torsdag, mars 31, 2011

Tortyrtoalett upptäckt i Majorna

I ett våtutrymme i det gamla landshövdingshuset gjordes den skakande upptäckten – en tortyrtoalett.

Lägenheten som rummet ligger i tillhör en 34-årig man och hans 28-åriga sambo. Bakom badrumsdörren, i den mörka hallen, gjorde de den fasansfulla upptäckten när de kom hem från jobbet en dag.

– Jag vill inte säga för mycket, eftersom det är en pågående renovering, säger mannen. Men det kan beskrivas som någon sorts tortyrställe. Det känns väldigt obehagligt. Det är under all värdighet, att tvingas sitta i byggdamm och spola med en hink i veckor.

tisdag, mars 29, 2011

Det som inte dödar...

Igår trodde jag att jag skulle dö. Vaknade med hög feber, som stegrades under dagen och på eftermiddagen hade nått 40 grader, med tillhörande yrsel. Den ledvärken. På kvällen var jag helt svullen i ansiktet (sexigt) och kunde inte fokusera blicken. Pulsen smattrade och till sist började det sticka i bröstet. J tyckte jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen och det borde jag gjort, men bara tanken på att behöva ta mig ner 30 meter till en taxi var så tröttande att jag valde att avstå. Jag minns inte ens när jag somnade för natten.

Idag är det något bättre. Fortfarande hög feber och ett smäktande skallebank. Sängläge. Dessutom har jag snytit mig så många gånger att en fullt rimlig slutsats vid åsynen av mitt sovrum skulle vara att det stått värd för onani-vm.


+: Det verkar inte som att det var den där terminalsjukdomen som jag förutspådde (i enlighet med den senaste tidens oflyt). Inte den här gången. Alltid något.

-: Gårdagens brutalfeber har lämnat min hjärna med en märklig badsvampskänsla som jag inte gillar. Alls.

lördag, mars 26, 2011

Men är det inte en...


...en så kallad "rapevan" som står parkerad på gatan, precis utanför min port. Brrr. Jag anar oråd.

Den har den klassiska seriemördar-patinan också. Rejält nedgången, rostig och dan. En skåpbil som varit med om mycket dåligt helt enkelt.

Usch. Jag får en mycket dålig magkänsla. Det är inte normalt att köra runt i ett sådant fordon. Jag säger inte att man per definition sexmördar bara för att man har en sådan. Det vore befängt. Men jag tycker inte det är nämnvärt långsökt att spekulera i om det möjligen förekommit kattplågning, bajs- och spermatavlor och en livstidsprenumeration på något glossigt knivmagasin, innan valet föll på just den bilmodellen.

112, ska jag?

torsdag, mars 24, 2011

Katharsis

Är rätt mosig så jag ska inte försöka mig på något bloggande idag även om jag är väldigt sugen på det. Imorgon kanske. Har fått tillbaka internetz hemma igen. Men inte min hjärna. Den senaste veckan har jag upplevt ett slags kreativt katharsis på jobbet. Så är det ibland.

Sedan har de rivit ut badrummet hos oss nu. Vi är numera en familj som inte bajsar hemma längre. En logistisk kölhalning när man har två barn. Så är det ibland.

Bilhelvetet hade dessutom tagit mer stryk än väntat av garagebranden så den hinner vi inte få innan den här helgen heller. Förmannen på skadeverkstan var duktigt dryg när jag frågade om tidsuppskattning. Jag förklarade att jag inte hade några förväntningar eller krav, men skulle uppskatta åtminstone en mellan-tummen-och-pekfingret-gissning. Han avbröt mig hela tiden och suckade irriterat att han inte kunde veta. Han hade inte ett hum om tid utan lovade bara (med nedlåtande ton) att ringa mig när den var klar. Maken till avmätt klapp på huvudet har jag inte upplevt på länge. Åh, det mörkret. Jag kände hur jag ofrivilligt började ladda min verbala hagelbrakare med 12-gaugetourettes och långsamt spände hanen. Hans dryga ton fick mig att kliva ett steg närmare en falling down. Jag vägde fördelarna med att gå Kim Jong Il på honom, hans familj och hans fem närmsta grannar. Mot nackdelarna i överraskningsmomentet att köra min Räser-Nissan på en kurvig väg och plötsligt upptäcka ett par icke fungerande bromsar. Så jag höll tillbaka och tighatade honom istället. Så blir det ibland.

söndag, mars 20, 2011

3.23

I fredags kväll var det dags igen. Efter några dagars vila från tävlandet och lätt dopad på rödvin, peppars jag mig själv att försöka klå mitt stående duschrekord på 3.49. Jag kände att jag hade det i mig. Det bubblade av spänning i mig.

Så jag väntade ut sambastarna. Förberedde mig minutiöst med att skala bort onödig ballast i form av kalsonger och strumpor som är extremt sinkande tidstjuvar i sammanhanget. Hemligheten är att bara ha ett skal av pösiga mysbrallor, en t-shirt och Bluntstones på fötterna. Sedan packade jag min badhanduk enligt fallskärmsmodellen med shampoo och duschtvål i mitten. På så vis kan jag sätta igång vattnet med ena handen, packa upp mitt lilla duschkit med den andra, samtidigt som jag sparkar av mig mina skor. Vi snackar från påklädd till naken i duschen på sju-åtta sekunder.

Jag kände att jag låg bra till så jag kostade till och med på mig en extra vända med duschtvålen (hey, it's friday) och fem sekunders omotiverad njutning. Jag var på topp och mycket riktigt, när jag vräkte upp min ytterdörr och klev in i hallen stoppade J (tidtagare) klockan på 3.23.

Den känslan. Snabbduscharnas Usain Bolt. Gunde svan kan dra åt helvete med sitt pissrekord. Det är inte ens samma sport när den utförs inom hemmets fyra väggar. Lite som att jämföra triathlon med vårruset.

lördag, mars 19, 2011

Bloggmisär

Lagom till helgen lyckades Telia fucka upp min fiberuppkoppling. Satt över 50 minuter i supportkön med endast nio personer före. Vi pratar alltså om Sveriges ledande telefoni- och bredbandsleverantör, som verkar ha satt en ensam stackare i sin lilla jävla pissupport. Jag kände att min tolerans med dem försvagades med ungefär en miljon enheter. När jag kom fram frågade jag hur många de är som jobbar på supporten. Personen jag pratade med ljög och sa att det var ca ett femtiotal. Knappast troligt va. Och eftersom deras rövtekniker är en restprodukt från DDR-tiden, och inte jobbar helg, får jag sitta vackert och vänta tills på onsdag (alla ärenden verkar ta minst tre arbetsdagar). Det är service på en BDSM-nivå. Det värsta är att jag inte har något säkerhetsord, så de kan fortsätta att saddo-knulla mig bäst de vill.


Ps.
Nej, jag försöker inte göra anspråk på japanernas misärkonto. Jag känner mig bara lite irriterad.

tisdag, mars 15, 2011

Bastunytt!

Det finns en manuell tidsbokning utanför föreningens bastulokal. Där kan man boka in sig alla dagar i veckan utom en. Fredag såklart. Då står det förtryckt "SAMBASTU" över hela kvällen. Nej, det handlar inte om särbehandling av eventuella samer i vår gemytliga bostadsrättsförening. Det betyder att den är obokbar och att ALLA som vill får steppa in och ta för sig av värmen i den mörka svetthålan. Läckert.

Jag som trodde att Let's dance står för fredagsmyset i den här föreningen. Men icke. Det är tydligen då man går ner och avrundar veckan genom att umgås nakna, sådär grannar emellan. Decennier av osedlighet kanske är förklaringen på varför kakelfogarna ser ut som de gör.

Jag måste verkligen köpa badtofflor. Pronto.

Uppsala FTW

För ett tag sedan blev jag ombedd att tipsa om hotell i Uppsala, men det har inte känts riktigt naturligt. Vad finns det att göra i Uppsala liksom? Den studentikosa stämningens epicentrum. Förvisso, men mer då? Jo, de har en fet domkyrka också, där två av Sveriges genom tiderna mest kända gubbar ligger begravda. Gustav Vasa och Carl von Linné. Dåtidens motsvarighet till Zlatan och han Manboy-Eric. Typ.

Men nu med allt helvete som just nu drabbar världen har Uppsala plötsligt blivit en het joker i semesterplaneringen. Paradisdestinationer och all-inclusive-extravaganza i all ära, men när världen är på jävelhumör är det troligen bra mycket skönare att sitta och svennebanangassa med Mälaren som närmsta vattendrag än Stilla havet.

Snabb som en haj

I mina försök att minimera känslan av misär (och totaltiden i föreningens vidriga lilla bastudusch) så har jag börjat tävla med mig själv om hur snabbt jag kan genomföra en komplett tvagning. Från min lägenhet och tillbaka på tid. Gissa rekordet.

Fel!

3.49. Fatta hur jävla snabbt det är. Jag kom på den överbegåvade idén när jag tog en snabbdusch förra veckan och hamnade på strax över sex minuter. Jag tänkte att det här måste jag klå och satte 5.58 och 5.51 de följande två dagarna. Inga jättemarginaler med andra ord. Så jag började skissa på ett heloptimerat upplägg och när jag körde en betadusch klarade jag 4.08. Jag kände dock att jag hade mer att ge och idag så knäckte jag rekordet. Tre minuter och jävla fyrtionio sekunder.

Hemligheten ligger i detaljerna. Man måste skala bort allt onödigt. Så kallingar och strumpor går bort direkt. De sinkar en säkert upp emot en halvminut. Så naken under mysbrallorna och barfota i skorna är grejen. Sedan rusar jag utav bara helvetet över gården, in på nästa gård och ner i bastun. Väl inne tänder jag, drar igen dörren och haspar den samtidigt som jag sätter igång duschen. Sedan klär jag av mig i rask takt och hoppar in. Medan jag blöter ner håret knäpper jag med min effektiva dubbelhandsfattning upp schampoflaskan och duschtvålen, först håret sedan kroppen och så skölj. Sedan gäller det att slita sig. Jag torkar mig slarvigt och drar på mig kläder och skor, släcker och springer utav bara fan.

Om J ska ha en suck måste hon troligen skippa kläder helt. Så mitt rekord lär nog stå sig rätt hårt.

fredag, mars 11, 2011

Genom eld och vatten

Min karma är inte på topp just nu. Eller jag har en riktig rövkarma skulle man kunna säga för att använda dagens underdrift. Inte nog med en massiv vattenläcka i badrummet, så uppstod ett plötsligt stopp i kökets avlopp. Två tredjedelar av allt vatten som spolades ner vällde upp vid rörskarven inne i skåpet igen. Under hur många dagar innan vi upptäckte det vet vi inte.

Därför skulle det bli så jävla gött att åka bort över helgen. Bara ta bilen och dra ifrån all skit. Det var ett fint mål med veckan. Det var det. Ända till J skulle hämta bilen och det visar sig att det har brunnit i garaget och att de håller på att sanera de bilar som klarat sig. Vår var obrukbar men hade inte brunnit upp i alla fall. Alltid något. Så nu är vi påväg till tåget istället. Livet leker.

onsdag, mars 09, 2011

Bi-winning

Excellent mentorskap signerat Charlie Sheen:



måndag, mars 07, 2011

Gör om gör rätt Northug

Det var då väldans vad Petter Northug rörde upp känslorna hos Sveriges sportjournalister och bloggare med sitt lilla bus på mållinjen. Vissa alldeles kissade ner sig av ilska. Det har kallats gris och snackats skit. Och de som tycker att han är en riktig hjälte som vågade sig på ett sådant fräckt tilltag. Ärligt talat. Han är varken eller. Får jag lov att påminna om att det är sporten längdskidor vi pratar om. Sporten där snoriga människor åker långsamt i sidled, iklädda hala kroppsstrumpor och snackar valla. Det enda skidåkarlandslaget lyckats göra sig kända för är att de är om än ännu skittråkigare än våra friidrottare (och då räknar jag INTE in Patrik Sjöberg och Jimmy Nordin till den skaran). Att längdskidor har lyckats bli en större publiksport än hockeybockey är för mig en förbannad gåta.

Om Petter Northug verkligen vill provocera så har jag ett tips till nästa gång det är dax att piska röv. Vänta på mållinjen, tänd en cigg, låt tvåan och trean passera innan du själv kliver över och kniper bronset. Fatta vilket guldbrons det skulle vara. För att inte tala om vilken episkt finsk stämning det skulle råda på pallen under medaljutdelningen efteråt.

söndag, mars 06, 2011

Mitt eget Pensionat Oskar

Som i ett led av vattenskadan i vårt badrum har vi blivit anvisade att använda föreningens gym- och bastulokal när vi känner att duschlusten slår an en sträng i oss. Det betyder att vi sedan i onsdags får anpassa våra rutiner efter hur bastusuget i föreningen ligger fördelat över dygnet, vilket bara det är en ganska jobbig omställning, vi kan från dag till dag aldrig kan veta vilken tid på dygnet det blir tal om tvagning. Bonuskul när man har två barn.

Om det bara hade stannat där. Men det gör det inte. Det stannar rätt jävla skitlångt från detta faktum. Så det är nästan bäst att dela upp det. Som en tvåstegsraket.

För det första så är bastun med tillhörande duschfacilitet ungefär så långt ifrån ett spa man kan komma. Vi behöver inte ens gå in på en fräschhetsskala utan direkt in på graden av förfall där den toppar hem betyget. Vi pratar nedgången-rumänsk-flyktingförläggning-standard. Det är som att fastigheten som är byggt på 1800-talet byggdes kring en redan befintlig bastu som man lät bli att renovera. Det första man möts av, förutom den låga takhöjden på runt två meter, är lukten av porer som öppnats och tömts i lätt tre decennier utan att någon kommit på tanken att städa. När ögonen väl vant sig vid synintrycken från den feta träpanelen i taket, en stor hink med tomma ölbuteljer och allmänt sunk. Först då börjar man lägga märke till hur grått det en gång i tiden vita kaklet blivit, att den fuktiga golvklinkern med sträv anti-halk-yta känns som en heltäckande fortvårtsrya och att de vita silikonfogarna i duscharna är alldeles bruna. Ungefär då börjar det komma till en. Ångesten. Att behöva göra sig ren i ett utrymme som ser ut att ha fungerat som huvudkvarter för en tarmsköljningsklubb. Att någon vill basta där frivilligt vittnar om att psykisk ohälsa är en utbredd folksjukdom.

Nu är det lätt att tänka att ovärdigheten skulle ha nått ett slags klimax. Men det, kära läsare, var bara förspelet.

I torsdags kväll runt halv tio när jag tänkte få duschen överstökad såg jag att det var ljust i lokalen, så jag gick hem och avvaktade en timme. Likadant nästa gång och efter ytterligare en timme var det fortfarande upptaget. När klockan var halv ett tänkte jag att det troligen var så att någon bara glömt att släcka efter sig. Så jag tog min lilla påse och trippade ner till vidrigheten.

När jag fipplat med nycklarna, fått upp dörren och kikar in i det lilla förmaket ser jag att där hänger kläder, jag tittar in mot duschrummet och plötsligt dyker två ögon tillhörande en man i 55-årsåldern upp i dunklet. Jag känner hur jag fryser till medan hjärtat slår ett par dubbelslag. Han står i endast kallingarna och lutar sig besvärat ut genom dörröppningen. Skrämt frågar han om han stör och förklarar snabbt på värmländska att han är på besök hos en släkting och bara tänkte koppla av med lite bastu. Jag hinner tänka att hans fyra timmars avkoppling täcker in mer bastutid än jag ägnat mig åt de senaste 34 åren. Jag bara tittar på honom. Undrar vad det är han håller i handen som han gömmer bakom dörren. Sedan säger jag att han inte alls stör, att jag inte ens bor på den gården men att jag har fått en fuktskada i mitt badrum som tvingar mig att duscha i föreningens bastulokal.

Jag frågar om han tänkt basta länge till. Han svarar lite svävande att han börjar bli klar. Jag frågar när han tror att jag kan gå ner igen eller om jag ska vänta till ottan. Då säger han att jag gärna får låna duschen medan han bastar klart. Ett erbjudande jag under normala omständigheter inte skulle ha svårt att motstå (läs: tackat aldrig i helvete till). Men. Jag är desperat och känner mig så jävla ofräsch, känner att jag inte skulle klara att gå och lägga mig utan den där duschen. Plus att det skulle innebära att jag skulle behöva inleda nästkommande dag på absolut sämst tänkbara sätt. Jag tvekar. Gud ska veta att jag tvekar men sedan tänker jag att vaffan. Och gör det.

Behöver jag ens förklara det ovärdiga i att gå in i ett omklädningsrummet och börjar klä av sig, medan en medelålders värmlänning pladdrar på om ditten och datten? När jag kliver in i duschen noterar jag dessutom att det var en starköl mannen försökte dölja. Bättre än en kniv i alla fall, tänker jag och koncentrerar mig hårt på att verka avslappnad. Så avslappnad man nu kan vara när man står och tvålar in sin kuk, medan en vilt främmande man står två meter bort och berättar om sitt skiftjobb inom pappersindustrin, att han är ledig var femte vecka och att detta är en sådan vecka. Jag svarar maskinellt; jaha, jaså, ok och å fan, på varje replik och låtsas att jag inte är med om det jag just är med om.

Plötsligt bestämmer sig mannen för att det är dags att kalla det kvällen och avslutar sitt bastande. Innan jag vet ordet av står han och duschar i båset mitt emot. Jag försöker att ta in det sjuka i situationen. Det går inte. Klockan är snart ett på natten och att jag befinner mig i ett vidrigt litet duschutrymme som luktar mög, helt naken, tillsammans med en lika naken, okänd och ölberusad gubbe som för övrigt får Bengt Alsterlind att låta rikssvensk. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller få ett jävla tokbryt. Jag låter apatin ta över.

Kvickt stänger jag av duschen och börjar torka mig. Mannen fortsätter att prata. Berättar psykologiskt att han själv renoverat ett våtutrymme hemma och att det blev rådyrt. Jag slänger på mig kläderna och tackar för mig. När jag precis är på väg ut genom dörren frågar han om jag har bråttom. Annars har han nämligen ett par pilsner över. Trevligt att snacka lite sådär på "kvällskvisten" liksom. Och öl är ju alltid gott... Ehhhh? Jag tackar nej. Jag har på tio minuter fått en högre dos manlig bonding än man rimligtvis klarar under ett liv.

Jag misstänker att det kommer att gnällas en del om vår vattenskada här en tid framöver. Om någon har problem med det. Om någon tycker att jag överdriver eller anser att jag är en överkänslig stackare som ältar ett lyxproblem så ber jag att boka ett personligt möte och bjuda vederbörande på fysisk smärta och ond bråd död...

lördag, mars 05, 2011

Köa för bröd

Hej 2011! Jag har just köat för bröd. Ransoneringstidsstyle. Det är utan konkurrens det trendigaste man kan göra i Majorna en lördagmorgon. Stå och köa efter franskt. Lite av en folkfest. Det är såklart helt sinnesstört. Köandet verkar vara en del av upplevelsen för det råder en nästan uppsluppen stämning i ledet.

Efteråt gick jag till Willys för att köpa lite bling-bling till mackorna. Det visade sig att de valt att begränsa sitt redan påvra utbud genom att dra in sin enda riktigt bra produkt. Dallassallad (obs! palindrom frenzy). Men jag antar att det bara är ännu en del i ledet av min "nya" och något (läs: så in i helvetet) försämrade levnadsstandard, som innebär att min hygien numer får skötas i föreningens bastu-lokal (mer om det sen).

En Kent om dagen!

Fick just en så jävla bra idé. Jag ska starta en ny blogg. Den ska heta "En Kent om dagen..." och ska vara en så kallad nischblogg. Varje dag ska jag publicera youtubeklippet med Kentas "Just idag är jag stark". Varje jävla dag.

*Plats för applåder och hejarop*

Jag har ju sagt att jag ska publicera den varje gång jag fyller år. Men varför hålla tillbaka och vara så förbannat lagom hela tiden. Nä, nu jävlar. Nu blir det Kenta för hela slanten. Det här kan vara det bästa jag har kommit på. J är inte lika säker på det. Hon tror att det kan bli tjatigt. Hon har så mycket negativ energi den damen, sedan det här med vattenskadan.

Appropå det så har jag en helt jävla sjukt störd grej att berätta. Men det tar jag imorgon.

onsdag, mars 02, 2011

Allt är röv!

Ibland suger livet röv. Sur otvättad gubbröv. Och idag är ett sådant ibland. Det känns som att jag har borrat in mitt ansikte i en stor röv och duschat loss. Oangenämt är dagens understatement. Och efter kanske det sämsta tänkbara coachandet i vår begynnande skaderegleringsprocess känner jag mig så hårt överknullad att jag inte orkar vara upprörd. Inte än. Men allt har sin tid. Sanna mina ord.

Det här med fuktskador verkar förresten vara en het jävla potatis som ingen vill ta i. Så fort man börjar prata med någon part så kör skylla-ifrån-sig-karusellen igång med centrifugfart. Det blir lätt hätskt. Föreningen vill såklart slingra sig ur allt ansvar och försäkringsbolagen med.

Om någon som läser här har erfarenhet av en fuktskada i badrum och har kommit ut på andra sidan med goda erfarenheter eller åtminstone kunskap om alla regler. Kontakta mig. Skulle verkligen behöva någon utomstående att ställa frågor till.

tisdag, mars 01, 2011

I väntan på mister fukt

Lagom till köksrenoveringen var klar och det var dags att börja njuta av sin pumpade kribb, kom grannen upp med det glädjande beskedet att det läcker ner vatten i hennes sovrum. Hej vattenläcka! Det hela utvecklade sig till hetsk ordväxling med fastighetsskötaren igår lunch då han påstod att läckan beror på att vi inte städat golvbrunnen tillräckligt ofta. Märkligt tyckte jag att det läckt ut i bjälklag och ner till grannen, men att vi aldrig upplevt problem med avrinningen. I alla fall. Nu kommer besiktningsmannen strax och jag peppar mig själv med tanken på ett smarrigt banklån. Fy fan vad jag måste ha dålig karma.

Jag passade förresten även på att köpa kattsand när jag hade lämnat barnen på deras "jobb". Samma kassörska som i fredags. Tyckte att jag såg något lurigt i hennes blick. Hon undrar nog vad som är grejen med mina superriktade köp av toalettrelaterad art.