Fick en notis skickad till mig av min värmlandskontakt (AJ).
Den lyder såhär:
13:26 Höör:
Man begravdes vid gravgrävning
Strax före 12:30 omkom en man då han begravdes i samband med att han grävde en grav på en kyrkogård i Gudmuntorp. Hur olyckan gått till är ej känt.
Hyfsat deppig död alltså. Kan inte komma på en sämre död. Som taget ur en sjukt uppskruvad socialrealistisk dramaserie.
Att dö genom att bli levande begravd när man gräver en grav... det är till och med värre än Taunusdöden jag skrev om häromdagen.
11 kommentarer:
Ja, jag mår helt illa när jag tänker på det. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fnissa lite... "Att gräva sin egen grav", ja, mer bokstavligt talat än så blir det inte! Nej fy. Nu ska jag läsa några Ave Maria...
anonym: hahaha glöm inte dina pater noster;)
Ära vare gud i höjden... ;) Typ.
Att få pungen avbiten av en same. Det är det bästa sättet att dö.
Ok. Är det samen i sig som gör det så behagligt? Den extra ömsinta minoriteten? Slickar lite avmätt på pungen innan huvudakten? Viskar små ömma ord under tiden? Eller är det själva företeelsen i sig du går igång på oavsett etnicitet?
Jäkligt praktiskt ändå. Det är liksom bara att skotta igen...
cliff: hahaha ja praktiskt värre;) men likväl sjukt deppigt.
Oj, det var en kort notis. I vår tidning läste jag en längre historia om det. Det lät väldigt tragiskt då han faktiskt var på väg upp från graven eftersom han o kollegan upptäckt att containern med all jord börjat glida, men han hann inte och fick containern på sig. Det känns lite... ironiskt att dö på kyrkogården...
Some people just take do-it-yourself way too far!
Rubriken på notisen får en inte att reagera direkt. "Duh, det var väl poängen, eller?"
Ja, precis som Cliff Hanger skriver, praktiskt och effektivt. Han så att säga hoppar över ett antal led i efter-livet-hanteringen.
Men men. Den som gärver en grop åt andra faller själv däri.
Skicka en kommentar