lördag, december 25, 2010

Day 25 – A first

Det var dags för mig att gå min allra första match. Jag hade tränat i över ett år och nu stundade ABC Open i Angerd, en av Sveriges största Boxningsgalor. Jag hade vägt in mig i weltervikt och nu väntade vi bara på lottningen för att få veta vilka vi skulle gå upp mot. Nervositeten låg tjock i luften. Min tränare gick fram och kollade listan. Sedan kikade han i min motståndares bok, jag såg att det var något, sedan slog han ihop den och sa "det är viktigt att du tänker på att utnyttja din längd och boxas tekniskt ikväll". Det lät inte bra. Jag fattade att jag nog inte fått den ultimata motståndaren. När jag lite senare fick syn på min motståndare förstod jag. Jag har nog aldrig känt mig så nervös som jag gjorde då. Alltså nervös helt utan förväntan.

Så var det dags. Vi gick in i ringen. Killen jag skulle möta var en halvrysk järnkamin med riktigt dålig uppsyn. Han var lätt ett huvud kortare än jag men var kraftig som fan, och då menar jag inte kraftig som i fet utan kraftig som i Ivan Drago-kraftig. Fram till nu hade jag känt mig ganska duktigt. Min tränare hade sagt att jag hade talang, att jag hade utvecklats snabbt och blivit en tekniskt bra boxare med potential. Jag tänkte att han var så full av skit när jag stod där och bokstavligt talat kände hur slutmuskeln darrade inför den mängd stryk jag stod inför. Han såg ut att kunna ha ihjäl mig med en halvmiss.

Gonggongen ljöd och vi intog våra positioner och matchen var igång. För varje jabb jag gjorde landade han en tung vänster, följt av en hetsig slagserie. Han slog verkligen hårt. Det tog inte lång tid innan jag var nere för räkning. Men det gav mig tid att samla mig lite och när domaren sa box överraskade jag med en snabb och stenhård höger rakt på näsan som fick honom att stanna upp med ett förvånat ansiktsuttryck. Om det här hade varit en klassisk underdoghistoria är det ungefär nu det skulle vända och jag skulle vinna över honom. Men det är det inte. Min höger fick honom bara att haja till en sekund, bli förbannad, sedan började vedergällningen. Han boxades aggressivt, gick på som den ryss han var och trots att jag lyckades skydda mig ganska hjälpligt så kom det så många slag att ett och annat satt precis där de skulle och fick mig att tappa fokus. Så fick han in ett tungt kroppsslag som pressade ur mig all luft. Hans korta stabbiga vänster vakuumförpackade min spinkiga kropp. Jag kunde inte andas och tappade min gard. Slagen haglade över mig och i ögonvrån ser jag hur min tränare kastar in handduken.

Det var min första match och jag hade åkt på så jävla mycket stryk. Först var jag bara glad att det var över men när jag hade duschat och bytt om kom nedstämdheten. Jag var ju för helvete helt kass. Talanglös. Var det ens någon idé att fortsätta och varför hade tränaren ljugit för mig? Tränaren sa att jag hade haft osedvanlig otur som fick möta en sån kille i min första match. Han berättade att ryssen gick sin sista match på samma nivå som jag och hade vunnit alla sina tidigare matcher på knock out förutom en som han hade vunnit på teknisk knock out. Dessutom var han southpaw. Det hade inte varit min dag helt enkelt. Det var en klen tröst men det fick mig åtminstone att fortsätta släpa mig till träningarna.

Det var tur det för annars hade det varit världshistoriens sorgligaste boxningskarriär. Tre månader senare gick jag min andra match och vann. Men det är en helt annan historia. A second.

9 kommentarer:

Oskar sa...

Boxning alltså? Det var minst sagt en högoddsare. (Inte matchen - att du boxats)
För att visa att jag kan relatera till din förlust så tänker jag nämna att jag upplevde samma sak för ett par månader sedan. Minus allt stryk eftersom jag bara kramas. Rädd om min skalle.
En jugoslav med tio års brottning bakom sig och en färsk VM-titel i MMA tyckte tydligen det var en bra idé att ställa upp i SM:s nybörjatklass i Brasiliansk JuJutsu.
Tung första match i karriären.

Den typen av träning rann ut i sanden efter för många slag mot knoppen? Tyckte J det var för våldsamt?

Den hemska tvillingen sa...

Vilken fantastisk beskrivning! Jag kände din vånda och smärta! Skriv en bok för höge farao!!!

Fifi sa...

Jag kände nervositeten i hela kroppen när jag läste det här. Tur att jag aldrig gick någon match, jag hade varken kunnat sova eller äta på flera dagar innan, så nervös hade jag varit.

En sa...

Haha, fasen vad ovantat att du har en boxnings karriar bakom dig! En overrakningarnas man.

da bomb sa...

Ah, det var därför du utan större möda återupptog "karriären" för ett par år sedan.

Som Paolo Roberto beskrev det, en förlust i boxning är den tyngsta av förluster. Alla tittar, man tar ut sig helt, man får stryk och man blir dessutom fysisk slagen, möjligen svårt att förstå för personer som aldrig sysslat med kampsport.

Anonym sa...

typiskt boxningstränare och ljuga om ens motståndare.
/en som lagt handskarna på hyllan

adde sa...

Det där var ju lika otippat som en grillkväll i januari. Jag är imponerad! Du är alltså en av få som kan relatera till uttrycket "kasta in handduken".

mikebike sa...

oskar: ja usch det låter inte kul du. ingen drömmotståndare i jujutsu direkt :)

fattar inte riktigt det sista dock? varför jag slutade eller? jag tränade och satsade i tre år, sedan ett halvår till på lite halvfart och sedan slutade jag för att jag hade andra intressen som jag inte fick tid till när jag tränade fyra dagar i veckan. J har själv börjat i boxning tillsammans med fifi här nedan men slutade snabbt när hon visade sig vara gravid :)

tvillingen: fixa kontrakt så skriver jag :)

Fifi: du får plocka upp det sen igen. kul att gå en match i alla fall. du har som jag troligen stor fördel i din längd. men ja, fy fan den nervositeten är jobbig innan man vant sig. mot slutet lyckades jag skjuta på nervositeten till samma dag.

en: varför då? precis alla typer av människor håller ju på med boxning :)

da bomb: what? hur visste du det? har jag bloggat om det?

handskarna på hyllan: ja visst är det så.

adde: tycker du? hur kommer det sig? men kul att kunna överraska. haha ja jag vet exakt hur det känns med en inkastad handduk.

adde sa...

mike: kanske för att jag i mina fördomar ser någon som boxas som en person som inte knyter näven i fickan utan går direkt på konfrontation. Men det är skönt att du vet bättre än att passa in i mina mallar.
:)