Teknisk utveckling

Jag minns att när jag var liten hade jag en äldre kompis som hette Martin men som på grund av sin åldersskillnad på två år och oändlig visdom gick under sitt alias "Stor-Martin". Han var fett insnöad på robotar och informerade oss glin om att robotar var framtiden. De skulle styra världen.

Jag tyckte det lät svinotäckt. Maskiner liksom - det lät inte så bra. Men Stor-Martin var eld och lågor. Sa att det var ju skitbra för de kunde hjälpa till att bygga bilar och grejer. Man "bara" programmerade dem så gjorde de jobbet. Och så behövde de aldrig sova heller. Det lät spännande.

Stor-Martin berättade att USA hade gjort en prototyp på en robot i mänsklig skepnad. Sedan skulle de massproduceras och användas till allting. Snart skulle alla kunna ha en egen robot som kunde städa, laga mat, läsa böcker för och leka med en. Hur grymt var inte det liksom?

Jag minns att jag var rätt nöjd med morsan och farsan och inte riktigt fattade poängen. Dessutom bodde vi trångt i en trerummare. Jag och brorsan delade rum - det var illa nog - vi skulle fan inte ha plats för en robot också.

No way José!

Först långt senare gick det upp för mig att Stor-Martin troligen inte fick så mycket uppmärksamhet från sina föräldrar. Hans pappa var aldrig hemma och hans mamma var alltid arg. Han hade nog gärna bytt ut dem mot en robot. Deppigt.

Jag kommer ihåg hur sjukt besviken jag blev när jag första gången såg en en riktig och livs levande robot, på farsans jobb (Göteborgs Postterminal). Det var helt enkelt maskiner med en mekansisk arm som lyfte blå postlådor från en vagn och sorterade ut dem lite smart till andra vagnar. Rätt långt ifrån den bild jag hade av en sådan där skön robot med huvud, armar, ben och kropp - och inte minst talförmåga med asfrän syntetisk röst.

De där robotarna kom aldrig. Än idag vet jag inte en enda person som har en hushållsrobot. De blev nog utkonkurrerade av billig arbetskraft från öst.

Annat är det med trådlös teknik. Det är rätt koolt egentligen.

Under hela mitt liv har jag köpt den tekniska utvecklingen rakt av utan att ifrågasätta. Jag skulle troligen få kicken om de fattade hur imponerad jag är av trådlös teknik. Jag fattar inte hur det går till. Jag förstår teorin men inte hur det faktiskt går till. Ärligt talat.

Skicka signaler hit och dit och så kommer de ut i den form man känner för. Fan det är så sci-fi att jag nästan pissar på mig.

Idag kan jag spela upp musik från min dator på min vanliga stereo utan så lite som en sladd mellan de båda. Hur fränt är inte det egentligen? Tänk på det. Det är ju bara luft där emellan.

Jag kan inte greppa det.