Den vilda klappjakten

Igår var jag inne i centrum och handlade julisar. Jag har aldrig klarat av det i sådan god tid förut. Det brukar alltid bli till att springa runt men panikskräck i ögonen och armbåga mig fram bland alla andra sistaminutenhandlare, wrestla till mig det där jävla fotbadet med massagefunktion, knäcka rygg för den där parfymen och få hatblick när visakortssystemet kollapsar lagom till min tur.

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag har sett fram emot det där julklappshades med sräckblandad förtjusning i år och jag gjorde till och med ett försök att komma in i stressen redan i lördags. Jag blev nedröstad med veto och blev lite besviken eftersom mina klappar skulle bli inhandlade utan svett, tårar och ångest denna gång. Vi (D) bestämde att vi skulle åka in på tisdagseftermiddagen istället, en hel vecka innan gatloppet sätter fart på riktigt. Jag blev lätt modstulen för det känns inte lika gediget när man inte har tornerspelat på liv osh död om sina gåvor.

Men min familj kan koola ner. När jag väl lättade på lädret för att börja köpa loss var min adrenalinnivå på toknivå och mitt humör låg och lurade på en lövtunn yta över vad en man klarar av innan helvetet bryter lös. Ett litet misstag till från någon och det hade stått om mig i tidningen imorgon. Jag kamouflerade det dock väl för jag ville inte dra in D i mitt mörker. Då hade det kunnat bli riktigt fult.

Det började med att alla vagnjävlar var av gammal modell. Det hatar jag i vanliga fall (det problemet kräver eget inlägg. återkommer om det) men dessutom är de inte kompatibla med Juniorettes barnvagn. Man kommer knappt på så där står jag på hållplatsen och laddar upp medan vagn efter vagn passerar.

När tredje vagnen vägrade vara ny så krängde jag mig på i alla fall och sedan började det. Föraren var antingen en kille som smuttat lite väl mycket på glöggen eller ett nötjobb som snott vagnen. Det borde vara minst spöstraff på att köra så hackigt. Inte mindre än fem personer höll på att ramla över barnvagnen vid start och inbromsning. Jag höll själv på att ramla av vagnen på järntorget. Hade någon rånmördat föraren just då hade jag applåderat och hissat flagg.

Nästa incident inträffade i första butiken. Jag gick och sonderade terräng, på jakt efter just den där klappen jag var ute efter. Jag frågar och hittar och börjar småflukta lite. Då kommer en hurtbullemamma med sin stora feta barnvagn och klämmer fast mig mellan kassan och ett bord med sköra prylar. Hon pustar och suckar och frågar med stor irritation om jag kan flytta på mig. "Om du tar det lugnt så kan jag ställa min vagn åt sidan..." försöker jag men blir avbruten "Vaddå lugnar mig jag är lugn, flytta på dig". Behöver jag säga vad jag tänkte då.

Den subban kommer där med sin jävla lantisvagn och plöjer runt som att det var sin åker hon skulle harva. Sedan försöker hon med fultricket att göra en omkörning på insidan och snärjer in sin SUV till vagn i min. Kilar fast oss. Och så är det mitt fel. Jag gapar och stirrar, tror knappt att det är sant. Far, far det är bönner i affären.

Sedan flöt det på och klappar inhandlades på löpande band. Jag ljusnade i sinnet när vi beslöt att vi skulle avsluta med en dubbel E på Il Centro - tveklöst bästa kaffet i stan - kanske bäst i landet. Men så kom vi till Åhléns och det är ju allmänt känt att de kvoterar in värdelösa människor för att få en jämn nivå. Jag skulle köpa en bok. "Låt den rätte komma in", en av de mest omtalade böckerna i år och mycket bra. Jag letar och letar men Åhlens har ett helt eget system för att sortera in böcker så jag frågade i kassan. Då blir jag men blev hänvisad till informationen. Bara en sådan grej.

Informationstjejen var en rödhårig flicka med yppig byst och hum-hum-läppar. En jättefin tjej men hon visste ingenting. Hon har aldrig hört talas om boken och än mindre författaren. Kön växer bakom mig medan hon bläddrar i "datan". Men nä, hon hittar ingenting. Skulle jag fråga om hon kunde säga namnet på EN författare hade hon troligen sagt "Henry Mankell?". Jag får lust att bara gå men kan inte med, för hennes skull. Hon går ut till hyllorna och letar och jag följer med. Det slutar med att jag hittar den under engelsk spänningslitteratur. Hmmm... Jag bestämmer mig för att köpa boken på adlibris istället.

... Men kaffet var gott.