torsdag, december 16, 2010

Day 16 – Your first kiss

Hon hette Linda (tror jag) eller Frida. Jag minns inte exakt, men jag är nästan säker på att det var Linda. Hon kom från Nödinge och var den tuffaste tjej jag hade träffat.

Jag och några kompisar satt och drack folköl på Thorildskolans skolgård i Kungälv. Jag gick i sjuan och det vankades polisdisco (drogfritt disco anordnat av Kungälvspolisen) på Kvarnkullen. Vi satt och peppade varandra med påhittade skrythistorier om våra erövringar. Det var i slutet av sjuan eller början av åttan och ingen av oss hade ens varit i närheten av att få hångla med någon. Inte på riktigt. Bara uppstyrda hångel i form av ryska posten. Ändå satt vi där och snackade knulla medan vi blev fulla. Precis som vanligt.

Jag minns att jag kunde ligga på kvällarna och be till någon högre makt, att bara jag fick vara med om ett samlag en gång innan jag dog så skulle jag bli lycklig. En enda gång (drama har alltid varit min grej). Samtidigt tänkte jag att det kanske var att begära lite väl mycket för en kille som inte ens hade fått torrknulla (hångla samtidigt som man gnider sig mot varandra med kläderna på) med en tjej ännu.

Vi var uppsluppna. Trots att vi var ett gäng högoddsare kunde man ju aldrig vara helt säker på att det inte skulle bli något den här gången heller. Även om så oftast var fallet. Hoppet dog efter varje helg för att reinkarneras lagom till nästa. There is a light that never goes out.

Plötsligt kom tre ganska så välberusade tjejer insläntrande på skolgården. Rakt mot oss. Vi försökte se om vi kände igen någon av dem men det gjorde vi inte. De var utomsocknes och det var en bra sak. Då kunde jag vara precis vem jag ville. Jag kunde vara en häftig kille, gärna svår och till och med lite farlig. De hälsade och så plockade den ena av dem upp en svart sprejburk och började klottra blandade könsord, samt "Nödinge was here", stort på skolväggen. Vi tappade andan. Några fräckare tjejer hade vi aldrig träffat, och nu satt de och drack öl med oss som att det var världens mest naturliga sak. Jag tänkte att när som helst kommer jag att vakna ensam på mitt pojkrum, men det skulle dröja ända till imorgon. En kompis började göra närmanden mot sprejburkstjejen, en lång tjej med dimmig blick som fick smeknamnet flum, och en annan kompis försökte med dålig framgång fånga den tredje tjejens intresse.

Jag vet inte hur det gick till, det hände liksom bara. Från att jag satt och pratade med Linda till att vi började kyssas. Det fanns ingen övergång vad jag minns. Det var mer som en tidsglitch, där vi i ena sekvensen utbytte ord, och i nästa saliv. Det var så enkelt. Och så jävla bra. I den stunden kände jag mig som en riktig vinnare.

En halvtimma innan stängningsdags släntrade vi in både stelfrusna och drängfulla på polisdiscot. Vi gungade tätt ihop och omkring till Scorpions – Wind of change, och vi hånglade för kung och fosterland. Alla var där. Sedan skiljdes vi åt med bytta telefonnummer och löften om evig kärlek.

På måndagen kom klassens drottning fram till mig innan religionslektionen och frågade vem tjejen från helgen var. Hon hade något lurigt i blicken. Jag berättade och förstod att jag just hade lagt grunden till något som skulle kunna liknas vid en liten gnutta ryktbarhet. Min status höjdes ett par snäpp bara genom den bekräftelsen. Senare på dagen blev jag inkallad på rektorns kontor. Han sa att han hört talas om att jag visste vem som bar ansvar för klottret på skolväggen och att det var bäst att jag klämde fram det. Annars skulle jag kanske bli polisanmäld. Eller avstängd från skolan. Jag ljög dåligt, sa att det var någon kille från Stenungsund. Rektorn kastade sin nyckelknippa i skrivbordet med en sådan kraft att nyckelringen brast och nycklarna flög som små projektiler ur en splitterbomb. Han var fullkomligt rasande och påminde mig högljutt om att det stod "Nödinge was here" på väggen och frågade om jag trodde att han var helt dum i huvudet. Jag teg. Det fick duga som svar. Inget skulle kunna få mig att sälja ut flickan från andra sidan älven.

Jag träffade aldrig Linda igen. Vi pratade bara i telefon några gånger, innan våra planer på att ses till slut rann ut i sanden, som ett litet men fint minneskorn.

23 kommentarer:

Jenster sa...

Jag är ganska ny här men helt fast. Älskar din blogg och den här listan är fantastisk. Har läst tillbaka i tiden och det är kul att du nu berättar lite personliga berättelser. Verkligen fint berättat.

Madde sa...

Tsss... tur att rektorn fattade att en Stenungsundare aldrig skulle göra något sånt.

Epica sa...

Jag instämmer med Jenster.
Jag har lurkat ett bra tag, och måste instämma i hyllningskören.

Som född och uppvuxen i Kungälv och numera boende i Nödinge är det här lika fantastiskt som "nyponbuskar, nyponbuskar" och "det luktar från bespisningen av halvhjärtad husmanskost" eller lukten av kokt kål/potatis i trappuppgångarna på gula Komarken.

Tack för grymt bra läsning!

mikebike sa...

Jenster: Välkommen. Roligt att höra. Kul att du gillar listan. har nästan börjat känna att mina läsare tycker den är trist. men den känns kul för mig själv att skriva så jag fortsätter. lite som terapi på nåt sätt.

Madde: hahaha nä det skulle de aldrig va. stenungsundare är ju kända för att vara guds bästa i alla lägen ;)

Epica: tack hörru. vad roligt med såna referenser som gula komarken. jag har bodde i de gula radhusen precis ovanför gula komarken i tio år :)

ullis sa...

Fast hette hon inte Linda i början av din berättelse? ;)

mikebike sa...

Ullis: haha tack. jo men jag kom på medan jag skrev att fan det var ju linda... eller? var det frinda. nä linda hette hon och så glömde jag av mig.

adde sa...

Ha ha ha, underbart!
Att du kan hitta meningen "De var utomsocknes och det var en bra sak" tyder ju inte bara på stor talang för själva skrivandet, utan säger också så mycket om där och då.

Fredrik sa...

Själv är man från Nol och vet precis vad du menar med Nödingetjejerna. De var alltid lite tuffare, lite hårdare, lite mer living on the edge.

Skrymta sa...

Måste bara säga: Det här med julkalender, det var ett bra beslut.

EnglandsNina sa...

Haha, sjukt roligt att du ljög så dåligt! Fan vad skönt att äntligen ha en anledning att vara stolt över att vara born and bred Nödinge tjej!

bananprojektet sa...

Vackert!

mikebike sa...

adde:ja du fattar grejen antar jag. kärra-tjejer måste varit hett för dig.

Fredrik: haha jaså Nol. så litet avstånd emellan er men så stor attitydskillnad :)

Skrymta: tycker du? Ja jag vet inte. Det är roligt med alla minnen.

Englandsnina: du har väl all anledning. Förresten. Du är ju 75:a då måste du ju rimligtvis ha känt någon av de tre tjejerna. Var du på något polisdisco i kungälv förresten?

Bananprojektet: hehe tack.

mikebike sa...

Englandsnina: har du sett Orka Orka förresten? Fan vad bra det var.

Jo tjena sa...

Haha jag är ju mer nyfiken på - vad hände sen med rektorns hotelser?

mikebike sa...

Jo tjena: det hände inte så mycket mer. de fick hyra in en klottersaneringsfirma som lyckades bleka det något. Men man kunde se Kuken, fittan och Nödinge was here om man tittade noga, under resten av min högstadietid

Daniel sa...

Du var en RIKTIG man redan då!

adde sa...

Ha ha, mike, du slog verkligen huvudet på spiken med "kärratjejer". Den jag trånade mest efter var en pingla från just det spännande Kärra.

Mitt gömställe sa...

Vill bara ödmjukt tacka för att du varit inne hos mig. Du är helt klart den bästa bloggaren i hela universum och jag hatar Linda. Hade kunnat ge vad som helst för att få slaska mule med dig!

Anonym sa...

Avslöjande: Mikaels identitet röjd med lite pusslande:

http://www.freeimagehosting.net/uploads/d84fb94be9.jpg

Anonym sa...

Hmm, nåt vajsing med länken, här kommer en ny:

http://bit.ly/g25WRe

Anonym sa...

oh, the memories! hemma i stan så var det ofta trögt men på andra ställen, eller utedansbanor, där kunde man glänsa till ibland, det var höga poäng med ett "gräsapipp" eller typiskt nötta och fläckiga knän och armbågar på lee-jeansen! eller så fick man slåss för livet mot några hemkoktstankade bönner från lerdala eller mossbrott för att vi var där och raggade på deras fruns! mvh/exilväschötten

EnglandsNina sa...

Jag funderade omedelbart på vem denna Linda kan ha varit, men vi hade alldeles för många tuffa Lindor både bland 75orna och 76orna, så jag la snabbt ner det detektiv arbetet, men jag har några jag misstänker mer än andra! Jag har helt missat "Orka, orka", har googlat det nu och inser att jag måste hitta och beställa hem! Tips tack. Jag var tyvärr aldrig på några polisdiskon i Kungälv och det ångrar jag såklart nu. Men vi frekventerade det tuffa diskot "Face" (tror jag det hette) i Lisebergshallen ibland om du kommer ihåg det. De stoltserade med norra europas coolaste laser show eller nåt sånt om jag inte minns fel.

mikebike sa...

daniel: självklart!

adde: det ante mig :)

Matilda: oj, det var värst. Men du missar inget, särskilt inte på morgonen (om du frågar J) :)

anonym: photoshop guru :)

exilväschötten: haha fan ni är inte kloka ni skaraborgare.

EnglandsNina: jaså du minsann. haha. var det så många lindor där. Hon var 75:a det är jag nästan säker på. Orka orka. ja beställ och se. Alldeles lysande. Det kommer bota all eventuell hemlängtan till sverige. Hej socialrealism. Face, där var jag aldrigh men visst minns jag lasersnacket. Annars brukar ju sverige vara bra på att vara trea i allt när det kommer till såna grjejer. typ norra europas tredje största väderkvarn, norra europas tredje coolaste lasershow och ja du fattar.