Det är söndag. Klockan är strax 22 och the fiddler on the roof spelar sin obegripliga skit igen. Han verkar ha skaffat nåt skönt litet blockflöjtsmongo att jamma med. Det låter piss.
Helgen har varit kool annars. Han har inte gjort nåt väsen av sig men självklart kompenserar han med att avsluta veckan på sitt alldeles eget sätt. Det är raffinerad terror.
Egentligen så stör det inte så förbannat mycket. Det är inget som inte går att överrösta med eget oljud. Det är bara det att det låter så förbannat fult med folkmusik. För honom är det inte ett intresse. Det är en livsstil och jag har generellt stor respekt för att människor väljer att leva sina liv annorlunda än jag. Gränsen är dock passerad vid det här laget. Jag kommer få fylla mina öron med fetvadd på midsommarafton i år. Annars kommer jag att kräkas ner alla barnen när jag dansar i ring med Juniorette.
Utan att blinka tackat ja till ett minaret tio meter från min balkong hellre än att behöva höra knarrande och gnissel som ovanför. Fan, jag hade lätt varit med och röstat igenom en hel mosképark på innergården. Muslimska böneutropare har ingen jävla aning om hur jämmer och elände ska låta kan jag säga efter att ha bott granne med violinisten från helvetet i ett halvår.
Jag ska lämna detta ämne nu. Om inget helt häpnaväckande sjukt inträffat nu så tänker jag inte hatblogga om mitt ras till granne mer. han är inte värd uppmärksamheten. Jag tänker ignorera att hans toner sprider sig som bajslukt i fastigheten.
Får se hur länge det håller...
söndag, mars 18, 2007
torsdag, mars 15, 2007
Majornas svar på Näcken
Idag är jag på precis så gott humör man är på när man vaknat av att grannen ovanför (styrelsen) övar vansinniga folkmusikskalor på sin vidriga lilla fiol - KLOCKAN 07.00!!
Det jävla aset har tydligen inte någon form av fingertoppskänsla alls. Han verkar tro att ALLA gillar hans skit. Men det gör ingen. Det vågar jag lova.
Spontant önskade jag att jag var tuff nog för att springa upp och mörda honom. Jag skulle krossa det fasansfulla instrumentet mot hans huvud. Japp jag blir aggressiv av tanken att jag bor granne med Majornas svar på näcken.
Jag försöker föreställa mig hur han brukar gå till gamla pingvindammen i slottskogen, dressa av sin lusekofta, grovrandiga manchesterbrallor och waldorfpjucks för att sätta sig och gnola. Då blir jag lite gladare. Folk skulle gå dit och kasta macka. Svinhårt.
Bara en tvättäkta dåre tror att det är kool att spela sin skit innan människor hunnit vakna till en helvetesdag. Det är strykvarning 11 på en skala 1-10. Nu är måttet sjukt jävla rågat.
Nu är hämnden ett faktum. Man vet aldrig när den kommer, det kan dröja, men kommer gör den och då blir det inte kul... det kan jag lova. Bäst av allt är att det inte lättat på hela dagen. Jag är lika förbannad nu som i morse.
Enda botemedlet är öl... NU NU NU!!!
Det jävla aset har tydligen inte någon form av fingertoppskänsla alls. Han verkar tro att ALLA gillar hans skit. Men det gör ingen. Det vågar jag lova.
Spontant önskade jag att jag var tuff nog för att springa upp och mörda honom. Jag skulle krossa det fasansfulla instrumentet mot hans huvud. Japp jag blir aggressiv av tanken att jag bor granne med Majornas svar på näcken.
Jag försöker föreställa mig hur han brukar gå till gamla pingvindammen i slottskogen, dressa av sin lusekofta, grovrandiga manchesterbrallor och waldorfpjucks för att sätta sig och gnola. Då blir jag lite gladare. Folk skulle gå dit och kasta macka. Svinhårt.
Bara en tvättäkta dåre tror att det är kool att spela sin skit innan människor hunnit vakna till en helvetesdag. Det är strykvarning 11 på en skala 1-10. Nu är måttet sjukt jävla rågat.
Nu är hämnden ett faktum. Man vet aldrig när den kommer, det kan dröja, men kommer gör den och då blir det inte kul... det kan jag lova. Bäst av allt är att det inte lättat på hela dagen. Jag är lika förbannad nu som i morse.
Enda botemedlet är öl... NU NU NU!!!
onsdag, mars 14, 2007
Hans Fahlén
Jag tycker att Hans Fahlén ser ut som en kuk.
Inte en styv kuk. Mer en mysig kuk. En rakad kuk. En liten, tjock och glad kuk. En riktigt folklig svärmorsdrömskuk som gillar att åka skidor, gå runt i hikingdojjor och ta sin fyrhjulsdrivna jeep ut till Järvsö och hänga lite till"vänster" (come on, hur många tror på riktigt att han inte har knullat med lill-babs).
Hans Fahlén är så käck. Han har varit Farmen-Hasse, Fortet-Hasse och nu Mullvads-Hasse. För mig har han dock mest av allt varit När och fjärran-Hasse.
Jag hatar inte Hans Fahlén. Inte alls faktiskt, men jag tycker att det var rätt så jävla CEPE att anställa honom som skidsports-representant i ett reseprogram i den folkliga kanalen tv4. Jättefränt att han kan åka lavin-off-pist från toppar man knappt kan ta sig till med super helikopter av apachemodell ens, men inte direkt en resa de lyckades sälja in till sin genomsnittlige tittare.
Fina klipp blev det ju i alla fall . Vem minns inte ALLA "årets klipp" i nyårsspecialen där Hasse står och snorar på nån alptopp och är fullkomligt adrenalinkåt. Usch. Då ville jag slå ett hårt knytnävsslag i magen på honom så att han pissade ner sina termobrallor.
Nåväl, det är dött och begravet. Nu har Hasse blivit en "het och fet" mullvadsprogramledare på femman. Och en kuk. Kuk-Hasse.
Inte en styv kuk. Mer en mysig kuk. En rakad kuk. En liten, tjock och glad kuk. En riktigt folklig svärmorsdrömskuk som gillar att åka skidor, gå runt i hikingdojjor och ta sin fyrhjulsdrivna jeep ut till Järvsö och hänga lite till"vänster" (come on, hur många tror på riktigt att han inte har knullat med lill-babs).
Hans Fahlén är så käck. Han har varit Farmen-Hasse, Fortet-Hasse och nu Mullvads-Hasse. För mig har han dock mest av allt varit När och fjärran-Hasse.
Jag hatar inte Hans Fahlén. Inte alls faktiskt, men jag tycker att det var rätt så jävla CEPE att anställa honom som skidsports-representant i ett reseprogram i den folkliga kanalen tv4. Jättefränt att han kan åka lavin-off-pist från toppar man knappt kan ta sig till med super helikopter av apachemodell ens, men inte direkt en resa de lyckades sälja in till sin genomsnittlige tittare.
Fina klipp blev det ju i alla fall . Vem minns inte ALLA "årets klipp" i nyårsspecialen där Hasse står och snorar på nån alptopp och är fullkomligt adrenalinkåt. Usch. Då ville jag slå ett hårt knytnävsslag i magen på honom så att han pissade ner sina termobrallor.
Nåväl, det är dött och begravet. Nu har Hasse blivit en "het och fet" mullvadsprogramledare på femman. Och en kuk. Kuk-Hasse.
tisdag, mars 13, 2007
Golbögen (brev till Ben & Jerry's)
Pssst!
Ben & Jerry's. Vet ni. Hemköp på stigbergstorget har nedgraderat er från de fräcka frysskåpen på bästa plats till en liten sunkig jävla frysbox som kammar noll i displayförmåga. Det värsta av allt är att ni blev degraderade till förmån för Eldorados frysta bär i papplåda. Fy fan.
Vad har ni gjort dem för ont egentligen? Det straff ni utsatts för är ju jämförbart med att bli dragen i avföring.
Jag kanske vet vad det hela beror på och jag kan ge er tipset. Ni vet hur man betalar. Jag snackar checkar från "Bank of Ben & Jerry's" såklart.
Det är så att sist när jag köpte en Chocolate Fudge Brownie (för någon vecka sedan) så innehöll den nästan inga "chunks" som ni är så jävla malliga över. Det är ju halva er grej. Jag var så besviken sist att jag funderade på att reklamera min pint. Men jag orkade inte. Matt av upgivenhet.
Kan det vara så att ägaren av Hemköp stigis precis som jag är en trogen pundare av era smaker och att han i protest mot för få chunks/ml glass förflyttade er till grisaboxen?? Det låter rätt rimligt om ni frågar mig.
Jag brukar inte tjalla men gör undantag här. Det är så sorgligt att er försäljning ska slå i botten just där jag köper mitt knark. Nu har ni chans att ställa allt till rätta igen. Om ni ser till att dunka i fett med chunks framöver så är hälften glömt. Om ni skickar över lite mer av er vackra valuta (ni har adressen) så är jag villig att påpeka denna lilla fadäs och försöka ta er upp på gräddhyllan igen. Där ni hör hemma.
Fred och kärlek på er
/Råttan
Ben & Jerry's. Vet ni. Hemköp på stigbergstorget har nedgraderat er från de fräcka frysskåpen på bästa plats till en liten sunkig jävla frysbox som kammar noll i displayförmåga. Det värsta av allt är att ni blev degraderade till förmån för Eldorados frysta bär i papplåda. Fy fan.
Vad har ni gjort dem för ont egentligen? Det straff ni utsatts för är ju jämförbart med att bli dragen i avföring.
Jag kanske vet vad det hela beror på och jag kan ge er tipset. Ni vet hur man betalar. Jag snackar checkar från "Bank of Ben & Jerry's" såklart.
Det är så att sist när jag köpte en Chocolate Fudge Brownie (för någon vecka sedan) så innehöll den nästan inga "chunks" som ni är så jävla malliga över. Det är ju halva er grej. Jag var så besviken sist att jag funderade på att reklamera min pint. Men jag orkade inte. Matt av upgivenhet.
Kan det vara så att ägaren av Hemköp stigis precis som jag är en trogen pundare av era smaker och att han i protest mot för få chunks/ml glass förflyttade er till grisaboxen?? Det låter rätt rimligt om ni frågar mig.
Jag brukar inte tjalla men gör undantag här. Det är så sorgligt att er försäljning ska slå i botten just där jag köper mitt knark. Nu har ni chans att ställa allt till rätta igen. Om ni ser till att dunka i fett med chunks framöver så är hälften glömt. Om ni skickar över lite mer av er vackra valuta (ni har adressen) så är jag villig att påpeka denna lilla fadäs och försöka ta er upp på gräddhyllan igen. Där ni hör hemma.
Fred och kärlek på er
/Råttan
måndag, mars 12, 2007
Minoritetskul
Är det någon som har ett problem med att jag tänker länka till en film där två dvärgar spöar skiten ur varandra och berätta att jag pendlade mellan två statuslägen när jag såg den:
1. Öppen mun och i chock.
2. Skratt till farligt nära kvävning.
Tack och hejdå.
Ni andra. Klicka på länken nedan så ska ni få se varför en av världens största idioter, Jerry Springer, är multimiljonär.
Killen har som de flesta säkert vet en tv-show som handlar om relationer (skulle man kunna säga för att vara extremt onyanserad) och typiska problem som en typisk amerikansk familj ställs inför i sin vardag. Varje avsnitt går ut på att en beef ska lösas.
Klassiskt tema kan vara att en kille och en tjej kommer för att tala ut hos mister Springer. Bra forum liksom. Det visar sig snabbt att tjejen har knullat med killens alla kompisar, filmat skiten och skickat som julklapp till alla de känner. Som hämd har killen då inlett en bögromans med hennes pappa, lillebror och fem närmsta grannar. När alla tror att stämningen är spänd nog visar det sig att tjejen under exakt samma period OCKSÅ haft en bögromans med sin pappa, lillebror och fem närmsta grannar eftersom det plötsligt kommer fram att hon hela tiden varit hermafrodit utan att killen märkt det (killen har nämligen rökt så in i helvete mycket crack att hans sinne för detaljer blivit sjukt trubbigt).
Tänk er det 365 dagar om året. Vem som helst blir blasé efter ett kort tag och det är tvunget att toppas precis hela tiden. Det fattar alla.
Länken nedan innehåller vad jag skulle påstå är ett konststycke i förnedringstelevision. En form av topp. Man kommer inte mycket längre än såhär.
Det skulle möjligtvis vara om Jerry himself skulle fått ett cp-ryck och plötsligt sliter av sig sin tv-pastorkostym och iklädd endast ett par tunga fetishkallingar och sammetsfluga jagar runt dvärgjävlarna på scen tills de är alldeles utmattade och då våldsbögar dem något alldeles tokigt, ackompanjerad av publikens vilda extas.
Det kommer... men tills dess:
http://www.break.com/index/midget_fight_on_springer.html
1. Öppen mun och i chock.
2. Skratt till farligt nära kvävning.
Tack och hejdå.
Ni andra. Klicka på länken nedan så ska ni få se varför en av världens största idioter, Jerry Springer, är multimiljonär.
Killen har som de flesta säkert vet en tv-show som handlar om relationer (skulle man kunna säga för att vara extremt onyanserad) och typiska problem som en typisk amerikansk familj ställs inför i sin vardag. Varje avsnitt går ut på att en beef ska lösas.
Klassiskt tema kan vara att en kille och en tjej kommer för att tala ut hos mister Springer. Bra forum liksom. Det visar sig snabbt att tjejen har knullat med killens alla kompisar, filmat skiten och skickat som julklapp till alla de känner. Som hämd har killen då inlett en bögromans med hennes pappa, lillebror och fem närmsta grannar. När alla tror att stämningen är spänd nog visar det sig att tjejen under exakt samma period OCKSÅ haft en bögromans med sin pappa, lillebror och fem närmsta grannar eftersom det plötsligt kommer fram att hon hela tiden varit hermafrodit utan att killen märkt det (killen har nämligen rökt så in i helvete mycket crack att hans sinne för detaljer blivit sjukt trubbigt).
Tänk er det 365 dagar om året. Vem som helst blir blasé efter ett kort tag och det är tvunget att toppas precis hela tiden. Det fattar alla.
Länken nedan innehåller vad jag skulle påstå är ett konststycke i förnedringstelevision. En form av topp. Man kommer inte mycket längre än såhär.
Det skulle möjligtvis vara om Jerry himself skulle fått ett cp-ryck och plötsligt sliter av sig sin tv-pastorkostym och iklädd endast ett par tunga fetishkallingar och sammetsfluga jagar runt dvärgjävlarna på scen tills de är alldeles utmattade och då våldsbögar dem något alldeles tokigt, ackompanjerad av publikens vilda extas.
Det kommer... men tills dess:
http://www.break.com/index/midget_fight_on_springer.html
Arnold hälsar
Jag skulle vilja presentera en ganska så komplett sammanfattning av Arnolds filmkarriär med ett enda klick.
http://eeuauaughhhuauaahh.ytmnd.com/
Enjoy.
http://eeuauaughhhuauaahh.ytmnd.com/
Enjoy.
söndag, mars 11, 2007
Vem hade trott att det skulle vara så skönt
Det står en flaska "Camps" lönnsirap på hyllan här i köket. Den är prisbelönt, består av 100% clean lönnsav och i min värld har den blivit lika viktig som Johnny's senap och Ben & Jerrys. Jag pundar den.
100% är perfektion. Renare blir det inte. Lönnsirap är sirapvärldens svar på läkarsprit.
Jag läste på ettiketten och fick klart för mig varför den är så dyr. Det tar 40 år för ett lönnträd att bli tappbart. Tokigt. Men inte nog med att den är god som knark. Den är nyttig med.
På den lilla skrytfoldern som följer med kan man läsa:
"Lönnsirap är med sin unika smak rik på mineraler (kalium, kalcium och magnesium) och hjälper till att bibehålla en hälsosam livsstil."
Det ska jag tänka på nästa gång jag smäller i mig American pancakes till jag nästan spyr. Hur nyttig jag är.
Man kan kosta på sig en kolesterolbomb av creamecheese bagels, pannkakor, fritata och bacon som side. Allt är förlåtet bara man kommer ihåg att ta duktigt med lönnsirap. Det jämnar ut sig. Och vem hade kunnat tro att det skulle vara så skönt.
Upptäckten är för mig som att vara 10 år och precis ha hittat ett åkpass till en nöjespark.
Nytt begrepp
Har precis lärt mig ett nytt begrepp: Cykelbudsful.
Var på Pizza Hut och svullade i mig lite fredagsbuffé. Skön grund om man ska dricka tjeckiskt efter jobbet.
Plötsligt dundrar en hord av cykelbudskillar från stans alla firmor in. De var kanske 8-10 stycken. Alla ser likadana ut. Smutsiga och äckliga som fan. Svårt att sätta fingret på vad exakt problemet är förutom att de ser ut som ena riktiga hobos. Det är nåt neandertalaraktigt över dem. Seniga killar med tatueringar, måttlös ansiktspiercing, mentalfallsfrippor (missfärgad mohikanmodell verkar vanlig förekommande) och den där allmänt otvättade looken. Alla är klädda i insvettade elastiska kläder med neonfärgade inslag.
Vad är grejen. Måste man se ut och bete sig som fan bara för att man livnär sig på att rulla runt och leverera grejer? Jag tror fanimej att jag hatar alla cykelbud.
Det var som att sitta och äta vid bordet bredvid en massa kopior av Christer Petterson och hans sköna posse. Med skillnaden att de var yngre, ofräschare och hade fulare kläder. Ska aldrig mer anlita cykelbud.
Var på Pizza Hut och svullade i mig lite fredagsbuffé. Skön grund om man ska dricka tjeckiskt efter jobbet.
Plötsligt dundrar en hord av cykelbudskillar från stans alla firmor in. De var kanske 8-10 stycken. Alla ser likadana ut. Smutsiga och äckliga som fan. Svårt att sätta fingret på vad exakt problemet är förutom att de ser ut som ena riktiga hobos. Det är nåt neandertalaraktigt över dem. Seniga killar med tatueringar, måttlös ansiktspiercing, mentalfallsfrippor (missfärgad mohikanmodell verkar vanlig förekommande) och den där allmänt otvättade looken. Alla är klädda i insvettade elastiska kläder med neonfärgade inslag.
Vad är grejen. Måste man se ut och bete sig som fan bara för att man livnär sig på att rulla runt och leverera grejer? Jag tror fanimej att jag hatar alla cykelbud.
Det var som att sitta och äta vid bordet bredvid en massa kopior av Christer Petterson och hans sköna posse. Med skillnaden att de var yngre, ofräschare och hade fulare kläder. Ska aldrig mer anlita cykelbud.
torsdag, mars 08, 2007
Multiman - på självaste kvinnodagen
Idag när jag rotade i värktablett-och-vitamin-lådan på jobbet lyckades jag få fingrarna på ett rör "Multiman" från Friggs. Jag upprepar, Multiman. På självaste kvinnodagen och allt. Fett.
Är det nåt vi män behöver så är det banne mig specialvitaminer med lite mer kuk i än alla andra fjösiga brustabletter. Vi män behöver ju lite mäktigare doningar såklart.
Skönt att R&D-avdelningen på friggs fattat dealen och tagit fram en tablett med mer boost i vitaminväg och dessutom skalat bort sånt där onödigt tjafs som järn. Inte nog med det. De passade på att boosta in lite omega3 också för att befästa ett intelligensmässigt försprång. Sweet.
Lite attityd och en ny fräsig förpackning i svart satt som det skulle i gommen det också. Alla förbannade brusvitaminer och mineralshit har så multifärgade och fruktiga motiv annars. Det är gay. Det vet ju alla. Äntligen ska män ända ner i betongarbetarfacket kunna luta sig tillbaka och stå för att de också diggar (dricker) vitaminer. Det är den nya svarta, bokstavligt talat.
Aldrig mer ska en man behöva smyga undan för att skamset dricka sin dos. För nu är den här - Multiman. Det känns fint.
Det är så lätt att vara mes och så svårt att vara man.
Är det nåt vi män behöver så är det banne mig specialvitaminer med lite mer kuk i än alla andra fjösiga brustabletter. Vi män behöver ju lite mäktigare doningar såklart.
Skönt att R&D-avdelningen på friggs fattat dealen och tagit fram en tablett med mer boost i vitaminväg och dessutom skalat bort sånt där onödigt tjafs som järn. Inte nog med det. De passade på att boosta in lite omega3 också för att befästa ett intelligensmässigt försprång. Sweet.
Lite attityd och en ny fräsig förpackning i svart satt som det skulle i gommen det också. Alla förbannade brusvitaminer och mineralshit har så multifärgade och fruktiga motiv annars. Det är gay. Det vet ju alla. Äntligen ska män ända ner i betongarbetarfacket kunna luta sig tillbaka och stå för att de också diggar (dricker) vitaminer. Det är den nya svarta, bokstavligt talat.
Aldrig mer ska en man behöva smyga undan för att skamset dricka sin dos. För nu är den här - Multiman. Det känns fint.
Det är så lätt att vara mes och så svårt att vara man.
onsdag, mars 07, 2007
Iprenmannen
Åhhh vad jag är så trött på den lille vanskapte mannen i plojig Buttericksutstyrsel.
Minns att jag flabbade jättemycket när han kom cyklande för första gången in i primetime tv, med en gitarr och fleppt stora fötter och spelade sin iprenlåt. Roligt grepp för ett läkemedelsföretag. Gott så.
Han gick på kändisfester och dök upp i olika mediala sammanhang och blev ipremannen med hela svenska folket. Sedan började han bli jobbig. Ärligt talat. Kan någon låta honom dö nu tack. Det börjar kännas äckligt tjatigt att se det lilla miffot i reklampauserna nu. Samma, samma, samma.
Och varför ser han så beklämd ut för hela tiden? Hans ansiktsuttryck har tagit formen av en blandning mellan någon som är våldsamt bajsnödig och fått dukigt mycket pisk. Det är inte bara fult – det är provocerande med.
Jag har lust att skrika honom rakt i ansiktet: ”Hörru ditt lilla värktablettsmongo, ta en Treo och var som folk för i helvete om Ipren inte gör jobbet för dig.”
Minns att jag flabbade jättemycket när han kom cyklande för första gången in i primetime tv, med en gitarr och fleppt stora fötter och spelade sin iprenlåt. Roligt grepp för ett läkemedelsföretag. Gott så.
Han gick på kändisfester och dök upp i olika mediala sammanhang och blev ipremannen med hela svenska folket. Sedan började han bli jobbig. Ärligt talat. Kan någon låta honom dö nu tack. Det börjar kännas äckligt tjatigt att se det lilla miffot i reklampauserna nu. Samma, samma, samma.
Och varför ser han så beklämd ut för hela tiden? Hans ansiktsuttryck har tagit formen av en blandning mellan någon som är våldsamt bajsnödig och fått dukigt mycket pisk. Det är inte bara fult – det är provocerande med.
Jag har lust att skrika honom rakt i ansiktet: ”Hörru ditt lilla värktablettsmongo, ta en Treo och var som folk för i helvete om Ipren inte gör jobbet för dig.”
tisdag, mars 06, 2007
Spykillen
Min kollega R envisas med att hänga upp tidningsurklipp med bilder på sveriges höjdhopparkille no.1. kring min arbetsplats. Påfrestande. Inte för att jag bryr mig om "holma" längre, men ändå.
Det var väl kul för Stefan "monkey haircut" Holm att få känna på medgång igen (jag har ju som bekant lagt mr needles på hyllan) och plocka hem EM-gult inomhus trots att det alltid rör sig om juniorhöjder numera.
Dock fick jag reda på fakta från två oberoende källor som får mig att vilja ta upp parollen "meja meja meja" igen.
Alla har väl sätt hur jävla mongad killen ser ut när han står där inför ansatsen och kladdar sig i fejan och spottar och håller på. Tydligen spyr han sig själv i munnen (helt ärligt) och sväljer det igen. Gång på gång på... Ett sånt jävla svin. Det är helt rubbat. Jag får lust att slå honom på näsan. Hårt.
Jag som tyckte han var motbjudande som det var i sina alldeles för korta kortbyxor och rakade lår. Spygrejen blir bara too much.
Jag vädjar till den industriarbetande fadren (a.k.a "Tränarn"):
Snälla goa Johnny-boy, kan du lavettera upp lill-steffe i brygga om han inte lägger ner sina sjuka vomeringsticks? Basta!
Tackskaruha på backhand
/mike
Det var väl kul för Stefan "monkey haircut" Holm att få känna på medgång igen (jag har ju som bekant lagt mr needles på hyllan) och plocka hem EM-gult inomhus trots att det alltid rör sig om juniorhöjder numera.
Dock fick jag reda på fakta från två oberoende källor som får mig att vilja ta upp parollen "meja meja meja" igen.
Alla har väl sätt hur jävla mongad killen ser ut när han står där inför ansatsen och kladdar sig i fejan och spottar och håller på. Tydligen spyr han sig själv i munnen (helt ärligt) och sväljer det igen. Gång på gång på... Ett sånt jävla svin. Det är helt rubbat. Jag får lust att slå honom på näsan. Hårt.
Jag som tyckte han var motbjudande som det var i sina alldeles för korta kortbyxor och rakade lår. Spygrejen blir bara too much.
Jag vädjar till den industriarbetande fadren (a.k.a "Tränarn"):
Snälla goa Johnny-boy, kan du lavettera upp lill-steffe i brygga om han inte lägger ner sina sjuka vomeringsticks? Basta!
Tackskaruha på backhand
/mike
måndag, mars 05, 2007
Skumma drömmar
Inatt drömde jag att en kollega helt utan föreliggande provokation drog fram ett luftgevär och sköt mig på läppen. Skumt. Det gjorde ont som fan.
Styrelsen
I fredags kväll betsade jag bänkskivan jag var och kapade till hos "dvärgen" på Hornbach. Det luktade hård boffar-kvart i mitt vardagsrum så jag ställde ut skivan i trapphuset. En kvart senare hör jag att det är ett jägarns hallaballo i trappuppgången. Det härjas så att säga.
Jag hör hur nån sur jävel öppnar fönstret i trappen för att vädra (jävligt nödvändigt) ut den fasansfulla lackdoften. Jag orkar inte gå ut och starta en beef men min än så länge obeefade grannar så jag tar det kool.
Innan det är dags att nana går jag ut för att ta in grejerna och kan redan i mörkret se gnället lysa på en stort fett klagobrev fastsatt på min bänkskiva.
Jag tänder och läser följande:
Hej!
Det är förbjudet att ställa grejer i trappen, speciellt målade grejer som luktar lacknafta.
/Styrelsen
Alltså, det var det sämsta klagogram jag varit med om. Oproffsigt, bristande trovärdighet och oerhört barnsligt. Brr, jag ryser. Jag har med en riktig morsgris till granne att göra. En med såpass lite kuk att han är tvungen att ta backning av sitt gnäll med styrelsens underskrift.
Killen är med som suppleant i styrelsen. Suppleant. Ersättare. Skön SSU-style att börja jiddra i styrelsens namn så fort det är nåt. Kunde han inte bara skrivit sitt namn.
Idioten i fråga måste vara helt bortmongad i skallen. Jag är väl inte dummare än att jag förstår att han knappast samlat ihop till föreningsstämma kl 23 på en fredag. Jag blev så förbannad när jag ältade det.
Jag misstänkere fleppot som gnisslar på med sin jävligt o-smutta logdansmusik varenda lediga stund som skrev lappen. Killen klär sig i lusekofta vilket i sig är en anledning nog att ta till handgemäng. Troligen kom han hem, duktigt sugen att kränga på sig folkdräkten och låta sina feta fingrar smeka violinhalsen och gnissla sig själv till omusikalisk utlösning från 1875. Så känner han lackdoften och blir provocerad. Så modernt att det bara måste ställas till med klagkalas.
Min spontana reaktion var att jag skulle låta lappen ligga kvar i protest. Sedan tänkte jag att jag skulle gå ner och lägga den på min nittioåriga grannes rullator, men eftersom hon är den enda granne som aldrig skulle komma på tanken att klaga över något lät jag bli. Istället slängde jag lappen och kastade en förbannelse över svinet på våningen över. Smädade honom utan hans vetskap.
Blev sugen på att motadressera med en lapp som skulle lyda något i stil med:
Hej!
Det är tyvärr inte tillåtet att spela instrument så det låter i trappen, speciellt om det är bögig folkmusik och "musikern" i fråga spelar så uselt att man vill spontanmörda hans katt.
/Styrelsen
Men jag höll igen. För oraffinerat och olikt mig. Den som känner mig vet att hämnden kommer. Jag har tid på mig. Någon gång kommer det. När man minst anar det. Så har det alltid varit och jag nöjer mig inte med en liten pisshämnd. Jag har ett måtto, att alltid hämnas minst tre gånger så grovt. Göra ett statement.
Jag vet inte hur man mäter upp tre gånger på en surlapp. Hade jag varit yngre hade jag övervägt att bajsa i torktumlaren när han har tvättpass men det skulle vara så barnsligt.
Rent spontant känns det väl som att hans bil kan få sig en balle snyggt inristat på motorhuven eller liknande. Mer sofistikerat.
Jag hör hur nån sur jävel öppnar fönstret i trappen för att vädra (jävligt nödvändigt) ut den fasansfulla lackdoften. Jag orkar inte gå ut och starta en beef men min än så länge obeefade grannar så jag tar det kool.
Innan det är dags att nana går jag ut för att ta in grejerna och kan redan i mörkret se gnället lysa på en stort fett klagobrev fastsatt på min bänkskiva.
Jag tänder och läser följande:
Hej!
Det är förbjudet att ställa grejer i trappen, speciellt målade grejer som luktar lacknafta.
/Styrelsen
Alltså, det var det sämsta klagogram jag varit med om. Oproffsigt, bristande trovärdighet och oerhört barnsligt. Brr, jag ryser. Jag har med en riktig morsgris till granne att göra. En med såpass lite kuk att han är tvungen att ta backning av sitt gnäll med styrelsens underskrift.
Killen är med som suppleant i styrelsen. Suppleant. Ersättare. Skön SSU-style att börja jiddra i styrelsens namn så fort det är nåt. Kunde han inte bara skrivit sitt namn.
Idioten i fråga måste vara helt bortmongad i skallen. Jag är väl inte dummare än att jag förstår att han knappast samlat ihop till föreningsstämma kl 23 på en fredag. Jag blev så förbannad när jag ältade det.
Jag misstänkere fleppot som gnisslar på med sin jävligt o-smutta logdansmusik varenda lediga stund som skrev lappen. Killen klär sig i lusekofta vilket i sig är en anledning nog att ta till handgemäng. Troligen kom han hem, duktigt sugen att kränga på sig folkdräkten och låta sina feta fingrar smeka violinhalsen och gnissla sig själv till omusikalisk utlösning från 1875. Så känner han lackdoften och blir provocerad. Så modernt att det bara måste ställas till med klagkalas.
Min spontana reaktion var att jag skulle låta lappen ligga kvar i protest. Sedan tänkte jag att jag skulle gå ner och lägga den på min nittioåriga grannes rullator, men eftersom hon är den enda granne som aldrig skulle komma på tanken att klaga över något lät jag bli. Istället slängde jag lappen och kastade en förbannelse över svinet på våningen över. Smädade honom utan hans vetskap.
Blev sugen på att motadressera med en lapp som skulle lyda något i stil med:
Hej!
Det är tyvärr inte tillåtet att spela instrument så det låter i trappen, speciellt om det är bögig folkmusik och "musikern" i fråga spelar så uselt att man vill spontanmörda hans katt.
/Styrelsen
Men jag höll igen. För oraffinerat och olikt mig. Den som känner mig vet att hämnden kommer. Jag har tid på mig. Någon gång kommer det. När man minst anar det. Så har det alltid varit och jag nöjer mig inte med en liten pisshämnd. Jag har ett måtto, att alltid hämnas minst tre gånger så grovt. Göra ett statement.
Jag vet inte hur man mäter upp tre gånger på en surlapp. Hade jag varit yngre hade jag övervägt att bajsa i torktumlaren när han har tvättpass men det skulle vara så barnsligt.
Rent spontant känns det väl som att hans bil kan få sig en balle snyggt inristat på motorhuven eller liknande. Mer sofistikerat.
fredag, mars 02, 2007
Male bonding
Var på Valhallabadet igår igen för simpass no.2.
Det är ett jävla ställe och ett jävla folk. Hade det inte varit för att min kropp skriker efter lite motion hade jag ALDRIG i helvetet satt mina än så länge fotvårtsfria fötter där.
I dushrummet när jag var påväg ut till bassängen såg jag något i ögonvrån som fick mig att rycka till. Det var två väldigt håriga invandrarkillar i 30-årsåldern som höll på med ett riktigt litet projekt. Den ene stod med löddrad rygg och höll sina händer ganska bestämt i tvättstället medan hans compadre rakade rygg och nacke på honom, som om det var världens vanligaste grej män emellan. Det var en märklig syn vill jag lova.
De hade tagit det där med male bonding till en rätt avancerad nivå skulle jag säga.
I bubbelpoolen lyste greken med sin frånvaro. I hans ställe satt en hög andra äckliga män. De satt väldigt väldigt nära varandra och liksom i halvcirkel med näsorna vända mot duschen. Jag tror de var där för att kolla på kuk. Nåt annat verkar orimligt. När jag gick förbi försökte jag se hård och farlig ut. Ville inte lämna utrymme för snicksnack om ett litet "ass-rape event" senare under kvällen så att säga.
I bassängen gjorde jag följande spaning. Asiatiska män har i genomsnitt en mycket udda simstil. Iallafall om man mäter snittet på de asiatiska män som besöker Valhallabadet. Dessutom har de ALLTID speedos. Hotter than hell.
När jag var klar och hade duschat såg jag på en plasma-tv att badet stänger 19.oo alla dagar utom onsdag och fredag då det stänger 20.00. Jag la märke till att det fanns en asterisk hänvisades till en fotnot bakom onsdagen och fredagens tider och gick närmre för att läsa det finstilta.
* betydde att mellan 19-20 har endast vuxna tillträde till Valhallas faciliteter.
Hmmm... För några årsedan blev jag i min okunskap fett varse om att fredagkvällar på Valhalla betyder fredagsmys signerat "Wild gay night - bastuklubb". Men vad händer uner samma timma på onsdagen tro. Kör de konceptet lill-lördag i herrarnas då? Kanske slängs det fram lite bira och några skålar med jordnötter som bjudsnacks.
Jag tänker inte utforska det vidare.
Det är ett jävla ställe och ett jävla folk. Hade det inte varit för att min kropp skriker efter lite motion hade jag ALDRIG i helvetet satt mina än så länge fotvårtsfria fötter där.
I dushrummet när jag var påväg ut till bassängen såg jag något i ögonvrån som fick mig att rycka till. Det var två väldigt håriga invandrarkillar i 30-årsåldern som höll på med ett riktigt litet projekt. Den ene stod med löddrad rygg och höll sina händer ganska bestämt i tvättstället medan hans compadre rakade rygg och nacke på honom, som om det var världens vanligaste grej män emellan. Det var en märklig syn vill jag lova.
De hade tagit det där med male bonding till en rätt avancerad nivå skulle jag säga.
I bubbelpoolen lyste greken med sin frånvaro. I hans ställe satt en hög andra äckliga män. De satt väldigt väldigt nära varandra och liksom i halvcirkel med näsorna vända mot duschen. Jag tror de var där för att kolla på kuk. Nåt annat verkar orimligt. När jag gick förbi försökte jag se hård och farlig ut. Ville inte lämna utrymme för snicksnack om ett litet "ass-rape event" senare under kvällen så att säga.
I bassängen gjorde jag följande spaning. Asiatiska män har i genomsnitt en mycket udda simstil. Iallafall om man mäter snittet på de asiatiska män som besöker Valhallabadet. Dessutom har de ALLTID speedos. Hotter than hell.
När jag var klar och hade duschat såg jag på en plasma-tv att badet stänger 19.oo alla dagar utom onsdag och fredag då det stänger 20.00. Jag la märke till att det fanns en asterisk hänvisades till en fotnot bakom onsdagen och fredagens tider och gick närmre för att läsa det finstilta.
* betydde att mellan 19-20 har endast vuxna tillträde till Valhallas faciliteter.
Hmmm... För några årsedan blev jag i min okunskap fett varse om att fredagkvällar på Valhalla betyder fredagsmys signerat "Wild gay night - bastuklubb". Men vad händer uner samma timma på onsdagen tro. Kör de konceptet lill-lördag i herrarnas då? Kanske slängs det fram lite bira och några skålar med jordnötter som bjudsnacks.
Jag tänker inte utforska det vidare.
torsdag, mars 01, 2007
Dvärgen
Igår var jag på Hornbach (igen) för att inhandla bänkskiva, bets samt lite "fästelement" (skruv och shit ni vet). Fästelement, fy fan vad analt. Ungefär som när en arbetslös person kallar sig ”fritidsforskare” fast helt utan spår av humor eller självdistans. Fästelement – fy fan.
Jag hatar generellt sett alla byggvaruhus och de som jobbar där. De får en alltid att känna sig utvecklingsstörd. Och de verkar gilla det. Blottar man strupen och visar minsta osäkerhet kring en materialfråga eller bygglösning är det bara att ställa in sig på ett föraktfullt bemötande, finsk service och verbal förnedring. De har verkligen inga gränser – byggmaterialshjonen.
Det hela började rätt bra. Jag steppade upp till en tjock kassakille och gick på rätt hårt, ställde kvalificerade frågor om bets och fnös lite missnöjt när han sa att de inte hade natursvamp i sortimentet. Jag hade fortfarande kvar mitt människovärde i hans ögon. Bästa att inte pusha det.
Sedan var det dags för de riktiga doningarna. Själva bänkskivan. Virket. Jag valde ut en flott ekskiva som behövde moddas med lite tillskärning för att passa in där jag vill ha den. Då tappade jag flytet.
De har en liten avdelning för just sådana grejer på alla större byggvaruhus och det är samma sak överallt. De kastar in ett par halvfigurer med ungefär samma servicekänsla som en svinsur arbetsförmedlare i en slags specialutformad slöjdsal. Sågar, fräsar, borrar och annan skit. Sedan är nog tanken att de ska hjälpa kunderna med tillkapning av material etc.
Jag kom fram till kassan med min skiva. Behövde kapa bort 2,5cm på bredden. Det var ingen före mig och de två samhallkillarna bara stod där och petade sina näsor. De noterade genast min närvaro, tittade på mig och jag såg hur de tänkte att där kan du gott stå in jävel. Låtsades göra nåt viktigt fast en blind person skulle kunna se att de inte hade nåt vettigare för sig än att titta på stämpelklockan.
Efter en lång stund masade ett av lufthuvudena, en våldsamt kortväxt man med invandarbakgrund, sig fram till kassan. Han frågade vad jag ville genom att säga JA i irriterat tonläge och titta på mig förebrående. Som om jag hade förstört hans dag. Ett sånt jävla svin.
Jag förklarade mitt ärende i hans lilla skyddade verkstad. Utan att bekräfta tog han skivan och kapade till den. Tog god tid på sig och lämnade sedan tillbaka den utan att röra en min. Bara den där efterblivna blicken. Jag sa tack och innan jag hunnit avsluta den korta frasen hade aset vänt ryggen mot mig.
Undrar vart hittar de så kundfientlig personal egentligen. Det är imponerande nästan. Det känns som att de som jobbar i byggvaruhusens woodshops är motsvarigheten förhållandet mellan polis och väktare. För slöa för att bli hantverkare, för fula för att bli slöjdlärare. En omöjlig ekvation kan man tycka.
Jag brann inombords. Ville hoppa över disken och skalla ut tänderna på honom och kompat av ett avgrundsvrål knäcka ekskivan över hans taxben. Låta honom förstå. Men det gjorde jag inte såklart… man är ju inte psyko.
Jag hatar generellt sett alla byggvaruhus och de som jobbar där. De får en alltid att känna sig utvecklingsstörd. Och de verkar gilla det. Blottar man strupen och visar minsta osäkerhet kring en materialfråga eller bygglösning är det bara att ställa in sig på ett föraktfullt bemötande, finsk service och verbal förnedring. De har verkligen inga gränser – byggmaterialshjonen.
Det hela började rätt bra. Jag steppade upp till en tjock kassakille och gick på rätt hårt, ställde kvalificerade frågor om bets och fnös lite missnöjt när han sa att de inte hade natursvamp i sortimentet. Jag hade fortfarande kvar mitt människovärde i hans ögon. Bästa att inte pusha det.
Sedan var det dags för de riktiga doningarna. Själva bänkskivan. Virket. Jag valde ut en flott ekskiva som behövde moddas med lite tillskärning för att passa in där jag vill ha den. Då tappade jag flytet.
De har en liten avdelning för just sådana grejer på alla större byggvaruhus och det är samma sak överallt. De kastar in ett par halvfigurer med ungefär samma servicekänsla som en svinsur arbetsförmedlare i en slags specialutformad slöjdsal. Sågar, fräsar, borrar och annan skit. Sedan är nog tanken att de ska hjälpa kunderna med tillkapning av material etc.
Jag kom fram till kassan med min skiva. Behövde kapa bort 2,5cm på bredden. Det var ingen före mig och de två samhallkillarna bara stod där och petade sina näsor. De noterade genast min närvaro, tittade på mig och jag såg hur de tänkte att där kan du gott stå in jävel. Låtsades göra nåt viktigt fast en blind person skulle kunna se att de inte hade nåt vettigare för sig än att titta på stämpelklockan.
Efter en lång stund masade ett av lufthuvudena, en våldsamt kortväxt man med invandarbakgrund, sig fram till kassan. Han frågade vad jag ville genom att säga JA i irriterat tonläge och titta på mig förebrående. Som om jag hade förstört hans dag. Ett sånt jävla svin.
Jag förklarade mitt ärende i hans lilla skyddade verkstad. Utan att bekräfta tog han skivan och kapade till den. Tog god tid på sig och lämnade sedan tillbaka den utan att röra en min. Bara den där efterblivna blicken. Jag sa tack och innan jag hunnit avsluta den korta frasen hade aset vänt ryggen mot mig.
Undrar vart hittar de så kundfientlig personal egentligen. Det är imponerande nästan. Det känns som att de som jobbar i byggvaruhusens woodshops är motsvarigheten förhållandet mellan polis och väktare. För slöa för att bli hantverkare, för fula för att bli slöjdlärare. En omöjlig ekvation kan man tycka.
Jag brann inombords. Ville hoppa över disken och skalla ut tänderna på honom och kompat av ett avgrundsvrål knäcka ekskivan över hans taxben. Låta honom förstå. Men det gjorde jag inte såklart… man är ju inte psyko.
Alternativt lexikon
Fick ett tips av en läsare som heter Polly. Hon hade googlat "kisskorv" och hittat en guldgruva av kraftuttryck plus förklaringar signerat "dirty".
Här får man bland annat lära sig betydelsen av trender och modeuttryck som D.B.O, fistofob och truckflata enligt en väldigt tydlig pedagogik; ord, förklaring, exempel.
Jag har bland annat lagt till ett par nya favvo-ord i mitt ordförråd. Kioskmongo, waldorfpattar och det extremt sofistikerade ordet vänstersurfa ( se förklaring nedan).
Vänstersurfa
Förklaring: när datormusen flyttas till vänster sida för att kunna använda högerhanden till annat.
Exempel: jag "vänstersurfade" när jag av misstag klickade in på Charles Bronsons hemliga bögsida.
http://www.fittkramp.com/svordom/sv/alla-svordomar/
Här får man bland annat lära sig betydelsen av trender och modeuttryck som D.B.O, fistofob och truckflata enligt en väldigt tydlig pedagogik; ord, förklaring, exempel.
Jag har bland annat lagt till ett par nya favvo-ord i mitt ordförråd. Kioskmongo, waldorfpattar och det extremt sofistikerade ordet vänstersurfa ( se förklaring nedan).
Vänstersurfa
Förklaring: när datormusen flyttas till vänster sida för att kunna använda högerhanden till annat.
Exempel: jag "vänstersurfade" när jag av misstag klickade in på Charles Bronsons hemliga bögsida.
http://www.fittkramp.com/svordom/sv/alla-svordomar/
onsdag, februari 28, 2007
Inte för vem som helst
Såg en annons på spårvagnen när jag åkte hem. Snutskolan söker aspiranter. För att göra en första sållning kommunicerar de tre frågeställningar. Svarar man ja på dem så är man tydligen hett grismaterial.
- Brinner du för samhällsfrågor?
Nej, inte direkt.
- Bryr du dig om din granne?
Nej, inte så att det håller mig vaken om nätterna.
- Reagerar du när någon blir fel behandlad?
Nej, isåfall skulle det fanimej bli en karriär, så många som blir felbehandlade hela tiden.
Förödande resultat för mig personligen. Det ser dessvärre ut som jag får fortsätta hanka mig fram i reklambranschen. Synd, för nu verkar de ha ändrat inriktning. Det stod att de söker människor bra på konfliktlösning genom diskussion - inga hårdhudade robotar. Mångfald och mjuka människovärden. Det låter det.
Tidigare år har väl rekryteringen kört efter följande upplägg om jag inte tar helt fel:
Trött på buset? Sugen maktmissbruk och lite skönt omotiverat övervåld ibland?
Då är det kanske just dig vi söker.
Förtroende är bra men kontroll är bättre brukar vi säga skämtsamt. Vi tror på att låta batongerna sköta snacket. Polisyrket är en chans för dig som vill kunna göra precis som det passar. Se det som en möjlighet att kunna ta ut svängarna och låta "kåren" sköta resten.
Låter det bra? Sök!
Du kan bli en gris redan imorgon. En gris med fräna kläder och handeldvapen.
Osympatistk javisst, men mer ärligt. Nu försöker de lura i oss att framtidens Gunvald bär plyschdress istället för trenchcoat. Vi får väl se.
- Brinner du för samhällsfrågor?
Nej, inte direkt.
- Bryr du dig om din granne?
Nej, inte så att det håller mig vaken om nätterna.
- Reagerar du när någon blir fel behandlad?
Nej, isåfall skulle det fanimej bli en karriär, så många som blir felbehandlade hela tiden.
Förödande resultat för mig personligen. Det ser dessvärre ut som jag får fortsätta hanka mig fram i reklambranschen. Synd, för nu verkar de ha ändrat inriktning. Det stod att de söker människor bra på konfliktlösning genom diskussion - inga hårdhudade robotar. Mångfald och mjuka människovärden. Det låter det.
Tidigare år har väl rekryteringen kört efter följande upplägg om jag inte tar helt fel:
Trött på buset? Sugen maktmissbruk och lite skönt omotiverat övervåld ibland?
Då är det kanske just dig vi söker.
Förtroende är bra men kontroll är bättre brukar vi säga skämtsamt. Vi tror på att låta batongerna sköta snacket. Polisyrket är en chans för dig som vill kunna göra precis som det passar. Se det som en möjlighet att kunna ta ut svängarna och låta "kåren" sköta resten.
Låter det bra? Sök!
Du kan bli en gris redan imorgon. En gris med fräna kläder och handeldvapen.
Osympatistk javisst, men mer ärligt. Nu försöker de lura i oss att framtidens Gunvald bär plyschdress istället för trenchcoat. Vi får väl se.
tisdag, februari 27, 2007
Pissig dag
Idag vaknade jag en bit efter sex på morgonen av att juniorette upprepade ordet "blöja" gång på gång på gång och kastade in ett par "blöt" här och där. Jag tvingade långsamt ut ur sömnens barmhärtiga värld in i en helveteskantad morgon. Det susade.
Jag reste på mig och checkade ifall hennes blöja var tung. Det var den inte. Den fanns inte där och hennes nattlinne var dyblött. Jag kände hur en hjärnblödning låg och skavde. Hon hade slitit av sig blöjan i sömen och gått på toa i sängen. Jag tjöt, hon flinade bara lite malligt. Det var piss överallt.
Jag kände att jag ville börja lipa men det som inte dödar gör en bara sjukt bitter.
Fan, om detta är en grej hon börjat med kommer jag tvingas agera lite McGyver och ro på henne galonbrallor och gaffa upp midja och byxben lagom till det är dags att nana.
Jag reste på mig och checkade ifall hennes blöja var tung. Det var den inte. Den fanns inte där och hennes nattlinne var dyblött. Jag kände hur en hjärnblödning låg och skavde. Hon hade slitit av sig blöjan i sömen och gått på toa i sängen. Jag tjöt, hon flinade bara lite malligt. Det var piss överallt.
Jag kände att jag ville börja lipa men det som inte dödar gör en bara sjukt bitter.
Fan, om detta är en grej hon börjat med kommer jag tvingas agera lite McGyver och ro på henne galonbrallor och gaffa upp midja och byxben lagom till det är dags att nana.
söndag, februari 25, 2007
Mr fitness vol. 2
Så var det dags igen. För det årliga rycket.
Jag ger mig inte. Igår gick jag upp strax efter kl 9.00 trots att jag varit ute kvällen innan. Valhallabadet var målet och det var skönt att känna sitt världsvana lugn. Det var inte första gången jag började simma om man säger så. Är väl snarare inne på femte nu eller nåt.
Första var en riktig pers. Jag var så förvirrad då och rädd för "greken" (den fete och hårige invandraren som hållt bubbelpolen i sitt järngrepp sedan jag gick i gymnasiet, minst). Inte nu. Igår var jag målmedveten och världsvan, jag kostade tillochmed på mig att skämta lättsamt med kassörskan som sålde mig ett tio-gångerskort (man ska inte förta sig).
Greken var inte ens där vilken var mycket märkligt. Jag hoppades att han fått ett uppsving och kanske paxat ägget på Hagabadet. Gjort det till sitt. Det hade varit rätt åt rikingarna. De förtjänar greken mer än oss "sportsimmare". Vi som inte är där för att njuta.
Iallafall gick allt som smort. Det var inte särskilt mycket folk så en kilometer brann av rätt fort. Inte särskilt myket äckliga människor heller. Det var väl egentligen bara en väldigt motbjudande pensionärsgubbe som låg och och plaskade i första längan. Varje gång han närmade sig höll jag andan och knep ihop alla kroppsöppningar noggrant. Jag får för mig att de fällar av sig så mycket hud, de gamla. Då kan jag svårligen slappna av och känner stark irritation.
En kvinna envisades med att öva fjärilsim i motionsbanan - henne ville jag döda - annars var det inte många irritationsmoment. Skönt.
I stort sett förlöpte simpassset helt smärtfritt vilket ökade på mr fitnesskänslan rätt rejält. Ett gäng svensexekillar roade sig med att cp-dyka i simhoppshallen och den köttigaste visade upp ett duktigt ryggplask som nog fick skinnet att spricka upp fint senare.
Jag var mäkta förvånad att detta badhusbesök förflöt så strömlinjeformat. Det enda som egentligen drog ner betyget var när jag skulle snyta mig och gick in på den rymliga handikappstoaletten för att rycka åt mig lite torky.
Jag kände genast att något inte var som det skulle. Jag sneglade mot holken och såg hur någon hade haft den goda smaken att först sprutbajsa i holk och PÅ ring, för att sedan torka lite slarvigt så att det snarare såg utkletat ut än upptorkat. Genast blev det dubbelt så äckligt att stå barfotad inne på toan. Jag ville spontanspy rätt ut men höll mig.
Jag fattar inte vad det är med folk och offentliga toaletter. Det verkar vara vanligare än man kan tro att en person, säkerligen i övrigt fullt riktigt i huvudet, kommer in på en offentlig toalett och tänker: "Jävlar, nu ska jag passa på att skita över väggar och tak." Som om det vore världens mest naturliga reaktion bara för att personen i fråga inte behöver städa själv.
Jag inser att jag har en närmast sund inställning genom att nära mitt människoförakt. Det finns så många som inte förtjänar bättre.
Efter min fantastiskt fysiska kraftansträngning bar det av mot egg & milk där en fyllig amerikask brunch inmundigades. Jag fick det förklarat för mig att jag skulle behövt ligga i bassängen en hel dag för att förbränna den fettöverdosen men jag brydde mig inte.
Jag kände mig duktig, om än som en något rultigare mr fitness.
Jag ger mig inte. Igår gick jag upp strax efter kl 9.00 trots att jag varit ute kvällen innan. Valhallabadet var målet och det var skönt att känna sitt världsvana lugn. Det var inte första gången jag började simma om man säger så. Är väl snarare inne på femte nu eller nåt.
Första var en riktig pers. Jag var så förvirrad då och rädd för "greken" (den fete och hårige invandraren som hållt bubbelpolen i sitt järngrepp sedan jag gick i gymnasiet, minst). Inte nu. Igår var jag målmedveten och världsvan, jag kostade tillochmed på mig att skämta lättsamt med kassörskan som sålde mig ett tio-gångerskort (man ska inte förta sig).
Greken var inte ens där vilken var mycket märkligt. Jag hoppades att han fått ett uppsving och kanske paxat ägget på Hagabadet. Gjort det till sitt. Det hade varit rätt åt rikingarna. De förtjänar greken mer än oss "sportsimmare". Vi som inte är där för att njuta.
Iallafall gick allt som smort. Det var inte särskilt mycket folk så en kilometer brann av rätt fort. Inte särskilt myket äckliga människor heller. Det var väl egentligen bara en väldigt motbjudande pensionärsgubbe som låg och och plaskade i första längan. Varje gång han närmade sig höll jag andan och knep ihop alla kroppsöppningar noggrant. Jag får för mig att de fällar av sig så mycket hud, de gamla. Då kan jag svårligen slappna av och känner stark irritation.
En kvinna envisades med att öva fjärilsim i motionsbanan - henne ville jag döda - annars var det inte många irritationsmoment. Skönt.
I stort sett förlöpte simpassset helt smärtfritt vilket ökade på mr fitnesskänslan rätt rejält. Ett gäng svensexekillar roade sig med att cp-dyka i simhoppshallen och den köttigaste visade upp ett duktigt ryggplask som nog fick skinnet att spricka upp fint senare.
Jag var mäkta förvånad att detta badhusbesök förflöt så strömlinjeformat. Det enda som egentligen drog ner betyget var när jag skulle snyta mig och gick in på den rymliga handikappstoaletten för att rycka åt mig lite torky.
Jag kände genast att något inte var som det skulle. Jag sneglade mot holken och såg hur någon hade haft den goda smaken att först sprutbajsa i holk och PÅ ring, för att sedan torka lite slarvigt så att det snarare såg utkletat ut än upptorkat. Genast blev det dubbelt så äckligt att stå barfotad inne på toan. Jag ville spontanspy rätt ut men höll mig.
Jag fattar inte vad det är med folk och offentliga toaletter. Det verkar vara vanligare än man kan tro att en person, säkerligen i övrigt fullt riktigt i huvudet, kommer in på en offentlig toalett och tänker: "Jävlar, nu ska jag passa på att skita över väggar och tak." Som om det vore världens mest naturliga reaktion bara för att personen i fråga inte behöver städa själv.
Jag inser att jag har en närmast sund inställning genom att nära mitt människoförakt. Det finns så många som inte förtjänar bättre.
Efter min fantastiskt fysiska kraftansträngning bar det av mot egg & milk där en fyllig amerikask brunch inmundigades. Jag fick det förklarat för mig att jag skulle behövt ligga i bassängen en hel dag för att förbränna den fettöverdosen men jag brydde mig inte.
Jag kände mig duktig, om än som en något rultigare mr fitness.
onsdag, februari 21, 2007
Det kallas visst snö
Två centimeter snö. Det är allt som krävs för att sätta Göteborgs förbannade skitkollektivtrafik totalt ur spel. Hur kan något vara så sjukt värdelöst och ändå få finnas undrar jag.
Hållplatserna var fulla av håglösa människor, sargade av väntan, bedövade av kölden. Hatet låg som filmjölk i luften. Och jag åt.
Plötsligt tjöt det i högtalarna och något västtrafikanställt missfoster förklarade myndigt att det nog var en bra idé att planera med kraftiga förseningar. Lite sent när man redan står på hållplatsen kan man tycka.
Jag fick vackert promenera. Från Majorna till centrum. Det kändes sådär.
Jag hatar politikerna i Göteborg för att de vägrar fatta hur sjukt mongo det är att ha spårvagnstrafik i bruk trots att vi kommit en bit in i det nya millenniet. Jag hatar Göteborgs spårvägar för att de trots sina ockertaxor inte lyckas tillhandahålla vagnar och spår som pallar med lätt vinterväder. Jag hatar att jag lydigt har köpt månadskort och mest av allt hatar jag att det blivit godkänd praxis att ingenting ska funka bara för att det faller ett par centimeter av det kalla blöta.
Det kallas snö för i helvete. På våra breddgrader borde det inte komma som en sån jävla överraskning. Inte varje gång. En flinga och det är kaos. Hur kan det vara så.
Jag blir så förbannad.
Hållplatserna var fulla av håglösa människor, sargade av väntan, bedövade av kölden. Hatet låg som filmjölk i luften. Och jag åt.
Plötsligt tjöt det i högtalarna och något västtrafikanställt missfoster förklarade myndigt att det nog var en bra idé att planera med kraftiga förseningar. Lite sent när man redan står på hållplatsen kan man tycka.
Jag fick vackert promenera. Från Majorna till centrum. Det kändes sådär.
Jag hatar politikerna i Göteborg för att de vägrar fatta hur sjukt mongo det är att ha spårvagnstrafik i bruk trots att vi kommit en bit in i det nya millenniet. Jag hatar Göteborgs spårvägar för att de trots sina ockertaxor inte lyckas tillhandahålla vagnar och spår som pallar med lätt vinterväder. Jag hatar att jag lydigt har köpt månadskort och mest av allt hatar jag att det blivit godkänd praxis att ingenting ska funka bara för att det faller ett par centimeter av det kalla blöta.
Det kallas snö för i helvete. På våra breddgrader borde det inte komma som en sån jävla överraskning. Inte varje gång. En flinga och det är kaos. Hur kan det vara så.
Jag blir så förbannad.
Grizzlymannen
Världen är full av dårar. Inga nyheter. Men igår såg jag filmen Grizzly Man och där, mina damer och herrar, har vi ett riktigt jävla cepe!
Se den är mitt allra uppriktigaste tips. Man känner sig så frisk efteråt.
Jag visste att huvudpersonen Timothy Treadwell troligen inte hade allt i ordning däruppe men att han var så otroligt mentalt förtappad var svårt att föresträlla sig innan.
Killen spenderade 13 sommrar i en del av Alaskas mest svårtillgängliga områden. Världens mest björntäta kvarter. Där roade han sig med en något mer udda form av det många industrisvennar annars kallar camping. Idioten flög gång på gång dit med endast sin videokamera, till en triljard myggjävlar som enda sällskap. Där bodde han i tält bland ett par hundra hungriga, kåta och bråksugna grizzlybjörnar och annat lajbans (ungefär lika safe som en syntkille på Sweden rock festival kan man tänka).
Vi får bevittna hur Timothy roar sig med att filma sig själv i olika situationer där han framhåller hur mycket han älskar björnarna och hur de i sin tur är beroende av honom som beskyddare (ett visst mått av hybris månne?). Han har döpt sina björnkompisar till allt från Sergant Brown till Gloria. The kind warrior - titulerar han sig gång på gång. Herre min je!
Man kan bara spekulera kring vad rösterna i huvudet gjorde med honom för till och från gör han skönt störda utfall mot kameran. Pendlar mellan en skruvad Owen Wilson-dialekt och en efterbliven lågstadieelevs röstläge. Det är vackert. Natur och vildmark i sin renaste form snyggt ackompanjerat av raseriutbrott och otäcka vansinnesflippar.
Han beter sig som ett dårhushjon rätt igenom men lyckas tweaka upp nivån något för varje år. Skickligt.
Timothy känner sådan innerlig kärlek till sina lurviga vänner. Ingen tvekan. Extra tydligt blir det när en grizzlytjej lägger ett rejält lass bajs och han är där snabbt som fan, klappar det och blir tårögd när han förklarar att han älskar bajset för att det är den del av och har varit inuti i hans favvonalle. Han känner för bajshögen som en pappa känner för sitt nyfödda barn.
De sista åren hade han övertalat sin björnrädda flickvän att haka på till hans sjuka sjuka sommarbostad. Det känns extra sorgligt eftersom han så tydligt tappar det som fan mot slutet.
Det hela slutar med att han och hans flickvän går en brutal död tillmötes och slutar sina dagar som grizzlysnacks. Snopet, njae inte direkt. Mer väldigt skumt på nåt vis. Tragiskt kanske mest för att det på något sätt blev kvittot på att de inte var så jävla tajta polare ändå.
Allt blir så... lönlöst på nåt vis.
Se den är mitt allra uppriktigaste tips. Man känner sig så frisk efteråt.
Jag visste att huvudpersonen Timothy Treadwell troligen inte hade allt i ordning däruppe men att han var så otroligt mentalt förtappad var svårt att föresträlla sig innan.
Killen spenderade 13 sommrar i en del av Alaskas mest svårtillgängliga områden. Världens mest björntäta kvarter. Där roade han sig med en något mer udda form av det många industrisvennar annars kallar camping. Idioten flög gång på gång dit med endast sin videokamera, till en triljard myggjävlar som enda sällskap. Där bodde han i tält bland ett par hundra hungriga, kåta och bråksugna grizzlybjörnar och annat lajbans (ungefär lika safe som en syntkille på Sweden rock festival kan man tänka).
Vi får bevittna hur Timothy roar sig med att filma sig själv i olika situationer där han framhåller hur mycket han älskar björnarna och hur de i sin tur är beroende av honom som beskyddare (ett visst mått av hybris månne?). Han har döpt sina björnkompisar till allt från Sergant Brown till Gloria. The kind warrior - titulerar han sig gång på gång. Herre min je!
Man kan bara spekulera kring vad rösterna i huvudet gjorde med honom för till och från gör han skönt störda utfall mot kameran. Pendlar mellan en skruvad Owen Wilson-dialekt och en efterbliven lågstadieelevs röstläge. Det är vackert. Natur och vildmark i sin renaste form snyggt ackompanjerat av raseriutbrott och otäcka vansinnesflippar.
Han beter sig som ett dårhushjon rätt igenom men lyckas tweaka upp nivån något för varje år. Skickligt.
Timothy känner sådan innerlig kärlek till sina lurviga vänner. Ingen tvekan. Extra tydligt blir det när en grizzlytjej lägger ett rejält lass bajs och han är där snabbt som fan, klappar det och blir tårögd när han förklarar att han älskar bajset för att det är den del av och har varit inuti i hans favvonalle. Han känner för bajshögen som en pappa känner för sitt nyfödda barn.
De sista åren hade han övertalat sin björnrädda flickvän att haka på till hans sjuka sjuka sommarbostad. Det känns extra sorgligt eftersom han så tydligt tappar det som fan mot slutet.
Det hela slutar med att han och hans flickvän går en brutal död tillmötes och slutar sina dagar som grizzlysnacks. Snopet, njae inte direkt. Mer väldigt skumt på nåt vis. Tragiskt kanske mest för att det på något sätt blev kvittot på att de inte var så jävla tajta polare ändå.
Allt blir så... lönlöst på nåt vis.
tisdag, februari 20, 2007
When the levee breaks
Jag säger då det.Det är så man får gåshud. Blotta anblicken av Miles Cooper som misstänks ligga bakom de sju brevbomber som pangat loss i England på sistone får punghåren att krulla ihop sig av obehag. Han är klassisk. En tvättäkta förlaga av en sån där kille som när det släpper, släpper loss kraftigt.
Han är en mycket trevlig, tyst pojke, säger grannen. Dessutom beskrivs han som en person som sällan sågs med några vänner. Har vi hört den förut?
Där har vi första tecknet. Det vet alla. Brrr…
Ovanstående, med en sexig personakt som rymmer en total specifikation på en enstöring med psykobrillor och skelögdhet, adderar han gott och väl ihop tillräckligt med poäng för att utseendemässigt kvala in som vilken annan inavelsskadad sociopat som helst.
Därtill beskrivs han som en ”hängiven cyklist”. Ehh, cowboy Bob, nödläge röd - Plocka in!
Hur svårt ska det vara: Larmcentralen tack! Vi har en kille här som kommer stöka till det något alldeles överjävligt otäckt här om ingen fixar plats åt honom i helmadrasserad svit. Omgående bums.
Å andra sidan. Kanske finns det en liten Miles Cooper i oss alla. Som kommer fram när allt fuckar sig. När gränsen är nådd. Bägaren ni vet.
Det kan vara ens granne eller arbetskamrat, brevbäraren, tidningsbudet eller killen i videobutiken. Miles Cooper är kanske som vem som helst… ända tills the levee breaks
Ett herrans liv
Igår gästade Arne Weise pojarna Hammar & Wikingssons program. Det smakade brunt.
Pinsamt att de båda programledarna visar sådan vördnad inför ett så uppenbart arrogant pervo. Weise betedde sig som en bänkalkis i studion och berättade malligt om när han knullade loss på bordeller i sin ungdom. Av någonanledning fick jag känslan att den eran inte var riktigt över. Reaktionen var kreddbonus och påeldning av hans vidriga ego.
Jag satt och tittade och gapade större och större för varje replik han levererade. Jag tänkte på allvar att nu har det spårat ur duktigt i hjärnan på den gamle ovärdige julvärden. När som helst hänger han ut den. Det var väl en ren händelse att så inte blev fallet.
Alltså maken till ocharmig gubbfan får man leta efter. Jag bara önskade för allas bästa att någon skulle rasa in i studion med en bultpistol och tvångsförlama honom från öronen och neråt.
Jag ville så gärna att Filip eller Fredrik skulle förklara för sin gäst att det är inte kreddigt att snacka dirty om bystiga mooreblondiner i tjugoårsåldern. Att det blir extra äckligt när man är inne på sämre delen av sjuttioårsåldern och själv har en dotter på arton. Det gjorde de inte. De bara flabbade och hjälper till att återetablera en skön kvinnosyn som luktar femtiotal. Fräscht jobbat.
Om det överexponerade radarparet inte har vett nog att säga det så:
Arne Weise - din tid är förbi. Now, go fug yourself din gamle koppärring!
Pinsamt att de båda programledarna visar sådan vördnad inför ett så uppenbart arrogant pervo. Weise betedde sig som en bänkalkis i studion och berättade malligt om när han knullade loss på bordeller i sin ungdom. Av någonanledning fick jag känslan att den eran inte var riktigt över. Reaktionen var kreddbonus och påeldning av hans vidriga ego.
Jag satt och tittade och gapade större och större för varje replik han levererade. Jag tänkte på allvar att nu har det spårat ur duktigt i hjärnan på den gamle ovärdige julvärden. När som helst hänger han ut den. Det var väl en ren händelse att så inte blev fallet.
Alltså maken till ocharmig gubbfan får man leta efter. Jag bara önskade för allas bästa att någon skulle rasa in i studion med en bultpistol och tvångsförlama honom från öronen och neråt.
Jag ville så gärna att Filip eller Fredrik skulle förklara för sin gäst att det är inte kreddigt att snacka dirty om bystiga mooreblondiner i tjugoårsåldern. Att det blir extra äckligt när man är inne på sämre delen av sjuttioårsåldern och själv har en dotter på arton. Det gjorde de inte. De bara flabbade och hjälper till att återetablera en skön kvinnosyn som luktar femtiotal. Fräscht jobbat.
Om det överexponerade radarparet inte har vett nog att säga det så:
Arne Weise - din tid är förbi. Now, go fug yourself din gamle koppärring!
torsdag, februari 15, 2007
Fuck you and stay
Away!!
Jag brukar vanligtvis inte gnälla på andras bloggar. Tycker att det inte spelar någon roll hur aktiv/inaktiv en blogg är eller hur intressant/ointressant heller för den delen. Så länge den fyller någon form av syfte för dess husse.
Men och det är ett stort MEN, Ostiniefararbloggen som drivs och skrivs av besättningen på ”Götheborg” och som varje dag är ”hot news” på göteborgspostens webbversion gör mig förbannad. Den är så jävla tråkig och så jävla ointressant att jag spyr.
Lägg ner nu, snälla!
Det skulle ju vara så autentiskt. Tror inte att originalversionens besättning höll på att gassa på soldäck, blogga och böga sig med små käcka event hela tiden. Så trött på dem. De tror att de gör nåt bra för att de åker träbåt men det gör de inte. De kostar bara en massa pengar (vilket jag vanligtvis kan flabba åt ifall det är ett privat företag som vulgar sig).
Jag stör mig för övrigt på det där båtprojektet som helhet och har gjort det från början. Ingen frågade mig om jag ville vara med och betala för att en massa slapptaskar ska åka runt och upprepa historien i en lightversion. Jag hade hellre åkt en spänn billigare på spårvagnen.
Visst, det var säkert en kul idé när den kläcktes att de skulle blogga och dela med sig. I två dagar. Frågan är om någon förutom anhöriga orkat läsa skiten efter att de passerat danskt vatten typ.
Det äter på mig att för varenda parkeringsbiljett eller böteslapp för den delen går degen som i en fet satans ikea-pipeline rätt in på båtkontot, för att de ska kunna åka hem igen.
Om de nu verkligen måste hem igen är jag duktigt redo att vädra plånkan för att de ska sluta blogga. Det räcker nu.
En sån där rapport ”Titta på mig, titta på mig - jag mönstar på” och jag tror att jag på allvar kommer försöka att samla in namn för att sätta samman en liten fin delegation på hundratusen pers.
Glöm Kungen, glöm hurrande och glöm ett ”VM-hjältarna-välkomnande”. Vi isåfall se till att de välkomnas med avföringsprojektiler och glåpord.
Det måste finnas en balans – det gör det inte nu
Vilka är med? Hand upp!
Jag brukar vanligtvis inte gnälla på andras bloggar. Tycker att det inte spelar någon roll hur aktiv/inaktiv en blogg är eller hur intressant/ointressant heller för den delen. Så länge den fyller någon form av syfte för dess husse.
Men och det är ett stort MEN, Ostiniefararbloggen som drivs och skrivs av besättningen på ”Götheborg” och som varje dag är ”hot news” på göteborgspostens webbversion gör mig förbannad. Den är så jävla tråkig och så jävla ointressant att jag spyr.
Lägg ner nu, snälla!
Det skulle ju vara så autentiskt. Tror inte att originalversionens besättning höll på att gassa på soldäck, blogga och böga sig med små käcka event hela tiden. Så trött på dem. De tror att de gör nåt bra för att de åker träbåt men det gör de inte. De kostar bara en massa pengar (vilket jag vanligtvis kan flabba åt ifall det är ett privat företag som vulgar sig).
Jag stör mig för övrigt på det där båtprojektet som helhet och har gjort det från början. Ingen frågade mig om jag ville vara med och betala för att en massa slapptaskar ska åka runt och upprepa historien i en lightversion. Jag hade hellre åkt en spänn billigare på spårvagnen.
Visst, det var säkert en kul idé när den kläcktes att de skulle blogga och dela med sig. I två dagar. Frågan är om någon förutom anhöriga orkat läsa skiten efter att de passerat danskt vatten typ.
Det äter på mig att för varenda parkeringsbiljett eller böteslapp för den delen går degen som i en fet satans ikea-pipeline rätt in på båtkontot, för att de ska kunna åka hem igen.
Om de nu verkligen måste hem igen är jag duktigt redo att vädra plånkan för att de ska sluta blogga. Det räcker nu.
En sån där rapport ”Titta på mig, titta på mig - jag mönstar på” och jag tror att jag på allvar kommer försöka att samla in namn för att sätta samman en liten fin delegation på hundratusen pers.
Glöm Kungen, glöm hurrande och glöm ett ”VM-hjältarna-välkomnande”. Vi isåfall se till att de välkomnas med avföringsprojektiler och glåpord.
Det måste finnas en balans – det gör det inte nu
Vilka är med? Hand upp!
Den är nära nu...
Det verkar inte bättre. Vinterkräkis har intagit fortet.
Larmet gick i morse. Två arbetskamrater har gått hem för att roa sig med att göra nummer ett med tvåan etc.
Jag darrar.
Har tvättat händerna 50 ggr, blåst av alla lunchplaner och preppat med att äta hela vitpepparkorn. Nu har jag blåst av mina lunchplaner och ska gå ner till herr donk och förse mig med två kliniska cheeseburgare (yeah right).
Jag håller distans. Hålögt.
Den falska tryggheten hjälper inte som den brukar. Jag är säker på att jag är rökt... så snälla snälla, ge mig ett lindrigt straff.
Larmet gick i morse. Två arbetskamrater har gått hem för att roa sig med att göra nummer ett med tvåan etc.
Jag darrar.
Har tvättat händerna 50 ggr, blåst av alla lunchplaner och preppat med att äta hela vitpepparkorn. Nu har jag blåst av mina lunchplaner och ska gå ner till herr donk och förse mig med två kliniska cheeseburgare (yeah right).
Jag håller distans. Hålögt.
Den falska tryggheten hjälper inte som den brukar. Jag är säker på att jag är rökt... så snälla snälla, ge mig ett lindrigt straff.
onsdag, februari 14, 2007
Belmondo
Där har vi en fräsig kille må jag säga. En som kunde konsten att se sjukt tuff ut. Kanske tuffast av alla.
I lördags körde svt "Godard x 3" och inledde starkt med À bout de souffle. Den fick mig att vilja börja röka - men jag insåg snabbt att det knappast är lönt.
Fatta töntigt att börja röka när man är 30. Bara det är en fet "nono", i neon. Dessutom räcker det knappast att lubba över till seven och köpa ett packe röd Prince och börja suga i sig för att äga stan. Man behöver mer kulor i påsen än så om man säger... Det och en uppsättning sköna 60-talssvidar med hatt och allt.
INGEN kan röka så filmtufft som Jean-Paul gjorde. Aldrig innan, aldrig efter. Punkt.
Integritet och elegans förpackat i jävligt glassigt papper. En stilikon - extra allt - som när han kom i bild med ciggen nonchalant klistrad på sin mycket franska underläpp till och med fick lungcaner att osa sex. J-P Belmondo var vad man brukar ettiketteta som en MÄKTIG jävel.
Ingen kan med framgång försöka sig på ett sådant stilbyte utan att hamna i facket för socialt utvecklingsstörda människor - på studs. Bara Belmondo kunde konsten att röja och bete sig som en praktgris och ändå få folk att stå på kö be om backning.
Det känns lite deppigt när man inser sin totala brist på potential att bli ens i närheten så häftig... Det känns lite bättre när man inser att ingen annan har det heller.
Salut!
tisdag, februari 13, 2007
Pizzakriget
Igår kunde man läsa att det brutit ut ett fullskaligt pizzakrig i skåne. Det står mellan Renato's & Renatos. Mäktigt värre.
Det ena pizzasjappet ligger i Ängelholm, det andra i Helsingborg. Pizzabagar'n i Ängelholm hävdar å det starkaste att han var först med sitt "koncept" men att det nu kommit upp en annan Renato på spelplanen som försöker sno hans idéer och patent. En riktig copycat.
Jag ler när jag läser det. Han är så upprörd. Det är gulligt på nåt vis. Samtidigt får jag en spontan känsla av att vilja läxa upp lipsillen med min handrygg. Brutalt. Vaffan tror han egentligen att hans winande i kvällspress skall väcka för känslor?
Vi snackar om vanlig ohederlig pizzabusiness. Big deal ifall en pizzeria belägen i ett avstånd på cirka en halvtimma i bil rippat ens farligt heta pizzerianamn, "Renato's". Jag menar, en pizzeria har en hyfsat lokal målgrupp. Man får göra sjukt jävla bra pizzor ifall man ska få varenda skånepåg att gå man ur huse och välja Renatos i Helsingborg istället för sin namne i Ängelholm.
Ingen mentalfrisk människa tar sig längre än 300 meter för att köpa sin Capricciosa.
Men inte nog med att Renatos i Helsingborg hade snott det unika och framgångsrika pizzerianamnet. De hade även kapat menyn. Ojojoj... Bängaläpp. Det skulle råda fullskaligt inbördeskrig om varenda degknådare lipade så fort någon använde använde samma pizzanamn som dem. Jag har för mig att jag sett Calzone, Hawaii och Quattro Stagioni mer än en gång. Men jag kan ha fel.
Undrar vilken pizzabagare som egentligen äger patent på den sjukt väletablerade frasen "Det bli tio minooter..." eller kioskvältaren "Stor Cola". För att inte tala om konceptet "pizzasallad". Damn, den som kom på att man kunde hotta upp den färglösa kålsalladen med ett så raffinerat trix som att lägga i små paprikabitar måste rotera i sin grav. Vilket förbannat tjuveri. Det måste vara jordens smutsigaste bransch. Aldrig få man ha nåt ifred liksom.
Min spontana reflektion: Vad beefar idioterna om? De har just tagit position och blivit snabbmatsfräsarnas svar på "sandlådan".
Läs om renatos fejd >>
Det ena pizzasjappet ligger i Ängelholm, det andra i Helsingborg. Pizzabagar'n i Ängelholm hävdar å det starkaste att han var först med sitt "koncept" men att det nu kommit upp en annan Renato på spelplanen som försöker sno hans idéer och patent. En riktig copycat.
Jag ler när jag läser det. Han är så upprörd. Det är gulligt på nåt vis. Samtidigt får jag en spontan känsla av att vilja läxa upp lipsillen med min handrygg. Brutalt. Vaffan tror han egentligen att hans winande i kvällspress skall väcka för känslor?
Vi snackar om vanlig ohederlig pizzabusiness. Big deal ifall en pizzeria belägen i ett avstånd på cirka en halvtimma i bil rippat ens farligt heta pizzerianamn, "Renato's". Jag menar, en pizzeria har en hyfsat lokal målgrupp. Man får göra sjukt jävla bra pizzor ifall man ska få varenda skånepåg att gå man ur huse och välja Renatos i Helsingborg istället för sin namne i Ängelholm.
Ingen mentalfrisk människa tar sig längre än 300 meter för att köpa sin Capricciosa.
Men inte nog med att Renatos i Helsingborg hade snott det unika och framgångsrika pizzerianamnet. De hade även kapat menyn. Ojojoj... Bängaläpp. Det skulle råda fullskaligt inbördeskrig om varenda degknådare lipade så fort någon använde använde samma pizzanamn som dem. Jag har för mig att jag sett Calzone, Hawaii och Quattro Stagioni mer än en gång. Men jag kan ha fel.
Undrar vilken pizzabagare som egentligen äger patent på den sjukt väletablerade frasen "Det bli tio minooter..." eller kioskvältaren "Stor Cola". För att inte tala om konceptet "pizzasallad". Damn, den som kom på att man kunde hotta upp den färglösa kålsalladen med ett så raffinerat trix som att lägga i små paprikabitar måste rotera i sin grav. Vilket förbannat tjuveri. Det måste vara jordens smutsigaste bransch. Aldrig få man ha nåt ifred liksom.
Min spontana reflektion: Vad beefar idioterna om? De har just tagit position och blivit snabbmatsfräsarnas svar på "sandlådan".
Läs om renatos fejd >>
måndag, februari 12, 2007
Natti natti Netto
Med sunt förnuft håller vi dansken på knä.
Ica har äntligen tagit sitt ansvar och säljer av sitt innehav i den danska (mat)varukedjan Netto och trycker tillbaka dem från Mälardalen. Grattis Stockholm får man väl passa på att säga. Hoppas det blir vår tur (i gbg) att fira snart.
Det ryktas att Nettoanställda i stockholmsområdet varit fyndiga och låtit trycka upp tischor med "Don't worry, Vi will be back" (efterblivet). Det vill jag salutera med en liten hälsning: Inte om vi får bestämma!!
Netto är som en cykel med raspande kedjeskydd och punka, som ett par fötter med liktornar eftrer en svettig dag i skor eller som den där kusinen man aldrig bjuder på sitt kalas. Gött att de pressas tillbaks till skåne med omnejd. Där frodas de istället har jag förstått... men där kan de ju härja bäst de vill tycker jag.
Bön är hörd och det tackar jag för.
Läs mer >>
Ica har äntligen tagit sitt ansvar och säljer av sitt innehav i den danska (mat)varukedjan Netto och trycker tillbaka dem från Mälardalen. Grattis Stockholm får man väl passa på att säga. Hoppas det blir vår tur (i gbg) att fira snart.
Det ryktas att Nettoanställda i stockholmsområdet varit fyndiga och låtit trycka upp tischor med "Don't worry, Vi will be back" (efterblivet). Det vill jag salutera med en liten hälsning: Inte om vi får bestämma!!
Netto är som en cykel med raspande kedjeskydd och punka, som ett par fötter med liktornar eftrer en svettig dag i skor eller som den där kusinen man aldrig bjuder på sitt kalas. Gött att de pressas tillbaks till skåne med omnejd. Där frodas de istället har jag förstått... men där kan de ju härja bäst de vill tycker jag.
Bön är hörd och det tackar jag för.
Läs mer >>
lördag, februari 10, 2007
Lock up your daughter...
...kill your son, when "shitfest" is coming to town.
Hörde att nya modellen av vinterkräkis kommit nu. Tack för det. Nu börjar en lång period av massiv ångest och misstänksamhet för mig. Kan inte slappna av. Särskilt mycket misstro riktar jag till människor som hanterar livsmedel.
Tidningarna berättar generöst om hur sjukhus får stänga och att "årets" är extra aggresivt. Smittar via luft tillochmed. Grattis alla som ska flyga. Snacka om rysk roulette. Jag har ju en dotter på dagis vilket bara det är som att TIGGA om att få bajsa löst under vinterhalvåret. Jägarns vad nojjig jag känner mig nu.
Varje gång det larmas om vinterkräksjukan fryser jag. Sedan kan jag inte tänka på nåt annat. Jag äcklas av kontakten med andra människor och tvättar händerna hundratals gånger om dagen. Jag har känningar i magen precis hela tiden och känner skepsis gentemot alla. Det tär.
Frågan är hur man kan lura de små bakterieasen. Går det ens eller är det inte lönt att kämpa emot?
Jaja, det är väl bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Det brukar ju gå så jävla bra. Mitt turschema är inte så generöst med utdelning om man säger så.
Hörde att nya modellen av vinterkräkis kommit nu. Tack för det. Nu börjar en lång period av massiv ångest och misstänksamhet för mig. Kan inte slappna av. Särskilt mycket misstro riktar jag till människor som hanterar livsmedel.
Tidningarna berättar generöst om hur sjukhus får stänga och att "årets" är extra aggresivt. Smittar via luft tillochmed. Grattis alla som ska flyga. Snacka om rysk roulette. Jag har ju en dotter på dagis vilket bara det är som att TIGGA om att få bajsa löst under vinterhalvåret. Jägarns vad nojjig jag känner mig nu.
Varje gång det larmas om vinterkräksjukan fryser jag. Sedan kan jag inte tänka på nåt annat. Jag äcklas av kontakten med andra människor och tvättar händerna hundratals gånger om dagen. Jag har känningar i magen precis hela tiden och känner skepsis gentemot alla. Det tär.
Frågan är hur man kan lura de små bakterieasen. Går det ens eller är det inte lönt att kämpa emot?
Jaja, det är väl bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Det brukar ju gå så jävla bra. Mitt turschema är inte så generöst med utdelning om man säger så.
onsdag, februari 07, 2007
Lika som bär
Tidigare idag var jag förbi Göteborgs tingsrätt för att regga ett dokument.Utanför en av rättegångssalarna satt ett knippe snutar och drack kaffe. De väntade på någon. Vi hade sett en piketbil utanför så min kollega och vän R som var med spanade vaket på dagens happenings som satt uppsatt vid entrén. Det var häktningsförhandling med en herr Gregory Defoe (så jävla hårt namn) som tydligen förlustat sig med lite narkotikabrott, misshandel och våld mot tjänsteman.
När vi var påväg ut mötte vi killen i fråga. Det var som vi misstänkte ingen duvunge direkt. Grabben kom glidande i ett par feta seriemördarglajjor. Bara det såg stört ut. Jag och R enades om att han var en nästan identisk kopia av en kille jag använt för att illustrera frisyren Badboyhockey på mitt första webbprojekt Hockeyfrossa (se bilden). Vi rös av hans farliga aura.
Det var knappast första gången. Det kunde man se. Killen hade inte ens bemödat sig med att dressa upp. Han kom ledigt gående iklädd häktets snyggt urtvättade blå mysdress fast kortbyxemodellen. Fan, undrar om det inte till och med var flip-flops han hade på fötterna.
Gregory såg bister ut. Samtidigt blasé. Han hade frugan lydigt vid sin sida, på lagom distans såklart. En rutingrej. Det kunde man tydligt se.
Vi diskuterade och kom fram till att det knappast var greggans första volta. Det som skulle avverkas idag var troligen bara nån lite "add-on" på hans befintliga sittning.
Jag försökte få R att fläka upp sin mobilkamera och knäppa en bild. Han svarade att jag var sjuk i huvudet. Att det var en rubbad sak att ens föreslå. Istället tittade vi förtjust på när han i förväg gick med snutkopplet efter sig till bilen. Det var knappast första gången de träffades. Han verkade äga en stor portion kredd hos farbror blå. De verkade vara bundisar nästan. Väldigt udda.
Hur som helst var det fränt att se en fet crime boss på nära håll och diskuterade om vi kanske skulle beställa med lite Take Away Nudlar nån dag och ta en krim-lunch.
Zonkad rubbe
I morse på vagnen fastnade min blick på en rubrik i metro: "Faderskapstest friar mängder av misstänkta fäder".
Så jävla dumt. Luktar lite kvällspress Metro.
Uppskärpning basta!
Så jävla dumt. Luktar lite kvällspress Metro.
Uppskärpning basta!
tisdag, februari 06, 2007
Outsiders
Kollade på femmans egen missfostercirkus igår.
Programmet Outsiders kallas internt för "dokumentärserie om människor med annorunda livsstilar". No shit. Sanningen är att det är ett förtäckt frosseri i koncentrerat vansinne. Det är inte ens kul. Igår hette det rafflande nog "Kärlekens slavar" och handlade om olika personer som får det att kittla till i brallan av att dominera eller bli dominerade i olika former. Läckert.
Människorna som var med och outtade sina mest störda sidor tog någon form av pris. Helt klart.
Jag höll på att fixa mat när jag hörde speakerrösten föklara att det här minsann är Ola, 61 och han rådiggar sin hobby - att vara slav. Det lät så muppigt att jag höll på att svälja tungan. Jag var tvungen att avbryta allt jag höll på med för att sätta mig och glo med öppen mun på dårarna. Sånt vill man ju inte missa liksom.
Jag förväntade mig det värsta. Jag förväntade mig lack och läder, oxpiskor, kedjor, gagballs, nitar och en masssa annan vriden skit, men det blev fanimej ännu värre. Man tror ju att sånt här ska utspela sig i nån otäck fuktig källarlokal med burar och stupstock dessutom. Icke.
På bilden ser man en riktigt svennig gubbjävel. Han bär chinos, keps och en rygga när han anländer till sin härskarinna. Damen i fråga är en något butchig men löjligt vanlig radhusmadame med en grov motbjudande Mölndalsdialekt och ett typexempel på standard 1A-hem. Inte en endaste bring-out-the gimp-vibb.
Väl inne kopplar hon på honom ett läderhalsband och jag tänkte att shit, nu bryter helvetet lös, denna gubben kommer få så mycket pisk va. Men det enda som händer är att kärringen drar en muntlig todolista, förklarar att hon vill ha disken gjord, golven dammsugna och hyllorna dammade. Gubben svarar hela tiden med debilt röstläge att det ska han göra och upprepar "my lady" otaliga gånger i varenda replik. Jag blev förbannad bara av att höra hur efterblivet inläst det lät.
När gubben stod och diskade satt kärringen och läste veckotidningar i ett annat rum. Efter en stund kom hon och kollade status. Gnällde lite misssnöjt men inte på långa vägar så misssnöjt att det skulle vankas prygel. Nej då. När gubbjävlen storstädat i vad jag upplever som timtal så "råkar" han dabba sig och tappar ut en skål med ultratacky prydnadskörsbär.
Då förklarar tanten strävt och ungefär lika inlevelsefullt som man kan tänka sig att det skulle låta ifall migrationsverksanställda satte upp en Shakespearepjäs att nu blir det bestraffning. Det kan inte bli tal om nåt annat. Vår flanellskjortebeklädda vän får dra ner brallorna och ta emot några lösa rapp med ridpiskan. Thats it. Klimax.
Jag satt som förstelnad i chock. För att det var så obegripligt dumt alltihop. Dumt dumt, dumt...
Jag menar vad var dealen egentligen? Gubben kom dit och ville bli förnedrad, hunsad och nertryckt men vad får han. Han får städa diska och feja i timmar och när han precis ska till att få skörda frukten av sitt slit, få duktigt mycket bonk. Ja då får han ett par lösa rapp som tack och sedan är det baj-baj för den gången.
Fy vad snopet, tänkte jag.
Bortsett från de där löjliga stjärtsnärtarna och en väldigt underlig dialog såg deras kväll inte mycker annorlunda ut än hur jag misstänker att det ser ut hos minst en miljon medelålders par runtom i landet. Varje kväll.
Ska man hålla på med sån fetishskit kan man väl åtminstone göra det på riktigt kan jag tycka. Det här var bara för deppigt.
Programmet Outsiders kallas internt för "dokumentärserie om människor med annorunda livsstilar". No shit. Sanningen är att det är ett förtäckt frosseri i koncentrerat vansinne. Det är inte ens kul. Igår hette det rafflande nog "Kärlekens slavar" och handlade om olika personer som får det att kittla till i brallan av att dominera eller bli dominerade i olika former. Läckert.
Människorna som var med och outtade sina mest störda sidor tog någon form av pris. Helt klart.
Jag höll på att fixa mat när jag hörde speakerrösten föklara att det här minsann är Ola, 61 och han rådiggar sin hobby - att vara slav. Det lät så muppigt att jag höll på att svälja tungan. Jag var tvungen att avbryta allt jag höll på med för att sätta mig och glo med öppen mun på dårarna. Sånt vill man ju inte missa liksom.
Jag förväntade mig det värsta. Jag förväntade mig lack och läder, oxpiskor, kedjor, gagballs, nitar och en masssa annan vriden skit, men det blev fanimej ännu värre. Man tror ju att sånt här ska utspela sig i nån otäck fuktig källarlokal med burar och stupstock dessutom. Icke.
På bilden ser man en riktigt svennig gubbjävel. Han bär chinos, keps och en rygga när han anländer till sin härskarinna. Damen i fråga är en något butchig men löjligt vanlig radhusmadame med en grov motbjudande Mölndalsdialekt och ett typexempel på standard 1A-hem. Inte en endaste bring-out-the gimp-vibb.
Väl inne kopplar hon på honom ett läderhalsband och jag tänkte att shit, nu bryter helvetet lös, denna gubben kommer få så mycket pisk va. Men det enda som händer är att kärringen drar en muntlig todolista, förklarar att hon vill ha disken gjord, golven dammsugna och hyllorna dammade. Gubben svarar hela tiden med debilt röstläge att det ska han göra och upprepar "my lady" otaliga gånger i varenda replik. Jag blev förbannad bara av att höra hur efterblivet inläst det lät.
När gubben stod och diskade satt kärringen och läste veckotidningar i ett annat rum. Efter en stund kom hon och kollade status. Gnällde lite misssnöjt men inte på långa vägar så misssnöjt att det skulle vankas prygel. Nej då. När gubbjävlen storstädat i vad jag upplever som timtal så "råkar" han dabba sig och tappar ut en skål med ultratacky prydnadskörsbär.
Då förklarar tanten strävt och ungefär lika inlevelsefullt som man kan tänka sig att det skulle låta ifall migrationsverksanställda satte upp en Shakespearepjäs att nu blir det bestraffning. Det kan inte bli tal om nåt annat. Vår flanellskjortebeklädda vän får dra ner brallorna och ta emot några lösa rapp med ridpiskan. Thats it. Klimax.
Jag satt som förstelnad i chock. För att det var så obegripligt dumt alltihop. Dumt dumt, dumt...
Jag menar vad var dealen egentligen? Gubben kom dit och ville bli förnedrad, hunsad och nertryckt men vad får han. Han får städa diska och feja i timmar och när han precis ska till att få skörda frukten av sitt slit, få duktigt mycket bonk. Ja då får han ett par lösa rapp som tack och sedan är det baj-baj för den gången.
Fy vad snopet, tänkte jag.
Bortsett från de där löjliga stjärtsnärtarna och en väldigt underlig dialog såg deras kväll inte mycker annorlunda ut än hur jag misstänker att det ser ut hos minst en miljon medelålders par runtom i landet. Varje kväll.
Ska man hålla på med sån fetishskit kan man väl åtminstone göra det på riktigt kan jag tycka. Det här var bara för deppigt.
måndag, februari 05, 2007
Prischock
Larm. Bojkotta Time på stigbergstorget. Nu!
Igår när jag anlände per fot för att lösa in några av de tokens jag fick efter att ha skrivit och winat för Ben & Jerrys så drabbades jag av en smärre chock.
Där står jag och rotar girigt i frysboxen. Hade räknat ut att eftersom de tidigare tagit 32kr (stans i särklass billigaste pris på B&J) så skulle jag maximera genom att lösa in två av mina värdecheckar á 50 bagare och på så sätt få tre paket istället för ett per check.
Deras utbud är snudd på löjligt bra. De hade alla smaker utom The Vermonster och New York super fudge…
Så kommer jag till kassan och lastar upp, varpå tanten säger att det blir 147 kronor. Det visar sig att de kör den klassiska skolgårdslangarmetoden. De har hookat upp en hel jävla stadsdel på knarkglass och lyckats snärja oss i pundakoppel för att över en natt höja priset med en dryg tjuga.
Om inte det är ocker så vet inte jag. Det finns säkert nåt avsnitt i bibeln som talar om hur sånt svineri bör och skall hämnas. As!
I alla fall gick jag in på hemköp och surhandlade tre byttor ur deras smala B&J-sortiment. Lite som när en röksugen brajare inte får tag i det där heta marockanska och biodynamiskt odlade örtpåsen utan får nöja sig med finskt garderobsodlat kan man tänka.
Men det fick duga. Rätt bra med.
Ialla fall. Fuck "Time" Stigbergstorget - Big Time!
Igår när jag anlände per fot för att lösa in några av de tokens jag fick efter att ha skrivit och winat för Ben & Jerrys så drabbades jag av en smärre chock.
Där står jag och rotar girigt i frysboxen. Hade räknat ut att eftersom de tidigare tagit 32kr (stans i särklass billigaste pris på B&J) så skulle jag maximera genom att lösa in två av mina värdecheckar á 50 bagare och på så sätt få tre paket istället för ett per check.
Deras utbud är snudd på löjligt bra. De hade alla smaker utom The Vermonster och New York super fudge…
Så kommer jag till kassan och lastar upp, varpå tanten säger att det blir 147 kronor. Det visar sig att de kör den klassiska skolgårdslangarmetoden. De har hookat upp en hel jävla stadsdel på knarkglass och lyckats snärja oss i pundakoppel för att över en natt höja priset med en dryg tjuga.
Om inte det är ocker så vet inte jag. Det finns säkert nåt avsnitt i bibeln som talar om hur sånt svineri bör och skall hämnas. As!
I alla fall gick jag in på hemköp och surhandlade tre byttor ur deras smala B&J-sortiment. Lite som när en röksugen brajare inte får tag i det där heta marockanska och biodynamiskt odlade örtpåsen utan får nöja sig med finskt garderobsodlat kan man tänka.
Men det fick duga. Rätt bra med.
Ialla fall. Fuck "Time" Stigbergstorget - Big Time!
lördag, februari 03, 2007
När får man bli man?
Nu har de hänt igen. Jag och en kompis kom gående över brunnsparken när en käck gallupdåre steppar upp och tilltalar oss med ett tillgjort jovialt: "Tjenna grabbar".
GRABBAR?!
Ursäkta mig men jag klär mig inte i Marwin-hoddie och kör inte Zündapp heller för den delen. Kan ni låta mig få vara man tack. Inte det. Nähädå!
Det har hänt förr och det händer igen och igen och...
Hur kommer det sig egentligen? Varför är det ok att helt ohämmat omyndigförklara två killar på trettio plus och tala till oss som om våra största problem är acne- och svendomsrelaterade.
Jag har funderat en del och har kommit fram till att det måste bero på att vi, eller iallafall jag, utstrålar en smärre identitetshärdsmälta. Jag känner mig inte som en "man" och det märks. Frågan är när jag kommer bli bekväm med att titulera mig själv som man. Eller, om det kommer ske överhuvudtaget kanske är en mer korrekt frågeställning.
När jag blev padre för ett par år sedan trodde jag att nu är det klappat och klart. Jag hade sökt utträde ur unga pojkars fackförening och Juniorette var min ticket, trodde jag. Men icke. Känslan av att inte fylla ut kostymen fanns där ändå. Minst lika stark som förut. Snudd på ännu värre.
Jag vet inte vad det är egentligen. Jag har för i helvete varit trenolla i flera månader nu. När jag var halva min nuvarande ålder låg trettio i gränslandet till att vara farligt nära "pensio" [panscho]. Så nog fan räknade jag med att vara man vid det här laget.
Problemet är att jag inte känner mig som en pojkvasker heller. Jag har hamnat i ett otäckt ingenmanslandsprial. Jag är inte välkommen någonstans. En fredlös halvfigur, förskjuten ur alla läger.
När får man bli man egentligen?
*Update: Så nu har jag satt dit ett frågetecken herr språkpolizei-grammatikbesserwisser-elguapo. skönt va? ;) *
GRABBAR?!
Ursäkta mig men jag klär mig inte i Marwin-hoddie och kör inte Zündapp heller för den delen. Kan ni låta mig få vara man tack. Inte det. Nähädå!
Det har hänt förr och det händer igen och igen och...
Hur kommer det sig egentligen? Varför är det ok att helt ohämmat omyndigförklara två killar på trettio plus och tala till oss som om våra största problem är acne- och svendomsrelaterade.
Jag har funderat en del och har kommit fram till att det måste bero på att vi, eller iallafall jag, utstrålar en smärre identitetshärdsmälta. Jag känner mig inte som en "man" och det märks. Frågan är när jag kommer bli bekväm med att titulera mig själv som man. Eller, om det kommer ske överhuvudtaget kanske är en mer korrekt frågeställning.
När jag blev padre för ett par år sedan trodde jag att nu är det klappat och klart. Jag hade sökt utträde ur unga pojkars fackförening och Juniorette var min ticket, trodde jag. Men icke. Känslan av att inte fylla ut kostymen fanns där ändå. Minst lika stark som förut. Snudd på ännu värre.
Jag vet inte vad det är egentligen. Jag har för i helvete varit trenolla i flera månader nu. När jag var halva min nuvarande ålder låg trettio i gränslandet till att vara farligt nära "pensio" [panscho]. Så nog fan räknade jag med att vara man vid det här laget.
Problemet är att jag inte känner mig som en pojkvasker heller. Jag har hamnat i ett otäckt ingenmanslandsprial. Jag är inte välkommen någonstans. En fredlös halvfigur, förskjuten ur alla läger.
När får man bli man egentligen?
*Update: Så nu har jag satt dit ett frågetecken herr språkpolizei-grammatikbesserwisser-elguapo. skönt va? ;) *
fredag, februari 02, 2007
Människor
Jag gillar inte människor. Vi är sjukt överskattade. Fy fan!
Klockan ringde 04.45 och det var plötsligt dags att stiga upp och börja ta mig till tåget.
Alltså, tidig morgon är min ultimata nemesis och har alltid varit – kommer alltid vara. Jag har många gånger kastat en bön till döden att ta mig, innan morgonen gör det. Så att gå upp 04.45 gör mig inte direkt munter om man säger så.
Jag hamnade mittemot en kvinna 50-taggsklassen. Hon var lång och sträckte ohämmat ut sina ben så att jag fick placera mina ben i en något onaturlig ställning för att undvika en fysisk kontakt vilket skulle kännas en smula för intim för att hålla sig avslappnad. Jag hatar att sitta obekvämt. I synnerhet när hela tanken med min tilldelade plats var just komfort.
Kvinnan såg ut som en något köttigare version av Mona Sahlin, piffigt upphottad med slingor. Det tog fram Per Gessle i henne. Jag tittade mot henne, tyst, ogillande. Finskt.
Kärringen triggade mina nerver genom att oavbrutet sitta och mecka med allt blingbling hon pimpat sina händer med. Som en jävligt pundig narkoman.
Kvinnan hade en finstickad turkosaktig polokreation och under armarna tittade ett par svettfläckar fram piggt. Jag rös. Försökte lätta upp mitt inre mörker med att föreställa mig henne i en intim situation med någon. Kanske den smale IT-konsulten med hängörhänge tvärs över gången. Jag frös.
När bistrovagnen med frulle passerat åt hon hungrigt sin ägg- och kaviarmackan och vände varenda tugga med öppen mun. Var tvungen att blunda för att inte kaskadvomera över hela stället. Jag ville slänga mig över nödbromsen och sparka ut åbäket genom fönstret men lät bli.
Jag satte mig på snedden och riktade blicken bortom min ”bordskamrat”. Då fastnade istället blicken på en man som jag tippar var exakt 49 år gammal. Det som fick mig att hajja till var att han bar solbrillor. Klockan 0600 på morgonen i övergången från januari till februari. Jag kände att jag blev sur. Han hade ingen rätt att göra så.
Det är så påfrestande med medelålders män som solat upp en skön läderhud, klär sig i club blazer, uppknäppt skjorta och dieseljeans. Han satt ledigt nedsjunken i sitt säte och försökte anspela på titeln ”King of kool”. En utesäljare med rockstjärnedrömmar.
Hade jag varit tuff och hård hade jag frontat honom. Gått fram och tagit honom i kragen som den konferensknullare han är och sagt honom ett och annat. Men sån är inte jag. Jag är en klassisk knyta-näven-i-fickan-kille. Det enda som brusade upp var min hjärtfrekvens.
Jag bytte plats och satte mig bredvid min nyvakna kollega istället. Peace of mind – trodde jag. Jag försökte fokusera på en arbetsuppgift. Lätt när en tjock farbror sitter med öppen mun på andra sidan gången och snarkar som om någon monterat in en kazoo i bihålorna på honom.
Jag kände att mitt människoförakt antog helt nya proportioner.
Det finns några exemplar som är fina. Dem älskar jag. Men ärligt talat. Så förbannat bra är vi inte. Vi vill gärna tro det men sanningen är nog att vi snarare är en ful-beta av nåt ganska ogenomtänkt skit… En pitch som inte riktigt gick hem.
Klockan ringde 04.45 och det var plötsligt dags att stiga upp och börja ta mig till tåget.
Alltså, tidig morgon är min ultimata nemesis och har alltid varit – kommer alltid vara. Jag har många gånger kastat en bön till döden att ta mig, innan morgonen gör det. Så att gå upp 04.45 gör mig inte direkt munter om man säger så.
Jag hamnade mittemot en kvinna 50-taggsklassen. Hon var lång och sträckte ohämmat ut sina ben så att jag fick placera mina ben i en något onaturlig ställning för att undvika en fysisk kontakt vilket skulle kännas en smula för intim för att hålla sig avslappnad. Jag hatar att sitta obekvämt. I synnerhet när hela tanken med min tilldelade plats var just komfort.
Kvinnan såg ut som en något köttigare version av Mona Sahlin, piffigt upphottad med slingor. Det tog fram Per Gessle i henne. Jag tittade mot henne, tyst, ogillande. Finskt.
Kärringen triggade mina nerver genom att oavbrutet sitta och mecka med allt blingbling hon pimpat sina händer med. Som en jävligt pundig narkoman.
Kvinnan hade en finstickad turkosaktig polokreation och under armarna tittade ett par svettfläckar fram piggt. Jag rös. Försökte lätta upp mitt inre mörker med att föreställa mig henne i en intim situation med någon. Kanske den smale IT-konsulten med hängörhänge tvärs över gången. Jag frös.
När bistrovagnen med frulle passerat åt hon hungrigt sin ägg- och kaviarmackan och vände varenda tugga med öppen mun. Var tvungen att blunda för att inte kaskadvomera över hela stället. Jag ville slänga mig över nödbromsen och sparka ut åbäket genom fönstret men lät bli.
Jag satte mig på snedden och riktade blicken bortom min ”bordskamrat”. Då fastnade istället blicken på en man som jag tippar var exakt 49 år gammal. Det som fick mig att hajja till var att han bar solbrillor. Klockan 0600 på morgonen i övergången från januari till februari. Jag kände att jag blev sur. Han hade ingen rätt att göra så.
Det är så påfrestande med medelålders män som solat upp en skön läderhud, klär sig i club blazer, uppknäppt skjorta och dieseljeans. Han satt ledigt nedsjunken i sitt säte och försökte anspela på titeln ”King of kool”. En utesäljare med rockstjärnedrömmar.
Hade jag varit tuff och hård hade jag frontat honom. Gått fram och tagit honom i kragen som den konferensknullare han är och sagt honom ett och annat. Men sån är inte jag. Jag är en klassisk knyta-näven-i-fickan-kille. Det enda som brusade upp var min hjärtfrekvens.
Jag bytte plats och satte mig bredvid min nyvakna kollega istället. Peace of mind – trodde jag. Jag försökte fokusera på en arbetsuppgift. Lätt när en tjock farbror sitter med öppen mun på andra sidan gången och snarkar som om någon monterat in en kazoo i bihålorna på honom.
Jag kände att mitt människoförakt antog helt nya proportioner.
Det finns några exemplar som är fina. Dem älskar jag. Men ärligt talat. Så förbannat bra är vi inte. Vi vill gärna tro det men sanningen är nog att vi snarare är en ful-beta av nåt ganska ogenomtänkt skit… En pitch som inte riktigt gick hem.
onsdag, januari 31, 2007
X2000-misär
Att åka första klass med X2000 innebär lidande i de grövsta av former. Jag är inte direkt mister Hi-Tech som onanerar till pryltidiningen M3, men någonstans drar jag fan gränsen för hur mycket 1800-tal man ska behöva stå ut med.
Inte nog med att SJ vid varje avgång frestar med sin ockerbistro. De har trådlöst internet också. Det senare har jag haft det stora missnöjet att tvingas begagna alldeles för många gånger sista halvåret. Frågan är vad fan det rör sig om egentligen. Det är liksom inte bredaste bandet i stan om jag säger så. Snarare ett sjukt svajigt balt-modem.
Fy fan säger jag bara. Jag hatar u-landsuppkopplingar med passion. Jag får ont i nacken av att surfa så jävla långsamt. Som en inverterad pisknsärtskada. Var tvungen att spontanhandla ett rör Treo omgående efter avstigning. Hur kan någonting vara så dåligt och fortfarande få finnas.
Nästa gång ska jag tigga till mig en andraklassbiljett så jag slipper jobba uppkopplad på tåget. Det är ingen komfortbonus - det är ett straff.
Inte nog med att SJ vid varje avgång frestar med sin ockerbistro. De har trådlöst internet också. Det senare har jag haft det stora missnöjet att tvingas begagna alldeles för många gånger sista halvåret. Frågan är vad fan det rör sig om egentligen. Det är liksom inte bredaste bandet i stan om jag säger så. Snarare ett sjukt svajigt balt-modem.
Fy fan säger jag bara. Jag hatar u-landsuppkopplingar med passion. Jag får ont i nacken av att surfa så jävla långsamt. Som en inverterad pisknsärtskada. Var tvungen att spontanhandla ett rör Treo omgående efter avstigning. Hur kan någonting vara så dåligt och fortfarande få finnas.
Nästa gång ska jag tigga till mig en andraklassbiljett så jag slipper jobba uppkopplad på tåget. Det är ingen komfortbonus - det är ett straff.
tisdag, januari 30, 2007
Upprättelse smakar mumma
De som läser här regelbundet vet att jag för ett par veckorsedan skrev att jag blev mäkta förbryllad vid ett toalettbesök på statoil Varberg. Det rörde sig om finnas eller icke finnas i form av pumpbehållare fyllda med "Etanol", "Hand & Body Lotion" samt "After shave".
Min kollega RG a.k.a Rens startade en hätsk smutkastningskampanj efter att ha ringt och fått pratat med ett bensinmacksbiträde som kanske inte riktigt förstått innebörden av budordet "Du skall icke ljuga" och därför lättvindigt avfärdat frågan ifall de verkligen har etanol där de flesta inrättningar vanligen brukar handha flytande handtvål - med ett NEJ.
Detta har lett till tråkningar i form förtal, pekningar och hån åt alla håll. Arbetssituationen har blivit ohållbar. Ord har stått emot ord i giganternas kamp. RG som är ett retoriskt proffs har lyckats smutsa min trovärdighet med stor framgång men uthållig som en tax har jag vidhållit sanningen. Jag visste ju vad jag såg... och härmed skördar jag frukten.
All heder till RG som inte är mindre människa än att han kan se ett slag förlorat och rakryggat be om ursäkt.
I helgen hade RG i egen hög person haft vägarna förbi "Truckstop Varberg" och tvångsmässigt svängt av för att själv få veta sanningen om den urbana legenden. Väl där kunde han bekräfta det jag sagt om att det fanns en låst del till höger. Med lite världsvant lismande och maximalt påkopplad ödmjukhet hade han vädjat till dem att få till träde till deras med kodlås avgränsade inre. Statoils eget Chambre separée. Duschavdelningen. För att fotografera (detta hade jag velat se).
Lustigt nog hade kassamänniskan fattat galoppen och rappt motfrågat om det gällde "etanolgrejen". Ryktet hade spridit sig som herpes på läpparna. Ialla fall hade RG fått vandra längs smala korridorer och där funnit en liten toalett - The One - och fläkt upp kameran.
Jag måste säga att denna upprättelsen är lite som rosen på tårtan bland solskenshistorier. Lagom till trefikat och allt.
Truth is sweet but victory is sweeter
måndag, januari 29, 2007
Arger så det eldar
Dags för dagens flabb!
Fick ett mail från min kollega RG tidigare idag. Det var en länk till nåt motorforum där någon lagt ut ett meddelande inläst i vredesmod (milt sagt) på ett mobilsvar.
En käck invandrarkille hade stämt träff angående ett eventuellt bilköp och överenskommen tid var cirkus 22.40. Två timmar senare hade killen fortfarande inte kommit och ägaren stängde av sin mobil och gick och la sig. Följande morgon satt ett fantastiskt och uppfriskande hat-meddelande fastklistrat i hans telesvar.
Jag måste säga att jag flabbade läppen av mig. Idiotjäveln var över två timmar sen och har ändå mage att lacka ur något alldeles sedvanligt mycket. Wunderbar!
Han är så arg att han nästan kissar ner sig. Jag älskar det av tre anledningar.
Ett:
Killen har ett skönt hotfullt röstläge när han använder smädelser i ett brett spektra. Allt ifrån , "jävla svenska idiot" och "jeevla banditjävla" till "jag ska knulla din mamma uppochner". Storslaget. Enda fläcken är att han kör det uttjatade och ack så fördummande "jävla rasist" som avslutning. Synd på en annars fläckfri retorik.
Två:
Muppen ifråga kommunicerar rätt väl att han kommer från Göteborg vilket känns VÄLDIGT skönt. Överskönt. Helt på egen hand lyckas han hålla upp en finfin motvikt till de medialt och totalt urknullade GBG-ambassadörerna Loket, Kurt Olsson, Lasse Kronér för att inte tala om riksmongot Carl-Einar Häckner (som förövrigt kan ta sin varité och stoppa upp den i det bruna). De som alla Göteborgare har att tacka för det utbredda Göteborgshatet. Jag klandrar inte resten av världen för att de gör narr och väcker löje på vår bekostnad. Jag menar jag hatar dem nog mer eftersom de förstör så mycket med sin breda humor som ingen egentligen gillar.
Tre:
För att jag och alla som lyssnar att vi vet att hur mycket han än seklar ner sin telefonmic genoim att skrika okvädningsord och tillmälen så är HAN själv losern. Han får snällt sätta sig i sin bil och köra samma sura mil hem till götet och ska det knullas uppochner är det hans egen morsa som känna på skinnlimpan. Det är nästan bäst av allt.
Lyssna och njut >>
Fick ett mail från min kollega RG tidigare idag. Det var en länk till nåt motorforum där någon lagt ut ett meddelande inläst i vredesmod (milt sagt) på ett mobilsvar.
En käck invandrarkille hade stämt träff angående ett eventuellt bilköp och överenskommen tid var cirkus 22.40. Två timmar senare hade killen fortfarande inte kommit och ägaren stängde av sin mobil och gick och la sig. Följande morgon satt ett fantastiskt och uppfriskande hat-meddelande fastklistrat i hans telesvar.
Jag måste säga att jag flabbade läppen av mig. Idiotjäveln var över två timmar sen och har ändå mage att lacka ur något alldeles sedvanligt mycket. Wunderbar!
Han är så arg att han nästan kissar ner sig. Jag älskar det av tre anledningar.
Ett:
Killen har ett skönt hotfullt röstläge när han använder smädelser i ett brett spektra. Allt ifrån , "jävla svenska idiot" och "jeevla banditjävla" till "jag ska knulla din mamma uppochner". Storslaget. Enda fläcken är att han kör det uttjatade och ack så fördummande "jävla rasist" som avslutning. Synd på en annars fläckfri retorik.
Två:
Muppen ifråga kommunicerar rätt väl att han kommer från Göteborg vilket känns VÄLDIGT skönt. Överskönt. Helt på egen hand lyckas han hålla upp en finfin motvikt till de medialt och totalt urknullade GBG-ambassadörerna Loket, Kurt Olsson, Lasse Kronér för att inte tala om riksmongot Carl-Einar Häckner (som förövrigt kan ta sin varité och stoppa upp den i det bruna). De som alla Göteborgare har att tacka för det utbredda Göteborgshatet. Jag klandrar inte resten av världen för att de gör narr och väcker löje på vår bekostnad. Jag menar jag hatar dem nog mer eftersom de förstör så mycket med sin breda humor som ingen egentligen gillar.
Tre:
För att jag och alla som lyssnar att vi vet att hur mycket han än seklar ner sin telefonmic genoim att skrika okvädningsord och tillmälen så är HAN själv losern. Han får snällt sätta sig i sin bil och köra samma sura mil hem till götet och ska det knullas uppochner är det hans egen morsa som känna på skinnlimpan. Det är nästan bäst av allt.
Lyssna och njut >>
Dagens outfit
In i det längsta har jag försökt förhala överflytt från gamla goa blogger till nya oprövade marker. Jag har trivts bra med gamla betablogger. Har inte riktigt fattatdealen med nya.
Idag gick det dock inte att logga in på gamla. Jag var tvungen att byta, annars ingen mera blogg för mig. Lite övergreppskänsla men visst jag passar mig in i ledet.
Kalla mig gärna bakåtsträvare - jag kallar det sund konservatism. Det är väl sossen i mig som ryser av tanken att hålla på med nya konton och nya inställningar. Jävla jidder. Men nu är det gjort. Och allt gick bra. Tror jag. Det trodde jag inte innan . Jag var faktiskt inställd på att jävelberg nu ryker alla gamla texter. Men jag orkade bara inte stå emot.
Iallafall, här är jag. En gammal bloggare dressad i nya bloggers outfit.
Idag gick det dock inte att logga in på gamla. Jag var tvungen att byta, annars ingen mera blogg för mig. Lite övergreppskänsla men visst jag passar mig in i ledet.
Kalla mig gärna bakåtsträvare - jag kallar det sund konservatism. Det är väl sossen i mig som ryser av tanken att hålla på med nya konton och nya inställningar. Jävla jidder. Men nu är det gjort. Och allt gick bra. Tror jag. Det trodde jag inte innan . Jag var faktiskt inställd på att jävelberg nu ryker alla gamla texter. Men jag orkade bara inte stå emot.
Iallafall, här är jag. En gammal bloggare dressad i nya bloggers outfit.
torsdag, januari 25, 2007
Sick boy
Livstecken? Här kommer ett.
Jag har precis börjat komma igång igen med bloggen och så drabbas jag av en av de värre sjukdomarna känd av mänskligheten. Killförkylning. Den slår ut allt. ALLT. Därför har jag inte bloggat på några dagar.
Jag har haft skiten i strax två veckor men jag är ju så jävla tuff att jag biter ihop och härdar ut. Lite SteveMcQueenskt sådär. Fast till slut står ingen pall killförkylningen. Den bryter ner de hårdaste av män. Som en terminalsjukdom. Fy för den lede.
Fatta hur soggy det känns att snyta ut en halvliter snor varje dag i två veckor. Då blir inte farbror näsa så mallig vill jag lova. Jag snörvlar som ett dagisbarn och är snyggt torr under näsan. Som eksem. Som mandelkubb. Fast värre såklkart. Malaria är en bit kaka (en fucking bit kladdkaka). Mjältbrand, inte ens en promenad i parken om man jämför med en riktigt svår killförkylning. En sådan som jag har. Uschiamej - stackars, stackars mig som liten är.
Dock har "vissa" en tendens att förringa killförkylningen å det grövsta. Håna och nedvärdera den. Fast bara de som inte vet bättre såklart. Kreti och pleti. För hade de sett vidden av lidandet hade det blivit annat blås i pipan. Själv ser jag det naturliga i att lovsjungas och begråtas för mitt lidande. Men ingen verkar fatta, ingen vill förstå.
Det borde skrivas hjältesagor i mitt namn och vittnesbörd skulle instiftas om ni frågar mig. Jag lider ju som självaste Jesus på korset här goddämit. Fast till ingen nytta. Det är ju banne mig ännu värre.
Men imorgon är jag tillbaka om allt går som det ska.
Över och ut
/Hjälten
Jag har precis börjat komma igång igen med bloggen och så drabbas jag av en av de värre sjukdomarna känd av mänskligheten. Killförkylning. Den slår ut allt. ALLT. Därför har jag inte bloggat på några dagar.
Jag har haft skiten i strax två veckor men jag är ju så jävla tuff att jag biter ihop och härdar ut. Lite SteveMcQueenskt sådär. Fast till slut står ingen pall killförkylningen. Den bryter ner de hårdaste av män. Som en terminalsjukdom. Fy för den lede.
Fatta hur soggy det känns att snyta ut en halvliter snor varje dag i två veckor. Då blir inte farbror näsa så mallig vill jag lova. Jag snörvlar som ett dagisbarn och är snyggt torr under näsan. Som eksem. Som mandelkubb. Fast värre såklkart. Malaria är en bit kaka (en fucking bit kladdkaka). Mjältbrand, inte ens en promenad i parken om man jämför med en riktigt svår killförkylning. En sådan som jag har. Uschiamej - stackars, stackars mig som liten är.
Dock har "vissa" en tendens att förringa killförkylningen å det grövsta. Håna och nedvärdera den. Fast bara de som inte vet bättre såklart. Kreti och pleti. För hade de sett vidden av lidandet hade det blivit annat blås i pipan. Själv ser jag det naturliga i att lovsjungas och begråtas för mitt lidande. Men ingen verkar fatta, ingen vill förstå.
Det borde skrivas hjältesagor i mitt namn och vittnesbörd skulle instiftas om ni frågar mig. Jag lider ju som självaste Jesus på korset här goddämit. Fast till ingen nytta. Det är ju banne mig ännu värre.
Men imorgon är jag tillbaka om allt går som det ska.
Över och ut
/Hjälten
måndag, januari 22, 2007
söndag, januari 21, 2007
Cobra
Satt uppe till sent inatt och glodde på lite klassisk 80-talsporr.
Cobra med Syllan Stallone. Alltså hela rullen är ett frosseri i vad som var vidrigt med 80-talet.
Man blir lite chockad för man inser att detta är skapat av vuxna män som tog det på största allvar. Ingen ironi. Vilken elev som helst som läser midiaprogrammet idag hade gjort bättre ifrån sig.
Jag minns att jag ÄLSKADE Cobra. Han var hård som fan med sina spegelpilot, mc-skinnjacka och ein feta beretta med vitt handtag och just cobramotiv nedstoppad i brallan.
Målgruppen måste varit barn. För inte var väl vuxna männiksor så förbannad dopade förr att de inte fattade bättre. Cobra och alla andra rullar i samma segment var motsvarigheten till vår tids Idol. Stallone hade samma status som Swartling har idag. Hade han förstått vidden av det så hade han nog rest i tiden och blåst skägget av Jurybossen med en egenpreppad dumdum-kula. Nåväl...
De kalssiskt stilistiska elakingarna skrämde skiten ur en trots sina psykstörda utstyrslar. Sminkade mongon med accessoarer som ansiktsmålning och bilhandskar, för att inte tala om stilletter och fatasyinspirerade knivar. Där sprang de runt och skar upp folk slumpmässigt för sin egen njutning skull. Jag minns att jag tänkte att fy vad läbbigt, vart är samhället påväg egentligen. Och då var jag kanske tolv år. Det kändes verkligt och var bra kusligt. Välgjort.
Nu kändes det inte lika välgjort längre. Jag gapade och skämdes för Syllans skull. Sceneriet var som klippt direkt ur en porrfilm från den gyllene eran. Troligen hade de bokat in sig direkt efter en inspelning av 24-karat eller nåt i den stilen. Ungefär som när man fick slåss om bokningsbara innebandytider i gympahallen.
hjälten kändes bara så förbannat töntig med sina formlösa ljusa blåjeans uppdragna för kung och fosterland, uppkavlade ärmar på sin Christer-Pettersson-skinnjacka och fuktiga överläpp. För att inte tala om odygdspåsarna. Ok. ledaren såg jävligt otäck ut. Såna har man sett innan. Fast iklädda kostym på nån vidrig avenyklubb. Men resten var ena riktiga losertyper. Klassiska statistfleppon.
Korpulenta och usla karaktärer förvandlas liksom inte till övertygande råskinn bara för att man adderar vansinne i form av dåligt spelad personlighetsstörning och slänger till dem ett knippe dubbelyxor och och andra klassiska tillhyggen. Det vet vi nu, men det gjode de uppenbarligen inte då.
Usch, man blir lite deppig när man för varje återupplevd film, man som liten dyrkade, inser att vissa saker gör sig bättre i ens dåliga minne. Ibland är det klart bättre att minnas eller glömma än att låta ens gamla hjältar dö framför sina ögon.
Cobra med Syllan Stallone. Alltså hela rullen är ett frosseri i vad som var vidrigt med 80-talet.
Man blir lite chockad för man inser att detta är skapat av vuxna män som tog det på största allvar. Ingen ironi. Vilken elev som helst som läser midiaprogrammet idag hade gjort bättre ifrån sig.
Jag minns att jag ÄLSKADE Cobra. Han var hård som fan med sina spegelpilot, mc-skinnjacka och ein feta beretta med vitt handtag och just cobramotiv nedstoppad i brallan.
Målgruppen måste varit barn. För inte var väl vuxna männiksor så förbannad dopade förr att de inte fattade bättre. Cobra och alla andra rullar i samma segment var motsvarigheten till vår tids Idol. Stallone hade samma status som Swartling har idag. Hade han förstått vidden av det så hade han nog rest i tiden och blåst skägget av Jurybossen med en egenpreppad dumdum-kula. Nåväl...
De kalssiskt stilistiska elakingarna skrämde skiten ur en trots sina psykstörda utstyrslar. Sminkade mongon med accessoarer som ansiktsmålning och bilhandskar, för att inte tala om stilletter och fatasyinspirerade knivar. Där sprang de runt och skar upp folk slumpmässigt för sin egen njutning skull. Jag minns att jag tänkte att fy vad läbbigt, vart är samhället påväg egentligen. Och då var jag kanske tolv år. Det kändes verkligt och var bra kusligt. Välgjort.
Nu kändes det inte lika välgjort längre. Jag gapade och skämdes för Syllans skull. Sceneriet var som klippt direkt ur en porrfilm från den gyllene eran. Troligen hade de bokat in sig direkt efter en inspelning av 24-karat eller nåt i den stilen. Ungefär som när man fick slåss om bokningsbara innebandytider i gympahallen.
hjälten kändes bara så förbannat töntig med sina formlösa ljusa blåjeans uppdragna för kung och fosterland, uppkavlade ärmar på sin Christer-Pettersson-skinnjacka och fuktiga överläpp. För att inte tala om odygdspåsarna. Ok. ledaren såg jävligt otäck ut. Såna har man sett innan. Fast iklädda kostym på nån vidrig avenyklubb. Men resten var ena riktiga losertyper. Klassiska statistfleppon.
Korpulenta och usla karaktärer förvandlas liksom inte till övertygande råskinn bara för att man adderar vansinne i form av dåligt spelad personlighetsstörning och slänger till dem ett knippe dubbelyxor och och andra klassiska tillhyggen. Det vet vi nu, men det gjode de uppenbarligen inte då.
Usch, man blir lite deppig när man för varje återupplevd film, man som liten dyrkade, inser att vissa saker gör sig bättre i ens dåliga minne. Ibland är det klart bättre att minnas eller glömma än att låta ens gamla hjältar dö framför sina ögon.
fredag, januari 19, 2007
Pest eller kolera 2.0
Nytt försök!
Att gå fram till kassan med den mest attraktiva kassören/kassörskan och duka upp en bal hänsynslöst grovfibrigt, oblekt, noname-dasspapper.
...eller att duka upp en singelrulle som är upp-pimpad in till bakelsestatus med parfym, motiv och sammets yta och toppad med förpackning i vaxpapper.
Välj med omsorg (motivering mottages tacksamt)
Att gå fram till kassan med den mest attraktiva kassören/kassörskan och duka upp en bal hänsynslöst grovfibrigt, oblekt, noname-dasspapper.
...eller att duka upp en singelrulle som är upp-pimpad in till bakelsestatus med parfym, motiv och sammets yta och toppad med förpackning i vaxpapper.
Välj med omsorg (motivering mottages tacksamt)
Pest eller kolera
Jag tänkte lägga ut en liten "pest eller kolera" -fråga såhär lagom till helg och allt.
Som pest hade jag "Att från och med nu ALLTID klippa faddefrisyr". Problemet är att jag inte kan hitta ett kolera-alternativ som matchar pesten. Vad skulle en likvärdig plåga kunna tänkas vara... hmmm... nä jag ger upp.
Faddefrippan står helt enkelt i en klass för sig.
Som pest hade jag "Att från och med nu ALLTID klippa faddefrisyr". Problemet är att jag inte kan hitta ett kolera-alternativ som matchar pesten. Vad skulle en likvärdig plåga kunna tänkas vara... hmmm... nä jag ger upp.
Faddefrippan står helt enkelt i en klass för sig.
torsdag, januari 18, 2007
Ringsignal i galenskapens tecken
Jag kom just på att utöver den något bisarra upplevelsen på böf-huset idag så hände en grej på vagnen till stan imorse.
En kvinna stiger på. Hon ser omunter och sliten ut. Ungefär så som en sån där bulldozermorsa med fem sjövilda kiddlings brukar se ut. Jag är generellt lite rädd för den typen av morsor. Man får hålla undan - annars är man helrökt.
Iallafall. Jag har tidigare fått gåshud av människor med "skrattande barn" som ringsignal på sin mobiltelefon. Den här damen hade tagit det hela ett steg längre kan man väl säga. Mitt bland en massa vredgade morgonpendlare ringer hennes telefon högt och ljudligt. Klangen av "gallskrikande barn" som ringsignal skar skönt i mina trumhinnor. Som en skärbrännare i en skyddsrumsdörr ungefär. Det var inte bara jag som gapade förbluffat över det sjuka vi var med om.
Det var inte som att hon skyndade sig att svara heller. Nästan malligt lät hon den ringa, länge nog för att driva killar som ghandi till storslagana våldsdåd. Sjuka sjuka människa. Det var som att hon gått in på ett dagis och lappat till varenda unge och sedan skapat sin ringsignal med ljudinspelaren. Fatta terrorn.
Kvinnan (läs: Besten) såg nöjd ut. Stolt. Det var ohyggligt motbjudande. Folk omkring vred på sig och jag kände att min blick dressade om till svart.
I min fantasi sprang jag fram och ryckte den rosa clamshell-telefonen ur handen på henne och dräpte den med hjälp av centrifugalkraft upparbetad av en snabbt roterande arm samt en massa god vilja. Mot spårvagnsgolvet. ETT ljud och hon skulle stiga av vagnen med huvudet uppstucker i röven.
Men jag bara teg och hatade henne tyst istället. Precis som jag alltid gör.
Jag mår rätt illa av att tiga ihjäl hat. Känner mig oren. Bara en gång skulle jag vilja uppleva sötman av att göra det oväntade i en sådan situation. Den spontana urflippningen. Statuera exempel liksom...
...men jag sparar det till en annan gång.
En kvinna stiger på. Hon ser omunter och sliten ut. Ungefär så som en sån där bulldozermorsa med fem sjövilda kiddlings brukar se ut. Jag är generellt lite rädd för den typen av morsor. Man får hålla undan - annars är man helrökt.
Iallafall. Jag har tidigare fått gåshud av människor med "skrattande barn" som ringsignal på sin mobiltelefon. Den här damen hade tagit det hela ett steg längre kan man väl säga. Mitt bland en massa vredgade morgonpendlare ringer hennes telefon högt och ljudligt. Klangen av "gallskrikande barn" som ringsignal skar skönt i mina trumhinnor. Som en skärbrännare i en skyddsrumsdörr ungefär. Det var inte bara jag som gapade förbluffat över det sjuka vi var med om.
Det var inte som att hon skyndade sig att svara heller. Nästan malligt lät hon den ringa, länge nog för att driva killar som ghandi till storslagana våldsdåd. Sjuka sjuka människa. Det var som att hon gått in på ett dagis och lappat till varenda unge och sedan skapat sin ringsignal med ljudinspelaren. Fatta terrorn.
Kvinnan (läs: Besten) såg nöjd ut. Stolt. Det var ohyggligt motbjudande. Folk omkring vred på sig och jag kände att min blick dressade om till svart.
I min fantasi sprang jag fram och ryckte den rosa clamshell-telefonen ur handen på henne och dräpte den med hjälp av centrifugalkraft upparbetad av en snabbt roterande arm samt en massa god vilja. Mot spårvagnsgolvet. ETT ljud och hon skulle stiga av vagnen med huvudet uppstucker i röven.
Men jag bara teg och hatade henne tyst istället. Precis som jag alltid gör.
Jag mår rätt illa av att tiga ihjäl hat. Känner mig oren. Bara en gång skulle jag vilja uppleva sötman av att göra det oväntade i en sådan situation. Den spontana urflippningen. Statuera exempel liksom...
...men jag sparar det till en annan gång.
Konstiga kissvanor
Jag var just med om något av det skummaste jag sett.
Vi gick till Böffen. Kände att ett rejält block kött nog kunde funka för att bota min förkylning. När vi hade beställt sprang jag direkt på toa för att snyta mig (jag är ett präktigt snytmongo these days i tell you).
Nysnyten tar jag mig till handfatet för att tvätta tassarna och ser då i spegeln att det står en indie-kille längst inne i hörnet vid pissoaren. Han ser koncentrerad ut. Udda i situationen är att han har dragit ner sina byxor och kallingar till knäna. Varför gör man så? Det såg mycket märkligt ut måste jag säga.
Har aldrig sett någon näcka på en offentlig toalett innan. Hade gärna sluppit den upplevelsen.
Som extra "freak factor" står han och skakar på dicken. Inte som en onanist som tur var. Det var knappast fråga om någon form av förlustelse (surare nöjesfält skulle man få leta hårt efter även i baltländerna). Snarare verkade han vara klar och inne i avskakningsprocessen. Grejen var bara att han inte var klar, för efter att jag tvättat händerna stod det jävla CEPE:t fortfarande och ryckte i ballen. Ångestladdat. Som om han försökte locka fram pisset.
Mina vänner. Det var en syn värdig dolda kameran kan jag lova.
Vi gick till Böffen. Kände att ett rejält block kött nog kunde funka för att bota min förkylning. När vi hade beställt sprang jag direkt på toa för att snyta mig (jag är ett präktigt snytmongo these days i tell you).
Nysnyten tar jag mig till handfatet för att tvätta tassarna och ser då i spegeln att det står en indie-kille längst inne i hörnet vid pissoaren. Han ser koncentrerad ut. Udda i situationen är att han har dragit ner sina byxor och kallingar till knäna. Varför gör man så? Det såg mycket märkligt ut måste jag säga.
Har aldrig sett någon näcka på en offentlig toalett innan. Hade gärna sluppit den upplevelsen.
Som extra "freak factor" står han och skakar på dicken. Inte som en onanist som tur var. Det var knappast fråga om någon form av förlustelse (surare nöjesfält skulle man få leta hårt efter även i baltländerna). Snarare verkade han vara klar och inne i avskakningsprocessen. Grejen var bara att han inte var klar, för efter att jag tvättat händerna stod det jävla CEPE:t fortfarande och ryckte i ballen. Ångestladdat. Som om han försökte locka fram pisset.
Mina vänner. Det var en syn värdig dolda kameran kan jag lova.
onsdag, januari 17, 2007
Schmerz
När man snytit kranen cirka femtio gånger innan klockan ens slagit trekaffe får ordet näsbränna en helt ny innebörd.
Då är man inte tuff.
Det kallas killförkylning. Värsta sortens förkylning.
Då är man inte tuff.
Det kallas killförkylning. Värsta sortens förkylning.
Truckstop varberg
I helgen åkte jag förbi Varberg och stannade på Statoil för att tanka, bajsa m.m.
Väl på toan förbryllades jag av tre saker. Ovanför handfatet satt ett ställ inneållande olika (helt obrandade) refillbehållare utöver den klassiska standardtvålen.
1. Shampo & balsam
2. Etanol
3. After shave
Det övergår mitt förstånd. Kan någon förklara tack.
Vi snackar en liten trång bensinmackstoalett. Vem fan har nytta av shampo och balsam där. Eller after shave på refill (åh gud vad deppigt). Om jag gnuggar tankeknölarna får jag upp två möjliga målgrupper. Truckers och vägfnask. Thats it.
Men då återstår fortfarande etanol. Vad använder man etanol till i toalettsammanhang?
Snälla säg att det INTE är till någon form av jävligt hardcore intimhygien.
Väl på toan förbryllades jag av tre saker. Ovanför handfatet satt ett ställ inneållande olika (helt obrandade) refillbehållare utöver den klassiska standardtvålen.
1. Shampo & balsam
2. Etanol
3. After shave
Det övergår mitt förstånd. Kan någon förklara tack.
Vi snackar en liten trång bensinmackstoalett. Vem fan har nytta av shampo och balsam där. Eller after shave på refill (åh gud vad deppigt). Om jag gnuggar tankeknölarna får jag upp två möjliga målgrupper. Truckers och vägfnask. Thats it.
Men då återstår fortfarande etanol. Vad använder man etanol till i toalettsammanhang?
Snälla säg att det INTE är till någon form av jävligt hardcore intimhygien.
tisdag, januari 16, 2007
Adaktusson talkshow
Ine förrän satan går på gatan brukar jag säga. Men på Tv8 är tydligen allt möjligt. Lars "Agenda" Adaktusson har gått och blivit deras tunga ankare. Bara att gratulera. En egen talkshow. Det är så mycket hardcore det kan bli.
Nu är det David Letterman, Jay Leno och Lars Adaktussson. De tre giganeterna i talkshowvärlden.
Adaktusson, den enda mannen mig veterligen som på riktigt behärskar förmågan "dödlig tråkighet". Om han var en superhjälte så skulle hans superpower vara att han kan tråka ihjäl precis vem som helst inom en världsomspännande radie. Han har en stark aura den mannen. Som tittare är man illa ute, men vid närkontakt är man rökt.
Under januari börjar han skörda sina första offer.
Jag måste erkänna att jag diggar Lars Adaktusson. Mycket. Samtidigt är jag livrädd för honom just för att han förmedlar en sådan hänsynslös tråkighetsfaktor. Han spelar i en egen liga. Han är lite som taklshowvärldens Dirty Harry - men ändå inte.
Nu är det David Letterman, Jay Leno och Lars Adaktussson. De tre giganeterna i talkshowvärlden.
Adaktusson, den enda mannen mig veterligen som på riktigt behärskar förmågan "dödlig tråkighet". Om han var en superhjälte så skulle hans superpower vara att han kan tråka ihjäl precis vem som helst inom en världsomspännande radie. Han har en stark aura den mannen. Som tittare är man illa ute, men vid närkontakt är man rökt.
Under januari börjar han skörda sina första offer.
Jag måste erkänna att jag diggar Lars Adaktusson. Mycket. Samtidigt är jag livrädd för honom just för att han förmedlar en sådan hänsynslös tråkighetsfaktor. Han spelar i en egen liga. Han är lite som taklshowvärldens Dirty Harry - men ändå inte.
Bulten update
Fick via en mycket säker källa (arbetskompis kompis kompis) reda på att Tage unt Ragne fortfarande existerar under samma tak.
Tage verkar jobba med samma sak som han gjort sedan tidernas begynnelse. Åhh, herre gud. Tiden går inte snabbt på bulten. Man räknar i hundår. Ett år känns som sju och med tanke på att det var tio årsedan jag jobbade mina 7 smärtsamma månader där så har alltså Tage hunnit bli sjuttio år äldre. Holy smoke.
Ragne har gått och blivit chef för de sköna downs-gänget från Samhall. Alltså det är ren ondska. Jag minns att de enda som var glada av att komma till jobbet var Samhall-gänget som hyrdes in för att manuellt räkna mutter och skruv. Not so happy anymore skulle jag tro.
Ragne var ju inte direkt känd för sin empatiska sida och hade inte det normala människor brukar kalla för acceptans när det kommer till någon form av nedsatt förmåga att prestera i arbetssituationer. Han var inte elitistisk, han var bara ett as.
Så grattis. Om någon så är Ragne rätt man för jobbet att fucka upp deras liv rejält.
Tage verkar jobba med samma sak som han gjort sedan tidernas begynnelse. Åhh, herre gud. Tiden går inte snabbt på bulten. Man räknar i hundår. Ett år känns som sju och med tanke på att det var tio årsedan jag jobbade mina 7 smärtsamma månader där så har alltså Tage hunnit bli sjuttio år äldre. Holy smoke.
Ragne har gått och blivit chef för de sköna downs-gänget från Samhall. Alltså det är ren ondska. Jag minns att de enda som var glada av att komma till jobbet var Samhall-gänget som hyrdes in för att manuellt räkna mutter och skruv. Not so happy anymore skulle jag tro.
Ragne var ju inte direkt känd för sin empatiska sida och hade inte det normala människor brukar kalla för acceptans när det kommer till någon form av nedsatt förmåga att prestera i arbetssituationer. Han var inte elitistisk, han var bara ett as.
Så grattis. Om någon så är Ragne rätt man för jobbet att fucka upp deras liv rejält.
söndag, januari 14, 2007
Dubbelmacka
Jag sitter och slötittar på tv när en kvinna med lagom kåt röst plötsligt säger:
"Är du sugen på en dubbelmacka"
Det är sexan såklart. De marknadsför sin nya filmsatsning på lördagkvällarna eller när det nu är som en "dubbelmacka". Jippi, vad finurligt. Två filmer på samma kväll, det blir ju en dubbelmacka... höhöhö, fan vad bra.
Jag kan riktigt höra hur någon lönnig mellanchef på viasat skrockade förtjust när han själv kom upp med konceptnamnet.
Hela skiten avslutas med att kvinnorösten lite fnittrigt säger: "Vad trodde du att vi menade?"
Humor? Nej, inte alls! Den som kom på idén borde får bonk. För att det är SÅ dåligt. Den som godkände skiten borde själv få sig en ordentlig portion dubbelmacka i nån fuktig källarlokal, som straff för ytterst dåliga smak. Det är inte så att jag drabbats av moralpanik. Inte alls. Jag blir bara så trött.
Enligt min mening kunde de lika gärna köra upplägget:
"Är du sugen på ett gruppknull?"
... lite bullshit om det nya två-filmer-på-en-kväll-konceptet ...
"Vad trodde du att vi menade?"
Det hade INTE varit mindre fyndigt direkt. Det hade varit lite bättre.
"Är du sugen på en dubbelmacka"
Det är sexan såklart. De marknadsför sin nya filmsatsning på lördagkvällarna eller när det nu är som en "dubbelmacka". Jippi, vad finurligt. Två filmer på samma kväll, det blir ju en dubbelmacka... höhöhö, fan vad bra.
Jag kan riktigt höra hur någon lönnig mellanchef på viasat skrockade förtjust när han själv kom upp med konceptnamnet.
Hela skiten avslutas med att kvinnorösten lite fnittrigt säger: "Vad trodde du att vi menade?"
Humor? Nej, inte alls! Den som kom på idén borde får bonk. För att det är SÅ dåligt. Den som godkände skiten borde själv få sig en ordentlig portion dubbelmacka i nån fuktig källarlokal, som straff för ytterst dåliga smak. Det är inte så att jag drabbats av moralpanik. Inte alls. Jag blir bara så trött.
Enligt min mening kunde de lika gärna köra upplägget:
"Är du sugen på ett gruppknull?"
... lite bullshit om det nya två-filmer-på-en-kväll-konceptet ...
"Vad trodde du att vi menade?"
Det hade INTE varit mindre fyndigt direkt. Det hade varit lite bättre.
fredag, januari 12, 2007
OMFG
Vad tänkte de på egentligen?
Jag hade förträngt hur dålig smak de hade. Manowar. Allt jag minns är sjukt tuffa poser. Som liten tror jag att man filtrerade bort den höga pervofaktorn. Hade någon kunnat komma undan med detta idag är frågan. Roger Pontare möjligtvis.
Alltså, man kan inte skylla ALLTING på 80-talet.
När män över 30 smörjer in sig med olja, dressar upp i nitar, djurhud och lite allmänt skön läderbögutstyrsel och därtill försöker se tyskt råa ut på sitt skivomslag. Då är man inte ett gäng hårdrockstuffa gossar i första rummet. Man är är kinky. Jävligt kinky.
Det bara är så.
måndag, januari 08, 2007
Järkholmen 604
Fy fan säger jag bara. Vissa människor borde inte få ha pengar alls.
Personen som i fråga har vädrat läder >> HÄR << borde omyndigförklaras, tvångsförpassas till långtbortistan och tilldelas matkuponger på livstid. Han/hon har liksom förverkat sin rätt att handha ekonomiska medel. Maken till vulgoslott har jag aldrig skådat. Fy fan vad jag skulle må illa om jag bodde där. Om jag fick välja mellan en knarkig polarvagn på Meros Camping och detta så vinner polarvagnen lätt (vi snackar bomiljö, inte värde).
Jag blir så stressad av att se sånt här vansinne att jag känner tårkanalerna arbeta. Om jag fick basa en dag hade jag inte tolererat sånt här.
Låt mig bjuda på ett axplock:
Vallgraven
Jättekul med vallgrav - OM MAN ÄR FEM ÅR.
Det madrasserade rummet
Vilken människa vid sitt sinnes fulla bruk väljer att madrassera väggar och tak. Babyblått dessutom. Fy fan vad det osar no-one-can-hear-you-scream-pervo om det rummet. Hallå? Farbror polisen, vad väntar ni på?
Kopparväggar på toa
Samma arkitekt som Saddam anlitade till sina sköna bunkerpalats månne?
Vinkyrkan
Oh my fucking god, "vinkyrkan". Maken till smaklöshets-extravaganza får man nog fan leta hårt efter. Personen i fråga borde få så mycket dunk för detta alltså. Detta är en våldtäkt mot alla moralfilosofiska normer.
De mest perverterade hemmen i MTV Cribs står sig slätt mot detta "skrytbygge". Frågan är vad det är för en sjuk hjärna som skapat detta monster. Om det ens är en människa.
Personen som i fråga har vädrat läder >> HÄR << borde omyndigförklaras, tvångsförpassas till långtbortistan och tilldelas matkuponger på livstid. Han/hon har liksom förverkat sin rätt att handha ekonomiska medel. Maken till vulgoslott har jag aldrig skådat. Fy fan vad jag skulle må illa om jag bodde där. Om jag fick välja mellan en knarkig polarvagn på Meros Camping och detta så vinner polarvagnen lätt (vi snackar bomiljö, inte värde).
Jag blir så stressad av att se sånt här vansinne att jag känner tårkanalerna arbeta. Om jag fick basa en dag hade jag inte tolererat sånt här.
Låt mig bjuda på ett axplock:
Vallgraven
Jättekul med vallgrav - OM MAN ÄR FEM ÅR.
Det madrasserade rummet
Vilken människa vid sitt sinnes fulla bruk väljer att madrassera väggar och tak. Babyblått dessutom. Fy fan vad det osar no-one-can-hear-you-scream-pervo om det rummet. Hallå? Farbror polisen, vad väntar ni på?
Kopparväggar på toa
Samma arkitekt som Saddam anlitade till sina sköna bunkerpalats månne?
Vinkyrkan
Oh my fucking god, "vinkyrkan". Maken till smaklöshets-extravaganza får man nog fan leta hårt efter. Personen i fråga borde få så mycket dunk för detta alltså. Detta är en våldtäkt mot alla moralfilosofiska normer.
De mest perverterade hemmen i MTV Cribs står sig slätt mot detta "skrytbygge". Frågan är vad det är för en sjuk hjärna som skapat detta monster. Om det ens är en människa.
söndag, januari 07, 2007
När Tage föll ner
Jag tänkte berätta en hjältesaga ur verkliga livet. En riktig ”falling down” som kan vara bland det vackraste jag hört. Jag fick aldrig nöjet att bevittna incidenten själv men har fått den berättad (säkert lagom nyanserad) för mig av ”en som var där”. Det har blivit lite utav en urban legend.
När jag var nitton, tjugo nånting så fick jag anställning på ett lager. Vi kan kalla det Bulten. Där åkte man runt i en truck hela dagarna och plockade bult för sköna trälpengar tills det att musklerna brann, måndag till fredag. Lite utav ett rövjobb skulle man kunna säga.
Chefen för orderavdelningen var ett riktigt jävla as. Ett klassiskt och filmiskt saddosvin. Han gick alltid klädd i ljusa jeans och uppknäppt jeansskjorta. Han hade vitt bakåtslickat hår och matchande bockskägg: Han såg faktiskt precis ut som man tänker sig att djävulen ser ut.
Vi kan kalla honom Ragne.
Varje dag såg likadan ut men kryddades med olika spänningsinslag beroende på vem Ragne var sugen på att tortera just den dagen. Man stämplade in, hämtade sin truck och gick in i Ragnes lilla kontorshytt som låg som en liten barack mitt i lagret med fönster ut mot lagerhyllorna så han kunde hålla koll på sina slavar. Där plockade man åt sig en order ur en hemsnickrad trälåda.
Systemet var enkelt men stenhårt. Man plockade åt sig den översta ordern. Hade man tur var det en med många ”rader” och låg vikt (man jobbade under ett ackordsystem där man kunde nå en viss lönenivå beroende på antalet snittrader) hade man ”otur” så fick man en flertonsorder med jättefå rader som kunde ta en dag att plocka ihop.
Det där med tur och otur var egentligen bara skitsnack för Ragne hade stenkoll på vem som skulle plocka härnäst och kunde om han hade lust regissera ens ordrar så att man fick noll bonus i slutet av månaden. Sån var han.
Alla hatade Ragne. Alla. Vissa klarade honom bara lite bättre än andra.
Det värsta man kunde göra var att fuska genom att fippla med ordrarna och på så vis roffa åt sig en bra order. Det var galet att ens försöka eftersom åkafastrisken låg på imponerande 98%. Ragne hade stenkoll. Och när man åkte dit, då blev det förnedringsfest. Man kunde riktigt se hur Ragne fick ståkuk i sina Levis 501 när han höll sitt brandtal. Han kunde nästan ta till fysiskt våld, boxa på en och så. Inför alla andra. Det var det bästa han visste, att verbalt avrätta en av sina lagerhoror. Big daddy Ragne.
Sedan var man nollad resten av månaden och blev hånad varenda dag. Man var med andra ord ganska sparsam med fusket. Men det kunde räcka med att man gjorde ett litet litet fel så var man rökt. Då blev man kallad efterbliven och fick sin läskunnighet ifrågasatt och det ena och det femte. Helst skulle ALLA höra. Då blev han rejält kåt. Ragne. Djävulen.
Det fanns bara en enda person som helt undgick Ragnes kattochråttalek. En man i 40-årsåldern som jobbat på Bulten i hela sitt liv. Vi kan kalla honom Tage. Han hade inte alla läsk i backen som det brukar heta. Tage bodde hos sin mamma och hade uppenbara problem med sin hygien. Han var mentalt sett lika begåvad som en sexåring och luktade som en kille som sprungit en mara, skitit på sig och sedan gått och lagt sig för att nästkommande dag gå till jobbet iklädd sin nya odörkostym. Han kom till jobbet i nya lager smuts och svett varje dag.
Det var väldigt synd om Tage, helt klart, men det går inte riktigt att tycka om någon som vars kroppslukt gör en kräknödig på flera meters håll (jag skojar inte).
Tage var egentligen ett klockrent offer för Ragnes terror men de bytte aldrig ett ord, mötte aldrig en blick och Ragne messade aldrig med Tages ordrar. Till slut blev jag tvungen att fråga hur det kom sig att Tage undslapp alla tråkningar. Hade de haft en beef?
Efter lite övertalning började en av de som varit på bulten längst berätta.
Det visade sig att Ragne precis som jag trodde hade varit på Tage nåt helt tokigt ett par år tidigare. Han hade sakta drivit honom mot kanten. Kallat honom elakheter och smädat honom brutalt varje dag. Det ryktades att Ragne hade regisserat plockordningen så att Tage drog en skräcklott som på Bulten gick under smeknamnet ”Tibban” (Tibnor: en riktigt tung och värdelös bonusdödare) varje dag under en längre tid. Ungefär lika sannolikt som att princess Madde skulle ringa och tigga honom på grov sex.
Tage teg och tog emot och jag kan känna i varje por hur vansinnet måste ha växt inom honom. Varje dag när Tage tog sin truck skrek Ragne en ny okvädning och flinade njutningsfullt. Tage var hans privata bitch. Hans makaronitermos.
Ända till en dag…
Tage kom och tog sin truck. I vanlig ordning gick han in till Ragnes lilla funbox och plockade till sig en fet Tibnor-order, varpå Ragne alltid lika nöjt med spelad förvåning frågade: ”vad fick du för nåt Tage?”
Denna dagen ville Tage inte plocka mer bult. Han hade fått nog och hans hat hade brännt upp allt vad rationellt handlande heter. Istället ställde han sig i sin truck och körde så långt bort man kan komma på lagret. Där vände han, tog sats liksom och satte kurs tillbaka. Toppade.
Ragne satt på sitt lilla kontor i lugnarn ro. Intet ont anande. Båset hade inga fönster åt sidan. Inte åt det håll Tage nu kom körande från i maxfart, med gaffleln i lagom huvudhöjd på den sittande besten Ragne (åhhh, gud vad jag hade velat bevittna detta). Kursen styrde rakt mot kontorsbåset och det måste känts lätt surrealistiskt när man förstod att Tage inte hade några som helst planer på att bromsa in.
Till slut var det en lagerarbetare som insåg att det vankades blodutgjutelse och skrek till. Något i stil med ”SE UPP RAGNE!!!”. Obegripligt men förståeligt på samma gång kan jag känna. Hur mycket man än hatar någon vill man nog ogärna ha bilden av när gaffeln på en truck penetrerar ansiktet på ens chef på näthinnan när man ska till att sova den kvällen.
Ragne tittade upp och en sekund senare rasade en målmedveten kamikazepilot plus en 2,5-tonstruck in från sidan. Ragne slängde sig åt sidan och lyckades mirakulöst nog undslippa en grov hjärnskada märkt med hans namn. Han fick bara några mindre blessyrer och en kraftig chock. Tage däremot bröt armar, ben och lite till. Ambulans kom och sedan var det gipsvagga i ett par månader för folkets hjälte no. 1. Ragne stapplade skärrad ut ur den brasved som fram till för en minut sedan varit hans kontor. Han gick hem för dagen. Extremt omallig till mods.
Flera månader förflöt och sedan var Tage färdig att börja jobba igen. Ragne gjorde aldrig någon anmälan och av någon anledning var det aldrig tal om ifall Tage skulle få behålla jobbet eller inte. Min fantasi räcker inte riktigt till för att illustrera hur tryckt stämning det var på lagret den dagen och alla måste ha väntat på en rejäl showdown. Men alla reaktioner uteblev.
Tage hade försökt mörda Ragne med sin plocktruck. Han hade visat sig kapabel att sätta ner foten och jag minns att jag i de perioder jag hatade Ragne allra mest brukade fantisera om hur det måste sett ut. Just då hade jag nog betalt bra för att få Tage att köra en favorit i repris så att säga.
I alla fall, efter den dagen bytte Tage och Ragne inte ett ord. Inte en blick. De fanns inte längre för varandra. Ett slags tyst samförstånd. Vackrare än så blir det knappt.
Inte ens Jan Guillou hade kunnat komma upp med ett sådant hjälteklimax.
När jag var nitton, tjugo nånting så fick jag anställning på ett lager. Vi kan kalla det Bulten. Där åkte man runt i en truck hela dagarna och plockade bult för sköna trälpengar tills det att musklerna brann, måndag till fredag. Lite utav ett rövjobb skulle man kunna säga.
Chefen för orderavdelningen var ett riktigt jävla as. Ett klassiskt och filmiskt saddosvin. Han gick alltid klädd i ljusa jeans och uppknäppt jeansskjorta. Han hade vitt bakåtslickat hår och matchande bockskägg: Han såg faktiskt precis ut som man tänker sig att djävulen ser ut.
Vi kan kalla honom Ragne.
Varje dag såg likadan ut men kryddades med olika spänningsinslag beroende på vem Ragne var sugen på att tortera just den dagen. Man stämplade in, hämtade sin truck och gick in i Ragnes lilla kontorshytt som låg som en liten barack mitt i lagret med fönster ut mot lagerhyllorna så han kunde hålla koll på sina slavar. Där plockade man åt sig en order ur en hemsnickrad trälåda.
Systemet var enkelt men stenhårt. Man plockade åt sig den översta ordern. Hade man tur var det en med många ”rader” och låg vikt (man jobbade under ett ackordsystem där man kunde nå en viss lönenivå beroende på antalet snittrader) hade man ”otur” så fick man en flertonsorder med jättefå rader som kunde ta en dag att plocka ihop.
Det där med tur och otur var egentligen bara skitsnack för Ragne hade stenkoll på vem som skulle plocka härnäst och kunde om han hade lust regissera ens ordrar så att man fick noll bonus i slutet av månaden. Sån var han.
Alla hatade Ragne. Alla. Vissa klarade honom bara lite bättre än andra.
Det värsta man kunde göra var att fuska genom att fippla med ordrarna och på så vis roffa åt sig en bra order. Det var galet att ens försöka eftersom åkafastrisken låg på imponerande 98%. Ragne hade stenkoll. Och när man åkte dit, då blev det förnedringsfest. Man kunde riktigt se hur Ragne fick ståkuk i sina Levis 501 när han höll sitt brandtal. Han kunde nästan ta till fysiskt våld, boxa på en och så. Inför alla andra. Det var det bästa han visste, att verbalt avrätta en av sina lagerhoror. Big daddy Ragne.
Sedan var man nollad resten av månaden och blev hånad varenda dag. Man var med andra ord ganska sparsam med fusket. Men det kunde räcka med att man gjorde ett litet litet fel så var man rökt. Då blev man kallad efterbliven och fick sin läskunnighet ifrågasatt och det ena och det femte. Helst skulle ALLA höra. Då blev han rejält kåt. Ragne. Djävulen.
Det fanns bara en enda person som helt undgick Ragnes kattochråttalek. En man i 40-årsåldern som jobbat på Bulten i hela sitt liv. Vi kan kalla honom Tage. Han hade inte alla läsk i backen som det brukar heta. Tage bodde hos sin mamma och hade uppenbara problem med sin hygien. Han var mentalt sett lika begåvad som en sexåring och luktade som en kille som sprungit en mara, skitit på sig och sedan gått och lagt sig för att nästkommande dag gå till jobbet iklädd sin nya odörkostym. Han kom till jobbet i nya lager smuts och svett varje dag.
Det var väldigt synd om Tage, helt klart, men det går inte riktigt att tycka om någon som vars kroppslukt gör en kräknödig på flera meters håll (jag skojar inte).
Tage var egentligen ett klockrent offer för Ragnes terror men de bytte aldrig ett ord, mötte aldrig en blick och Ragne messade aldrig med Tages ordrar. Till slut blev jag tvungen att fråga hur det kom sig att Tage undslapp alla tråkningar. Hade de haft en beef?
Efter lite övertalning började en av de som varit på bulten längst berätta.
Det visade sig att Ragne precis som jag trodde hade varit på Tage nåt helt tokigt ett par år tidigare. Han hade sakta drivit honom mot kanten. Kallat honom elakheter och smädat honom brutalt varje dag. Det ryktades att Ragne hade regisserat plockordningen så att Tage drog en skräcklott som på Bulten gick under smeknamnet ”Tibban” (Tibnor: en riktigt tung och värdelös bonusdödare) varje dag under en längre tid. Ungefär lika sannolikt som att princess Madde skulle ringa och tigga honom på grov sex.
Tage teg och tog emot och jag kan känna i varje por hur vansinnet måste ha växt inom honom. Varje dag när Tage tog sin truck skrek Ragne en ny okvädning och flinade njutningsfullt. Tage var hans privata bitch. Hans makaronitermos.
Ända till en dag…
Tage kom och tog sin truck. I vanlig ordning gick han in till Ragnes lilla funbox och plockade till sig en fet Tibnor-order, varpå Ragne alltid lika nöjt med spelad förvåning frågade: ”vad fick du för nåt Tage?”
Denna dagen ville Tage inte plocka mer bult. Han hade fått nog och hans hat hade brännt upp allt vad rationellt handlande heter. Istället ställde han sig i sin truck och körde så långt bort man kan komma på lagret. Där vände han, tog sats liksom och satte kurs tillbaka. Toppade.
Ragne satt på sitt lilla kontor i lugnarn ro. Intet ont anande. Båset hade inga fönster åt sidan. Inte åt det håll Tage nu kom körande från i maxfart, med gaffleln i lagom huvudhöjd på den sittande besten Ragne (åhhh, gud vad jag hade velat bevittna detta). Kursen styrde rakt mot kontorsbåset och det måste känts lätt surrealistiskt när man förstod att Tage inte hade några som helst planer på att bromsa in.
Till slut var det en lagerarbetare som insåg att det vankades blodutgjutelse och skrek till. Något i stil med ”SE UPP RAGNE!!!”. Obegripligt men förståeligt på samma gång kan jag känna. Hur mycket man än hatar någon vill man nog ogärna ha bilden av när gaffeln på en truck penetrerar ansiktet på ens chef på näthinnan när man ska till att sova den kvällen.
Ragne tittade upp och en sekund senare rasade en målmedveten kamikazepilot plus en 2,5-tonstruck in från sidan. Ragne slängde sig åt sidan och lyckades mirakulöst nog undslippa en grov hjärnskada märkt med hans namn. Han fick bara några mindre blessyrer och en kraftig chock. Tage däremot bröt armar, ben och lite till. Ambulans kom och sedan var det gipsvagga i ett par månader för folkets hjälte no. 1. Ragne stapplade skärrad ut ur den brasved som fram till för en minut sedan varit hans kontor. Han gick hem för dagen. Extremt omallig till mods.
Flera månader förflöt och sedan var Tage färdig att börja jobba igen. Ragne gjorde aldrig någon anmälan och av någon anledning var det aldrig tal om ifall Tage skulle få behålla jobbet eller inte. Min fantasi räcker inte riktigt till för att illustrera hur tryckt stämning det var på lagret den dagen och alla måste ha väntat på en rejäl showdown. Men alla reaktioner uteblev.
Tage hade försökt mörda Ragne med sin plocktruck. Han hade visat sig kapabel att sätta ner foten och jag minns att jag i de perioder jag hatade Ragne allra mest brukade fantisera om hur det måste sett ut. Just då hade jag nog betalt bra för att få Tage att köra en favorit i repris så att säga.
I alla fall, efter den dagen bytte Tage och Ragne inte ett ord. Inte en blick. De fanns inte längre för varandra. Ett slags tyst samförstånd. Vackrare än så blir det knappt.
Inte ens Jan Guillou hade kunnat komma upp med ett sådant hjälteklimax.
fredag, januari 05, 2007
Morgonstund har bly i mund
Iallafall om man bor på sawstreet i Majorna. Imorse vaknade boende i området till en vinjett av en semiautomatiskt avfyrad kulsvärm från en automatkarbin (min gissning ak5). Klockan var runt halv sex. Det är lite udda kan man tycka.
Vad ända in i helvete kommer det sig att Majorna gått och blivit Hisingen.
Så jävla onödigt att göra en drive-by när pizzerian är stängd. Muppigt. De hade åstadkommit mer skada med en gatsten och bra mycket mindre snuthetta. Jag fattar inte dealen.
På film hade en hård pastafet maffioso med permanent skäggstubb och purken attityd kommit in, bestället en Calzone med extra mycket ost och sedan betalat med ett kulhål i pannloben och dricksat med ett par rundor i torson på pizzabagaren. The End. Men nu ska det hålla på och skjutas för tomma bänkrader. Det är bara tröttsamt.
Vad ända in i helvete kommer det sig att Majorna gått och blivit Hisingen.
Så jävla onödigt att göra en drive-by när pizzerian är stängd. Muppigt. De hade åstadkommit mer skada med en gatsten och bra mycket mindre snuthetta. Jag fattar inte dealen.
På film hade en hård pastafet maffioso med permanent skäggstubb och purken attityd kommit in, bestället en Calzone med extra mycket ost och sedan betalat med ett kulhål i pannloben och dricksat med ett par rundor i torson på pizzabagaren. The End. Men nu ska det hålla på och skjutas för tomma bänkrader. Det är bara tröttsamt.
torsdag, januari 04, 2007
Grislunch
Idag gjorde jag något helt stört på lunchen. Jag beställde Wienerschnizel med pommes på en sunkig kinakrog som heter Sun Wall. Galet. Att beställa klassisk truckermiddag på kinarestaurang. Närmre rysk roulette än så kommer man fanimej inte. Det är som att tigga om en session akutdiarré.
Mitt namn är mister Risky Business. Men jag klarade mig (tror jag). Tack till Doktor direkt får jag väl säga.
Det som landade på en tallrik framför mig skulle fått alternativet "föda" på kanske först tionde gissningen. Det är nog inte ofta nån idiot beställer in det. Frågan är varför de erbjuder det ens. Det såg ut som nåt de fick damma och av ordentligt innan de serverade. Troligen har de legat längst ner i frysen sedan kineserna tog över lokalen för kanske 30 årsedan. Köttet var läckert grått som självdöd grisvävnad och hade torrsprickor rakt igenom ströbrödskalet.
Shit, jag känner hur min gomspene kittlar upp kräkreflexerna i brygga nu. Jag bryter här. Klart slut.
Mitt namn är mister Risky Business. Men jag klarade mig (tror jag). Tack till Doktor direkt får jag väl säga.
Det som landade på en tallrik framför mig skulle fått alternativet "föda" på kanske först tionde gissningen. Det är nog inte ofta nån idiot beställer in det. Frågan är varför de erbjuder det ens. Det såg ut som nåt de fick damma och av ordentligt innan de serverade. Troligen har de legat längst ner i frysen sedan kineserna tog över lokalen för kanske 30 årsedan. Köttet var läckert grått som självdöd grisvävnad och hade torrsprickor rakt igenom ströbrödskalet.
Shit, jag känner hur min gomspene kittlar upp kräkreflexerna i brygga nu. Jag bryter här. Klart slut.
onsdag, januari 03, 2007
Spännande
För första gången väntar jag med spänning på nästa rapport om BB-linda. På riktigt.
Jag och en kollega (A) har diskuterat lite kring vad Linda kommer börja dejta för kötthuvud nu när Fadde är passsé.
Två högintressanta samt fullt rimliga alternativ har kommit upp. Det intressanta är att vi är fullt enade om att näste man sitter på en fet påse cash. Lustigt.
1. Linda träffar nån svintät lame ass övervintrad östermalmssingel ala charlotte pernellis (eller vafan hon heter) snubbe som bara blir så jävla pussywhipped och köper en villa i djursholm och börjar knulla fram hänt i veckan bebisar direkt.
2. Alternativt kommer hon köra en Anna-Nicole och träffar nån riktigt gammal och/eller äcklig jävel med sjukt mycket deg som hon knullar ihjäl i media. Sedan blir hon en slags vattenstämpel i all kvällspress pga en skön arvstvist som i sin tur löses genom att BB-linda blir ihop med den sörjande sonen.
Så vad säger ni, vilket blir det? Fler förslag?
Jag och en kollega (A) har diskuterat lite kring vad Linda kommer börja dejta för kötthuvud nu när Fadde är passsé.
Två högintressanta samt fullt rimliga alternativ har kommit upp. Det intressanta är att vi är fullt enade om att näste man sitter på en fet påse cash. Lustigt.
1. Linda träffar nån svintät lame ass övervintrad östermalmssingel ala charlotte pernellis (eller vafan hon heter) snubbe som bara blir så jävla pussywhipped och köper en villa i djursholm och börjar knulla fram hänt i veckan bebisar direkt.
2. Alternativt kommer hon köra en Anna-Nicole och träffar nån riktigt gammal och/eller äcklig jävel med sjukt mycket deg som hon knullar ihjäl i media. Sedan blir hon en slags vattenstämpel i all kvällspress pga en skön arvstvist som i sin tur löses genom att BB-linda blir ihop med den sörjande sonen.
Så vad säger ni, vilket blir det? Fler förslag?
Istället för gåbortchoklad
Jag kom just på en lysande idé appropå det här med dasspapper.
Jag tycker att det är dags att byta bort de gamla tjatiga gåbortpresenterna iform av After Eight och Alladinaskar mot toapapper. Ska man på videokväll kanske det räcker med en singelrulle eller dubbelpack. En större middag kanske kräver ett sixpack och vid födelsedagar, bröllop och olika jubileer... ja, då åker "balen" fram.
Det är fanimej en bra present och fin handling. Sann vänskap. Att komma med en bal visar att man är redo att ta en kula i och med att värden/värdinnan slipper det där känsliga inköpet vid nästa handling.
Storslaget Mikael, banne mig storslaget.
Jag tycker att det är dags att byta bort de gamla tjatiga gåbortpresenterna iform av After Eight och Alladinaskar mot toapapper. Ska man på videokväll kanske det räcker med en singelrulle eller dubbelpack. En större middag kanske kräver ett sixpack och vid födelsedagar, bröllop och olika jubileer... ja, då åker "balen" fram.
Det är fanimej en bra present och fin handling. Sann vänskap. Att komma med en bal visar att man är redo att ta en kula i och med att värden/värdinnan slipper det där känsliga inköpet vid nästa handling.
Storslaget Mikael, banne mig storslaget.
Euroshopper is not the shit
Jag gjorde bort mig härom dagen. Igen. Som den amatör jag är.
Jag var och handlade och kände att notan sprang iväg en smula. Därför hamnade jag i vankelmod när jag kom till avdelningen för toapapper.
De som följt bloggfrossa ett tag vet att jag klassificerar toapapper som ett s.k. "känsligt inköp" eftersom det signalerar bajsnödighetsnivån hos konsumenten, vilket jag tycker är genant. Jag har tidigare gjort en analys och kommit fram till att 4-pack "Ekonomitoa" är det i särklass mest diskreta och samtidigt det ekonomiskt sett skonsammaste pappersinköpet. Perfekt kombo.
Edet maxi är egentligen det allra bästa pappret om man ser till dryghet men signalerar lite väl mycket lyxbajsare för min smak. Dessutom är det i mastigaste laget att behöva bända upp 35 spän för fyra stackars rullar. Även om de håller sjukt länge.
Iallafall så greppade jag ett paket Edet maxi eftersom det billigare Ekonomitoa inte fanns att tillgå. Då såg jag att på hyllan intill såldes Euroshoppers åttapack, en klassisk size och dessutom till det ringa priset av 9.90 kr. Damn vad det knep i snåltarmen så jag ställde undan dyrfyrpacket och förnedrade mig själv med ett åttapack. En affär som snart skulle visa sig vara en riktig loserdeal.
När jag kom hem och slet upp en rulle kunde jag riktigt känna hur löst rullat det var. Jag kunde till och med se luftrummet mellan varje lager. Så dumt. En rulle håller i snitt till 2,5 besök en dålig dag. Det är idioti och sämre än Eldorados papper till och med. Måttligt kul att köpa dasspapper där mängden papper i varje rulle inte överstiger mängden papper i själva rullarna.
Så gott folk. Passa er. Euroshoppers dasspapper går fett bort. Det borde nästan vara straffbart att producera såna "skitprodukter".
Jag var och handlade och kände att notan sprang iväg en smula. Därför hamnade jag i vankelmod när jag kom till avdelningen för toapapper.
De som följt bloggfrossa ett tag vet att jag klassificerar toapapper som ett s.k. "känsligt inköp" eftersom det signalerar bajsnödighetsnivån hos konsumenten, vilket jag tycker är genant. Jag har tidigare gjort en analys och kommit fram till att 4-pack "Ekonomitoa" är det i särklass mest diskreta och samtidigt det ekonomiskt sett skonsammaste pappersinköpet. Perfekt kombo.
Edet maxi är egentligen det allra bästa pappret om man ser till dryghet men signalerar lite väl mycket lyxbajsare för min smak. Dessutom är det i mastigaste laget att behöva bända upp 35 spän för fyra stackars rullar. Även om de håller sjukt länge.
Iallafall så greppade jag ett paket Edet maxi eftersom det billigare Ekonomitoa inte fanns att tillgå. Då såg jag att på hyllan intill såldes Euroshoppers åttapack, en klassisk size och dessutom till det ringa priset av 9.90 kr. Damn vad det knep i snåltarmen så jag ställde undan dyrfyrpacket och förnedrade mig själv med ett åttapack. En affär som snart skulle visa sig vara en riktig loserdeal.
När jag kom hem och slet upp en rulle kunde jag riktigt känna hur löst rullat det var. Jag kunde till och med se luftrummet mellan varje lager. Så dumt. En rulle håller i snitt till 2,5 besök en dålig dag. Det är idioti och sämre än Eldorados papper till och med. Måttligt kul att köpa dasspapper där mängden papper i varje rulle inte överstiger mängden papper i själva rullarna.
Så gott folk. Passa er. Euroshoppers dasspapper går fett bort. Det borde nästan vara straffbart att producera såna "skitprodukter".
tisdag, januari 02, 2007
Mandelkubb
Är det någon mer som minns mandelkubb?
Härom dagen kom jag att tänka på fikabrödet från svunna tider och jag kunde riktigt känna hur torr jag blev i munnen. Jag har inte kommit i kontakt med sattygen på många herrans år nu. Som tur är.
De torra stackarna är laddade med endast dåliga värden. Så värdelösa att jag blir förbannad bara jag tänker på det. Hur kom man på det från början. Vad var syftet egentligen. Det kan inte ha varit gott för gott är ett ord som knappast bör nämnas i sammanhanget. Frågan är om det fortfarande existerar.
Jag minns att jag alltid blev lika besviken när det vankades fika och allt som fanns till bjuds var torra mandelkubb. Som när påsen vid barnkalasens fiskdammssessioner var visade sig vara fyllda med frukt, russin och annan nyttoskit. Antiklimax. Ändå pressade man i sig mandelkubbskiten och så satt man där som en levande smul- och konfettikanon. Att bälga i sig saft hjälpte föga. Ingen fukt i världen rådde på mandelkubbstorrhet (som i sig bryter mot alla fysikaliska lagar). Ett fikabröd från helvetet helt enkelt.
Men, nu har jag kommit på en sjukt bra idé som bygger på ett seriöst användningsområde.
Istället för sandsäckar borde man dämma upp med mandelkubb vid översvämmningar och omfattande vattenläckor. När New Orleans låg under vatten borde man flygbombat med mandelkubb för att sedan skicka in hemvärnet och bara plocka upp skiten. Busenkelt. Japp så är det, svaret är alltid mandelkubb när man vill råda bot på fuktrelaterade problem.
Wienerbröd, vaniljbullar och gifflar i all ära. Jag visste väl att bagarna skulle ha ett finger med i det stora spelet de med.
Härom dagen kom jag att tänka på fikabrödet från svunna tider och jag kunde riktigt känna hur torr jag blev i munnen. Jag har inte kommit i kontakt med sattygen på många herrans år nu. Som tur är.
De torra stackarna är laddade med endast dåliga värden. Så värdelösa att jag blir förbannad bara jag tänker på det. Hur kom man på det från början. Vad var syftet egentligen. Det kan inte ha varit gott för gott är ett ord som knappast bör nämnas i sammanhanget. Frågan är om det fortfarande existerar.
Jag minns att jag alltid blev lika besviken när det vankades fika och allt som fanns till bjuds var torra mandelkubb. Som när påsen vid barnkalasens fiskdammssessioner var visade sig vara fyllda med frukt, russin och annan nyttoskit. Antiklimax. Ändå pressade man i sig mandelkubbskiten och så satt man där som en levande smul- och konfettikanon. Att bälga i sig saft hjälpte föga. Ingen fukt i världen rådde på mandelkubbstorrhet (som i sig bryter mot alla fysikaliska lagar). Ett fikabröd från helvetet helt enkelt.
Men, nu har jag kommit på en sjukt bra idé som bygger på ett seriöst användningsområde.
Istället för sandsäckar borde man dämma upp med mandelkubb vid översvämmningar och omfattande vattenläckor. När New Orleans låg under vatten borde man flygbombat med mandelkubb för att sedan skicka in hemvärnet och bara plocka upp skiten. Busenkelt. Japp så är det, svaret är alltid mandelkubb när man vill råda bot på fuktrelaterade problem.
Wienerbröd, vaniljbullar och gifflar i all ära. Jag visste väl att bagarna skulle ha ett finger med i det stora spelet de med.
söndag, december 31, 2006
Gott nytt
Så är 2006 näsan slut.
Sitter och letar på internet efter en manual på slipsknutar. Jag lär mig aldrig. Det är en kunskap som vägrar sätta sig. Det är för miug helt oförståeligt hur man med några enkla trix och handrörelser lyckas knyta en fet maffiaknut... men jag ska inte ha en bred ändå. tycker det är snyggare med smala.
Hinder numero två är att slipsaset ALLTID blir för kort. Jävligt hett när slipsen slutar i höjd med solarplexus. Då ser man retarderad ut oavsett vad man har på sig i övrigt.
Jaja, vi ses igen när raketerna skjutits av och marschallerna slocknat och champagnen försvunnit ut ur kroppen. När året är nytt och fräscht.
Gott nytt år på er alla. Över och ut.
Sitter och letar på internet efter en manual på slipsknutar. Jag lär mig aldrig. Det är en kunskap som vägrar sätta sig. Det är för miug helt oförståeligt hur man med några enkla trix och handrörelser lyckas knyta en fet maffiaknut... men jag ska inte ha en bred ändå. tycker det är snyggare med smala.
Hinder numero två är att slipsaset ALLTID blir för kort. Jävligt hett när slipsen slutar i höjd med solarplexus. Då ser man retarderad ut oavsett vad man har på sig i övrigt.
Jaja, vi ses igen när raketerna skjutits av och marschallerna slocknat och champagnen försvunnit ut ur kroppen. När året är nytt och fräscht.
Gott nytt år på er alla. Över och ut.
lördag, december 30, 2006
112 - chill out
Mycket märkligt.
Igår kväll rasade (märk väl: kvällspresslingo) en brand längre upp på gatan. Det var alldeles tyst och öde. Jag ringde 112. Efter kanske tio signaler svarade en trött jävel med mat i munnen. Vaffan håller de på med undrade jag. Tio pers skulle lätt hinna brinna ihjäl medan de sitter och fikar bulle på larmtjänst. Iallafall. Lätt upphetsad sa jag att det brann för fullt i mitt kvarter.
Old news föklarade telefonistmähät, brandis var redan på g. Det var bara i återvinningsstationen. Mycket riktigt, men det ligger i tät anslutning till det vi i Majorna kallar landshövdingshus och de brinner bra som fan.
När farbror röd väl kom åkande var det inte alls med den dramatik som jag hade önskat. Jag hade förväntat mig blåljus, sirener, stegbilar och fet snutbackup. Istället kommer en trög minibrandbil med en samling sura chipsfeta brandmän. Inte alls så där pigga och släcksugna som man gärna får för sig.
Jag stod på balkongen och spanade intresserat. Fan nu skulle det väl ändå bli släcka av. Men inget hände. De hoppade ur bilen lite lojt och eftersom det är december vilket betyder kyla i vår klimatzon (även om spanjackerna har det kallare i år) så var min uthållighet inte tillräckligt för att invänta att de skulle börja spruta vatten. Snacka om att bli blåst på konfekten.
Här engagerar man sig och ringer till och med 112 (trots att branden inte skulle kunna sprida sig ända till mig). Då förväntar iallafall jag mig ett visst mått av action. Fan, jag blev så sur. Jag hade lust att dra på brallorna och springa upp till dem och be så hemskt jävla mycket om ursäkt för att "hjältarna" blev tvungna att avbryta innebandyn för en sådan här skitbrand.
Fy fan för brandmän. Ska en halv stadsdel behöva brinna ner för att man ska få se dem jobba lite.
Igår kväll rasade (märk väl: kvällspresslingo) en brand längre upp på gatan. Det var alldeles tyst och öde. Jag ringde 112. Efter kanske tio signaler svarade en trött jävel med mat i munnen. Vaffan håller de på med undrade jag. Tio pers skulle lätt hinna brinna ihjäl medan de sitter och fikar bulle på larmtjänst. Iallafall. Lätt upphetsad sa jag att det brann för fullt i mitt kvarter.
Old news föklarade telefonistmähät, brandis var redan på g. Det var bara i återvinningsstationen. Mycket riktigt, men det ligger i tät anslutning till det vi i Majorna kallar landshövdingshus och de brinner bra som fan.
När farbror röd väl kom åkande var det inte alls med den dramatik som jag hade önskat. Jag hade förväntat mig blåljus, sirener, stegbilar och fet snutbackup. Istället kommer en trög minibrandbil med en samling sura chipsfeta brandmän. Inte alls så där pigga och släcksugna som man gärna får för sig.
Jag stod på balkongen och spanade intresserat. Fan nu skulle det väl ändå bli släcka av. Men inget hände. De hoppade ur bilen lite lojt och eftersom det är december vilket betyder kyla i vår klimatzon (även om spanjackerna har det kallare i år) så var min uthållighet inte tillräckligt för att invänta att de skulle börja spruta vatten. Snacka om att bli blåst på konfekten.
Här engagerar man sig och ringer till och med 112 (trots att branden inte skulle kunna sprida sig ända till mig). Då förväntar iallafall jag mig ett visst mått av action. Fan, jag blev så sur. Jag hade lust att dra på brallorna och springa upp till dem och be så hemskt jävla mycket om ursäkt för att "hjältarna" blev tvungna att avbryta innebandyn för en sådan här skitbrand.
Fy fan för brandmän. Ska en halv stadsdel behöva brinna ner för att man ska få se dem jobba lite.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)