lördag, december 18, 2010

Day 18 – Your favorite birthday

Det finns en födelsedag som jag varken innan eller efter har längtat efter med en sådan passion som min 15-årsdag. Jag fyller i november medan ingen av mina dåvarande vänner fyllde efter Juni. Det innebar att medan alla mina kompisar körde sina trimmade moppar fick jag dra runt i bakvattnet ett drygt halvår på Blå skottet. Bra för konditionen. Dåligt för allt annat.

Mamma kan än idag prata (med visst förakt i rösten) om hur min kompis Torsken svängde upp med sin flång nya Yamaha DT, utanför vårt köksfönster en morgon. Den 2 maj närmare bestämt. Hans födelsedag, sånär som exakt sex månader innan det skulle bli min tur. Han tutade och ropade högt: "Bara ett halvår kvar". Sedan stegrade han sitt mäktiga fordon och drog iväg på bakhjulet. Kvar stod jag. Helt tom inombords. Den sommaren cyklade jag många mil. Mina kompisar tyckte att den enda aktiviteten värd att syssla med var att åka planlöst runt med mopparna. Ner till centrum, upp till Munkegärde, tillbaka till centrum, hem till Komarken, ut till Ytterby, via Rollsbo upp till Munkegärde igen, ner till centrum och sedan gamla vägen ut till Romelanda. Varje JÄVLA dag!

Jag hade min moppe på landet. En silverfärgad Zündapp KS-50. Spitzenklasse. Jag hade fått med en liten handbok samt några reklambroschyrer som jag bläddrade sönder och samman. Bland annat med en så kallad livsstilsbild. Jag kunde inte se mig mätt på den bilden. Senare upptäckte jag att det var en tjej med på bilden också.


Jag minns att jag vid ett tillfälle var så less på att cykla att jag bröt ihop. Mina föräldrar satt i vardagsrummet och duttade på sina bingolotter när jag kom hem. Jag hade samlat på mig en sådan vrede att jag helt utan förvarning exploderade. Jag pekade och skrek. Frågade hur i helvete de hade tänkt när de skaffade mig. Frågade varför de inte kunde ha knullat på midsommarafton som vanligt folk, utan tvunget skulle vänta till vintern. Så jävla oansvarigt. Vad var det för fel i huvudet på dem egentligen. Kunde det inte fattade att det var jag som fick lida. De satt och tittade med öppen mun på mig, medan jag fick ett nedfallande där jag stod, mellan dem och Leif "Loket" Ohlssons odiösa tryne. Sedan började jag gråta. Otröstligt. Mitt liv var skit.

Till slut kom den där födelsedagen i alla fall. Jag minns egentligen inget annat än den efterlängtade känslan att få hoppa upp på moppen och dra iväg. Att äntligen få vara med på samma villkor. Det är utan konkurrens den absolut viktigaste födelsedagen i mitt liv. Än så länge.

8 kommentarer:

bananprojektet sa...

Ah, någonting att relatera till. Fast för mig var det helt tvärtom. Jag fyller först av alla jag någonsin känt. Förutom en kille, men han var så jävla mesig att han hade nog aldrig vågat köra en moppe ändå.

Jag hade en suzuki k50 vill jag minnas, köpte den på sommaren och fick vänta till januari. Tiden däremellan ägnade jag åt att trimma och tjuvköra den. Förgasare byttes ut, kolv byttes ut, insugskåpor, drev å allt vad det nu hette. Det var ett jävla drag i moppen! Den gick som en rymdraket från Nasa, tamme fan!

Jag smet hem från skolan och körde den när jag kunde, jag stannade hemma från skolan för att köra den. När grannarna påpekade för mina föräldrar att moppes körde omkring i grannskapet dagtid, blånekade jag. Jag överlistade alla farsans små knep för att se om moppen hade flyttats i garaget.

Dagen innan den stora födelsedagen höll allt på att gå åt skogen, farsan ville provköra den. "För att se om den var säker", som han sa.

Så natten innan min födelsedag (sann historia) tillbringades i garaget, detta med att byta ut allt "trim" mot undangömda original delar. Jag var som en alkoholist, jag hade gömt moppe-delar i hela garaget.

Gubben körde den tidigt på morgonen och konstaterade att den var säker nog för deras först-födde son.

Jag tror jag körde den 2 gånger efter jag fyllt 15. Jag vet inte om det beror på att spänningen var borta, eller att moppen kändes besudlad på något sätt.

bananprojektet sa...

Helvete vad lång den blev. Jag ber om ursäkt, men gamla minnen om moppar gjorde mig lite sprallig.

Milla sa...

Nedfallande - som i falling down på svenska? Fint försvenskande av uttryck, jag gillart!

mikebike sa...

bananprojektet: åhhh vilken fantastisk historia. jag fick ha min moppe i en kompis källare de sista månaderna. var ute och smygkörde men väntade bara på dendagen jag skulle få ha den utanför vår dörr.

milla: japp en tvättäkta falling down :)

Emelie sa...

Tack för att du berikade mitt ordförråd! Odiös. Nytt för mig och mycket användbart.

da bomb sa...

Haha, förlåt att jag skrattar, men så jävla roligt och bra.
Nu skall jag googla odiösa...

mikebike sa...

Emelie: odiös ja. ett fint ord för något mindre fint.

da bomb: :)

emster sa...

DUTTADE PÅ SINA BINGOLOTTER hahaha i love, sjukt kul! föräldrar = så himla roliga!

nu är jag så nyfiken på vad du ska göra efter föräldraledigheten att jag inte står ut en endaste sekund till. KAN DU UPPDATERA BLOGGEN!!