Dignitet

I söndags utmanade jag min dödslängtan och spontanåkte med J till Ikea för att köpa gardinstång och gardiner. Frivilligt. Allt gick bra, men jag fick en liten klump i magen när vi passerade matsalen och såg en massa par sitta och äta julbordsbuffé. Jag vet inte varför, men det är något som tar emot med att först röja mig fram med min visa-kortsmachete genom Ingvar Kamprads möbeldjungel, och precis på mållinjen sätta mig i grovköket och börja hetsäta sylta, sillsallad och aladåber till jag spyr av självförakt.

Måste den där giriga smålänningen verkligen bända upp en peng på precis allt som går att sälja?

Om Kampradgubben inte ens kan låta bli att talla på julmaten, dröjer det säkert inte så länge förrän det officiella midsommarfirandet börjar direktsändas från huvudkvarteret i Älmhult. Och sedan är steget nog inte särskilt långt till drakbåtsveckor med försäljning av pinnbröd på Ikea. Kanske att riksdagens rookies plötsligt får en riktig anledning att känna sig skakis över alla fornminnens existens.

I alla fall... När vi hade plockat åt oss gardinlängderna och gardinstången i form av ett vajerkit (med det ytterst ironiska namnet Dignitet) tog vi oss så mot kassorna. Vi betalade och åkte hem. Slutet gott allting gott... trodde vi. Men när jag senare öppnade vajerkitet och började montera så visade det sig att det ena fästet var helt felgängat och inte funkade. Kaputt. Vi måste alltså ta vår lilla räsernissan och medelst högst onödig miljöpåverkan köra den sura vägen tillbaka till varuhuset, i vinterväglag, för att byta en felgängad plattan som urspungligen inte ens kostade en hundring. Plötsligt kommer vi vara uppe i det dubbla bara i bränslekostnad. Adderat med tidsåtgång och irritationsslitage på hjärnan blir det kanske en av de sämsta affärerna jag har gjort. Detta om vi vill ha upp gardinerna före jul vill säga. Annars erbjöd de sig faktiskt att skicka ett nytt fäste men det skulle ta MINST tio dagar. Service anropar Ikea.

Var finns digniteten i en sådant ineffektivt logistikmaskineri undrar jag?