Hon hette Therese Magnusson. Jag träffade henne samma dag som jag flyttade till Kungälv. Hon var lite äldre än mig. Hon var åtta. Jag fem. Om ni frågar mig var det kärlek vid första ögonkastet. Om ni frågar henne så lär hon inte ens minnas mig. Så kan det vara ibland.
Therese brukade komma hem till mig och leka när hon hade slutat skolan. Varje dag. Hon lotsade mig i den sociala gemenskapen med de andra barnen på gården, såg till att jag fick vara med och spela Burkboll. Hon behandlade mig som jämnårig och hon brukade försvara mig mot en livsfarlig psykopatkille som hette Kaj. Jag älskade henne förbehållslöst. Brukade drömma om henne på nätterna. Vi skulle cykla, leka kurragömma och dricka oboj tillsammans för alltid. En dag slutande hon plötsligt komma. Mamma sa att hon nog hade blivit stor. Börjat tvåan och allt. Inte skulle jag vara ledsen för det, som hade så många kompisar nu. Men det var jag. Jätteledsen.
Jag började leka med Therese lillasyster Sandra istället. Hon var bara ett år äldre än mig och också fin, men inte som som sin storasyster. Sandra var av det lite tuffare virket och kunde lätt bli lite våldsam när hon inte fick som hon ville. Men det var det värt för genom Sandra fick jag ibland möjlighet att träffa Therese. Så småningom glömde jag Therese. Eller slutade bry mig i alla fall.
Många år senare, när jag gick i gymnasiet och började träna på det lokala gymmet "Ultra Sun", började jag plötsligt stöta ihop med Therese igen. Då kände hon inte igen mig längre och var ihop med en jättebiffig kille som kallades PC (eftersom han jobbade med att sälja datorer på Tandy's Computer Centre på Backaplan). Han var enligt ryktena svinrik och kom alltid körande som en sprätt i en vit Porsche. Jag brukade säga att han hade köpt den för att han hade så liten kuk, en uppgift min kompis starkt dementerade efter att han sett PC i duschen en gång. Den killen var fan bara för mycket. Jag hyste ett lika starkt som grundlöst ogillande gentemot PC. Men på något väldigt skruvat känslomässigt plan såg jag honom som en slags rival – han hade ju snott min tjej.
10 kommentarer:
"Vi skulle cykla, leka kurragömma och dricka oboj tillsammans för alltid."
Så fantastiskt bra.
Själv lade jag mest uppmärksamhet kring passagen om PC:s genitalia.
Sån är jag.
Herregud så fint skrivet.
Åååå...underbart, den kärleken den kärleken ;)
Har läst här sedan du började blogga...och du blir bara bättre. Hur det nu är möjligt eftersom bloggen var suverän från början!
/Lotta
Miiiike, varför kan jag inte läsa din blogg med RSS?
adde: ja, det var en härligt naiv tid. det är det som är så bra med barn.
30+: haha tänkt att det kunde jag nästan tänka mig :)
Ägget: tack
Mia: ja, kärleken är fin.
Lotta: det blir jag helt otroligt glad att du tycker.
anonym: du det vetefan. jag vet en massa som läser den med google reader. behöver jag göra någon inställning kanske?
Sjukt lömskt av dej att börja hänga med hennes syrra för att få vara nära henne.
Vill minnas att jag gjort samma sak, fast på gymnasiet. Som tur är, är allting tillåtet i kärlekens skyttegravar. Också kul att i efterhand konstatera hur blind man kan bli. Det slog mig aldrig hur tryckt det kunde bli vid middagsbordet om min plan lyckats.
Efter att ha googlat lite lärde jag mig att RSS-feedens adress är: http://bloggfrossa.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss
bananprojektet: haha ja lömskt, men vi var kompisar på riktigt. typ :)
anonym: ok.
Skicka en kommentar