Idag har vi varit ute och njutit av hösten. Vi tog en promenad från Majorna till Götaplatsen, gick på konsthallen och sedan tillbaka. När vi passerade Haga satt det på både dit- och hemvägen en man i sextioårsåldern utanför Café Jakob och såg avslappnat livsfarlig ut. Jag har sett honom många gånger innan. Han var (är?) stammis på Cigarren. Han ser rå ut. Alltid barsk. Han är ganska stor, har bakåtslickat hår och en stor och svulstig mustasch parkerad på överläppen. Lite lik Bukowski.
Idag hade han på sig en Adidasdress i mörkgrått och neongrönt. Ärmarna på tröjan hade han korvat upp i armvecken och på händerna hade han tajta skinnhandskar. Mitt minne vill gärna skapa en grov guldkedja runt hans hals men det är inte säkert att han hade det. Mysdress, mc-gängs-glaJjor och mördarhandskar, det hade han i alla fall, och han påminde väldigt mycket om Clay i SoA. Bara en sån sak.
Jag ville instinktivt slita fram kameran och fota honom, men vågade inte riskera att "råka ut för" en permanent kroppsförlamning så jag glodde bara. Han tittade tillbaka. Bistert. Josefine sa att det såg ut som att han skulle kunna bita av mig ansiktet om han fick lust. Min hjärna skapade en väldigt otäck inre bild av det scenariot. Det var ungefär det sista jag ville. Att få honom på det humöret. Så kameran fick stanna i väskan.
Det krävs rätt mycket pondus för att, helt utan ironi, bära upp en sådan outfit i det offentliga rummet. Utan att behöva bli hånad och utskrattad. Jag skulle göra vad som helst för att besitta sån pondus.
3 kommentarer:
Själv får jag stålsätta mig för att våga ta en bild på en parkerad bil vars reg-skylt är underfundig. "Tänk om bilägaren står i ett fönster och ser mig" ryser jag för mitt inre. Som en ironisk Lille Skutt.
haha ja vi pratade om det igår. att man är alldeles för feg. det räcker att gå en promenad för att hitta kul folk att fota.
Hej Jag tycker att ditt inlägg är det väldigt intressant att hålla utbyte av god sånt här tack.
Skicka en kommentar