Vi lever i ett fritt land heter det men är vi verkligen det? Vi är så fria att vi blivit fångar i vår egen valfrihet. Hur pass paradoxala får livets spratt egentligen bli? Det är bara måndag och veckan har knappt hunnit börja, ändå är jag redan veckoslutstrött.
Jag är trött för att jag valt en ny telefonoperatör IGEN. För vilken gång i ordningen har jag inte en aning om. Jag är trött för att jag inte ens är säker på vilken elleverantör jag har längre eftersom en ny ringer varje vecka med sina erbjudande ingen kan motstå. Jag är trött för att jag nog har funderat mer på pensionspengar och fondplacering än mina mor- och farföräldrars generation har gjort sammantaget. Jag ingen aning om vilka försäkringar jag har eller vad de ens täcker. Troligen inte tillräckligt så lika bra att gardera med en till.
Varje dag är det nya val som ska göras. Det bästa är mobiltelefoni. Först operatörsval, därefter skall den tjänst som passar ens behov bäst utses och inte att förglömma vilken telefonmodell. Bara det är en veckas jobb. All valfrihet har drivit mig så långt att jag knappt klarar av att välja vilket alternativ på en lunchmeny jag vill ha. Vilket är mest fördelaktigt? Vilket ger maximal avkastning på lång sikt, i form av bibehållen energi kontra ekonomisk belastning. Ska jag gå på det mest näringsberikade alternativet eller välja det som är gott helt enkelt?
Det är omöjligt att slappa framför tv:n längre. För tänk om det är nåt bättre på en annan kanal. Fast det går ju inget bra. Kanske ska välja några nya kanaler? Varsågod här har du trehundra. Välj nu då för fan din bleke Svensson.
Att bara ta en fika har blivit ett projekt. Latte, Macchiato, Frappuccino, Cappuccino, Lapsang, Earl grey eller något med cream. Det råder hausse på valbörsen och jag håller på att gå nötter. Utbudet håller på att kväva oss med nya budskap varje dag.
Det är lätt att skratta när man pratar om den tid, för inte alls så längesedan, när byråkrati och gråsosseanda alltid stod överst på menyn. En epok som har kommit att kallas DDR-Sverige. Hånfullt föraktar vi vår smutsiga och toppstyrda historia men jag börjar misstänka att fler med mig i hemlighet saknar den tiden. Iallafall i teorin. Allting var uppdelat i antingen eller och inte nedplockat i molekylnivå som nu. Jag minns när det var hårdrock eller synth, kaffe eller te, telefonen i köket eller telefonen i hallen. När det var ettan eller tvåan och Perstorp eller furu. Det mina damer och herrar, var en valfrihet som inte tog över ens liv.
Jag är inte kommy men jag börjar ärligt talat sakna statliga monopol. Tacka vet jag Televerket och Postverket. När något gick fel visste man åtminstone vem man skulle hata. Vi har kommit att drabbas av en vansinnig tidsinflation. Vår valfrihet håller oss gisslan i sitt ekorrhjul.
Ironiskt.
7 kommentarer:
Du är inne på nåt här, och så slog det mig; vi får bara välja de oviktiga sakerna. Vi är så upptagna med att välja oviktiga saker att vi glömmer viktiga frågor. Kanske är det därför sossarna sitter kvar val efter val trots alla sina klavertramp? Vi får inte vara med och rösta om EU:s grundlag, och det kan vara den viktigaste frågan i vår tid.
Inte heller verkar det möjligt att välja bort äcklig jävla gurka när man köper en sallad eller en macka.
Förr eller senare så går det åt ett annat håll. Folk måste ju ledsna på allt nytt till slut.
Jag har haft samma mobiloperatör sedan jag skaffade mobiltelefon, nästan alltid haft kontantkort så även nu. Jag tar den elleverantör jag blir erbjuden när jag flyttar till ny lya. Jag är nog världens tråkigaste människa för jag vägrar dras med i hysterin. Jag morrar bara åt alla telefonförsäljare och alla "erbjudanden". Jag tror att vi är väldigt ambivalenta rent allmänt. Och att det är därför man kanske saknar tider då det inte fanns tusen saker att välja med.
Min handledare på jobbet sa en dag att hon fortfarande efter alla dessa år i Sverige har svårt att välja. För hon är van att det bara finns en valmöjlighet. Antingen tar man den eller så är man utan.
Jag ska flytta ut i skogen en dag. Hugga ved, ha höns och grönsaksland. Någon slags manifestation mot dagens slit och slängsamhälle!
Nä, sova en stund!
Ha det gott
ja - tänk när Posten och Televerket fanns - underbart!
Otroligt välskrivet, Mikebike. Verkligen bra! Jag instämmer!
Ibland kan jag stanna mitt i ett steg och tänka "Hur blev vi så här överciviliserade? Hur gick vi från "Du gör min lerkruka så gör jag ditt vagnshjul" till _det här_??" Det kan liksom inte vara väsentligt med så där många oviktiga petitessvalmöjligheter.
Så rätt! Det lär finnas två måsten här i livet; Vi måste välja och vi måste dö.
Någon...oklart vem..som sysslar med NLP har räknat ut att vi processar c:a 20.000 val (medvetna och omedvetna) val varje dag.
Klart att det underlättar med att välja ett liv med TRE teleoperatör, FÅ TV-kanaler (Bordsantenn...någon?), INGEN dator och ABSOLUT inget kaffesörplande whatsoever.
Will Schutz (www.firo.net) påstod t o m att vi väljer allting...våra sjukdomar, de olyckor vi drabbas av...ja, t o m vilka föräldrar vi har. Det sista har jag svårt att fixa...än så länge..jag har förmodligen valt att inte tro på det.
Men det är ju valmöjligheterna som särskiljer de medvetna ifrån de som bara trallar igenom livet o förväntar sig att Staten skall ta hand om de och deras val.
På BK ( 2:a på hamburgarlisatn ) praktiseras detta fullt ut. Bygg din egen burgare och välj bort den äckliga gurkan.
Innan man väljer något så måste man ju ställa sig frågan : varför skall jag byta och tror jag på denne pesrons argument att det är det _billigaste_ som finns?
Efter ett erbjudande kan man be att få en offert o sedan jämföra om det är jävla bar rösten i luren säger. Majoriteten skickar inte hem en offert eftersom det innebär merjobb och alltså är det inte grönare deras erbjudande.
att välja kaffe är lika simpelt som att byta fillingar: man kör svart utan bröte i. Oavsett vad de vill kränga på en. Se igenom hypebruset och välj de gamla goda sakerna , det som känns tryggt.
Jag är ej längre attraktiv på telesäljarlistan då jag valt Comhem för hela slanten, ingen kan bräcka deras erbjudande då jag ej längre betalar någon avgift alls i månaden för telefonin , bara för det jag ringer. Jag knarkar TV stenhårt men bara valt att ha 8 extra kanaler så jag kan hantera situationen, och bredband är enkelt, jag kan inte få snabbar uppkoppling än 8/1 så steget ifrån BBB til comhem gjorde mig inte lessen ,tvärtom 69 kr rikare varja månad.
Valmöjlighet innebär att man någon gång under året eller åren ser över det kan har, kollar upp konkurrenter o jämför. Inte att hoppa på första bästa? nasare som träffar på en.
Jag kan erbjuda valkonsultism mike :)
I princip håller jag med ( i synnerhet som jag funderar på att säga upp min fasta telefoni, eftersom de enda som ringer dit är folk som vill sälja mig saker), men helt och hållet kan jag int ehålla med. Det handlar om en attitydfråga. Om man ser varje erbjudande som en valmöjlighet, och man överväger varje erbjudande som en ny fantastisk möjlighet, sannolikt mer fantastisk än allt annat man har blivit erbjuden hittills, låter man omvärlden bestämma hur man skall välja, att man skall välja, och vilket sample man skall välja från.
Man kan VÄLJA att själv bestämma sample. Man kan välja att inte se varje nytt erbjudande som en ny fantastisk (eller för den delen tvingande och ångestframkallande) möjlighet. Man kan välja att säga ”jag tänker göra såhär, för jag vill det”, och så gör man det. Man kan välja att säga, när det dyker upp en ny möjlighet, att ”nätack, jag har redan bestämt mig, och jag är nöjd med mitt val”.
Det betyder inte att man behöver vara inskränkt, bakåtsträvande eller stelnad i sina tankegångar. Man kan fortfarande ta omvärlden i beaktande och VÄLJA att acceptera ett erbjudande om man skulle tycka att det verkar bra. Men att själv bestämma. Att ta tag i rodret för sitt liv, och inte bara åka med strömmen. Att åka med strömmen är visserligen lättare, och om man styr själv måste man ta ansvar för var man hamnar, men man har åtminstone bestämt själv!
(sedan har joshua_tree definitivt en poäng...)
Skicka en kommentar