I want to blog gaddämit!!
 |
| Nej, det är faktiskt inget skämt! |
Och med tanke på sitt Ladies Night-engagemang lär Anders Timell troligen snart besitta färdigheten att smitta människor med syfilis, gonnoré och kondylom bara genom att samtala med dem. Klamydia bara genom att stiga in i ett rum. Superkrafter värdiga en egen identitet (Förslag: Veneric Desease Man).
Hur menlös Anders Timell än är kan jag inte låta bli att lite förtjust tänka på hur bittert det måste vara för hans bror att tvingas låtsas vara rikskäck och händig i ett decennium utan att få ligga. Och så kommer hans luffarbrorsa och knullar allt som rör sig utan att ha uträttat ett vettigt handtag i hela sitt liv.
För någon som håller på med löpning är det säkert ett helt normalt plagg. För mig som är helt ny och bra dagar känner mig som en oinbjuden gäst i den världen är det laddat. Det finns liksom inget normalt i att stoppa i ett par kycklingben, sin röv och sin kuk i en glansig och avslöjande kroppsstrumpa. Jag känner mig utlämnad. Som att jag står på en scen och ser ridån gå upp samtidigt som mitt medvetande plötsligt avslöjar att jag ska spela huvudrollen i "Kejsarens nya kläder".
Jag tog dem på en testrunda igår kväll. På stranden av alla jävla ställen. Men vädret var kass så det var bara ett fåtal personer utspridda längs den oändligt långa strandremsan. Ett promenerande par i jympabrallor, två tretton-typ-åriga tjejer som gick runt och sparkade på en boll, en man i sextioårsåldern med naturmänniskafrisyr som fotade sina röda Crocs (absolut inget konstigt med det) mot horisonten långt ute till havs, samt ett par tyska familjer som gett sig fan på att maxa sin schwedenferie, tvångsbadade och riktigt antinjöt av strandvistelsen. Och så jag.
Jag led. Dels av att jag fortfarande inte på riktigt lärt mig njuta av löpningen, jag bara låtsasnjuter och längtar tills det är över. Men också för att det kändes som att precis alla undrade vad fan jag sysslade med, när jag kom plogande fram med en gammal mans löpsteg och blottade mitt kön under ett förskräckligt tunt lager av halkig syntetbyxa. Mina skämmighetsreceptorer pejlade in och förstärkte varenda signal. Tyskarna stirrade, småtjejerna hånfnissade och till och med mannen med röda crocs undrade vad fan jag höll på med... eller också inte... men det var så det kändes.
Samtidigt var det så oerhört mycket skönare att springa i långkalsonger med noll friktion, än att pölsa omkring i pösbyxorna jag haft hittills. Så jag antar att det bara är att fortsätta. All in liksom.
Idag ska jag och J springa en niokilometersslinga. Hur ska det gå? Den som lever får se.
På ett sätt är det skönt, men jag kan inte låta bli att provoceras av bilden på den lokaltidningsbesvikna campingsurfaren Carina, som uppgivet hänger över sin tjocka Acer, och med en platinablonderad frisyr och folkölsdomnat ansiktsuttryck viker ut sitt missnöje över att inte kunna uppdatera sin Facebookstatus. Det paradoxala i att jag bloggnäller över det.
Jag vet hur fel det är men jag unnar inte husvagnssvennarna att byta sina flickerfeeds med swingerbilder och nakenchatta, på min bekostnad. Det stör mig att möta dem vallfärda till stranden med sina flintasteksstinna bukar och kladdiga smartphones. För jag vet att varje jävel kostar mig en täckningspinne. Och den vetskapen stressar mig. Hur skönt jag än tycker att det är att vara ouppkopplad.
Så idag, efter en snabbvisit i Göteborg passade jag på att ta flurrtemperaturen i Varberg. Resultatet kan beskådas nedan. Perfekt och levererad med ett leende. Det verkar inte sämre än att hela Halland flurrar.
Efter de senaste veckornas ökade besöksfrekvens har jag och många med mig även noterat en trevlighetsnivå utöver den vanliga vid beställning. Något jag uppskattar mycket. Hade jag haft läkarlegitimation hade jag troligen ordinerat mina deprimerade patienter en skön McDrive-beställning som ett alternativmedicinskt experiment. Vem kan vara sur när man åkt på en omgång hårdservice av Leyla och hennes kollegor.
Det var allt för nu. Nu ska det inhandlas förnödenheter och sedan badas bort bilsvett. Hoppas ni alla har det lika semestrigt som jag.
Och kom ihåg: Alla som inte flurrar är våldtäktsmän.
Häromdagen var vi inne i Laholm city och köpte ost och vin. Då såg vi en lokal "kändis" som visst kallas Mjaumis. Han hade ljusblå shorts som satt högt i midjan och han gick runt och drog och gned sig i skrevet, samtidigt som han lät som om han lockade på en katt. Det var tydligen hans grej. Någon ska ju göra det också.
Idag ska jag prova hur de sköter sig med flurrandet på donken. Ska bli spännande. Funderar på att prova bilbingo också. Det är sånt man kan göra när dagarna ligger öppna och underbart planlösa framför en. Sedan har J:s systers kille lovat att lära mig hårdpruta hos en cykelhandlare.
Återkommer.
