Idag var jag, J och lilla T på familjerätten för att skriva på faderskapsblanketter. Gött. En ganska skum ritual som alla ogifta pappor måste gå igenom för att bli officiellt erkänd som fader och för att få samma vårdnadsrätt som modern. Man kommer in på ett litet torftigt kontor (DDR-style) där en handläggare lägger fram lite blanketter. Man går igenom dem och bedyrar man att man varit tillsammans (gjort ”det”) under den aktuella tillverkningsperioden (bakdaterat och baserat på barnets vikt och födelsedatum). Sedan kallas två andra handläggare in i rummet för att titta på när du skriver på. Jag blir otroligt stissig i myndighetsmiljöer. Känner obehag. J pratade med mig hela tiden men jag hörde ingenting.
Det är en mycket bisarr rutin som man helt slipper när man är gift. Samhället har helt enkelt ingen tilltro till människor som lever i synd. Ett ganska gammalmodigt förhållningssätt kan man tycka.
25 kommentarer:
Då är det väl dags att gå ner på knä och fria lite. Kanske kommer kallingproblem att lösa sig då...:)
Markattan
Jag blir rent ut sagt förbannad på att man fortfarande har kvar det här i Sverige! Särskilt som att man då tar för givet att bara för att man är gift så är pappan självklart pappan till barnet. ha! Såååå många gifta fäder som tyvärr kommer på att de inte alls är biologiska fäder tll sina barn. Men det är en annan historia.
Well, grattis ändå till att du nu är 2-barnsfar även officiellt!
Mannen - vakna för böfveln. Wake up!
http://www.youtube.com/watch?v=gagVmuW7iRM
Ahhhh Nemo!! Man måste varna innan man länkar till sånt där...
Tack för din sympati för mig/oss. Skall vi börja skaffa vapen?
Visst är det en fantastiskt skum ritual... jag var själv och gjorde samma sak för ett par veckor sedan.
Åhå, fick ni två myndighetspersoner som åskådare? För oss sprang de land och rike runt och kom tillbaka med kokerskan och städerskan. Det gick ju det med.
Stissig. Underbart. Har inte hört det ordet sen 1983.
Mike, kan inte mera samtycka än vad du beskriver. Sverige är ett sådant jäkla u-land när det gäller viss saker. Faderskapsblarret är ett... Klart det e viktigt att få en pappa, men det borde väl finnas andra former år 2010.
Gift dig inte, då har du iaf chansen att inte skriva på *fniss*... Å andra sidan kanske giftermål underlätar alla samboavtal etc som ett liv i synd borde rendera att skaffa sig!
Ha en bra dag osså önskar jag lite skjutjärnsinlägg a la Holm och kul-jimmy, Boråsare...
Kalsongfighten står sig slätt i jämförelse... Hehe...
Du får väl helt enkelt se till att legalisera snusket...;)
Att gifta sig verkar ju ligga i tiden annars: http://www.dn.se/nyheter/sverige/gb-gubben-gifter-sig-1.1054673
Skumt att bigami fortfarande är straffbart. Det kanske är ovanligt att vilja vara gift med flera människor, men att man kan åka i finkan för det är lite väl hårt.
Lagen i sig har ju ingen verklighetsgrund, utan kommer från något som stod i bibeln. Skall inte kyrka och stat vara skilda åt? Eller vi kanske skall börja stena folk igen. Hm?
Köp hjälm Micke, just in case...
Är det bara jag som får någon sorts handförlamning när jag ska skriva min namnteckning under bevakning? Utan förvarning skriver jag som en läkare.
Grattis. Det är lika förbjudet att dra ett skämt på sådana institutioner som vid gränskontrollen till USA har jag hört. Min sambos pappa försökte och det blev ett stort ståhej.
Markattan: man kan aldrig veta vad som händer.
Saltistjejen: ja det är högkoncentrerad byråkrati.
Nemo: åh fy fan.FYYYY FAAAAAAN! Så jävla värdelös han är.
förresten. jag har börjat läsa din bok nu (jag vet att jag är seg:) ). återkommer.
Uffe: ja det måste man fan.
Jennie: vassegod :)
Heffa: Ja då vet du. maggadd!
besynnerligt: hahaha
erik f: hahahaha 1983.
andreas: jag vill inte veta mer om glassgubben.
adde: haha nä fan jag är precis lika dan. det låser sifg. glömmer av hur jag skriver den. helt skumt.
@ Mike - Glad blir jag över att någon i familjen av litterära finsmakare kastat sig över mitt alster... till slut. Håll hårt i kallingarna... så åker vi (väntar spänt på din återkoppling - som jag hoppas mer på än reaktionerna på Faddes vogonska ståupp)
Jessica: haha jag fick tydliga instruktioner av J att inte börja skoja om tidsperioden med dem. hon hade hört att det kunde bli strul:)
Nemo: Ja, jag har bara kommit en liten bit än så länge. så jag väntar med att säga något. ska försöka lägga in den i "pipen" hos J också :)
Jag har aldrig varit med om att skriva under inför två vittnen, och jag har sex barn. Senast slapp vi t.o.m. åka dit utan kunde bara skicka in blanketten. Däremot har jag mötts av flåshurtiga socialsekreterare som har sagt "Jaha, nu har du körkort för barnvagn!" eller "Nu får du tänka dig för - sen slipper du honom inte förrän han har storlek 46 i skor". Eller så. Och DET är väldigt irriterande.
Det känns så oerhört förnedrande. Och så oerhört mycket Sverige.
Men grattis då!
Det borde förresten byråkraterna kosta på sig att säga också. I de flesta fall är det ju på sin plats.
Dock inte för den här sorgliga figuren:
http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1445540
Jag håller med Markattan. Gift er, för bövelen. Det är en hel drös andra "skyddsnät" som faller ut automatiskt om man är gift, och som kan ställa till stora problem om man inte är det, om något oförutsett händer. Det kostar ingenting att gifta sig borgerligt, och ceremonin tar bara några minuter.
Huh? Jag har två ungar med min numera separerade, men dåvarande sambo, och inte fan behövde vi åka till familjerätten. Skicka in lite papper bah, och det fungerade utmärkt.
Och här har jag vilseletts att tro mig vara min sons riktiga pappa!
När vår första föddes tvingades också jag genomgå denna mycket märkliga procedur. Så när andra kom och vi inte blev ivägmanade ner till myndighetsbyrån för att, på pränt, erkänna vår synd var jag glad. Tills nu!
Det här får kollas upp...
Och här har jag vilseletts att tro mig vara min sons riktiga pappa!
När vår första föddes tvingades också jag genomgå denna mycket märkliga procedur. Så när andra kom och vi inte blev ivägmanade ner till myndighetsbyrån för att, på pränt, erkänna vår synd var jag glad. Tills nu!
Det här får kollas upp...
Och här har jag vilseletts att tro mig vara min sons riktiga pappa!
När vår första föddes tvingades också jag genomgå denna mycket märkliga procedur. Så när andra kom och vi inte blev ivägmanade ner till myndighetsbyrån för att, på pränt, erkänna vår synd var jag glad. Tills nu!
Det här får kollas upp...
Skicka en kommentar