Är rätt mosig så jag ska inte försöka mig på något bloggande idag även om jag är väldigt sugen på det. Imorgon kanske. Har fått tillbaka internetz hemma igen. Men inte min hjärna. Den senaste veckan har jag upplevt ett slags kreativt katharsis på jobbet. Så är det ibland.
Sedan har de rivit ut badrummet hos oss nu. Vi är numera en familj som inte bajsar hemma längre. En logistisk kölhalning när man har två barn. Så är det ibland.
Bilhelvetet hade dessutom tagit mer stryk än väntat av garagebranden så den hinner vi inte få innan den här helgen heller. Förmannen på skadeverkstan var duktigt dryg när jag frågade om tidsuppskattning. Jag förklarade att jag inte hade några förväntningar eller krav, men skulle uppskatta åtminstone en mellan-tummen-och-pekfingret-gissning. Han avbröt mig hela tiden och suckade irriterat att han inte kunde veta. Han hade inte ett hum om tid utan lovade bara (med nedlåtande ton) att ringa mig när den var klar. Maken till avmätt klapp på huvudet har jag inte upplevt på länge. Åh, det mörkret. Jag kände hur jag ofrivilligt började ladda min verbala hagelbrakare med 12-gaugetourettes och långsamt spände hanen. Hans dryga ton fick mig att kliva ett steg närmare en falling down. Jag vägde fördelarna med att gå Kim Jong Il på honom, hans familj och hans fem närmsta grannar. Mot nackdelarna i överraskningsmomentet att köra min Räser-Nissan på en kurvig väg och plötsligt upptäcka ett par icke fungerande bromsar. Så jag höll tillbaka och tighatade honom istället. Så blir det ibland.
11 kommentarer:
Ahhh, kundmottagare på bilverkstäder, dessa favoriter bland hatobjektens hatobjekt!
Hade haft min bil, en 10 år gammal Volvo S80 (detta var före sonen så vi hade inte bytt till den lagstadgade kombin) på års-service och jag hade förutom de vanliga ingående servicepunkterna (byta olja, filter, kolla att ratten sitter fast och vad dom nu gör) bett verkstaden att fixa mitt krånglande centrallås som inte ville öppna dörrarna, ett tillsynes litet men väldigt irriterande problem.
Säga vad man vill om dessa sävliga män (ty de äro alltid män!) som sitta i bilfirmors kundmottagningar men humor hava de trots allt; För när jag fått domen och betalkvittot tittade kundmottagaren på mig med den där väldigt sorsna, tunga, trötta blicken som de har och medan han släppte ner bilnyckeln i min framsträckta hand pekade han mot utgången och sa släpigt; "Jaha, då kan du gå bort till kassan och lämna alla pengar du har."
Behöver jag säga att det var precis det jag gjorde?!
Man är ju lite utlämnad?
Klart man vill skrika lite på dessa "servicemän".
Men repressalierna, som Mike antydde, kan ju bli lite allvarligare än en snorkråka i hummersoppan.
Vill inte gå så långt som att det är Leffe,Steffe,Remmen och Sonny från fordonsprogrammet, som djävlas med akademikerna nuförtiden.
Men jag ska använda internetz till att maila Oliver Stone om saken..
Det kommer att bli så mäktigt när någon ger mej en länk till aftonbladet där det står om en snubbe i Göteborg som ballat ur fullständigt.
Artikeln kommer troligtvis att handla om någon som målat sig grön, spänt fast en dammsugare på ryggen, knäppt på sig brandsläckare på fötterna, klätt sig i Pippi-långstrump outfit med en randig keps med en liten propeller på huvudet - citerandes Strindberg och Leonardo DiCaprio längst upp på "Läppstiftet".
Jag kommer bara ta en klunk av mitt kaffe och säga, jag vet - jag brukade läsa hans blogg. Sedan kommer jag att sucka lite längtande och säga att det kunde vara vem som helst av oss. Och sedan "like:a" artikeln på facebook.
@Bananprojektet
Gå med en kundvagn i Nordstan och skrika "Tältprojektet,tältprojektet" funkar oxo.
Självklart med propellerkeps, helst gjord av aluminiumfolie av uppenbara anledningar.
Döööhhh...aliens!
Lider med dig Mike
Men jag tar med mig "Tighata" och "Logistisk kölhalning" som klockrena begrepp på situationer man springer in i allt för ofta.
@bananprojektet
Din var mkt mkt bättre dock, menade inte att stjäla andemeningen i din raljering.
Läser din blogg.Du är på MikeBike´s nivå
Fy fan vad det är synd om dig.
Fan va du e kul. Du får mig att skratta även de deppigaste dagar. Tack för det!
Jag håller med Bettan. :) Och kämpa på Mike!
Hämndtips: Injicera med (hjälp av spruta) ditt eget bajs i fina praliner och skicka dom sedan som anonym present till verkstaden. Ett enklare alternativ är att helt enkelt olla godsakerna. Oavsett vad du väljer så kommer du känna dig nöjd efteråt. Jag lovar.
Kanske att ovanstående är overkill i sammanhanget, men om det skiter sig med bromsarna på bilen är det inget att tveka på. Vendetta!
Som en (flug-)motvikt till all skit vill jag passa på att tacka för fem års härligt bloggläsande!
Hoppas livet fortsätter plåga dig med lagom bisarra situationer så att vi läsare får njuta! Fast jag kan hålla med om att just nu är det lite för mycket.
Skicka en kommentar