Jag har egentligen inte så många rädslor... eller nu ljög jag. Eller det beror på hur man ser på saken. Jag är en inbiten hypokondriker och skulle man räkna varje liten sjukdom (både riktiga och icke existerande sådana) jag har njoat över, skulle det här nog ha god potential att bli världens längsta inlägg. Jag vet inte varför jag är sån. Kanske beror det på att min mamma var väldigt sjuk ett par omgångar när jag var liten. Eller för att jag alltid blivit skräckblandat förtjust över vilken sjuk skit kroppen kan komma upp med. Annars har jag inte så många rädslor faktiskt.
Självklart är jag rädd att något hemskt ska hända min familj. Det är nog min största rädsla. Också den skulle kunna brytas ner i tusen olika sub-rädslor. Men som ni märker väljer jag att gruppera lite. Jo spindlar, ormar och kryp måste jag nog räkna till mina rädslor. Summerar man det framstår det som en ganska försynt lista; sjukdomar, familjetragedier och äckliga djur.
Sedan finns såklart lite saker som tekniskt sett skulle kunna kallas för rädslor men som jag väljer att klassificera mer som olika obehag. Den listan rymmer punkter som; att prata inför grupper, höga höjder utan skyddsanordningar, människor som äger skåpbilar, att bli tunnhårig (vilket är högst osannolikt med tanke på att cellgiftet nog endast skulle ha samma effekt på min frisyr som en uttunningssax), offentliga toaletter, impotens, rötmånaden, att hissgolvet ska lossna, skimming, att sticka mig på en narkomankanyl, bli inklämd i bredvid någon som luktar varm mellanmjölk på spårvagnen i rusningstrafik, bli instängd i ett skyddsrum, frysrum eller levande begravd, att brinna inne, bli fast på en öde ö med Stefan Holm, tappa minnet, radioaktivitet, att ramla och slå ut mina tänder mot ett räcke, trottoarkant eller dyligt, det bruna i Gorby's, el-stötar och säkert en miljard saker till.
7 kommentarer:
Radioaktivitet känns spontant som en inte särskilt modern rädsla, det har ju inte varit i ropet på ett tag menar jag, men det är imponerande att du håller fast vid den. Jag minns vagt att jag inte fick leka i sand ett bra tag efter Tjenobylolyckan, vet inte om det gjort mig mindre strålskadad än någon annan ur min generation men det var ju iallafall fint tänkt av min mamma.
Hej, din blogg är nu godkänd och går att rösta på i Blog of the Year på Facebook!
Kom att tänka på programmet "Vem kan slå Filip och Fredrik?" där duon i tre avsnitt tävlar mot Holm.. och där han bland annat blir nerboxad! Det borde ju vara något för dig :)
Ha ha ha, du skriver ju så fantastiskt roligt! Att inte skriva bara "höga höjder" utan "höga höjder utan skyddsanordningar" är sånt där finlir som skiljer någon som gillar att skriva från någon som dessutom kan skriva.
Jonna: haha ja men det är ju inte en rädsla riktigt heller utan ett obehag mer. säkert en rest från tjernobyltiden.
anonym: eh ok?
sarah: finns det på play? vill gärna se honom få pisk.
adde: fan vad jag tycker det är roligt när du lägger märke till små detaljer.
Jajjemän, finns på kanal 5 play :)
sarah: då är det ju nästan min förbannade plikt att se det :)
Skicka en kommentar