Det började med att jag åt lunch och valet stod mellan baconinlindad fläskfilé och något annat, icke inlindat i detta köttvärldens delikata siden. Jag gjorde det självklara valet och blev såklart mycket nöjd. Baconinlindat är nyckeln till glädje, lycka och framgång. Nyckeln till fred. Jag skulle vilja drista mig till att säga att den är svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att misslyckas med en maträtt om man tar till detta klassiska baconknep. Om jag ägde en restaurang skulle flaggskeppet i menyn vara metamaträtten baconinlidat bacon. Det måste ju vara det ultimata. Fattar inte att ingen kommit på det än. Men tills vidare får jag nöja mig med vanligt standardinlindade rätter.
I förrgår åt jag till exempel tapasmiddag på Mañana. Min favorit är de baconinlindade dadlarna. Så fulländat briljant. Som ett stort monumentalt fuckfinger till konservativa läckergommar som hävdar att kött och frukt inte hör ihop. Smakerna träffas, knullar och bildar familj i munnen på en.
I min baconmani har jag dessutom kommit på att det kanske skulle vara häftigt att ha en bacontatuering. En baconinlindad överarm till exempel. Sådär snyggt knaperstekt. En idé jag efter en stunds vilt googlande till min stora besvikelse måste erkänna var en dåres delirium. Detta efter att ha bevittnat hur några av huvudpersonerna från People of Walmart fullständigt har gått bananer med just bacontatueringar. Det kanske säger mer om mig än dem, men jag hoppas verkligen inte det.
