För någon som håller på med löpning är det säkert ett helt normalt plagg. För mig som är helt ny och bra dagar känner mig som en oinbjuden gäst i den världen är det laddat. Det finns liksom inget normalt i att stoppa i ett par kycklingben, sin röv och sin kuk i en glansig och avslöjande kroppsstrumpa. Jag känner mig utlämnad. Som att jag står på en scen och ser ridån gå upp samtidigt som mitt medvetande plötsligt avslöjar att jag ska spela huvudrollen i "Kejsarens nya kläder".
Jag tog dem på en testrunda igår kväll. På stranden av alla jävla ställen. Men vädret var kass så det var bara ett fåtal personer utspridda längs den oändligt långa strandremsan. Ett promenerande par i jympabrallor, två tretton-typ-åriga tjejer som gick runt och sparkade på en boll, en man i sextioårsåldern med naturmänniskafrisyr som fotade sina röda Crocs (absolut inget konstigt med det) mot horisonten långt ute till havs, samt ett par tyska familjer som gett sig fan på att maxa sin schwedenferie, tvångsbadade och riktigt antinjöt av strandvistelsen. Och så jag.
Jag led. Dels av att jag fortfarande inte på riktigt lärt mig njuta av löpningen, jag bara låtsasnjuter och längtar tills det är över. Men också för att det kändes som att precis alla undrade vad fan jag sysslade med, när jag kom plogande fram med en gammal mans löpsteg och blottade mitt kön under ett förskräckligt tunt lager av halkig syntetbyxa. Mina skämmighetsreceptorer pejlade in och förstärkte varenda signal. Tyskarna stirrade, småtjejerna hånfnissade och till och med mannen med röda crocs undrade vad fan jag höll på med... eller också inte... men det var så det kändes.
Samtidigt var det så oerhört mycket skönare att springa i långkalsonger med noll friktion, än att pölsa omkring i pösbyxorna jag haft hittills. Så jag antar att det bara är att fortsätta. All in liksom.
Idag ska jag och J springa en niokilometersslinga. Hur ska det gå? Den som lever får se.
17 kommentarer:
Du kan ju alltid dra ett par löparshorts över tightsen om du inte vill visa balle-konturen. ;)
Å, löpartights. Älskar dem. Men som tjej är det ju lite smidigare, de liksom ger en perfekt figur bara man tar på sig tightsen, håller in på rätt ställe. Så då kan man nästan skippa att verkligen springa.
Gillar hur du mixar träningsinlägg med texter om att seriesnaska McFlurrys...
Kör specialintervaller som alla andra.
Högt tempo när man blir tittad på eller passerar folk, lågt tempo/återhämtning när ingen ser. Måste du avbryta ett högt tempo på grund av utmattning, låtsas trycka av klockan och titta på armen när du passerar landmärken såsom lyktstolpar eller byggnader. Intensiteten i löpningen styrs sedan av hur attraktiva personerna är runt omkring dig...
Det är väl bara att flurra tightsen ordentligt så känns det bättre?
-Luca
Haha, det är nästan så jag vill se tajtsen på dig.
Elway: är inte det ännu värre?
Johanna: haha ja fan de känns ju sköna iaf. Man får ju lust att bara glida runt i dem hemma. Äta chips och fika i dem:)
David: jag är en splittrad person. :)
Tord: smart som fan.
Luca: hur gör man det då?
Petra: för rätt summa kan jag publicera nästan vilken bild som helst. Till och med mig själv i tajts. ;)
Johanna: Nej, alla tjejer får INTE perfekt figur i löpartights!
Uuuh, jag vägrar fortfarande envist löpartights. Jag tror jag är den enda tjejen på gymmet i stora shorts och fotbollsstrumpor, medan alla smala gaseller går i tights. För nä, alla tjejer blir inte automatiskt snygga i tights...
Ha ha ha, känner igen det där så väl från när jag köpte mitt första par. Såå naket! Och lika illa kändes det när jag köpte såna där högt skurna löparshorts. De är också otroligt fula men samtidigt så sköna att springa i (blir det inte apvarmt med tights nu???).
Aldrig dubbelkådis för mig säger jag bara. Aldrig.
Hahaha. Skönt att höra att det är fler som har ångest av dem löpartajts. Hoppas ni får en fin tur! Parloppet nästa?
Det är fruktansvärt första gången man ska ge sig ut med dem, men once you go löpartights, you'll never go back.
Kan bara hålla med Jonas, när man vant sig vid tights vill man aldrig ha något annat.
Och nej, till den som sa det, det blir INTE varmt att springa i tights, just för att de är tajta så fungerar ju funktionsmaterialet precis som det ska.
Och stora schorts och fotbollsstrumpor på gymet, huuu jag kan inte tänka mig något mer obekvämt om jag ska vara ärlig. Tror betydligt fler tjejer är snygga i tights än i den uniformen...
Alltså, igår var jag ute på min sedvanliga löprunda. När det återstod typ 2 km började magen att göra uppror till följd av typ dåligt thaikäk. I vanliga fall hade jag tagit det lugnt, knipit ihop skinkorna och promenerat sista biten. Men nu hade jag en sådan bra tid, personbästa, jag kunde bara inte låta mig stoppas av en Pad thai.
Resultatet? Jag gjorde nästan som den där snubben från göteborgsvarvet. Jag fick kuta rätt ut i skogen och sätta mig bakom en tall. Förbannade löpartightsen som satt som ett korvskinn, omöjliga att få av när man blivit lite svettig.
Håller själv på och laddar för hösten då jag föresatt mig att återuppta en sedan länge avsomnad karriär av löpträning. Bara för att jag ska måsta komma igång har jag till 75% beslutat mig för att springa Stockholmsmaran nästa sommar (dock ej sagt nåt till sambon ännu). De gånger jag har haft löparklädesångest för tightsen, som jag har därför att de är de bekvämaste löparplagget, har jag kompenserat med att ha bylsig tröja eller träningsoverallsjacka. Därvidlag är R90-dräkterna, om de är bekanta, bra eftersom man ofta kan ta av ärmarna på jackan.
löpning är ju segt, jag hsr fsllit hårt för inlines och stavar, det var inte vackert i början men nu kör jag så det ryker. Gör underverk med flåset + armfastheten -vik hädan gäddhänget!/kill that buffé - mvh Exilväschötten
Skicka en kommentar