onsdag, december 29, 2010
Day 29 – Your aspirations
Jag vill se mina döttrar växa upp och bli starka självständiga individer som inte försöker passa in i någon annans mall utan tar för sig av livet och går sin egen väg. Som lär sig tänka själva och inte tar någon skit. Kloka och snälla. Det finns gott hopp om det för när jag ser dem idag ser jag två små kärnreaktorer av egen vilja och liv. Vi har lyckats bra hittills, men jag kan bli nedstämd när jag tänker på alla hinder de kommer bli tvungna att meja ner på sin resa till vuxenvärlden. Det tuffaste blir nog alla förväntningar de kommer att möta. Det finns så mycket dåliga förväntningar. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag på vägen inte förvandlas till en sådan där förälder som ger dem dåligt samvete. Det är min absolut viktigaste ambition här i livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Mitt råd som pojkmorsa till dig, flickfarsa, är att bekräfta dina döttrar så mycket du bara kan och orkar. Även då de kanske t om inte riktigt förtjänar det. Krama och pussa dem orimligt mycket. Gilla dem.
Du är den första manlige förebild de har och förmodligen även deras första kärlek. Även mina söner ville gifta sig med mig och blev grymt besvikna då de upptäckte att jag inte var ledig...
Jag bekräftades aldrig av min farsa, och se hur det gick för mig!
Så- igen. Marinera dina flickor i löv,löv,löv!
F.ö har det varit den mest stimulerande adventskalendern som jag hittills har upplevt! Good job!Tack!
Jag känner igen mig så väl i din beskrivning. DET är väl vad man vill helst. Att ens barn ska få bli sina egna individer. Utvecklas och bli just de där självständiga varelserna som går sin egen väg med sin egen vilja MEN som ändå har ett ödmjukt sätt mot sin omgivning. Inte på det bockande och bugande viset utan som medmänniskor. man vill ju gärna att de ska känna empati och generositet också. Vojvooj.... plötsligt inser jag att det kanske ligger en massa "krav" i ens önskningar ändå... ;-)
Som du säger är föräldrar som ger barn dåligt samvete INTE bra. Men man får tänka den tanken en gång till OM det visar sig att man ändå kanske hoppats och drömt om ett liv för sina barn som de faktiskt sedan inte väljer. Jag tror de flesta föräldrar inte vill ge sina barn dåligt samvete, men jag tror att det på flera plan kan vara ofrånkomligt. Åtminstone periodvis i livet. DOCK är det skillnad på dåligt samvete och dåligt samvete....
Sist men inte minst håller jag med kommentaren ovan. Kärlek kan man aldrig få för mycket av!!!! Hellre föräldrar som FINNS där alltid när man behöver. Än att ha varsin plasma TV på rummet....! :-)
Matilda: ja det gör jag. just det där du säger om att bli bekräftad är viktigt. det ska mina döttrar verkligen bli i hela sitt liv. Och tack själv.
Saltistjejen: ja det kommer ju säkert finnas perioder i livet som man är besviken på sina barn för att de inte uppfyller de förväntningar man har även om man sagt att man inte ska vara sådan. det är säkert oundvikligt men det är nog viktigt att ändå ha en viss inställning.
Det där med förväntningar är ju inte bara negativt. Min ömma moder sa alltid att
"jag förväntar mig inte att du skall lyckas med allt, men jag förväntar mig att du alltid gör ditt bästa"
En väldigt bra sak tycker jag.
Och har man gett sina barn tillräckligt med kärlek och bekräftelse så kommer förväntningar bli sporrande, för man vet att det är okej att misslyckas så länge man åtminstone försökte.
simon: ja det är klart. jag pratar ju bara om de dåliga förväntningarna, alltså när man klan känna besvikelse så fort man inte gör som någon tänkt sig. jag ska försöka ha ett öppet sinne helt enkelt.
Är övertygad om att om man är medveten om de funderingar du beskriver så kommer det att fungera för dina barn. Har 2 speciella döttrar som jag oroats för genom åren men vi har alltid pratat öppet om "människors" attityder, förväntningar o okunskap o vi kan nu lättade känna att vi snart rott skutan iland. Vår ena dotter är gay, den andra rullstolsburen o cp. Snacka om grogrund för fördomar ;)
Skicka en kommentar