resten av familjens kvinnor. Vi har ätit osthjärtan och kollat på Gladiatorerna. Eller jag och Stella har kollat. Stella är fixerad vid tanken att vara med och tävla och blev besviken när jag svarade att gladiatorerna nog skulle vara snälla om hon ställde upp och tävlade.

Tintin tröttnade på underhållningen efter fem minuter (när hennes osthjärtan var slut) och ville sova på soffan istället, men höll sig vaken genom att bråka om en filt, klänga runt och mula i sig en tablettask. Hon blev svart i blicken när jag frågade om hon ville ha välling så hon tog fram tuschpennorna och la sig på golvet istället. Ritade aggressivt och kliade sig på snippan samtidigt som hon i sjusekundersintervaller gastade att hon nog skulle bajsa snart, som om det vore ett mantra. Till slut hysschade Stella irriterat åt sin lillasyster som blev kränkt och ville ha välling. Och efter ytterligare fem-tio konflikter är de i säng.

Ja, såna är de ibland. Kvinnodagarna.