Om jag hade fått frågan när jag var liten, vilket mitt favoritställe var, hade jag troligen svarat att det var hos mormor i Lilla Edet. Vi var där nästan varje helg under min uppväxt och där hade jag och brorsan några kompisar som vi gjorde helt andra grejer med än med kompisarna hemma i stan. Vi byggde en trevåningskoja i bergen, dämde upp bäckar i skogen och hade oss. Det fanns ett äventyr i allt och det var så obeskrivligt skönt att komma ut på landet och helt slippa oroa sig för äldre faror. Bara vara.
Nu när jag är 34 och försöker komma på vilket mitt favoritställe är så är det inte lika lätt längre. Visst, det finns flera ställen jag gillar och trivs på, men jag kan inte påstå att jag har ett sånt där riktigt favoritställe. Inte som när jag var liten. Svennebananen i mig vill att jag ska svara hemma, för jag älskar verkligen att vara hemma, här finns allt jag gillar. Men om jag ska svara något annat ställe så får det nog bli Prenzlauer Berg och Kreuzberg i Berlin. Jag tror aldrig att jag har trivts så bra någonstans när jag har varit utomlands som i just de stadsdelarna. De gånger jag har varit där har jag känt mig nästan lika hemma som i mitt vardagsrum och det är bra det. En dag vill jag nog bo där.
4 kommentarer:
Jösses vad jag hade stalkat er då.
Jag måste åka till Berlin någon gång, känns som att jag missat nåt.
Jag har mitt Skåneland...
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.15912876
God fortsättning...
Burgschki: haha hur vet du att det inte hade varit vi som hade stalkat dig? :)
Adde: det har du. definitivt.
Charly: skåne säger du? hmm får ta och läsa så jag förstår :)
Skicka en kommentar