Kollade på femmans egen missfostercirkus igår.
Programmet Outsiders kallas internt för "dokumentärserie om människor med annorunda livsstilar". No shit. Sanningen är att det är ett förtäckt frosseri i koncentrerat vansinne. Det är inte ens kul. Igår hette det rafflande nog "Kärlekens slavar" och handlade om olika personer som får det att kittla till i brallan av att dominera eller bli dominerade i olika former. Läckert.
Människorna som var med och outtade sina mest störda sidor tog någon form av pris. Helt klart.
Jag höll på att fixa mat när jag hörde speakerrösten föklara att det här minsann är Ola, 61 och han rådiggar sin hobby - att vara slav. Det lät så muppigt att jag höll på att svälja tungan. Jag var tvungen att avbryta allt jag höll på med för att sätta mig och glo med öppen mun på dårarna. Sånt vill man ju inte missa liksom.
Jag förväntade mig det värsta. Jag förväntade mig lack och läder, oxpiskor, kedjor, gagballs, nitar och en masssa annan vriden skit, men det blev fanimej ännu värre. Man tror ju att sånt här ska utspela sig i nån otäck fuktig källarlokal med burar och stupstock dessutom. Icke.
På bilden ser man en riktigt svennig gubbjävel. Han bär chinos, keps och en rygga när han anländer till sin härskarinna. Damen i fråga är en något butchig men löjligt vanlig radhusmadame med en grov motbjudande Mölndalsdialekt och ett typexempel på standard 1A-hem. Inte en endaste bring-out-the gimp-vibb.
Väl inne kopplar hon på honom ett läderhalsband och jag tänkte att shit, nu bryter helvetet lös, denna gubben kommer få så mycket pisk va. Men det enda som händer är att kärringen drar en muntlig todolista, förklarar att hon vill ha disken gjord, golven dammsugna och hyllorna dammade. Gubben svarar hela tiden med debilt röstläge att det ska han göra och upprepar "my lady" otaliga gånger i varenda replik. Jag blev förbannad bara av att höra hur efterblivet inläst det lät.
När gubben stod och diskade satt kärringen och läste veckotidningar i ett annat rum. Efter en stund kom hon och kollade status. Gnällde lite misssnöjt men inte på långa vägar så misssnöjt att det skulle vankas prygel. Nej då. När gubbjävlen storstädat i vad jag upplever som timtal så "råkar" han dabba sig och tappar ut en skål med ultratacky prydnadskörsbär.
Då förklarar tanten strävt och ungefär lika inlevelsefullt som man kan tänka sig att det skulle låta ifall migrationsverksanställda satte upp en Shakespearepjäs att nu blir det bestraffning. Det kan inte bli tal om nåt annat. Vår flanellskjortebeklädda vän får dra ner brallorna och ta emot några lösa rapp med ridpiskan. Thats it. Klimax.
Jag satt som förstelnad i chock. För att det var så obegripligt dumt alltihop. Dumt dumt, dumt...
Jag menar vad var dealen egentligen? Gubben kom dit och ville bli förnedrad, hunsad och nertryckt men vad får han. Han får städa diska och feja i timmar och när han precis ska till att få skörda frukten av sitt slit, få duktigt mycket bonk. Ja då får han ett par lösa rapp som tack och sedan är det baj-baj för den gången.
Fy vad snopet, tänkte jag.
Bortsett från de där löjliga stjärtsnärtarna och en väldigt underlig dialog såg deras kväll inte mycker annorlunda ut än hur jag misstänker att det ser ut hos minst en miljon medelålders par runtom i landet. Varje kväll.
Ska man hålla på med sån fetishskit kan man väl åtminstone göra det på riktigt kan jag tycka. Det här var bara för deppigt.
tisdag, februari 06, 2007
måndag, februari 05, 2007
Prischock
Larm. Bojkotta Time på stigbergstorget. Nu!
Igår när jag anlände per fot för att lösa in några av de tokens jag fick efter att ha skrivit och winat för Ben & Jerrys så drabbades jag av en smärre chock.
Där står jag och rotar girigt i frysboxen. Hade räknat ut att eftersom de tidigare tagit 32kr (stans i särklass billigaste pris på B&J) så skulle jag maximera genom att lösa in två av mina värdecheckar á 50 bagare och på så sätt få tre paket istället för ett per check.
Deras utbud är snudd på löjligt bra. De hade alla smaker utom The Vermonster och New York super fudge…
Så kommer jag till kassan och lastar upp, varpå tanten säger att det blir 147 kronor. Det visar sig att de kör den klassiska skolgårdslangarmetoden. De har hookat upp en hel jävla stadsdel på knarkglass och lyckats snärja oss i pundakoppel för att över en natt höja priset med en dryg tjuga.
Om inte det är ocker så vet inte jag. Det finns säkert nåt avsnitt i bibeln som talar om hur sånt svineri bör och skall hämnas. As!
I alla fall gick jag in på hemköp och surhandlade tre byttor ur deras smala B&J-sortiment. Lite som när en röksugen brajare inte får tag i det där heta marockanska och biodynamiskt odlade örtpåsen utan får nöja sig med finskt garderobsodlat kan man tänka.
Men det fick duga. Rätt bra med.
Ialla fall. Fuck "Time" Stigbergstorget - Big Time!
Igår när jag anlände per fot för att lösa in några av de tokens jag fick efter att ha skrivit och winat för Ben & Jerrys så drabbades jag av en smärre chock.
Där står jag och rotar girigt i frysboxen. Hade räknat ut att eftersom de tidigare tagit 32kr (stans i särklass billigaste pris på B&J) så skulle jag maximera genom att lösa in två av mina värdecheckar á 50 bagare och på så sätt få tre paket istället för ett per check.
Deras utbud är snudd på löjligt bra. De hade alla smaker utom The Vermonster och New York super fudge…
Så kommer jag till kassan och lastar upp, varpå tanten säger att det blir 147 kronor. Det visar sig att de kör den klassiska skolgårdslangarmetoden. De har hookat upp en hel jävla stadsdel på knarkglass och lyckats snärja oss i pundakoppel för att över en natt höja priset med en dryg tjuga.
Om inte det är ocker så vet inte jag. Det finns säkert nåt avsnitt i bibeln som talar om hur sånt svineri bör och skall hämnas. As!
I alla fall gick jag in på hemköp och surhandlade tre byttor ur deras smala B&J-sortiment. Lite som när en röksugen brajare inte får tag i det där heta marockanska och biodynamiskt odlade örtpåsen utan får nöja sig med finskt garderobsodlat kan man tänka.
Men det fick duga. Rätt bra med.
Ialla fall. Fuck "Time" Stigbergstorget - Big Time!
lördag, februari 03, 2007
När får man bli man?
Nu har de hänt igen. Jag och en kompis kom gående över brunnsparken när en käck gallupdåre steppar upp och tilltalar oss med ett tillgjort jovialt: "Tjenna grabbar".
GRABBAR?!
Ursäkta mig men jag klär mig inte i Marwin-hoddie och kör inte Zündapp heller för den delen. Kan ni låta mig få vara man tack. Inte det. Nähädå!
Det har hänt förr och det händer igen och igen och...
Hur kommer det sig egentligen? Varför är det ok att helt ohämmat omyndigförklara två killar på trettio plus och tala till oss som om våra största problem är acne- och svendomsrelaterade.
Jag har funderat en del och har kommit fram till att det måste bero på att vi, eller iallafall jag, utstrålar en smärre identitetshärdsmälta. Jag känner mig inte som en "man" och det märks. Frågan är när jag kommer bli bekväm med att titulera mig själv som man. Eller, om det kommer ske överhuvudtaget kanske är en mer korrekt frågeställning.
När jag blev padre för ett par år sedan trodde jag att nu är det klappat och klart. Jag hade sökt utträde ur unga pojkars fackförening och Juniorette var min ticket, trodde jag. Men icke. Känslan av att inte fylla ut kostymen fanns där ändå. Minst lika stark som förut. Snudd på ännu värre.
Jag vet inte vad det är egentligen. Jag har för i helvete varit trenolla i flera månader nu. När jag var halva min nuvarande ålder låg trettio i gränslandet till att vara farligt nära "pensio" [panscho]. Så nog fan räknade jag med att vara man vid det här laget.
Problemet är att jag inte känner mig som en pojkvasker heller. Jag har hamnat i ett otäckt ingenmanslandsprial. Jag är inte välkommen någonstans. En fredlös halvfigur, förskjuten ur alla läger.
När får man bli man egentligen?
*Update: Så nu har jag satt dit ett frågetecken herr språkpolizei-grammatikbesserwisser-elguapo. skönt va? ;) *
GRABBAR?!
Ursäkta mig men jag klär mig inte i Marwin-hoddie och kör inte Zündapp heller för den delen. Kan ni låta mig få vara man tack. Inte det. Nähädå!
Det har hänt förr och det händer igen och igen och...
Hur kommer det sig egentligen? Varför är det ok att helt ohämmat omyndigförklara två killar på trettio plus och tala till oss som om våra största problem är acne- och svendomsrelaterade.
Jag har funderat en del och har kommit fram till att det måste bero på att vi, eller iallafall jag, utstrålar en smärre identitetshärdsmälta. Jag känner mig inte som en "man" och det märks. Frågan är när jag kommer bli bekväm med att titulera mig själv som man. Eller, om det kommer ske överhuvudtaget kanske är en mer korrekt frågeställning.
När jag blev padre för ett par år sedan trodde jag att nu är det klappat och klart. Jag hade sökt utträde ur unga pojkars fackförening och Juniorette var min ticket, trodde jag. Men icke. Känslan av att inte fylla ut kostymen fanns där ändå. Minst lika stark som förut. Snudd på ännu värre.
Jag vet inte vad det är egentligen. Jag har för i helvete varit trenolla i flera månader nu. När jag var halva min nuvarande ålder låg trettio i gränslandet till att vara farligt nära "pensio" [panscho]. Så nog fan räknade jag med att vara man vid det här laget.
Problemet är att jag inte känner mig som en pojkvasker heller. Jag har hamnat i ett otäckt ingenmanslandsprial. Jag är inte välkommen någonstans. En fredlös halvfigur, förskjuten ur alla läger.
När får man bli man egentligen?
*Update: Så nu har jag satt dit ett frågetecken herr språkpolizei-grammatikbesserwisser-elguapo. skönt va? ;) *
fredag, februari 02, 2007
Människor
Jag gillar inte människor. Vi är sjukt överskattade. Fy fan!
Klockan ringde 04.45 och det var plötsligt dags att stiga upp och börja ta mig till tåget.
Alltså, tidig morgon är min ultimata nemesis och har alltid varit – kommer alltid vara. Jag har många gånger kastat en bön till döden att ta mig, innan morgonen gör det. Så att gå upp 04.45 gör mig inte direkt munter om man säger så.
Jag hamnade mittemot en kvinna 50-taggsklassen. Hon var lång och sträckte ohämmat ut sina ben så att jag fick placera mina ben i en något onaturlig ställning för att undvika en fysisk kontakt vilket skulle kännas en smula för intim för att hålla sig avslappnad. Jag hatar att sitta obekvämt. I synnerhet när hela tanken med min tilldelade plats var just komfort.
Kvinnan såg ut som en något köttigare version av Mona Sahlin, piffigt upphottad med slingor. Det tog fram Per Gessle i henne. Jag tittade mot henne, tyst, ogillande. Finskt.
Kärringen triggade mina nerver genom att oavbrutet sitta och mecka med allt blingbling hon pimpat sina händer med. Som en jävligt pundig narkoman.
Kvinnan hade en finstickad turkosaktig polokreation och under armarna tittade ett par svettfläckar fram piggt. Jag rös. Försökte lätta upp mitt inre mörker med att föreställa mig henne i en intim situation med någon. Kanske den smale IT-konsulten med hängörhänge tvärs över gången. Jag frös.
När bistrovagnen med frulle passerat åt hon hungrigt sin ägg- och kaviarmackan och vände varenda tugga med öppen mun. Var tvungen att blunda för att inte kaskadvomera över hela stället. Jag ville slänga mig över nödbromsen och sparka ut åbäket genom fönstret men lät bli.
Jag satte mig på snedden och riktade blicken bortom min ”bordskamrat”. Då fastnade istället blicken på en man som jag tippar var exakt 49 år gammal. Det som fick mig att hajja till var att han bar solbrillor. Klockan 0600 på morgonen i övergången från januari till februari. Jag kände att jag blev sur. Han hade ingen rätt att göra så.
Det är så påfrestande med medelålders män som solat upp en skön läderhud, klär sig i club blazer, uppknäppt skjorta och dieseljeans. Han satt ledigt nedsjunken i sitt säte och försökte anspela på titeln ”King of kool”. En utesäljare med rockstjärnedrömmar.
Hade jag varit tuff och hård hade jag frontat honom. Gått fram och tagit honom i kragen som den konferensknullare han är och sagt honom ett och annat. Men sån är inte jag. Jag är en klassisk knyta-näven-i-fickan-kille. Det enda som brusade upp var min hjärtfrekvens.
Jag bytte plats och satte mig bredvid min nyvakna kollega istället. Peace of mind – trodde jag. Jag försökte fokusera på en arbetsuppgift. Lätt när en tjock farbror sitter med öppen mun på andra sidan gången och snarkar som om någon monterat in en kazoo i bihålorna på honom.
Jag kände att mitt människoförakt antog helt nya proportioner.
Det finns några exemplar som är fina. Dem älskar jag. Men ärligt talat. Så förbannat bra är vi inte. Vi vill gärna tro det men sanningen är nog att vi snarare är en ful-beta av nåt ganska ogenomtänkt skit… En pitch som inte riktigt gick hem.
Klockan ringde 04.45 och det var plötsligt dags att stiga upp och börja ta mig till tåget.
Alltså, tidig morgon är min ultimata nemesis och har alltid varit – kommer alltid vara. Jag har många gånger kastat en bön till döden att ta mig, innan morgonen gör det. Så att gå upp 04.45 gör mig inte direkt munter om man säger så.
Jag hamnade mittemot en kvinna 50-taggsklassen. Hon var lång och sträckte ohämmat ut sina ben så att jag fick placera mina ben i en något onaturlig ställning för att undvika en fysisk kontakt vilket skulle kännas en smula för intim för att hålla sig avslappnad. Jag hatar att sitta obekvämt. I synnerhet när hela tanken med min tilldelade plats var just komfort.
Kvinnan såg ut som en något köttigare version av Mona Sahlin, piffigt upphottad med slingor. Det tog fram Per Gessle i henne. Jag tittade mot henne, tyst, ogillande. Finskt.
Kärringen triggade mina nerver genom att oavbrutet sitta och mecka med allt blingbling hon pimpat sina händer med. Som en jävligt pundig narkoman.
Kvinnan hade en finstickad turkosaktig polokreation och under armarna tittade ett par svettfläckar fram piggt. Jag rös. Försökte lätta upp mitt inre mörker med att föreställa mig henne i en intim situation med någon. Kanske den smale IT-konsulten med hängörhänge tvärs över gången. Jag frös.
När bistrovagnen med frulle passerat åt hon hungrigt sin ägg- och kaviarmackan och vände varenda tugga med öppen mun. Var tvungen att blunda för att inte kaskadvomera över hela stället. Jag ville slänga mig över nödbromsen och sparka ut åbäket genom fönstret men lät bli.
Jag satte mig på snedden och riktade blicken bortom min ”bordskamrat”. Då fastnade istället blicken på en man som jag tippar var exakt 49 år gammal. Det som fick mig att hajja till var att han bar solbrillor. Klockan 0600 på morgonen i övergången från januari till februari. Jag kände att jag blev sur. Han hade ingen rätt att göra så.
Det är så påfrestande med medelålders män som solat upp en skön läderhud, klär sig i club blazer, uppknäppt skjorta och dieseljeans. Han satt ledigt nedsjunken i sitt säte och försökte anspela på titeln ”King of kool”. En utesäljare med rockstjärnedrömmar.
Hade jag varit tuff och hård hade jag frontat honom. Gått fram och tagit honom i kragen som den konferensknullare han är och sagt honom ett och annat. Men sån är inte jag. Jag är en klassisk knyta-näven-i-fickan-kille. Det enda som brusade upp var min hjärtfrekvens.
Jag bytte plats och satte mig bredvid min nyvakna kollega istället. Peace of mind – trodde jag. Jag försökte fokusera på en arbetsuppgift. Lätt när en tjock farbror sitter med öppen mun på andra sidan gången och snarkar som om någon monterat in en kazoo i bihålorna på honom.
Jag kände att mitt människoförakt antog helt nya proportioner.
Det finns några exemplar som är fina. Dem älskar jag. Men ärligt talat. Så förbannat bra är vi inte. Vi vill gärna tro det men sanningen är nog att vi snarare är en ful-beta av nåt ganska ogenomtänkt skit… En pitch som inte riktigt gick hem.
onsdag, januari 31, 2007
X2000-misär
Att åka första klass med X2000 innebär lidande i de grövsta av former. Jag är inte direkt mister Hi-Tech som onanerar till pryltidiningen M3, men någonstans drar jag fan gränsen för hur mycket 1800-tal man ska behöva stå ut med.
Inte nog med att SJ vid varje avgång frestar med sin ockerbistro. De har trådlöst internet också. Det senare har jag haft det stora missnöjet att tvingas begagna alldeles för många gånger sista halvåret. Frågan är vad fan det rör sig om egentligen. Det är liksom inte bredaste bandet i stan om jag säger så. Snarare ett sjukt svajigt balt-modem.
Fy fan säger jag bara. Jag hatar u-landsuppkopplingar med passion. Jag får ont i nacken av att surfa så jävla långsamt. Som en inverterad pisknsärtskada. Var tvungen att spontanhandla ett rör Treo omgående efter avstigning. Hur kan någonting vara så dåligt och fortfarande få finnas.
Nästa gång ska jag tigga till mig en andraklassbiljett så jag slipper jobba uppkopplad på tåget. Det är ingen komfortbonus - det är ett straff.
Inte nog med att SJ vid varje avgång frestar med sin ockerbistro. De har trådlöst internet också. Det senare har jag haft det stora missnöjet att tvingas begagna alldeles för många gånger sista halvåret. Frågan är vad fan det rör sig om egentligen. Det är liksom inte bredaste bandet i stan om jag säger så. Snarare ett sjukt svajigt balt-modem.
Fy fan säger jag bara. Jag hatar u-landsuppkopplingar med passion. Jag får ont i nacken av att surfa så jävla långsamt. Som en inverterad pisknsärtskada. Var tvungen att spontanhandla ett rör Treo omgående efter avstigning. Hur kan någonting vara så dåligt och fortfarande få finnas.
Nästa gång ska jag tigga till mig en andraklassbiljett så jag slipper jobba uppkopplad på tåget. Det är ingen komfortbonus - det är ett straff.
tisdag, januari 30, 2007
Upprättelse smakar mumma
De som läser här regelbundet vet att jag för ett par veckorsedan skrev att jag blev mäkta förbryllad vid ett toalettbesök på statoil Varberg. Det rörde sig om finnas eller icke finnas i form av pumpbehållare fyllda med "Etanol", "Hand & Body Lotion" samt "After shave".
Min kollega RG a.k.a Rens startade en hätsk smutkastningskampanj efter att ha ringt och fått pratat med ett bensinmacksbiträde som kanske inte riktigt förstått innebörden av budordet "Du skall icke ljuga" och därför lättvindigt avfärdat frågan ifall de verkligen har etanol där de flesta inrättningar vanligen brukar handha flytande handtvål - med ett NEJ.
Detta har lett till tråkningar i form förtal, pekningar och hån åt alla håll. Arbetssituationen har blivit ohållbar. Ord har stått emot ord i giganternas kamp. RG som är ett retoriskt proffs har lyckats smutsa min trovärdighet med stor framgång men uthållig som en tax har jag vidhållit sanningen. Jag visste ju vad jag såg... och härmed skördar jag frukten.
All heder till RG som inte är mindre människa än att han kan se ett slag förlorat och rakryggat be om ursäkt.
I helgen hade RG i egen hög person haft vägarna förbi "Truckstop Varberg" och tvångsmässigt svängt av för att själv få veta sanningen om den urbana legenden. Väl där kunde han bekräfta det jag sagt om att det fanns en låst del till höger. Med lite världsvant lismande och maximalt påkopplad ödmjukhet hade han vädjat till dem att få till träde till deras med kodlås avgränsade inre. Statoils eget Chambre separée. Duschavdelningen. För att fotografera (detta hade jag velat se).
Lustigt nog hade kassamänniskan fattat galoppen och rappt motfrågat om det gällde "etanolgrejen". Ryktet hade spridit sig som herpes på läpparna. Ialla fall hade RG fått vandra längs smala korridorer och där funnit en liten toalett - The One - och fläkt upp kameran.
Jag måste säga att denna upprättelsen är lite som rosen på tårtan bland solskenshistorier. Lagom till trefikat och allt.
Truth is sweet but victory is sweeter
måndag, januari 29, 2007
Arger så det eldar
Dags för dagens flabb!
Fick ett mail från min kollega RG tidigare idag. Det var en länk till nåt motorforum där någon lagt ut ett meddelande inläst i vredesmod (milt sagt) på ett mobilsvar.
En käck invandrarkille hade stämt träff angående ett eventuellt bilköp och överenskommen tid var cirkus 22.40. Två timmar senare hade killen fortfarande inte kommit och ägaren stängde av sin mobil och gick och la sig. Följande morgon satt ett fantastiskt och uppfriskande hat-meddelande fastklistrat i hans telesvar.
Jag måste säga att jag flabbade läppen av mig. Idiotjäveln var över två timmar sen och har ändå mage att lacka ur något alldeles sedvanligt mycket. Wunderbar!
Han är så arg att han nästan kissar ner sig. Jag älskar det av tre anledningar.
Ett:
Killen har ett skönt hotfullt röstläge när han använder smädelser i ett brett spektra. Allt ifrån , "jävla svenska idiot" och "jeevla banditjävla" till "jag ska knulla din mamma uppochner". Storslaget. Enda fläcken är att han kör det uttjatade och ack så fördummande "jävla rasist" som avslutning. Synd på en annars fläckfri retorik.
Två:
Muppen ifråga kommunicerar rätt väl att han kommer från Göteborg vilket känns VÄLDIGT skönt. Överskönt. Helt på egen hand lyckas han hålla upp en finfin motvikt till de medialt och totalt urknullade GBG-ambassadörerna Loket, Kurt Olsson, Lasse Kronér för att inte tala om riksmongot Carl-Einar Häckner (som förövrigt kan ta sin varité och stoppa upp den i det bruna). De som alla Göteborgare har att tacka för det utbredda Göteborgshatet. Jag klandrar inte resten av världen för att de gör narr och väcker löje på vår bekostnad. Jag menar jag hatar dem nog mer eftersom de förstör så mycket med sin breda humor som ingen egentligen gillar.
Tre:
För att jag och alla som lyssnar att vi vet att hur mycket han än seklar ner sin telefonmic genoim att skrika okvädningsord och tillmälen så är HAN själv losern. Han får snällt sätta sig i sin bil och köra samma sura mil hem till götet och ska det knullas uppochner är det hans egen morsa som känna på skinnlimpan. Det är nästan bäst av allt.
Lyssna och njut >>
Fick ett mail från min kollega RG tidigare idag. Det var en länk till nåt motorforum där någon lagt ut ett meddelande inläst i vredesmod (milt sagt) på ett mobilsvar.
En käck invandrarkille hade stämt träff angående ett eventuellt bilköp och överenskommen tid var cirkus 22.40. Två timmar senare hade killen fortfarande inte kommit och ägaren stängde av sin mobil och gick och la sig. Följande morgon satt ett fantastiskt och uppfriskande hat-meddelande fastklistrat i hans telesvar.
Jag måste säga att jag flabbade läppen av mig. Idiotjäveln var över två timmar sen och har ändå mage att lacka ur något alldeles sedvanligt mycket. Wunderbar!
Han är så arg att han nästan kissar ner sig. Jag älskar det av tre anledningar.
Ett:
Killen har ett skönt hotfullt röstläge när han använder smädelser i ett brett spektra. Allt ifrån , "jävla svenska idiot" och "jeevla banditjävla" till "jag ska knulla din mamma uppochner". Storslaget. Enda fläcken är att han kör det uttjatade och ack så fördummande "jävla rasist" som avslutning. Synd på en annars fläckfri retorik.
Två:
Muppen ifråga kommunicerar rätt väl att han kommer från Göteborg vilket känns VÄLDIGT skönt. Överskönt. Helt på egen hand lyckas han hålla upp en finfin motvikt till de medialt och totalt urknullade GBG-ambassadörerna Loket, Kurt Olsson, Lasse Kronér för att inte tala om riksmongot Carl-Einar Häckner (som förövrigt kan ta sin varité och stoppa upp den i det bruna). De som alla Göteborgare har att tacka för det utbredda Göteborgshatet. Jag klandrar inte resten av världen för att de gör narr och väcker löje på vår bekostnad. Jag menar jag hatar dem nog mer eftersom de förstör så mycket med sin breda humor som ingen egentligen gillar.
Tre:
För att jag och alla som lyssnar att vi vet att hur mycket han än seklar ner sin telefonmic genoim att skrika okvädningsord och tillmälen så är HAN själv losern. Han får snällt sätta sig i sin bil och köra samma sura mil hem till götet och ska det knullas uppochner är det hans egen morsa som känna på skinnlimpan. Det är nästan bäst av allt.
Lyssna och njut >>
Dagens outfit
In i det längsta har jag försökt förhala överflytt från gamla goa blogger till nya oprövade marker. Jag har trivts bra med gamla betablogger. Har inte riktigt fattatdealen med nya.
Idag gick det dock inte att logga in på gamla. Jag var tvungen att byta, annars ingen mera blogg för mig. Lite övergreppskänsla men visst jag passar mig in i ledet.
Kalla mig gärna bakåtsträvare - jag kallar det sund konservatism. Det är väl sossen i mig som ryser av tanken att hålla på med nya konton och nya inställningar. Jävla jidder. Men nu är det gjort. Och allt gick bra. Tror jag. Det trodde jag inte innan . Jag var faktiskt inställd på att jävelberg nu ryker alla gamla texter. Men jag orkade bara inte stå emot.
Iallafall, här är jag. En gammal bloggare dressad i nya bloggers outfit.
Idag gick det dock inte att logga in på gamla. Jag var tvungen att byta, annars ingen mera blogg för mig. Lite övergreppskänsla men visst jag passar mig in i ledet.
Kalla mig gärna bakåtsträvare - jag kallar det sund konservatism. Det är väl sossen i mig som ryser av tanken att hålla på med nya konton och nya inställningar. Jävla jidder. Men nu är det gjort. Och allt gick bra. Tror jag. Det trodde jag inte innan . Jag var faktiskt inställd på att jävelberg nu ryker alla gamla texter. Men jag orkade bara inte stå emot.
Iallafall, här är jag. En gammal bloggare dressad i nya bloggers outfit.
torsdag, januari 25, 2007
Sick boy
Livstecken? Här kommer ett.
Jag har precis börjat komma igång igen med bloggen och så drabbas jag av en av de värre sjukdomarna känd av mänskligheten. Killförkylning. Den slår ut allt. ALLT. Därför har jag inte bloggat på några dagar.
Jag har haft skiten i strax två veckor men jag är ju så jävla tuff att jag biter ihop och härdar ut. Lite SteveMcQueenskt sådär. Fast till slut står ingen pall killförkylningen. Den bryter ner de hårdaste av män. Som en terminalsjukdom. Fy för den lede.
Fatta hur soggy det känns att snyta ut en halvliter snor varje dag i två veckor. Då blir inte farbror näsa så mallig vill jag lova. Jag snörvlar som ett dagisbarn och är snyggt torr under näsan. Som eksem. Som mandelkubb. Fast värre såklkart. Malaria är en bit kaka (en fucking bit kladdkaka). Mjältbrand, inte ens en promenad i parken om man jämför med en riktigt svår killförkylning. En sådan som jag har. Uschiamej - stackars, stackars mig som liten är.
Dock har "vissa" en tendens att förringa killförkylningen å det grövsta. Håna och nedvärdera den. Fast bara de som inte vet bättre såklart. Kreti och pleti. För hade de sett vidden av lidandet hade det blivit annat blås i pipan. Själv ser jag det naturliga i att lovsjungas och begråtas för mitt lidande. Men ingen verkar fatta, ingen vill förstå.
Det borde skrivas hjältesagor i mitt namn och vittnesbörd skulle instiftas om ni frågar mig. Jag lider ju som självaste Jesus på korset här goddämit. Fast till ingen nytta. Det är ju banne mig ännu värre.
Men imorgon är jag tillbaka om allt går som det ska.
Över och ut
/Hjälten
Jag har precis börjat komma igång igen med bloggen och så drabbas jag av en av de värre sjukdomarna känd av mänskligheten. Killförkylning. Den slår ut allt. ALLT. Därför har jag inte bloggat på några dagar.
Jag har haft skiten i strax två veckor men jag är ju så jävla tuff att jag biter ihop och härdar ut. Lite SteveMcQueenskt sådär. Fast till slut står ingen pall killförkylningen. Den bryter ner de hårdaste av män. Som en terminalsjukdom. Fy för den lede.
Fatta hur soggy det känns att snyta ut en halvliter snor varje dag i två veckor. Då blir inte farbror näsa så mallig vill jag lova. Jag snörvlar som ett dagisbarn och är snyggt torr under näsan. Som eksem. Som mandelkubb. Fast värre såklkart. Malaria är en bit kaka (en fucking bit kladdkaka). Mjältbrand, inte ens en promenad i parken om man jämför med en riktigt svår killförkylning. En sådan som jag har. Uschiamej - stackars, stackars mig som liten är.
Dock har "vissa" en tendens att förringa killförkylningen å det grövsta. Håna och nedvärdera den. Fast bara de som inte vet bättre såklart. Kreti och pleti. För hade de sett vidden av lidandet hade det blivit annat blås i pipan. Själv ser jag det naturliga i att lovsjungas och begråtas för mitt lidande. Men ingen verkar fatta, ingen vill förstå.
Det borde skrivas hjältesagor i mitt namn och vittnesbörd skulle instiftas om ni frågar mig. Jag lider ju som självaste Jesus på korset här goddämit. Fast till ingen nytta. Det är ju banne mig ännu värre.
Men imorgon är jag tillbaka om allt går som det ska.
Över och ut
/Hjälten
måndag, januari 22, 2007
söndag, januari 21, 2007
Cobra
Satt uppe till sent inatt och glodde på lite klassisk 80-talsporr.
Cobra med Syllan Stallone. Alltså hela rullen är ett frosseri i vad som var vidrigt med 80-talet.
Man blir lite chockad för man inser att detta är skapat av vuxna män som tog det på största allvar. Ingen ironi. Vilken elev som helst som läser midiaprogrammet idag hade gjort bättre ifrån sig.
Jag minns att jag ÄLSKADE Cobra. Han var hård som fan med sina spegelpilot, mc-skinnjacka och ein feta beretta med vitt handtag och just cobramotiv nedstoppad i brallan.
Målgruppen måste varit barn. För inte var väl vuxna männiksor så förbannad dopade förr att de inte fattade bättre. Cobra och alla andra rullar i samma segment var motsvarigheten till vår tids Idol. Stallone hade samma status som Swartling har idag. Hade han förstått vidden av det så hade han nog rest i tiden och blåst skägget av Jurybossen med en egenpreppad dumdum-kula. Nåväl...
De kalssiskt stilistiska elakingarna skrämde skiten ur en trots sina psykstörda utstyrslar. Sminkade mongon med accessoarer som ansiktsmålning och bilhandskar, för att inte tala om stilletter och fatasyinspirerade knivar. Där sprang de runt och skar upp folk slumpmässigt för sin egen njutning skull. Jag minns att jag tänkte att fy vad läbbigt, vart är samhället påväg egentligen. Och då var jag kanske tolv år. Det kändes verkligt och var bra kusligt. Välgjort.
Nu kändes det inte lika välgjort längre. Jag gapade och skämdes för Syllans skull. Sceneriet var som klippt direkt ur en porrfilm från den gyllene eran. Troligen hade de bokat in sig direkt efter en inspelning av 24-karat eller nåt i den stilen. Ungefär som när man fick slåss om bokningsbara innebandytider i gympahallen.
hjälten kändes bara så förbannat töntig med sina formlösa ljusa blåjeans uppdragna för kung och fosterland, uppkavlade ärmar på sin Christer-Pettersson-skinnjacka och fuktiga överläpp. För att inte tala om odygdspåsarna. Ok. ledaren såg jävligt otäck ut. Såna har man sett innan. Fast iklädda kostym på nån vidrig avenyklubb. Men resten var ena riktiga losertyper. Klassiska statistfleppon.
Korpulenta och usla karaktärer förvandlas liksom inte till övertygande råskinn bara för att man adderar vansinne i form av dåligt spelad personlighetsstörning och slänger till dem ett knippe dubbelyxor och och andra klassiska tillhyggen. Det vet vi nu, men det gjode de uppenbarligen inte då.
Usch, man blir lite deppig när man för varje återupplevd film, man som liten dyrkade, inser att vissa saker gör sig bättre i ens dåliga minne. Ibland är det klart bättre att minnas eller glömma än att låta ens gamla hjältar dö framför sina ögon.
Cobra med Syllan Stallone. Alltså hela rullen är ett frosseri i vad som var vidrigt med 80-talet.
Man blir lite chockad för man inser att detta är skapat av vuxna män som tog det på största allvar. Ingen ironi. Vilken elev som helst som läser midiaprogrammet idag hade gjort bättre ifrån sig.
Jag minns att jag ÄLSKADE Cobra. Han var hård som fan med sina spegelpilot, mc-skinnjacka och ein feta beretta med vitt handtag och just cobramotiv nedstoppad i brallan.
Målgruppen måste varit barn. För inte var väl vuxna männiksor så förbannad dopade förr att de inte fattade bättre. Cobra och alla andra rullar i samma segment var motsvarigheten till vår tids Idol. Stallone hade samma status som Swartling har idag. Hade han förstått vidden av det så hade han nog rest i tiden och blåst skägget av Jurybossen med en egenpreppad dumdum-kula. Nåväl...
De kalssiskt stilistiska elakingarna skrämde skiten ur en trots sina psykstörda utstyrslar. Sminkade mongon med accessoarer som ansiktsmålning och bilhandskar, för att inte tala om stilletter och fatasyinspirerade knivar. Där sprang de runt och skar upp folk slumpmässigt för sin egen njutning skull. Jag minns att jag tänkte att fy vad läbbigt, vart är samhället påväg egentligen. Och då var jag kanske tolv år. Det kändes verkligt och var bra kusligt. Välgjort.
Nu kändes det inte lika välgjort längre. Jag gapade och skämdes för Syllans skull. Sceneriet var som klippt direkt ur en porrfilm från den gyllene eran. Troligen hade de bokat in sig direkt efter en inspelning av 24-karat eller nåt i den stilen. Ungefär som när man fick slåss om bokningsbara innebandytider i gympahallen.
hjälten kändes bara så förbannat töntig med sina formlösa ljusa blåjeans uppdragna för kung och fosterland, uppkavlade ärmar på sin Christer-Pettersson-skinnjacka och fuktiga överläpp. För att inte tala om odygdspåsarna. Ok. ledaren såg jävligt otäck ut. Såna har man sett innan. Fast iklädda kostym på nån vidrig avenyklubb. Men resten var ena riktiga losertyper. Klassiska statistfleppon.
Korpulenta och usla karaktärer förvandlas liksom inte till övertygande råskinn bara för att man adderar vansinne i form av dåligt spelad personlighetsstörning och slänger till dem ett knippe dubbelyxor och och andra klassiska tillhyggen. Det vet vi nu, men det gjode de uppenbarligen inte då.
Usch, man blir lite deppig när man för varje återupplevd film, man som liten dyrkade, inser att vissa saker gör sig bättre i ens dåliga minne. Ibland är det klart bättre att minnas eller glömma än att låta ens gamla hjältar dö framför sina ögon.
fredag, januari 19, 2007
Pest eller kolera 2.0
Nytt försök!
Att gå fram till kassan med den mest attraktiva kassören/kassörskan och duka upp en bal hänsynslöst grovfibrigt, oblekt, noname-dasspapper.
...eller att duka upp en singelrulle som är upp-pimpad in till bakelsestatus med parfym, motiv och sammets yta och toppad med förpackning i vaxpapper.
Välj med omsorg (motivering mottages tacksamt)
Att gå fram till kassan med den mest attraktiva kassören/kassörskan och duka upp en bal hänsynslöst grovfibrigt, oblekt, noname-dasspapper.
...eller att duka upp en singelrulle som är upp-pimpad in till bakelsestatus med parfym, motiv och sammets yta och toppad med förpackning i vaxpapper.
Välj med omsorg (motivering mottages tacksamt)
Pest eller kolera
Jag tänkte lägga ut en liten "pest eller kolera" -fråga såhär lagom till helg och allt.
Som pest hade jag "Att från och med nu ALLTID klippa faddefrisyr". Problemet är att jag inte kan hitta ett kolera-alternativ som matchar pesten. Vad skulle en likvärdig plåga kunna tänkas vara... hmmm... nä jag ger upp.
Faddefrippan står helt enkelt i en klass för sig.
Som pest hade jag "Att från och med nu ALLTID klippa faddefrisyr". Problemet är att jag inte kan hitta ett kolera-alternativ som matchar pesten. Vad skulle en likvärdig plåga kunna tänkas vara... hmmm... nä jag ger upp.
Faddefrippan står helt enkelt i en klass för sig.
torsdag, januari 18, 2007
Ringsignal i galenskapens tecken
Jag kom just på att utöver den något bisarra upplevelsen på böf-huset idag så hände en grej på vagnen till stan imorse.
En kvinna stiger på. Hon ser omunter och sliten ut. Ungefär så som en sån där bulldozermorsa med fem sjövilda kiddlings brukar se ut. Jag är generellt lite rädd för den typen av morsor. Man får hålla undan - annars är man helrökt.
Iallafall. Jag har tidigare fått gåshud av människor med "skrattande barn" som ringsignal på sin mobiltelefon. Den här damen hade tagit det hela ett steg längre kan man väl säga. Mitt bland en massa vredgade morgonpendlare ringer hennes telefon högt och ljudligt. Klangen av "gallskrikande barn" som ringsignal skar skönt i mina trumhinnor. Som en skärbrännare i en skyddsrumsdörr ungefär. Det var inte bara jag som gapade förbluffat över det sjuka vi var med om.
Det var inte som att hon skyndade sig att svara heller. Nästan malligt lät hon den ringa, länge nog för att driva killar som ghandi till storslagana våldsdåd. Sjuka sjuka människa. Det var som att hon gått in på ett dagis och lappat till varenda unge och sedan skapat sin ringsignal med ljudinspelaren. Fatta terrorn.
Kvinnan (läs: Besten) såg nöjd ut. Stolt. Det var ohyggligt motbjudande. Folk omkring vred på sig och jag kände att min blick dressade om till svart.
I min fantasi sprang jag fram och ryckte den rosa clamshell-telefonen ur handen på henne och dräpte den med hjälp av centrifugalkraft upparbetad av en snabbt roterande arm samt en massa god vilja. Mot spårvagnsgolvet. ETT ljud och hon skulle stiga av vagnen med huvudet uppstucker i röven.
Men jag bara teg och hatade henne tyst istället. Precis som jag alltid gör.
Jag mår rätt illa av att tiga ihjäl hat. Känner mig oren. Bara en gång skulle jag vilja uppleva sötman av att göra det oväntade i en sådan situation. Den spontana urflippningen. Statuera exempel liksom...
...men jag sparar det till en annan gång.
En kvinna stiger på. Hon ser omunter och sliten ut. Ungefär så som en sån där bulldozermorsa med fem sjövilda kiddlings brukar se ut. Jag är generellt lite rädd för den typen av morsor. Man får hålla undan - annars är man helrökt.
Iallafall. Jag har tidigare fått gåshud av människor med "skrattande barn" som ringsignal på sin mobiltelefon. Den här damen hade tagit det hela ett steg längre kan man väl säga. Mitt bland en massa vredgade morgonpendlare ringer hennes telefon högt och ljudligt. Klangen av "gallskrikande barn" som ringsignal skar skönt i mina trumhinnor. Som en skärbrännare i en skyddsrumsdörr ungefär. Det var inte bara jag som gapade förbluffat över det sjuka vi var med om.
Det var inte som att hon skyndade sig att svara heller. Nästan malligt lät hon den ringa, länge nog för att driva killar som ghandi till storslagana våldsdåd. Sjuka sjuka människa. Det var som att hon gått in på ett dagis och lappat till varenda unge och sedan skapat sin ringsignal med ljudinspelaren. Fatta terrorn.
Kvinnan (läs: Besten) såg nöjd ut. Stolt. Det var ohyggligt motbjudande. Folk omkring vred på sig och jag kände att min blick dressade om till svart.
I min fantasi sprang jag fram och ryckte den rosa clamshell-telefonen ur handen på henne och dräpte den med hjälp av centrifugalkraft upparbetad av en snabbt roterande arm samt en massa god vilja. Mot spårvagnsgolvet. ETT ljud och hon skulle stiga av vagnen med huvudet uppstucker i röven.
Men jag bara teg och hatade henne tyst istället. Precis som jag alltid gör.
Jag mår rätt illa av att tiga ihjäl hat. Känner mig oren. Bara en gång skulle jag vilja uppleva sötman av att göra det oväntade i en sådan situation. Den spontana urflippningen. Statuera exempel liksom...
...men jag sparar det till en annan gång.
Konstiga kissvanor
Jag var just med om något av det skummaste jag sett.
Vi gick till Böffen. Kände att ett rejält block kött nog kunde funka för att bota min förkylning. När vi hade beställt sprang jag direkt på toa för att snyta mig (jag är ett präktigt snytmongo these days i tell you).
Nysnyten tar jag mig till handfatet för att tvätta tassarna och ser då i spegeln att det står en indie-kille längst inne i hörnet vid pissoaren. Han ser koncentrerad ut. Udda i situationen är att han har dragit ner sina byxor och kallingar till knäna. Varför gör man så? Det såg mycket märkligt ut måste jag säga.
Har aldrig sett någon näcka på en offentlig toalett innan. Hade gärna sluppit den upplevelsen.
Som extra "freak factor" står han och skakar på dicken. Inte som en onanist som tur var. Det var knappast fråga om någon form av förlustelse (surare nöjesfält skulle man få leta hårt efter även i baltländerna). Snarare verkade han vara klar och inne i avskakningsprocessen. Grejen var bara att han inte var klar, för efter att jag tvättat händerna stod det jävla CEPE:t fortfarande och ryckte i ballen. Ångestladdat. Som om han försökte locka fram pisset.
Mina vänner. Det var en syn värdig dolda kameran kan jag lova.
Vi gick till Böffen. Kände att ett rejält block kött nog kunde funka för att bota min förkylning. När vi hade beställt sprang jag direkt på toa för att snyta mig (jag är ett präktigt snytmongo these days i tell you).
Nysnyten tar jag mig till handfatet för att tvätta tassarna och ser då i spegeln att det står en indie-kille längst inne i hörnet vid pissoaren. Han ser koncentrerad ut. Udda i situationen är att han har dragit ner sina byxor och kallingar till knäna. Varför gör man så? Det såg mycket märkligt ut måste jag säga.
Har aldrig sett någon näcka på en offentlig toalett innan. Hade gärna sluppit den upplevelsen.
Som extra "freak factor" står han och skakar på dicken. Inte som en onanist som tur var. Det var knappast fråga om någon form av förlustelse (surare nöjesfält skulle man få leta hårt efter även i baltländerna). Snarare verkade han vara klar och inne i avskakningsprocessen. Grejen var bara att han inte var klar, för efter att jag tvättat händerna stod det jävla CEPE:t fortfarande och ryckte i ballen. Ångestladdat. Som om han försökte locka fram pisset.
Mina vänner. Det var en syn värdig dolda kameran kan jag lova.
onsdag, januari 17, 2007
Schmerz
När man snytit kranen cirka femtio gånger innan klockan ens slagit trekaffe får ordet näsbränna en helt ny innebörd.
Då är man inte tuff.
Det kallas killförkylning. Värsta sortens förkylning.
Då är man inte tuff.
Det kallas killförkylning. Värsta sortens förkylning.
Truckstop varberg
I helgen åkte jag förbi Varberg och stannade på Statoil för att tanka, bajsa m.m.
Väl på toan förbryllades jag av tre saker. Ovanför handfatet satt ett ställ inneållande olika (helt obrandade) refillbehållare utöver den klassiska standardtvålen.
1. Shampo & balsam
2. Etanol
3. After shave
Det övergår mitt förstånd. Kan någon förklara tack.
Vi snackar en liten trång bensinmackstoalett. Vem fan har nytta av shampo och balsam där. Eller after shave på refill (åh gud vad deppigt). Om jag gnuggar tankeknölarna får jag upp två möjliga målgrupper. Truckers och vägfnask. Thats it.
Men då återstår fortfarande etanol. Vad använder man etanol till i toalettsammanhang?
Snälla säg att det INTE är till någon form av jävligt hardcore intimhygien.
Väl på toan förbryllades jag av tre saker. Ovanför handfatet satt ett ställ inneållande olika (helt obrandade) refillbehållare utöver den klassiska standardtvålen.
1. Shampo & balsam
2. Etanol
3. After shave
Det övergår mitt förstånd. Kan någon förklara tack.
Vi snackar en liten trång bensinmackstoalett. Vem fan har nytta av shampo och balsam där. Eller after shave på refill (åh gud vad deppigt). Om jag gnuggar tankeknölarna får jag upp två möjliga målgrupper. Truckers och vägfnask. Thats it.
Men då återstår fortfarande etanol. Vad använder man etanol till i toalettsammanhang?
Snälla säg att det INTE är till någon form av jävligt hardcore intimhygien.
tisdag, januari 16, 2007
Adaktusson talkshow
Ine förrän satan går på gatan brukar jag säga. Men på Tv8 är tydligen allt möjligt. Lars "Agenda" Adaktusson har gått och blivit deras tunga ankare. Bara att gratulera. En egen talkshow. Det är så mycket hardcore det kan bli.
Nu är det David Letterman, Jay Leno och Lars Adaktussson. De tre giganeterna i talkshowvärlden.
Adaktusson, den enda mannen mig veterligen som på riktigt behärskar förmågan "dödlig tråkighet". Om han var en superhjälte så skulle hans superpower vara att han kan tråka ihjäl precis vem som helst inom en världsomspännande radie. Han har en stark aura den mannen. Som tittare är man illa ute, men vid närkontakt är man rökt.
Under januari börjar han skörda sina första offer.
Jag måste erkänna att jag diggar Lars Adaktusson. Mycket. Samtidigt är jag livrädd för honom just för att han förmedlar en sådan hänsynslös tråkighetsfaktor. Han spelar i en egen liga. Han är lite som taklshowvärldens Dirty Harry - men ändå inte.
Nu är det David Letterman, Jay Leno och Lars Adaktussson. De tre giganeterna i talkshowvärlden.
Adaktusson, den enda mannen mig veterligen som på riktigt behärskar förmågan "dödlig tråkighet". Om han var en superhjälte så skulle hans superpower vara att han kan tråka ihjäl precis vem som helst inom en världsomspännande radie. Han har en stark aura den mannen. Som tittare är man illa ute, men vid närkontakt är man rökt.
Under januari börjar han skörda sina första offer.
Jag måste erkänna att jag diggar Lars Adaktusson. Mycket. Samtidigt är jag livrädd för honom just för att han förmedlar en sådan hänsynslös tråkighetsfaktor. Han spelar i en egen liga. Han är lite som taklshowvärldens Dirty Harry - men ändå inte.
Bulten update
Fick via en mycket säker källa (arbetskompis kompis kompis) reda på att Tage unt Ragne fortfarande existerar under samma tak.
Tage verkar jobba med samma sak som han gjort sedan tidernas begynnelse. Åhh, herre gud. Tiden går inte snabbt på bulten. Man räknar i hundår. Ett år känns som sju och med tanke på att det var tio årsedan jag jobbade mina 7 smärtsamma månader där så har alltså Tage hunnit bli sjuttio år äldre. Holy smoke.
Ragne har gått och blivit chef för de sköna downs-gänget från Samhall. Alltså det är ren ondska. Jag minns att de enda som var glada av att komma till jobbet var Samhall-gänget som hyrdes in för att manuellt räkna mutter och skruv. Not so happy anymore skulle jag tro.
Ragne var ju inte direkt känd för sin empatiska sida och hade inte det normala människor brukar kalla för acceptans när det kommer till någon form av nedsatt förmåga att prestera i arbetssituationer. Han var inte elitistisk, han var bara ett as.
Så grattis. Om någon så är Ragne rätt man för jobbet att fucka upp deras liv rejält.
Tage verkar jobba med samma sak som han gjort sedan tidernas begynnelse. Åhh, herre gud. Tiden går inte snabbt på bulten. Man räknar i hundår. Ett år känns som sju och med tanke på att det var tio årsedan jag jobbade mina 7 smärtsamma månader där så har alltså Tage hunnit bli sjuttio år äldre. Holy smoke.
Ragne har gått och blivit chef för de sköna downs-gänget från Samhall. Alltså det är ren ondska. Jag minns att de enda som var glada av att komma till jobbet var Samhall-gänget som hyrdes in för att manuellt räkna mutter och skruv. Not so happy anymore skulle jag tro.
Ragne var ju inte direkt känd för sin empatiska sida och hade inte det normala människor brukar kalla för acceptans när det kommer till någon form av nedsatt förmåga att prestera i arbetssituationer. Han var inte elitistisk, han var bara ett as.
Så grattis. Om någon så är Ragne rätt man för jobbet att fucka upp deras liv rejält.
söndag, januari 14, 2007
Dubbelmacka
Jag sitter och slötittar på tv när en kvinna med lagom kåt röst plötsligt säger:
"Är du sugen på en dubbelmacka"
Det är sexan såklart. De marknadsför sin nya filmsatsning på lördagkvällarna eller när det nu är som en "dubbelmacka". Jippi, vad finurligt. Två filmer på samma kväll, det blir ju en dubbelmacka... höhöhö, fan vad bra.
Jag kan riktigt höra hur någon lönnig mellanchef på viasat skrockade förtjust när han själv kom upp med konceptnamnet.
Hela skiten avslutas med att kvinnorösten lite fnittrigt säger: "Vad trodde du att vi menade?"
Humor? Nej, inte alls! Den som kom på idén borde får bonk. För att det är SÅ dåligt. Den som godkände skiten borde själv få sig en ordentlig portion dubbelmacka i nån fuktig källarlokal, som straff för ytterst dåliga smak. Det är inte så att jag drabbats av moralpanik. Inte alls. Jag blir bara så trött.
Enligt min mening kunde de lika gärna köra upplägget:
"Är du sugen på ett gruppknull?"
... lite bullshit om det nya två-filmer-på-en-kväll-konceptet ...
"Vad trodde du att vi menade?"
Det hade INTE varit mindre fyndigt direkt. Det hade varit lite bättre.
"Är du sugen på en dubbelmacka"
Det är sexan såklart. De marknadsför sin nya filmsatsning på lördagkvällarna eller när det nu är som en "dubbelmacka". Jippi, vad finurligt. Två filmer på samma kväll, det blir ju en dubbelmacka... höhöhö, fan vad bra.
Jag kan riktigt höra hur någon lönnig mellanchef på viasat skrockade förtjust när han själv kom upp med konceptnamnet.
Hela skiten avslutas med att kvinnorösten lite fnittrigt säger: "Vad trodde du att vi menade?"
Humor? Nej, inte alls! Den som kom på idén borde får bonk. För att det är SÅ dåligt. Den som godkände skiten borde själv få sig en ordentlig portion dubbelmacka i nån fuktig källarlokal, som straff för ytterst dåliga smak. Det är inte så att jag drabbats av moralpanik. Inte alls. Jag blir bara så trött.
Enligt min mening kunde de lika gärna köra upplägget:
"Är du sugen på ett gruppknull?"
... lite bullshit om det nya två-filmer-på-en-kväll-konceptet ...
"Vad trodde du att vi menade?"
Det hade INTE varit mindre fyndigt direkt. Det hade varit lite bättre.
fredag, januari 12, 2007
OMFG
Vad tänkte de på egentligen?
Jag hade förträngt hur dålig smak de hade. Manowar. Allt jag minns är sjukt tuffa poser. Som liten tror jag att man filtrerade bort den höga pervofaktorn. Hade någon kunnat komma undan med detta idag är frågan. Roger Pontare möjligtvis.
Alltså, man kan inte skylla ALLTING på 80-talet.
När män över 30 smörjer in sig med olja, dressar upp i nitar, djurhud och lite allmänt skön läderbögutstyrsel och därtill försöker se tyskt råa ut på sitt skivomslag. Då är man inte ett gäng hårdrockstuffa gossar i första rummet. Man är är kinky. Jävligt kinky.
Det bara är så.
måndag, januari 08, 2007
Järkholmen 604
Fy fan säger jag bara. Vissa människor borde inte få ha pengar alls.
Personen som i fråga har vädrat läder >> HÄR << borde omyndigförklaras, tvångsförpassas till långtbortistan och tilldelas matkuponger på livstid. Han/hon har liksom förverkat sin rätt att handha ekonomiska medel. Maken till vulgoslott har jag aldrig skådat. Fy fan vad jag skulle må illa om jag bodde där. Om jag fick välja mellan en knarkig polarvagn på Meros Camping och detta så vinner polarvagnen lätt (vi snackar bomiljö, inte värde).
Jag blir så stressad av att se sånt här vansinne att jag känner tårkanalerna arbeta. Om jag fick basa en dag hade jag inte tolererat sånt här.
Låt mig bjuda på ett axplock:
Vallgraven
Jättekul med vallgrav - OM MAN ÄR FEM ÅR.
Det madrasserade rummet
Vilken människa vid sitt sinnes fulla bruk väljer att madrassera väggar och tak. Babyblått dessutom. Fy fan vad det osar no-one-can-hear-you-scream-pervo om det rummet. Hallå? Farbror polisen, vad väntar ni på?
Kopparväggar på toa
Samma arkitekt som Saddam anlitade till sina sköna bunkerpalats månne?
Vinkyrkan
Oh my fucking god, "vinkyrkan". Maken till smaklöshets-extravaganza får man nog fan leta hårt efter. Personen i fråga borde få så mycket dunk för detta alltså. Detta är en våldtäkt mot alla moralfilosofiska normer.
De mest perverterade hemmen i MTV Cribs står sig slätt mot detta "skrytbygge". Frågan är vad det är för en sjuk hjärna som skapat detta monster. Om det ens är en människa.
Personen som i fråga har vädrat läder >> HÄR << borde omyndigförklaras, tvångsförpassas till långtbortistan och tilldelas matkuponger på livstid. Han/hon har liksom förverkat sin rätt att handha ekonomiska medel. Maken till vulgoslott har jag aldrig skådat. Fy fan vad jag skulle må illa om jag bodde där. Om jag fick välja mellan en knarkig polarvagn på Meros Camping och detta så vinner polarvagnen lätt (vi snackar bomiljö, inte värde).
Jag blir så stressad av att se sånt här vansinne att jag känner tårkanalerna arbeta. Om jag fick basa en dag hade jag inte tolererat sånt här.
Låt mig bjuda på ett axplock:
Vallgraven
Jättekul med vallgrav - OM MAN ÄR FEM ÅR.
Det madrasserade rummet
Vilken människa vid sitt sinnes fulla bruk väljer att madrassera väggar och tak. Babyblått dessutom. Fy fan vad det osar no-one-can-hear-you-scream-pervo om det rummet. Hallå? Farbror polisen, vad väntar ni på?
Kopparväggar på toa
Samma arkitekt som Saddam anlitade till sina sköna bunkerpalats månne?
Vinkyrkan
Oh my fucking god, "vinkyrkan". Maken till smaklöshets-extravaganza får man nog fan leta hårt efter. Personen i fråga borde få så mycket dunk för detta alltså. Detta är en våldtäkt mot alla moralfilosofiska normer.
De mest perverterade hemmen i MTV Cribs står sig slätt mot detta "skrytbygge". Frågan är vad det är för en sjuk hjärna som skapat detta monster. Om det ens är en människa.
söndag, januari 07, 2007
När Tage föll ner
Jag tänkte berätta en hjältesaga ur verkliga livet. En riktig ”falling down” som kan vara bland det vackraste jag hört. Jag fick aldrig nöjet att bevittna incidenten själv men har fått den berättad (säkert lagom nyanserad) för mig av ”en som var där”. Det har blivit lite utav en urban legend.
När jag var nitton, tjugo nånting så fick jag anställning på ett lager. Vi kan kalla det Bulten. Där åkte man runt i en truck hela dagarna och plockade bult för sköna trälpengar tills det att musklerna brann, måndag till fredag. Lite utav ett rövjobb skulle man kunna säga.
Chefen för orderavdelningen var ett riktigt jävla as. Ett klassiskt och filmiskt saddosvin. Han gick alltid klädd i ljusa jeans och uppknäppt jeansskjorta. Han hade vitt bakåtslickat hår och matchande bockskägg: Han såg faktiskt precis ut som man tänker sig att djävulen ser ut.
Vi kan kalla honom Ragne.
Varje dag såg likadan ut men kryddades med olika spänningsinslag beroende på vem Ragne var sugen på att tortera just den dagen. Man stämplade in, hämtade sin truck och gick in i Ragnes lilla kontorshytt som låg som en liten barack mitt i lagret med fönster ut mot lagerhyllorna så han kunde hålla koll på sina slavar. Där plockade man åt sig en order ur en hemsnickrad trälåda.
Systemet var enkelt men stenhårt. Man plockade åt sig den översta ordern. Hade man tur var det en med många ”rader” och låg vikt (man jobbade under ett ackordsystem där man kunde nå en viss lönenivå beroende på antalet snittrader) hade man ”otur” så fick man en flertonsorder med jättefå rader som kunde ta en dag att plocka ihop.
Det där med tur och otur var egentligen bara skitsnack för Ragne hade stenkoll på vem som skulle plocka härnäst och kunde om han hade lust regissera ens ordrar så att man fick noll bonus i slutet av månaden. Sån var han.
Alla hatade Ragne. Alla. Vissa klarade honom bara lite bättre än andra.
Det värsta man kunde göra var att fuska genom att fippla med ordrarna och på så vis roffa åt sig en bra order. Det var galet att ens försöka eftersom åkafastrisken låg på imponerande 98%. Ragne hade stenkoll. Och när man åkte dit, då blev det förnedringsfest. Man kunde riktigt se hur Ragne fick ståkuk i sina Levis 501 när han höll sitt brandtal. Han kunde nästan ta till fysiskt våld, boxa på en och så. Inför alla andra. Det var det bästa han visste, att verbalt avrätta en av sina lagerhoror. Big daddy Ragne.
Sedan var man nollad resten av månaden och blev hånad varenda dag. Man var med andra ord ganska sparsam med fusket. Men det kunde räcka med att man gjorde ett litet litet fel så var man rökt. Då blev man kallad efterbliven och fick sin läskunnighet ifrågasatt och det ena och det femte. Helst skulle ALLA höra. Då blev han rejält kåt. Ragne. Djävulen.
Det fanns bara en enda person som helt undgick Ragnes kattochråttalek. En man i 40-årsåldern som jobbat på Bulten i hela sitt liv. Vi kan kalla honom Tage. Han hade inte alla läsk i backen som det brukar heta. Tage bodde hos sin mamma och hade uppenbara problem med sin hygien. Han var mentalt sett lika begåvad som en sexåring och luktade som en kille som sprungit en mara, skitit på sig och sedan gått och lagt sig för att nästkommande dag gå till jobbet iklädd sin nya odörkostym. Han kom till jobbet i nya lager smuts och svett varje dag.
Det var väldigt synd om Tage, helt klart, men det går inte riktigt att tycka om någon som vars kroppslukt gör en kräknödig på flera meters håll (jag skojar inte).
Tage var egentligen ett klockrent offer för Ragnes terror men de bytte aldrig ett ord, mötte aldrig en blick och Ragne messade aldrig med Tages ordrar. Till slut blev jag tvungen att fråga hur det kom sig att Tage undslapp alla tråkningar. Hade de haft en beef?
Efter lite övertalning började en av de som varit på bulten längst berätta.
Det visade sig att Ragne precis som jag trodde hade varit på Tage nåt helt tokigt ett par år tidigare. Han hade sakta drivit honom mot kanten. Kallat honom elakheter och smädat honom brutalt varje dag. Det ryktades att Ragne hade regisserat plockordningen så att Tage drog en skräcklott som på Bulten gick under smeknamnet ”Tibban” (Tibnor: en riktigt tung och värdelös bonusdödare) varje dag under en längre tid. Ungefär lika sannolikt som att princess Madde skulle ringa och tigga honom på grov sex.
Tage teg och tog emot och jag kan känna i varje por hur vansinnet måste ha växt inom honom. Varje dag när Tage tog sin truck skrek Ragne en ny okvädning och flinade njutningsfullt. Tage var hans privata bitch. Hans makaronitermos.
Ända till en dag…
Tage kom och tog sin truck. I vanlig ordning gick han in till Ragnes lilla funbox och plockade till sig en fet Tibnor-order, varpå Ragne alltid lika nöjt med spelad förvåning frågade: ”vad fick du för nåt Tage?”
Denna dagen ville Tage inte plocka mer bult. Han hade fått nog och hans hat hade brännt upp allt vad rationellt handlande heter. Istället ställde han sig i sin truck och körde så långt bort man kan komma på lagret. Där vände han, tog sats liksom och satte kurs tillbaka. Toppade.
Ragne satt på sitt lilla kontor i lugnarn ro. Intet ont anande. Båset hade inga fönster åt sidan. Inte åt det håll Tage nu kom körande från i maxfart, med gaffleln i lagom huvudhöjd på den sittande besten Ragne (åhhh, gud vad jag hade velat bevittna detta). Kursen styrde rakt mot kontorsbåset och det måste känts lätt surrealistiskt när man förstod att Tage inte hade några som helst planer på att bromsa in.
Till slut var det en lagerarbetare som insåg att det vankades blodutgjutelse och skrek till. Något i stil med ”SE UPP RAGNE!!!”. Obegripligt men förståeligt på samma gång kan jag känna. Hur mycket man än hatar någon vill man nog ogärna ha bilden av när gaffeln på en truck penetrerar ansiktet på ens chef på näthinnan när man ska till att sova den kvällen.
Ragne tittade upp och en sekund senare rasade en målmedveten kamikazepilot plus en 2,5-tonstruck in från sidan. Ragne slängde sig åt sidan och lyckades mirakulöst nog undslippa en grov hjärnskada märkt med hans namn. Han fick bara några mindre blessyrer och en kraftig chock. Tage däremot bröt armar, ben och lite till. Ambulans kom och sedan var det gipsvagga i ett par månader för folkets hjälte no. 1. Ragne stapplade skärrad ut ur den brasved som fram till för en minut sedan varit hans kontor. Han gick hem för dagen. Extremt omallig till mods.
Flera månader förflöt och sedan var Tage färdig att börja jobba igen. Ragne gjorde aldrig någon anmälan och av någon anledning var det aldrig tal om ifall Tage skulle få behålla jobbet eller inte. Min fantasi räcker inte riktigt till för att illustrera hur tryckt stämning det var på lagret den dagen och alla måste ha väntat på en rejäl showdown. Men alla reaktioner uteblev.
Tage hade försökt mörda Ragne med sin plocktruck. Han hade visat sig kapabel att sätta ner foten och jag minns att jag i de perioder jag hatade Ragne allra mest brukade fantisera om hur det måste sett ut. Just då hade jag nog betalt bra för att få Tage att köra en favorit i repris så att säga.
I alla fall, efter den dagen bytte Tage och Ragne inte ett ord. Inte en blick. De fanns inte längre för varandra. Ett slags tyst samförstånd. Vackrare än så blir det knappt.
Inte ens Jan Guillou hade kunnat komma upp med ett sådant hjälteklimax.
När jag var nitton, tjugo nånting så fick jag anställning på ett lager. Vi kan kalla det Bulten. Där åkte man runt i en truck hela dagarna och plockade bult för sköna trälpengar tills det att musklerna brann, måndag till fredag. Lite utav ett rövjobb skulle man kunna säga.
Chefen för orderavdelningen var ett riktigt jävla as. Ett klassiskt och filmiskt saddosvin. Han gick alltid klädd i ljusa jeans och uppknäppt jeansskjorta. Han hade vitt bakåtslickat hår och matchande bockskägg: Han såg faktiskt precis ut som man tänker sig att djävulen ser ut.
Vi kan kalla honom Ragne.
Varje dag såg likadan ut men kryddades med olika spänningsinslag beroende på vem Ragne var sugen på att tortera just den dagen. Man stämplade in, hämtade sin truck och gick in i Ragnes lilla kontorshytt som låg som en liten barack mitt i lagret med fönster ut mot lagerhyllorna så han kunde hålla koll på sina slavar. Där plockade man åt sig en order ur en hemsnickrad trälåda.
Systemet var enkelt men stenhårt. Man plockade åt sig den översta ordern. Hade man tur var det en med många ”rader” och låg vikt (man jobbade under ett ackordsystem där man kunde nå en viss lönenivå beroende på antalet snittrader) hade man ”otur” så fick man en flertonsorder med jättefå rader som kunde ta en dag att plocka ihop.
Det där med tur och otur var egentligen bara skitsnack för Ragne hade stenkoll på vem som skulle plocka härnäst och kunde om han hade lust regissera ens ordrar så att man fick noll bonus i slutet av månaden. Sån var han.
Alla hatade Ragne. Alla. Vissa klarade honom bara lite bättre än andra.
Det värsta man kunde göra var att fuska genom att fippla med ordrarna och på så vis roffa åt sig en bra order. Det var galet att ens försöka eftersom åkafastrisken låg på imponerande 98%. Ragne hade stenkoll. Och när man åkte dit, då blev det förnedringsfest. Man kunde riktigt se hur Ragne fick ståkuk i sina Levis 501 när han höll sitt brandtal. Han kunde nästan ta till fysiskt våld, boxa på en och så. Inför alla andra. Det var det bästa han visste, att verbalt avrätta en av sina lagerhoror. Big daddy Ragne.
Sedan var man nollad resten av månaden och blev hånad varenda dag. Man var med andra ord ganska sparsam med fusket. Men det kunde räcka med att man gjorde ett litet litet fel så var man rökt. Då blev man kallad efterbliven och fick sin läskunnighet ifrågasatt och det ena och det femte. Helst skulle ALLA höra. Då blev han rejält kåt. Ragne. Djävulen.
Det fanns bara en enda person som helt undgick Ragnes kattochråttalek. En man i 40-årsåldern som jobbat på Bulten i hela sitt liv. Vi kan kalla honom Tage. Han hade inte alla läsk i backen som det brukar heta. Tage bodde hos sin mamma och hade uppenbara problem med sin hygien. Han var mentalt sett lika begåvad som en sexåring och luktade som en kille som sprungit en mara, skitit på sig och sedan gått och lagt sig för att nästkommande dag gå till jobbet iklädd sin nya odörkostym. Han kom till jobbet i nya lager smuts och svett varje dag.
Det var väldigt synd om Tage, helt klart, men det går inte riktigt att tycka om någon som vars kroppslukt gör en kräknödig på flera meters håll (jag skojar inte).
Tage var egentligen ett klockrent offer för Ragnes terror men de bytte aldrig ett ord, mötte aldrig en blick och Ragne messade aldrig med Tages ordrar. Till slut blev jag tvungen att fråga hur det kom sig att Tage undslapp alla tråkningar. Hade de haft en beef?
Efter lite övertalning började en av de som varit på bulten längst berätta.
Det visade sig att Ragne precis som jag trodde hade varit på Tage nåt helt tokigt ett par år tidigare. Han hade sakta drivit honom mot kanten. Kallat honom elakheter och smädat honom brutalt varje dag. Det ryktades att Ragne hade regisserat plockordningen så att Tage drog en skräcklott som på Bulten gick under smeknamnet ”Tibban” (Tibnor: en riktigt tung och värdelös bonusdödare) varje dag under en längre tid. Ungefär lika sannolikt som att princess Madde skulle ringa och tigga honom på grov sex.
Tage teg och tog emot och jag kan känna i varje por hur vansinnet måste ha växt inom honom. Varje dag när Tage tog sin truck skrek Ragne en ny okvädning och flinade njutningsfullt. Tage var hans privata bitch. Hans makaronitermos.
Ända till en dag…
Tage kom och tog sin truck. I vanlig ordning gick han in till Ragnes lilla funbox och plockade till sig en fet Tibnor-order, varpå Ragne alltid lika nöjt med spelad förvåning frågade: ”vad fick du för nåt Tage?”
Denna dagen ville Tage inte plocka mer bult. Han hade fått nog och hans hat hade brännt upp allt vad rationellt handlande heter. Istället ställde han sig i sin truck och körde så långt bort man kan komma på lagret. Där vände han, tog sats liksom och satte kurs tillbaka. Toppade.
Ragne satt på sitt lilla kontor i lugnarn ro. Intet ont anande. Båset hade inga fönster åt sidan. Inte åt det håll Tage nu kom körande från i maxfart, med gaffleln i lagom huvudhöjd på den sittande besten Ragne (åhhh, gud vad jag hade velat bevittna detta). Kursen styrde rakt mot kontorsbåset och det måste känts lätt surrealistiskt när man förstod att Tage inte hade några som helst planer på att bromsa in.
Till slut var det en lagerarbetare som insåg att det vankades blodutgjutelse och skrek till. Något i stil med ”SE UPP RAGNE!!!”. Obegripligt men förståeligt på samma gång kan jag känna. Hur mycket man än hatar någon vill man nog ogärna ha bilden av när gaffeln på en truck penetrerar ansiktet på ens chef på näthinnan när man ska till att sova den kvällen.
Ragne tittade upp och en sekund senare rasade en målmedveten kamikazepilot plus en 2,5-tonstruck in från sidan. Ragne slängde sig åt sidan och lyckades mirakulöst nog undslippa en grov hjärnskada märkt med hans namn. Han fick bara några mindre blessyrer och en kraftig chock. Tage däremot bröt armar, ben och lite till. Ambulans kom och sedan var det gipsvagga i ett par månader för folkets hjälte no. 1. Ragne stapplade skärrad ut ur den brasved som fram till för en minut sedan varit hans kontor. Han gick hem för dagen. Extremt omallig till mods.
Flera månader förflöt och sedan var Tage färdig att börja jobba igen. Ragne gjorde aldrig någon anmälan och av någon anledning var det aldrig tal om ifall Tage skulle få behålla jobbet eller inte. Min fantasi räcker inte riktigt till för att illustrera hur tryckt stämning det var på lagret den dagen och alla måste ha väntat på en rejäl showdown. Men alla reaktioner uteblev.
Tage hade försökt mörda Ragne med sin plocktruck. Han hade visat sig kapabel att sätta ner foten och jag minns att jag i de perioder jag hatade Ragne allra mest brukade fantisera om hur det måste sett ut. Just då hade jag nog betalt bra för att få Tage att köra en favorit i repris så att säga.
I alla fall, efter den dagen bytte Tage och Ragne inte ett ord. Inte en blick. De fanns inte längre för varandra. Ett slags tyst samförstånd. Vackrare än så blir det knappt.
Inte ens Jan Guillou hade kunnat komma upp med ett sådant hjälteklimax.
fredag, januari 05, 2007
Morgonstund har bly i mund
Iallafall om man bor på sawstreet i Majorna. Imorse vaknade boende i området till en vinjett av en semiautomatiskt avfyrad kulsvärm från en automatkarbin (min gissning ak5). Klockan var runt halv sex. Det är lite udda kan man tycka.
Vad ända in i helvete kommer det sig att Majorna gått och blivit Hisingen.
Så jävla onödigt att göra en drive-by när pizzerian är stängd. Muppigt. De hade åstadkommit mer skada med en gatsten och bra mycket mindre snuthetta. Jag fattar inte dealen.
På film hade en hård pastafet maffioso med permanent skäggstubb och purken attityd kommit in, bestället en Calzone med extra mycket ost och sedan betalat med ett kulhål i pannloben och dricksat med ett par rundor i torson på pizzabagaren. The End. Men nu ska det hålla på och skjutas för tomma bänkrader. Det är bara tröttsamt.
Vad ända in i helvete kommer det sig att Majorna gått och blivit Hisingen.
Så jävla onödigt att göra en drive-by när pizzerian är stängd. Muppigt. De hade åstadkommit mer skada med en gatsten och bra mycket mindre snuthetta. Jag fattar inte dealen.
På film hade en hård pastafet maffioso med permanent skäggstubb och purken attityd kommit in, bestället en Calzone med extra mycket ost och sedan betalat med ett kulhål i pannloben och dricksat med ett par rundor i torson på pizzabagaren. The End. Men nu ska det hålla på och skjutas för tomma bänkrader. Det är bara tröttsamt.
torsdag, januari 04, 2007
Grislunch
Idag gjorde jag något helt stört på lunchen. Jag beställde Wienerschnizel med pommes på en sunkig kinakrog som heter Sun Wall. Galet. Att beställa klassisk truckermiddag på kinarestaurang. Närmre rysk roulette än så kommer man fanimej inte. Det är som att tigga om en session akutdiarré.
Mitt namn är mister Risky Business. Men jag klarade mig (tror jag). Tack till Doktor direkt får jag väl säga.
Det som landade på en tallrik framför mig skulle fått alternativet "föda" på kanske först tionde gissningen. Det är nog inte ofta nån idiot beställer in det. Frågan är varför de erbjuder det ens. Det såg ut som nåt de fick damma och av ordentligt innan de serverade. Troligen har de legat längst ner i frysen sedan kineserna tog över lokalen för kanske 30 årsedan. Köttet var läckert grått som självdöd grisvävnad och hade torrsprickor rakt igenom ströbrödskalet.
Shit, jag känner hur min gomspene kittlar upp kräkreflexerna i brygga nu. Jag bryter här. Klart slut.
Mitt namn är mister Risky Business. Men jag klarade mig (tror jag). Tack till Doktor direkt får jag väl säga.
Det som landade på en tallrik framför mig skulle fått alternativet "föda" på kanske först tionde gissningen. Det är nog inte ofta nån idiot beställer in det. Frågan är varför de erbjuder det ens. Det såg ut som nåt de fick damma och av ordentligt innan de serverade. Troligen har de legat längst ner i frysen sedan kineserna tog över lokalen för kanske 30 årsedan. Köttet var läckert grått som självdöd grisvävnad och hade torrsprickor rakt igenom ströbrödskalet.
Shit, jag känner hur min gomspene kittlar upp kräkreflexerna i brygga nu. Jag bryter här. Klart slut.
onsdag, januari 03, 2007
Spännande
För första gången väntar jag med spänning på nästa rapport om BB-linda. På riktigt.
Jag och en kollega (A) har diskuterat lite kring vad Linda kommer börja dejta för kötthuvud nu när Fadde är passsé.
Två högintressanta samt fullt rimliga alternativ har kommit upp. Det intressanta är att vi är fullt enade om att näste man sitter på en fet påse cash. Lustigt.
1. Linda träffar nån svintät lame ass övervintrad östermalmssingel ala charlotte pernellis (eller vafan hon heter) snubbe som bara blir så jävla pussywhipped och köper en villa i djursholm och börjar knulla fram hänt i veckan bebisar direkt.
2. Alternativt kommer hon köra en Anna-Nicole och träffar nån riktigt gammal och/eller äcklig jävel med sjukt mycket deg som hon knullar ihjäl i media. Sedan blir hon en slags vattenstämpel i all kvällspress pga en skön arvstvist som i sin tur löses genom att BB-linda blir ihop med den sörjande sonen.
Så vad säger ni, vilket blir det? Fler förslag?
Jag och en kollega (A) har diskuterat lite kring vad Linda kommer börja dejta för kötthuvud nu när Fadde är passsé.
Två högintressanta samt fullt rimliga alternativ har kommit upp. Det intressanta är att vi är fullt enade om att näste man sitter på en fet påse cash. Lustigt.
1. Linda träffar nån svintät lame ass övervintrad östermalmssingel ala charlotte pernellis (eller vafan hon heter) snubbe som bara blir så jävla pussywhipped och köper en villa i djursholm och börjar knulla fram hänt i veckan bebisar direkt.
2. Alternativt kommer hon köra en Anna-Nicole och träffar nån riktigt gammal och/eller äcklig jävel med sjukt mycket deg som hon knullar ihjäl i media. Sedan blir hon en slags vattenstämpel i all kvällspress pga en skön arvstvist som i sin tur löses genom att BB-linda blir ihop med den sörjande sonen.
Så vad säger ni, vilket blir det? Fler förslag?
Istället för gåbortchoklad
Jag kom just på en lysande idé appropå det här med dasspapper.
Jag tycker att det är dags att byta bort de gamla tjatiga gåbortpresenterna iform av After Eight och Alladinaskar mot toapapper. Ska man på videokväll kanske det räcker med en singelrulle eller dubbelpack. En större middag kanske kräver ett sixpack och vid födelsedagar, bröllop och olika jubileer... ja, då åker "balen" fram.
Det är fanimej en bra present och fin handling. Sann vänskap. Att komma med en bal visar att man är redo att ta en kula i och med att värden/värdinnan slipper det där känsliga inköpet vid nästa handling.
Storslaget Mikael, banne mig storslaget.
Jag tycker att det är dags att byta bort de gamla tjatiga gåbortpresenterna iform av After Eight och Alladinaskar mot toapapper. Ska man på videokväll kanske det räcker med en singelrulle eller dubbelpack. En större middag kanske kräver ett sixpack och vid födelsedagar, bröllop och olika jubileer... ja, då åker "balen" fram.
Det är fanimej en bra present och fin handling. Sann vänskap. Att komma med en bal visar att man är redo att ta en kula i och med att värden/värdinnan slipper det där känsliga inköpet vid nästa handling.
Storslaget Mikael, banne mig storslaget.
Euroshopper is not the shit
Jag gjorde bort mig härom dagen. Igen. Som den amatör jag är.
Jag var och handlade och kände att notan sprang iväg en smula. Därför hamnade jag i vankelmod när jag kom till avdelningen för toapapper.
De som följt bloggfrossa ett tag vet att jag klassificerar toapapper som ett s.k. "känsligt inköp" eftersom det signalerar bajsnödighetsnivån hos konsumenten, vilket jag tycker är genant. Jag har tidigare gjort en analys och kommit fram till att 4-pack "Ekonomitoa" är det i särklass mest diskreta och samtidigt det ekonomiskt sett skonsammaste pappersinköpet. Perfekt kombo.
Edet maxi är egentligen det allra bästa pappret om man ser till dryghet men signalerar lite väl mycket lyxbajsare för min smak. Dessutom är det i mastigaste laget att behöva bända upp 35 spän för fyra stackars rullar. Även om de håller sjukt länge.
Iallafall så greppade jag ett paket Edet maxi eftersom det billigare Ekonomitoa inte fanns att tillgå. Då såg jag att på hyllan intill såldes Euroshoppers åttapack, en klassisk size och dessutom till det ringa priset av 9.90 kr. Damn vad det knep i snåltarmen så jag ställde undan dyrfyrpacket och förnedrade mig själv med ett åttapack. En affär som snart skulle visa sig vara en riktig loserdeal.
När jag kom hem och slet upp en rulle kunde jag riktigt känna hur löst rullat det var. Jag kunde till och med se luftrummet mellan varje lager. Så dumt. En rulle håller i snitt till 2,5 besök en dålig dag. Det är idioti och sämre än Eldorados papper till och med. Måttligt kul att köpa dasspapper där mängden papper i varje rulle inte överstiger mängden papper i själva rullarna.
Så gott folk. Passa er. Euroshoppers dasspapper går fett bort. Det borde nästan vara straffbart att producera såna "skitprodukter".
Jag var och handlade och kände att notan sprang iväg en smula. Därför hamnade jag i vankelmod när jag kom till avdelningen för toapapper.
De som följt bloggfrossa ett tag vet att jag klassificerar toapapper som ett s.k. "känsligt inköp" eftersom det signalerar bajsnödighetsnivån hos konsumenten, vilket jag tycker är genant. Jag har tidigare gjort en analys och kommit fram till att 4-pack "Ekonomitoa" är det i särklass mest diskreta och samtidigt det ekonomiskt sett skonsammaste pappersinköpet. Perfekt kombo.
Edet maxi är egentligen det allra bästa pappret om man ser till dryghet men signalerar lite väl mycket lyxbajsare för min smak. Dessutom är det i mastigaste laget att behöva bända upp 35 spän för fyra stackars rullar. Även om de håller sjukt länge.
Iallafall så greppade jag ett paket Edet maxi eftersom det billigare Ekonomitoa inte fanns att tillgå. Då såg jag att på hyllan intill såldes Euroshoppers åttapack, en klassisk size och dessutom till det ringa priset av 9.90 kr. Damn vad det knep i snåltarmen så jag ställde undan dyrfyrpacket och förnedrade mig själv med ett åttapack. En affär som snart skulle visa sig vara en riktig loserdeal.
När jag kom hem och slet upp en rulle kunde jag riktigt känna hur löst rullat det var. Jag kunde till och med se luftrummet mellan varje lager. Så dumt. En rulle håller i snitt till 2,5 besök en dålig dag. Det är idioti och sämre än Eldorados papper till och med. Måttligt kul att köpa dasspapper där mängden papper i varje rulle inte överstiger mängden papper i själva rullarna.
Så gott folk. Passa er. Euroshoppers dasspapper går fett bort. Det borde nästan vara straffbart att producera såna "skitprodukter".
tisdag, januari 02, 2007
Mandelkubb
Är det någon mer som minns mandelkubb?
Härom dagen kom jag att tänka på fikabrödet från svunna tider och jag kunde riktigt känna hur torr jag blev i munnen. Jag har inte kommit i kontakt med sattygen på många herrans år nu. Som tur är.
De torra stackarna är laddade med endast dåliga värden. Så värdelösa att jag blir förbannad bara jag tänker på det. Hur kom man på det från början. Vad var syftet egentligen. Det kan inte ha varit gott för gott är ett ord som knappast bör nämnas i sammanhanget. Frågan är om det fortfarande existerar.
Jag minns att jag alltid blev lika besviken när det vankades fika och allt som fanns till bjuds var torra mandelkubb. Som när påsen vid barnkalasens fiskdammssessioner var visade sig vara fyllda med frukt, russin och annan nyttoskit. Antiklimax. Ändå pressade man i sig mandelkubbskiten och så satt man där som en levande smul- och konfettikanon. Att bälga i sig saft hjälpte föga. Ingen fukt i världen rådde på mandelkubbstorrhet (som i sig bryter mot alla fysikaliska lagar). Ett fikabröd från helvetet helt enkelt.
Men, nu har jag kommit på en sjukt bra idé som bygger på ett seriöst användningsområde.
Istället för sandsäckar borde man dämma upp med mandelkubb vid översvämmningar och omfattande vattenläckor. När New Orleans låg under vatten borde man flygbombat med mandelkubb för att sedan skicka in hemvärnet och bara plocka upp skiten. Busenkelt. Japp så är det, svaret är alltid mandelkubb när man vill råda bot på fuktrelaterade problem.
Wienerbröd, vaniljbullar och gifflar i all ära. Jag visste väl att bagarna skulle ha ett finger med i det stora spelet de med.
Härom dagen kom jag att tänka på fikabrödet från svunna tider och jag kunde riktigt känna hur torr jag blev i munnen. Jag har inte kommit i kontakt med sattygen på många herrans år nu. Som tur är.
De torra stackarna är laddade med endast dåliga värden. Så värdelösa att jag blir förbannad bara jag tänker på det. Hur kom man på det från början. Vad var syftet egentligen. Det kan inte ha varit gott för gott är ett ord som knappast bör nämnas i sammanhanget. Frågan är om det fortfarande existerar.
Jag minns att jag alltid blev lika besviken när det vankades fika och allt som fanns till bjuds var torra mandelkubb. Som när påsen vid barnkalasens fiskdammssessioner var visade sig vara fyllda med frukt, russin och annan nyttoskit. Antiklimax. Ändå pressade man i sig mandelkubbskiten och så satt man där som en levande smul- och konfettikanon. Att bälga i sig saft hjälpte föga. Ingen fukt i världen rådde på mandelkubbstorrhet (som i sig bryter mot alla fysikaliska lagar). Ett fikabröd från helvetet helt enkelt.
Men, nu har jag kommit på en sjukt bra idé som bygger på ett seriöst användningsområde.
Istället för sandsäckar borde man dämma upp med mandelkubb vid översvämmningar och omfattande vattenläckor. När New Orleans låg under vatten borde man flygbombat med mandelkubb för att sedan skicka in hemvärnet och bara plocka upp skiten. Busenkelt. Japp så är det, svaret är alltid mandelkubb när man vill råda bot på fuktrelaterade problem.
Wienerbröd, vaniljbullar och gifflar i all ära. Jag visste väl att bagarna skulle ha ett finger med i det stora spelet de med.
söndag, december 31, 2006
Gott nytt
Så är 2006 näsan slut.
Sitter och letar på internet efter en manual på slipsknutar. Jag lär mig aldrig. Det är en kunskap som vägrar sätta sig. Det är för miug helt oförståeligt hur man med några enkla trix och handrörelser lyckas knyta en fet maffiaknut... men jag ska inte ha en bred ändå. tycker det är snyggare med smala.
Hinder numero två är att slipsaset ALLTID blir för kort. Jävligt hett när slipsen slutar i höjd med solarplexus. Då ser man retarderad ut oavsett vad man har på sig i övrigt.
Jaja, vi ses igen när raketerna skjutits av och marschallerna slocknat och champagnen försvunnit ut ur kroppen. När året är nytt och fräscht.
Gott nytt år på er alla. Över och ut.
Sitter och letar på internet efter en manual på slipsknutar. Jag lär mig aldrig. Det är en kunskap som vägrar sätta sig. Det är för miug helt oförståeligt hur man med några enkla trix och handrörelser lyckas knyta en fet maffiaknut... men jag ska inte ha en bred ändå. tycker det är snyggare med smala.
Hinder numero två är att slipsaset ALLTID blir för kort. Jävligt hett när slipsen slutar i höjd med solarplexus. Då ser man retarderad ut oavsett vad man har på sig i övrigt.
Jaja, vi ses igen när raketerna skjutits av och marschallerna slocknat och champagnen försvunnit ut ur kroppen. När året är nytt och fräscht.
Gott nytt år på er alla. Över och ut.
lördag, december 30, 2006
112 - chill out
Mycket märkligt.
Igår kväll rasade (märk väl: kvällspresslingo) en brand längre upp på gatan. Det var alldeles tyst och öde. Jag ringde 112. Efter kanske tio signaler svarade en trött jävel med mat i munnen. Vaffan håller de på med undrade jag. Tio pers skulle lätt hinna brinna ihjäl medan de sitter och fikar bulle på larmtjänst. Iallafall. Lätt upphetsad sa jag att det brann för fullt i mitt kvarter.
Old news föklarade telefonistmähät, brandis var redan på g. Det var bara i återvinningsstationen. Mycket riktigt, men det ligger i tät anslutning till det vi i Majorna kallar landshövdingshus och de brinner bra som fan.
När farbror röd väl kom åkande var det inte alls med den dramatik som jag hade önskat. Jag hade förväntat mig blåljus, sirener, stegbilar och fet snutbackup. Istället kommer en trög minibrandbil med en samling sura chipsfeta brandmän. Inte alls så där pigga och släcksugna som man gärna får för sig.
Jag stod på balkongen och spanade intresserat. Fan nu skulle det väl ändå bli släcka av. Men inget hände. De hoppade ur bilen lite lojt och eftersom det är december vilket betyder kyla i vår klimatzon (även om spanjackerna har det kallare i år) så var min uthållighet inte tillräckligt för att invänta att de skulle börja spruta vatten. Snacka om att bli blåst på konfekten.
Här engagerar man sig och ringer till och med 112 (trots att branden inte skulle kunna sprida sig ända till mig). Då förväntar iallafall jag mig ett visst mått av action. Fan, jag blev så sur. Jag hade lust att dra på brallorna och springa upp till dem och be så hemskt jävla mycket om ursäkt för att "hjältarna" blev tvungna att avbryta innebandyn för en sådan här skitbrand.
Fy fan för brandmän. Ska en halv stadsdel behöva brinna ner för att man ska få se dem jobba lite.
Igår kväll rasade (märk väl: kvällspresslingo) en brand längre upp på gatan. Det var alldeles tyst och öde. Jag ringde 112. Efter kanske tio signaler svarade en trött jävel med mat i munnen. Vaffan håller de på med undrade jag. Tio pers skulle lätt hinna brinna ihjäl medan de sitter och fikar bulle på larmtjänst. Iallafall. Lätt upphetsad sa jag att det brann för fullt i mitt kvarter.
Old news föklarade telefonistmähät, brandis var redan på g. Det var bara i återvinningsstationen. Mycket riktigt, men det ligger i tät anslutning till det vi i Majorna kallar landshövdingshus och de brinner bra som fan.
När farbror röd väl kom åkande var det inte alls med den dramatik som jag hade önskat. Jag hade förväntat mig blåljus, sirener, stegbilar och fet snutbackup. Istället kommer en trög minibrandbil med en samling sura chipsfeta brandmän. Inte alls så där pigga och släcksugna som man gärna får för sig.
Jag stod på balkongen och spanade intresserat. Fan nu skulle det väl ändå bli släcka av. Men inget hände. De hoppade ur bilen lite lojt och eftersom det är december vilket betyder kyla i vår klimatzon (även om spanjackerna har det kallare i år) så var min uthållighet inte tillräckligt för att invänta att de skulle börja spruta vatten. Snacka om att bli blåst på konfekten.
Här engagerar man sig och ringer till och med 112 (trots att branden inte skulle kunna sprida sig ända till mig). Då förväntar iallafall jag mig ett visst mått av action. Fan, jag blev så sur. Jag hade lust att dra på brallorna och springa upp till dem och be så hemskt jävla mycket om ursäkt för att "hjältarna" blev tvungna att avbryta innebandyn för en sådan här skitbrand.
Fy fan för brandmän. Ska en halv stadsdel behöva brinna ner för att man ska få se dem jobba lite.
Systemet dagen innan nyår
= Köa 50 minuter för några simpla flabbor vin.
Jag har varit för att behålla Systembolaget. Har känts rätt schysst med sådant utbud under ett och samma tak. Idag fanns inte ens utbudet. Hyllorna gapade tomma som i öststatsbutiker, människor köade som om det vore dags för matransonering.
Bryt monopolet nu för i helvete.
Jag vill aldrig mer uppleva det jag upplevde på systemet idag.
Jag har varit för att behålla Systembolaget. Har känts rätt schysst med sådant utbud under ett och samma tak. Idag fanns inte ens utbudet. Hyllorna gapade tomma som i öststatsbutiker, människor köade som om det vore dags för matransonering.
Bryt monopolet nu för i helvete.
Jag vill aldrig mer uppleva det jag upplevde på systemet idag.
torsdag, december 28, 2006
Nu blir en Mikael trött igen...
Min kolllega (RG) vet hur man retar upp mig. Fort som fan.
Imorse skickade han en länk. Till den outtömliga källan för äckel och hat. En artikel i Aftonbladet.
Jag vet. jag har tjatat om det och det är bara att sluta läsa för att slippa. Men det är väl min självspäkarådra som bara gör det omöjligt att låta bli. Särskilt när man vet att man ska bli serverad sådär viktig, matnyttig info som får det att rusa i hjärnan och susa i öronen resten av dagen.
De har gjort det förr, nu har de gjort det igen och de kommer nog att lyckas överträffa sig själva ännu en gång. De kör "Kickispåret".
När "Kicki äter korv" och när "Kicki super till" ja då kan vi luta oss tillbaka och njuta av att det inte har hänt någonting av vikt i hela världen. Inga bilbomber i Irak, inga tsunamis, inga villainbrott, inga shockhöjda energipriser. Ingenting. Nada.
När Kicki viker ut sig - då är världen lugn och fin.
Den här gången lyckas de nog ändå överträffa sig själva. En artikel (av ungefär samma textomfattning som vid ett mördargripande) med tillhörande bild där Kicki berättar att hon valt att fira nyår själv. Det är fan inte lätt att hitta ämnen med så lågt nyhetsvärde. Särskilt inte med tanke på att samma tidning redan stått för följetongen BB-linda (inkl. Fadde-mongot). Men på nåt sätt lyckas de gång på gång. Imponerande och äckligt på samma gång.
Jag var tvungen att skriva till ansvarig "journalist" Niklas Strömberg på Aftonbladet och fråga den klassiska hur-känns-det-frågan:
---------------------------------------------
Hur känns det
...att vara en så skicklig journalist?
Det är få förunnat att kunna sänka lägstanivån ytterligare. just när man trodde att nu fan har aftonbladet gått och toppat, tagit position och visat hur man skapar nyheter av händelser med lägre nyhetsvärde sin egen morgontoalett. Mycket mindre intressanta till och med.
Fy fan säger jag bara. Grattis killen. Du har lyckat med en bedrift likvärdig att stoppa tideräkningen.
Kicki firar nyår själv. Hur kändes det att komma och få fläka ut den egentligen? Snälla svara på det. Jag vill verkligen veta.
---------------------------------------------
Man tror att det är på skämt just därför skrattar flabbet i halsen för man inser snabbt att på andra sidan trycksvärtan sitter nåt mongo till chefredaktör och godkänner att löpet befläckas av larmet att Kicki Danielsson, en av jordens i särklass mest ointressanta människor ska fira nyår själv. För att hon valt att göära det dessutom. Viktigt.
Det är fanimej en provokation mot alla människors intelligens. Såna artiklar borde bestraffas med nackskott. Rakt av.
Hör du det Nicke!
Imorse skickade han en länk. Till den outtömliga källan för äckel och hat. En artikel i Aftonbladet.
Jag vet. jag har tjatat om det och det är bara att sluta läsa för att slippa. Men det är väl min självspäkarådra som bara gör det omöjligt att låta bli. Särskilt när man vet att man ska bli serverad sådär viktig, matnyttig info som får det att rusa i hjärnan och susa i öronen resten av dagen.
De har gjort det förr, nu har de gjort det igen och de kommer nog att lyckas överträffa sig själva ännu en gång. De kör "Kickispåret".
När "Kicki äter korv" och när "Kicki super till" ja då kan vi luta oss tillbaka och njuta av att det inte har hänt någonting av vikt i hela världen. Inga bilbomber i Irak, inga tsunamis, inga villainbrott, inga shockhöjda energipriser. Ingenting. Nada.
När Kicki viker ut sig - då är världen lugn och fin.
Den här gången lyckas de nog ändå överträffa sig själva. En artikel (av ungefär samma textomfattning som vid ett mördargripande) med tillhörande bild där Kicki berättar att hon valt att fira nyår själv. Det är fan inte lätt att hitta ämnen med så lågt nyhetsvärde. Särskilt inte med tanke på att samma tidning redan stått för följetongen BB-linda (inkl. Fadde-mongot). Men på nåt sätt lyckas de gång på gång. Imponerande och äckligt på samma gång.
Jag var tvungen att skriva till ansvarig "journalist" Niklas Strömberg på Aftonbladet och fråga den klassiska hur-känns-det-frågan:
---------------------------------------------
Hur känns det
...att vara en så skicklig journalist?
Det är få förunnat att kunna sänka lägstanivån ytterligare. just när man trodde att nu fan har aftonbladet gått och toppat, tagit position och visat hur man skapar nyheter av händelser med lägre nyhetsvärde sin egen morgontoalett. Mycket mindre intressanta till och med.
Fy fan säger jag bara. Grattis killen. Du har lyckat med en bedrift likvärdig att stoppa tideräkningen.
Kicki firar nyår själv. Hur kändes det att komma och få fläka ut den egentligen? Snälla svara på det. Jag vill verkligen veta.
---------------------------------------------
Man tror att det är på skämt just därför skrattar flabbet i halsen för man inser snabbt att på andra sidan trycksvärtan sitter nåt mongo till chefredaktör och godkänner att löpet befläckas av larmet att Kicki Danielsson, en av jordens i särklass mest ointressanta människor ska fira nyår själv. För att hon valt att göära det dessutom. Viktigt.
Det är fanimej en provokation mot alla människors intelligens. Såna artiklar borde bestraffas med nackskott. Rakt av.
Hör du det Nicke!
tisdag, december 26, 2006
GOD JUL
Till alla som läser bloggfrossa. Det är ni som gör det kul.
Jag har varit lite halvkass på att skriva under hösten men börjar faktiskt få känn på en nytändning nu.
Sweet!
Så god jul som fan till eder alla.
Jag har varit lite halvkass på att skriva under hösten men börjar faktiskt få känn på en nytändning nu.
Sweet!
Så god jul som fan till eder alla.
torsdag, december 21, 2006
Det är nåt i bilden
...som gör mig väldigt deppig.Fick den skickad till mig av en kollega (R2) idag. Han hade suttit och småflabbat åt den hela dagen sa han, utan att riktigt veta varför. Han frågade om jag förstod det roliga. Nej, det gjorde jag inte. Brolin, varför blev det så här egentligen.
Vad är det man brukar säga nu igen... hmmmm... jo, just det: "Upp som en snurrande raket och ner som en påse..."
Nåt att tänka på för Chrille Fuglesang kanske.
Julskinkan har rymt
Men vad fan gör han dansandes i bara kallingarna... Borde han inte ligga på ett bord med ett äpple i pajhålet. Det är ingen stil på julegrisarna längre.
Det är gissningsvis en bieffekt av tv4-satsningen "bonne söker bitch"
Det är gissningsvis en bieffekt av tv4-satsningen "bonne söker bitch"
onsdag, december 20, 2006
Årets citat - alla kategorier
– Jag har funderat mycket på det som hänt, men har svårt att se att jag skulle ha kunnat handlat annorlunda.
Anna Sjödin - dömd för att först ha kallat en vaktjävel för svartskalle och sedan med sin graciösa brottarhållning bonkat på den samme vid en spritfylla på sossepuben Crazy Horse tidigare i år.
Anna Sjödin - dömd för att först ha kallat en vaktjävel för svartskalle och sedan med sin graciösa brottarhållning bonkat på den samme vid en spritfylla på sossepuben Crazy Horse tidigare i år.
tisdag, december 19, 2006
Jimmydiss väcker ont blod
Uppdatering:
Idag blev jag varse om hur sinnessjuk Jimmy Nordinidolisering kan bli.
Min kollega R blev först lätt irriterad av det faktum att jag dissade "multibegåvningen" Jimmy Nordin. En stund senare kom kravet om återlämnande av skivan jag fick för ett tag sedan och sedan hot om att R:s kusse A skulle lacka ur nåt alldeles tokigt.
Det hela slutade med att jag fick ett msn-meddelande där R önskade mig att JN skulle hämnas oförrätten genomn att använda metoden jag beskrev i filmscenen från "Spun" häromdagen. Att jag skulle få ett sexpack kultstött rakt i nobben.
Det var då jag ringde och bokade madrassead svit på rättspyk åt "kussarna".
Idag blev jag varse om hur sinnessjuk Jimmy Nordinidolisering kan bli.
Min kollega R blev först lätt irriterad av det faktum att jag dissade "multibegåvningen" Jimmy Nordin. En stund senare kom kravet om återlämnande av skivan jag fick för ett tag sedan och sedan hot om att R:s kusse A skulle lacka ur nåt alldeles tokigt.
Det hela slutade med att jag fick ett msn-meddelande där R önskade mig att JN skulle hämnas oförrätten genomn att använda metoden jag beskrev i filmscenen från "Spun" häromdagen. Att jag skulle få ett sexpack kultstött rakt i nobben.
Det var då jag ringde och bokade madrassead svit på rättspyk åt "kussarna".
Stoppa pressarna goddämit
Saxat ur Önrsköldsviks Allehanda:
Förolämpning polisanmäld
En man i 70-årsåldern från Örnsköldsvik har polisanmält en annan man för förolämpning. Enligt 70-åringen har den andra mannen förolämpat honom genom att ha sagt; ”Du är tokig. Jag ska hämta en bil och köra dig till Sundsvall”.
Knivskarpt.
Nu snackar vi om att leverera nyheter. Både samhällsrelevans och underhållning i ett. Som en roman med flera nivåer. Där har drakarna något att lära må jag säga. Aldrig har Aftonbladet imponerat så.
Se det live >>
Förolämpning polisanmäld
En man i 70-årsåldern från Örnsköldsvik har polisanmält en annan man för förolämpning. Enligt 70-åringen har den andra mannen förolämpat honom genom att ha sagt; ”Du är tokig. Jag ska hämta en bil och köra dig till Sundsvall”.
Knivskarpt.
Nu snackar vi om att leverera nyheter. Både samhällsrelevans och underhållning i ett. Som en roman med flera nivåer. Där har drakarna något att lära må jag säga. Aldrig har Aftonbladet imponerat så.
Se det live >>
Framgångssagornas ultimata motsats
Allas våran Jimmy "Kulpopparn" Nordin har bytt bana (igen).
- Det är mycket roligare att virka mössor än att slita med en massa träning i ringen, skriver Jimmy i ett uttalande. Thattaboy! Fantastisk vinnarinställning om ni frågar mig.
Killen har provat allt måste man väl ändå kunna säga nu.
Han har hystat kula på (svensk) elitnivå, skrivit egen "musik" som alla utom han själv (och min arbetskamrat R + kusin) verkar skämmas för. Han har försökt omsätta dildos och kukringar till ekonomiska medel via nätet. Kosttillskott är ytterligare en skön business som inte heller den verkar ha genererat det där man till vardags brukar kalla "det stora breaket".
Allt Jimmy har tagit sig för har ackompanjerats av uppmärksammade spritfyllor, stök och en längtan efter bekräftelse. Fast inte på klassikt rock 'n rollvis.
Vi får hoppas att syjuntan är "Jimpas" grej - på riktigt.
- Fast ölhallarna får han nog allt låta bli, som J-man själv skulle ha sagt.
lördag, december 16, 2006
Koolaste filmscenen ever
Diskuterade hårda filmscener med en kompis härom dagen och började tjabbla om vilken filmscen som innehåller mest procent "skön badass" i filmhistorien, men samtidigt lyckas behålla den där sköna magkänslan och göra att man flabbar snarare än äcklas.
Inte scener somnär Michael Madsen i Reservoir Dogs plågar den stackars snutstackarn är . Vissst den är jävligt ond. Men helt utan hjärta. Utan själ. Jag är ute efter lite mer hårdkokt bääd mavvafacker-varning. En sån där hård jävel man aldrig skulle kunna bli, men om man skulle bli det, skulle det vara just en sådan.
Dirty Harry ligger ju bra till med sitt ihopbitna "Hey punk... ". Det är hårt så det förslår men ändå han känns lite för traditionell. Samuel L Jackson i Pulp Fiction när han fäller sin bibliska dödsdom över några stackars surfarkillar, eller varför inte scenen där Charles Bronson i Death wish 3 sitter och äter en fridsam middag med ett par pensios när han plötsligt hör hur buset utanför går hårt åt hans bil. Bronson går ut och blåser hål i allihop för att sedan gå tillbaka in och fortsätta med sin lammgryta som om han bara besökt herrarnas.
Visst visst, allt det där är storlsgna scener men jag lyckas inte komma på något som mäter sig med en kort sekvens ur J. Åkerlunds katastrofalt misslyckade skitfilm "Spun". Hela filmen suger grispitt men där finns några sekunder som satt sig som ett gåshudstäcke över hela krppen. Det är scenen när en skön affepundare i vit cowboyhatt kortärmad jeansskjorta (om jag inte missminner mig) spelad av Mickey Rourke kommer in på en bensinmack för att handla lite "förnödenheter". Framför honom står en ung latinokille och smädar kassörskan - kallar henne hora och andra trevligheter.
Till slut tröttnar Rourke på killens attityd och säger typ "Hey..." och när det kaxiga aset vänder sig om för att börja jiddra så möts hans ansikte av ett sexpack öl som Rourke liksom kulstöter fram. Burkar flyger och far som innehållet i nån fetstuffad pinjata och killen ramlar chockad omkull och blir tjockt manglad av Rourkes snakeskinboots en liten stund. Så gött åt honom. Dagens hjältenominering på den. Det är så att man önskar att det var en själv.
Fy fan vad hårt att toknita ett sånt där tjafsigt avskum med sex burköl - pang - rätt i fejjan. Brutalt men samtidigt sådär skönt rätt. Bonuskredd för överraskningsfaktorn.
Frågan är om jag glömt nån scen som är ännu bättre? Jag kan inte komma på nån iallafall. Hjälp mig!
Inte scener somnär Michael Madsen i Reservoir Dogs plågar den stackars snutstackarn är . Vissst den är jävligt ond. Men helt utan hjärta. Utan själ. Jag är ute efter lite mer hårdkokt bääd mavvafacker-varning. En sån där hård jävel man aldrig skulle kunna bli, men om man skulle bli det, skulle det vara just en sådan.
Dirty Harry ligger ju bra till med sitt ihopbitna "Hey punk... ". Det är hårt så det förslår men ändå han känns lite för traditionell. Samuel L Jackson i Pulp Fiction när han fäller sin bibliska dödsdom över några stackars surfarkillar, eller varför inte scenen där Charles Bronson i Death wish 3 sitter och äter en fridsam middag med ett par pensios när han plötsligt hör hur buset utanför går hårt åt hans bil. Bronson går ut och blåser hål i allihop för att sedan gå tillbaka in och fortsätta med sin lammgryta som om han bara besökt herrarnas.
Visst visst, allt det där är storlsgna scener men jag lyckas inte komma på något som mäter sig med en kort sekvens ur J. Åkerlunds katastrofalt misslyckade skitfilm "Spun". Hela filmen suger grispitt men där finns några sekunder som satt sig som ett gåshudstäcke över hela krppen. Det är scenen när en skön affepundare i vit cowboyhatt kortärmad jeansskjorta (om jag inte missminner mig) spelad av Mickey Rourke kommer in på en bensinmack för att handla lite "förnödenheter". Framför honom står en ung latinokille och smädar kassörskan - kallar henne hora och andra trevligheter.
Till slut tröttnar Rourke på killens attityd och säger typ "Hey..." och när det kaxiga aset vänder sig om för att börja jiddra så möts hans ansikte av ett sexpack öl som Rourke liksom kulstöter fram. Burkar flyger och far som innehållet i nån fetstuffad pinjata och killen ramlar chockad omkull och blir tjockt manglad av Rourkes snakeskinboots en liten stund. Så gött åt honom. Dagens hjältenominering på den. Det är så att man önskar att det var en själv.
Fy fan vad hårt att toknita ett sånt där tjafsigt avskum med sex burköl - pang - rätt i fejjan. Brutalt men samtidigt sådär skönt rätt. Bonuskredd för överraskningsfaktorn.
Frågan är om jag glömt nån scen som är ännu bättre? Jag kan inte komma på nån iallafall. Hjälp mig!
tisdag, december 12, 2006
Fyndigheter
Jag promenixade förbi Göteborgs tinnitusförening häromdagen. De kallade sig för "Värkstaden". Fy fan vad fyndigt, tänkte jag surt.
Sedan kom jag att tänka på vad roligt det skulle vara om man ringde dem och möttes av en telefnsvarare: "Hej och välkommen till Göteborgs tinnitusförening, vi kan för närvarande inte ta emot ditt samtal men var god lämna ett meddelande efter pipet".
...hahahaha PIPET.
Fy fan vad fyndigt, tänkte jag glatt.
Sedan kom jag att tänka på vad roligt det skulle vara om man ringde dem och möttes av en telefnsvarare: "Hej och välkommen till Göteborgs tinnitusförening, vi kan för närvarande inte ta emot ditt samtal men var god lämna ett meddelande efter pipet".
...hahahaha PIPET.
Fy fan vad fyndigt, tänkte jag glatt.
lördag, december 09, 2006
Praktisk!
Så beskrivs (marknadsförs) termosmuggen - ett av alla monster människan har skapat. Läckert. Det är bara det att praktiskt är en synonym för skitfult, efterblivet, smaklöst, vederstyggligt samt socialt och stilmässigt komplett värdelöst.Jag har bitit ihop och hoppats att fenoment Termosmugg skulle passera. Att det onda skulle dö bort och försvinna eller åtminstone stanna på industiföretagens IT-avdelningar, men det verkar aldrig bli dags. Fortfarande säljs termosmuggar som om det inte finns någon morgondag. Uppskärpning för fan.
Visst, det är säkert jättepraktiskt att kunna hälla upp en halvliter kaffe när man kommer till jobbet och att det håller sig varmt resten av dagen. Men hur jävla mongo ser det inte ut när man ser en idiot glida runt malligt med en moddad termos till kaffekopp. Så jävla jobbigt är det ärligt talat inte att ta en kopp till ifall det svalnar.
Termosmuggen är kanske den mest osexiga produkt jag kan komma på. Det finns inget som kommunicerar så mycket "I dont give a fuck" som termosmuggen.
Jag tar mig min lätt fördomsfulla frihet att ringa in målgruppen:
Personer som brukar termosmuggen är samma personer som köper ballongskjortor och gubbchinos i parti på Dressman. Det är de som köper ALLTID flintastek när det vankas grillkväll på klotgrillsfyndet från Rusta och refererar till sin fru/flickvän som "regeringen".
Det är de som tycker att bluetooth-handsfree är the shit, som kör chiptrimmad Peugeot 206 cab och kallar det för "sportbil". Det är de personer vars liv revolutionerats av bag-in-box-trenden och som tycker att Gore-Tex är lösningen på livets alla problem.
Termosmuggens målgrupp mäter livskvalité efter mängden bonuspoäng på Siba-kortet och har lagt till ord som kanarieöarna, tjabba och dabuzz i in mobilordlista.
När man möter en person med termosmugg i ena handen kan man ge sig fan på att denne visar uppskattning genom via high fives.
fredag, december 08, 2006
Peace, Love & Bjudglass
Ironin blir nästan slående ibland.
Typ i samma sekund jag postat min hatblogg (se nedan) om B&J's "bristande" kundsupport så dimper ett trevligt mail ner. Se nedan. Vad ska man säga - jag skäms såklart för min smädelse - men sån är jag. Ett superlativt mongo. Japp, så är det. Vilket steg i 12-stegsprogrammet är insikt nu igen?
Jag lovar att alltid hylla B&J's från nu. De är föredömen. Måna om sina kunder och baserar sitt företag på en mycket sund balans mellan affärsnytta och medmänsklighet bla bla bla... någon som får en bild av exakt hur brun min tunga är just nu?
Hahaha... snabba svängar här. Antingen eller, inga gråzoner. Men som jag brukar säga: "Lite glass förlåter allt... ALLT!"
----------------------------------------------
Tjenare Mikebike !
Kul att läsa din blogg. Vi visste redan att det finns många fans som vi träffat men detta sätt att ta del av deras åsikter känns mer ärligt. Ärligheten ligger förstås i att ingen får någon favör för att det skriver.
Att vi inte besvarat ditt tidigare mail beror på att vi är mitt i en "roll-out" av XP datorer och alla servrar lirar inte som vi vill men nu börjar det att ordna upp sig.
NEJ, du får inget för att skriva om oss men du kan få några pints för att du har en rolig blogg. Vårt motto är ju att ha FUN så det ska vi självklart premiera. Skicka över din postadress till mig så fixar jag det. Fortsätt att skriv och har roligt för det har vi läsare när vi tar del
Peace , Love & Ice-cream
Ps. Ben Cohen & Jerry Greenfield lever och frodas och kämpar just nu tillsammans med Ben & Jerry´s att bekämpa växthuseffekten så alla rykten om att de är döda eller overksamma är helt fel Ds.
/XX
----------------------------------------------
Fridens B&J - jag blev väldigt glad över att höra att de lever. Vi möts i en pint!
Typ i samma sekund jag postat min hatblogg (se nedan) om B&J's "bristande" kundsupport så dimper ett trevligt mail ner. Se nedan. Vad ska man säga - jag skäms såklart för min smädelse - men sån är jag. Ett superlativt mongo. Japp, så är det. Vilket steg i 12-stegsprogrammet är insikt nu igen?
Jag lovar att alltid hylla B&J's från nu. De är föredömen. Måna om sina kunder och baserar sitt företag på en mycket sund balans mellan affärsnytta och medmänsklighet bla bla bla... någon som får en bild av exakt hur brun min tunga är just nu?
Hahaha... snabba svängar här. Antingen eller, inga gråzoner. Men som jag brukar säga: "Lite glass förlåter allt... ALLT!"
----------------------------------------------
Tjenare Mikebike !
Kul att läsa din blogg. Vi visste redan att det finns många fans som vi träffat men detta sätt att ta del av deras åsikter känns mer ärligt. Ärligheten ligger förstås i att ingen får någon favör för att det skriver.
Att vi inte besvarat ditt tidigare mail beror på att vi är mitt i en "roll-out" av XP datorer och alla servrar lirar inte som vi vill men nu börjar det att ordna upp sig.
NEJ, du får inget för att skriva om oss men du kan få några pints för att du har en rolig blogg. Vårt motto är ju att ha FUN så det ska vi självklart premiera. Skicka över din postadress till mig så fixar jag det. Fortsätt att skriv och har roligt för det har vi läsare när vi tar del
Peace , Love & Ice-cream
Ps. Ben Cohen & Jerry Greenfield lever och frodas och kämpar just nu tillsammans med Ben & Jerry´s att bekämpa växthuseffekten så alla rykten om att de är döda eller overksamma är helt fel Ds.
/XX
----------------------------------------------
Fridens B&J - jag blev väldigt glad över att höra att de lever. Vi möts i en pint!
Bjudglass - ich dont think so!?
Jag skrev för ett tag sedan om Ben & Jerrys magiska glass. Den som får en riktig gammelheroinist att framstå som fullt kapabel att kontrollera sitt beroende.
Responsen blev slående och när det kort efter visade sig att jag lyckats förleda ett flertal tidigare oskulder in i ett närapå motbjudande glassmissbruk så blev jag så mallig att jag skrev ett brev till B&J's marknadschef för att upprätta ett slags gratifikationsprogram för mig själv.
Jag skickade även en kopia på brevet till deras kundsupport bara för att försäktra mig om att ärendet skulle landa rätt. Inget svar. Oproffsigt värre. Men vad kan man förvänta man sig av ett gammalt trött hippigäng egentligen. Att de löser ens munchies är väl mer än nog. AS!
Jag funderar på om det är en del av de gamla grundarnas slapphänta livsföring som smittat av sig och transformerats till vad man på andra företag brukar kalla företagskultur.
Jag blir så jävla lack!
Ett svar kan de väl kosta på sig ialla fall. Tidigt imorse mailade jag ytterligare en gång och påpekade det faktum att jag ignorerats i tidigare mail. Jag förklarade att jag inte tyckte det verkade finnas någon förankring mellan deras tugg om "Peace Love & Icecream" och den reella sanningen. Ingen love min väg än så länge iallafall.
Kontentan är att jag förskjuter B&J's som varumärke nu. Jag hatar dem öppet - förbannade glassretarder. De kan fan dra åt... och köra upp sin fred-och-kärlek-bullshit i stolgången. Allt är bara lögn ändå.
Det hade varit bättre om de gick ut och sa: "OK, vi är assholes - men assholes som gör världens godaste glass!". Mer ärligt och nästan lite kreddigt. Som det är nu är deras kundansvar bara ett stort gåochknulladigsjälvtecken (fast i lönndom) till alla konsumenter.
Det mest förnedrande i hela historien är att jag vet att jag inte kommer sluta köpa deras produkter. No way. Det är jag alldeles för svag för.
Responsen blev slående och när det kort efter visade sig att jag lyckats förleda ett flertal tidigare oskulder in i ett närapå motbjudande glassmissbruk så blev jag så mallig att jag skrev ett brev till B&J's marknadschef för att upprätta ett slags gratifikationsprogram för mig själv.
Jag skickade även en kopia på brevet till deras kundsupport bara för att försäktra mig om att ärendet skulle landa rätt. Inget svar. Oproffsigt värre. Men vad kan man förvänta man sig av ett gammalt trött hippigäng egentligen. Att de löser ens munchies är väl mer än nog. AS!
Jag funderar på om det är en del av de gamla grundarnas slapphänta livsföring som smittat av sig och transformerats till vad man på andra företag brukar kalla företagskultur.
Jag blir så jävla lack!
Ett svar kan de väl kosta på sig ialla fall. Tidigt imorse mailade jag ytterligare en gång och påpekade det faktum att jag ignorerats i tidigare mail. Jag förklarade att jag inte tyckte det verkade finnas någon förankring mellan deras tugg om "Peace Love & Icecream" och den reella sanningen. Ingen love min väg än så länge iallafall.
Kontentan är att jag förskjuter B&J's som varumärke nu. Jag hatar dem öppet - förbannade glassretarder. De kan fan dra åt... och köra upp sin fred-och-kärlek-bullshit i stolgången. Allt är bara lögn ändå.
Det hade varit bättre om de gick ut och sa: "OK, vi är assholes - men assholes som gör världens godaste glass!". Mer ärligt och nästan lite kreddigt. Som det är nu är deras kundansvar bara ett stort gåochknulladigsjälvtecken (fast i lönndom) till alla konsumenter.
Det mest förnedrande i hela historien är att jag vet att jag inte kommer sluta köpa deras produkter. No way. Det är jag alldeles för svag för.
torsdag, december 07, 2006
Moccamaster
Nog är nog.
Moccamaster må göra det godaste (ful)kaffet, clean form, perfekt temp, snabb och en massa annat som är bra och bonus för kaffejunkies... men fy faen vad jag börjar lacka på skiten nu. Handhavandemässigt suger Moccamaster fet gubbpung. Punkt. Börja inte jiddra om det. Det bara är så.
Moccamaster är lite skranglig och skröplig men framförallt, varenda förbannade gång man ska till att stjälpa upp lite kaffe, så spiller det och läcker utanför värre än tysk sprutfilm. Ska det vara så.
Morgonhumöret blir inte bättre av det. Jag känner bara äckel och hat då. Vet inte hur många gånger den senaste månaden jag kommit till jobbet med lindrigt morgonhat som snabbt tvingats eskalera till ett tyst men inre vansinne.
Idag funderade jag seriöst på att smasha kannjäveln i väggen när den började läcka men min mer socialt välanpassade sida avrådde mig. Tror folk hade börjat snacka tvångströja och män i vita rockar då. Men det är inte långt borta. Nu väljer jag fulare kaffe till förmån för händer som INTE luktar disktrasa resten av dagen. Lätt.
Till ingengörerna på Moccamaster: Produktutveckling för i helvete eller "Go fug yourselves!"
Moccamaster må göra det godaste (ful)kaffet, clean form, perfekt temp, snabb och en massa annat som är bra och bonus för kaffejunkies... men fy faen vad jag börjar lacka på skiten nu. Handhavandemässigt suger Moccamaster fet gubbpung. Punkt. Börja inte jiddra om det. Det bara är så.
Moccamaster är lite skranglig och skröplig men framförallt, varenda förbannade gång man ska till att stjälpa upp lite kaffe, så spiller det och läcker utanför värre än tysk sprutfilm. Ska det vara så.
Morgonhumöret blir inte bättre av det. Jag känner bara äckel och hat då. Vet inte hur många gånger den senaste månaden jag kommit till jobbet med lindrigt morgonhat som snabbt tvingats eskalera till ett tyst men inre vansinne.
Idag funderade jag seriöst på att smasha kannjäveln i väggen när den började läcka men min mer socialt välanpassade sida avrådde mig. Tror folk hade börjat snacka tvångströja och män i vita rockar då. Men det är inte långt borta. Nu väljer jag fulare kaffe till förmån för händer som INTE luktar disktrasa resten av dagen. Lätt.
Till ingengörerna på Moccamaster: Produktutveckling för i helvete eller "Go fug yourselves!"
Det finns alltid en ursäkt till hands
Nätet vimmlar av viktiga sidor. Själv kollar jag dagligen in www.isitfriday.net (man vet ju aldrig ochg en gång på sju är det jackpot) och www.whatsgaytoday.com (mycket bra för att hålla sig ajour med vad som är bögigt för dagen)
Men bäst av allt www.ursakt.nu där man dagligen serveras en kall färsk ursäkt till att höja bägaren.
Bookmarka nu för i helvete!
Men bäst av allt www.ursakt.nu där man dagligen serveras en kall färsk ursäkt till att höja bägaren.
Bookmarka nu för i helvete!
Balle fortsätter
Jag fick precis veta från en kollega (skånepåg) att balle/ballar betyder skinka/skinkor där nere. Första reaktionen var att de är rubbade (skåningarna alltså) men han påtalade det faktum att röven får alldeles för lite uppmärksamhet.
Något som alla har som ändå inte förärats med en rimlig mängd smeknamn. Kanske inte är så dumt ändå. Kanske de har en poäng.
Nu släpper jag detta. Tid att gå vidare.
Något som alla har som ändå inte förärats med en rimlig mängd smeknamn. Kanske inte är så dumt ändå. Kanske de har en poäng.
Nu släpper jag detta. Tid att gå vidare.
onsdag, december 06, 2006
Don't try this at home
Steve Moseley. Så stavas årets meste losertyp.Idioten trodde han vunnit 14 mille på en skraplott och spontanbad sin chef att stoppa upp jobbet i röven och stack iväg för att kolla på en Aston Martin. Något man hört folk säga men som alla vet att man inte gör. Om man inte råkar heta Seve Moseley då.
Det roliga för oss och det synnerligen tråkiga för even Steven var att han tagit fel på ett nummer och visade sig ha vunnit nada. Steve inser att det var överilat och handlar precis som vilken annan man som helst utan någon stolthet what so ever. Han gick in på chefens kontor, vek isär sina skinkor och lipade tillbaka sitt pissjobb. Fy fan.
Ännu värre är det faktum att han faktiskt fick jobbet tillbaka är att hans kollegor fullkomligt fistade honom med hån och pekningar så det blev ohållbart för Steve "Vinnar'n" Moseley att existera under samma tak som dem. Så han fick sluta igen.
Dubbel förödmjukelse är den bästa förödmjukelsen.
Det är gåshudsvarning på det scenariet om man har bara lite inlevelseförmåga. Snacka om att goofa.
Läs mer >>
söndag, december 03, 2006
Första adventfirande på Hisingen
GP rapporterar idag söndag om en klassiskt Hisings-vykortsmotiv.
Strax efter 13 idag fick en bil motorstopp i en korsning på Hisingen. Några medtrafikanter i bilen bakom lackade då självklart ut nåt alldeles fantastiskt och ramlade ut med tillhyggen i form av baseballträn och gick helt sonika fram och trashade bilen för "svinet" som fick motorstopp. En helt naturlig reaktion... iallafall om man bor på hisingen.
Jag måste erkänna att jag tycker det är lite lustigt att flera personer går ur bilen med baseballträn. En kvalificerad gissning är att det inte är tal om ett korplag i softball på väg hem efter ännu en förlustmatch. Det känns för långökt.
På hisingen räknas baseballträ till standardutrustning i bilen. Typ, som varningstrianggeln.
När jag sålde en bil till en Hisingislandare en gång så hade han en lista han bockade av punkter på och frågade förvånat: "Men, vart har du tillhyggena då?"
Ja vad ska man säga. Hisingen - så nära men ändå så långt bort.
Läs mer här: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=311812
Strax efter 13 idag fick en bil motorstopp i en korsning på Hisingen. Några medtrafikanter i bilen bakom lackade då självklart ut nåt alldeles fantastiskt och ramlade ut med tillhyggen i form av baseballträn och gick helt sonika fram och trashade bilen för "svinet" som fick motorstopp. En helt naturlig reaktion... iallafall om man bor på hisingen.
Jag måste erkänna att jag tycker det är lite lustigt att flera personer går ur bilen med baseballträn. En kvalificerad gissning är att det inte är tal om ett korplag i softball på väg hem efter ännu en förlustmatch. Det känns för långökt.
På hisingen räknas baseballträ till standardutrustning i bilen. Typ, som varningstrianggeln.
När jag sålde en bil till en Hisingislandare en gång så hade han en lista han bockade av punkter på och frågade förvånat: "Men, vart har du tillhyggena då?"
Ja vad ska man säga. Hisingen - så nära men ändå så långt bort.
Läs mer här: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=311812
fredag, december 01, 2006
Sveriges roligaste man
Nu gör jag mig nog ovän med hela Sverige...
Jag HATAR Robert Gustavsson!
Fy fan vad han är tråkig. Alla gillar honom men jag, jag hatar honom. Regisserad rolighet. Såg nyss ett klipp med honom på tv4 där han lörde sin dussinkomik. Jag höll på att få en hjärnblödning.
Jag ryser när jag ser honom köra sin skit skulle vilja ge honom en fet jävla backhand och be honom stoppa upp sin Weiron och Tony Rikardsson i stolgången. Old stuff mister. Stefan och Krister ringde och ville ha tillbaka sin "edge".
Robert har gjort en bra grej - Torsk på tallin - Thats it my friends.
Robert Gustavsson är sveriges alla komikers egen "bajstacka". Förstööööööör!
Jag HATAR Robert Gustavsson!
Fy fan vad han är tråkig. Alla gillar honom men jag, jag hatar honom. Regisserad rolighet. Såg nyss ett klipp med honom på tv4 där han lörde sin dussinkomik. Jag höll på att få en hjärnblödning.
Jag ryser när jag ser honom köra sin skit skulle vilja ge honom en fet jävla backhand och be honom stoppa upp sin Weiron och Tony Rikardsson i stolgången. Old stuff mister. Stefan och Krister ringde och ville ha tillbaka sin "edge".
Robert har gjort en bra grej - Torsk på tallin - Thats it my friends.
Robert Gustavsson är sveriges alla komikers egen "bajstacka". Förstööööööör!
onsdag, november 29, 2006
Hamburgar'n
När någon säger hamburgarn är det lätt att direkt tänka på ett det käcka posset med downs syndromare från hallands hjärta som startat band och tryckte in tjockt med edge när de valde bandnamn. "Hamburgarna".
De brukar utannonsera att de "spelar egna låtar, samt rock, pop och annat som gungar". Personligen blir jag sjukt nyfiken på vad "egna låtar" samt "annat som gungar" är för något lajbans.
Iallafall, "Hamburgar'n" är nåt helt annat. Nämligen namnet på avancerad könskonst som illustreras på bilden nedan.
Hamburgar'n är ganska paradoxal till sin natur. Trots att den bjuder allra högst underhållningsfaktor så är det knappast ett trick man drar på första dejten. Det är en synnerligen grotesk skapelse som kräver en sjuk tajming och exakt rätt situation för att ge full utdelning.
Ingen slentriangrej alltså och absolut inte ett fylletrick.
Det hela går kort och gott ut på att få kuken att illustrera köttet och pungkulorna att agera bröd. Vridmomentet är något kritiskt och bör helst utföras med s.k. kirurgprecision för att inte skapa onödigt obehag.
Är man riktigt händig kan huden på "el skrotum" tajtas upp ett snäpp extra och på så vis tvinga hårsäckarna att framträda som små små sesamfrön. En mycket rolig och uppskattad specialeffekt.
De brukar utannonsera att de "spelar egna låtar, samt rock, pop och annat som gungar". Personligen blir jag sjukt nyfiken på vad "egna låtar" samt "annat som gungar" är för något lajbans.
Iallafall, "Hamburgar'n" är nåt helt annat. Nämligen namnet på avancerad könskonst som illustreras på bilden nedan.
Hamburgar'n är ganska paradoxal till sin natur. Trots att den bjuder allra högst underhållningsfaktor så är det knappast ett trick man drar på första dejten. Det är en synnerligen grotesk skapelse som kräver en sjuk tajming och exakt rätt situation för att ge full utdelning.
Ingen slentriangrej alltså och absolut inte ett fylletrick.
Det hela går kort och gott ut på att få kuken att illustrera köttet och pungkulorna att agera bröd. Vridmomentet är något kritiskt och bör helst utföras med s.k. kirurgprecision för att inte skapa onödigt obehag.
Är man riktigt händig kan huden på "el skrotum" tajtas upp ett snäpp extra och på så vis tvinga hårsäckarna att framträda som små små sesamfrön. En mycket rolig och uppskattad specialeffekt.
tisdag, november 28, 2006
Stopp Ronny, det räcker nu!
Fick en länk av en kollega R (tillika min pervokran som jag pratat om tidigare här på bloggfrossa) igår. Gud vet vart han hittar allt. Jag brukar fråga men vill egentligen inte veta. Det är lite för otäckt.
Denna gången handlar det om julklappar och det är hårda paket vi snackar om. En snubbe som specialiserat sig på lasergravyr och med stor fingertoppkänsla lyckats ringa in den absolut mest köpkåta målgruppen för sin skit i friluftskretsar.
http://www.ronsvelasergravyr.se/
Jakt och fiskeintresserade människor är tydligen extremt heta på graverade termosar och icke att förglömma - toasitsar. Vem vill inte ha ett vildmarksmotiv på dasslocket. Något slags social statussymbol... för den som vill vara med liksom. Ett fenomen som ingen egentligen förstår men som ÄR. Ungefär som med mongoloider och dansbandsmusik. Den där oförklarliga fäblessen.
Visst, låt dem hållas kan man tycka. Whatever makes them happy... och de skadar ju ingen.
Men så kommer jag in på kommentarssidan och finner följande:
"Hej Ronny! Jag fick termosen idag. Den blev helt fantastisk, vi är mycket, mycket nöjda. Gissa om den kommer att väcka uppmärksamhet på Ulfs 50-årsfest! Tusen tack! Hälsningar Jesper."
Jesper Höglander, Arvidsjaur som beställde en termos med foto på en blivande 50-åring, en Golden Retriever samt en Polar husvagn.
JAG REPETERAR: "Polar husvagn".
Att lasergravera in en Polar husvagn på sin termos är att pusha det. Det är självbefläckelse och ungefär så nära man kan komma gränsen innan man slår över i mental ohälsa. Snuddande nära.
Ok man ska inte döda budbäraren men jag undrar ändå när ska någon steppa upp och säga: "Stopp Ronny, det räcker nu!"
Denna gången handlar det om julklappar och det är hårda paket vi snackar om. En snubbe som specialiserat sig på lasergravyr och med stor fingertoppkänsla lyckats ringa in den absolut mest köpkåta målgruppen för sin skit i friluftskretsar.
http://www.ronsvelasergravyr.se/
Jakt och fiskeintresserade människor är tydligen extremt heta på graverade termosar och icke att förglömma - toasitsar. Vem vill inte ha ett vildmarksmotiv på dasslocket. Något slags social statussymbol... för den som vill vara med liksom. Ett fenomen som ingen egentligen förstår men som ÄR. Ungefär som med mongoloider och dansbandsmusik. Den där oförklarliga fäblessen.
Visst, låt dem hållas kan man tycka. Whatever makes them happy... och de skadar ju ingen.
Men så kommer jag in på kommentarssidan och finner följande:
"Hej Ronny! Jag fick termosen idag. Den blev helt fantastisk, vi är mycket, mycket nöjda. Gissa om den kommer att väcka uppmärksamhet på Ulfs 50-årsfest! Tusen tack! Hälsningar Jesper."
Jesper Höglander, Arvidsjaur som beställde en termos med foto på en blivande 50-åring, en Golden Retriever samt en Polar husvagn.
JAG REPETERAR: "Polar husvagn".
Att lasergravera in en Polar husvagn på sin termos är att pusha det. Det är självbefläckelse och ungefär så nära man kan komma gränsen innan man slår över i mental ohälsa. Snuddande nära.
Ok man ska inte döda budbäraren men jag undrar ändå när ska någon steppa upp och säga: "Stopp Ronny, det räcker nu!"
måndag, november 27, 2006
Naturupplevelsens gyllene fasförlopp
Igår var vädret förhållandevis fint och efter två dagar av total kroppslig träda och inomhusvistelse sög det lite i friskluftstarmen.
Destination delsjön gick av stapeln och jag såg fram emot en härlig promenad i lagom anlagd vildmark. Under den förhållandevis långa färden runt stora delsjön hann jag uppleva hela den klassiska "cykeln" som uppstår vid varje naturupplevelsesession.
För det är ju så. Varje gång jag ska ut i skog och mark och promenera upplever jag i bilen påväg "dit" alltid en uppsluppenhet och vilja som snabbt som övergår i längtan att komma fram (tillbaka till bilen). Eventuell medhavd fika ses gärna som ett delmål, en ljuspunkt i allt pustande och schostande. Igår var inget undantag.
Varje mitt-i-naturen-vistelse följer utan undantag exakt samma fasförlopp:
Uppsluppen förväntan >> Tystnad >> Ånger och hat >> Uppsluppen mallighet
Fas 1 - Uppsluppen förväntan: En fas fylld av iver. Allt armod från föregående naturupplevelse är som bortbåst. Förnekelse är det knappast tal om, snarare en naiv form av glömska.
Fas 2 - Tystnad: Ganska kort efter att en promenad i skog och mark tagit sin start mattas glädjen av skogsdoft och frisksportariver av. Man påminns snabbt om hur satans osoft det är att trippa runt i vita sneakers i lerpölar och över halkiga rötter. Barnvagn och hund adderar en helt ny dimension av bonusbök. Man blir tyst.
Fas 3 - Ånger och hat: Först ångrar man sin initiativrikedom, sedan blir man tom och allt man vill är tillbaka till punkt A. Sedan tar hatet vid. Självhatet först. Att man var så jävla dum.
Snart hatar man alla friluftsvänner som man möter, man irriterar sig på gubbjävlarna som springer i kroppsstrumpa och låtsas gilla det. Svinen som fullt munderade våldscyklar i vcarenda backe så man måste hålla på och väja och "se upp i backen".
Till sist börjar man hata natur och omgivning. Så jävla fint är det väl ändå inte. Fucking sjöar och barrskog. Lite antibajsdoftspray (skogsdoft) och slå på discovery channel så har man tillgodosett sina sinnen från soffan.
Fas 4 - Uppsluppen mallighet: Plötsligt är fas två och tre minnen blott. Man känner sig duktig och sjukt värd en bullfika. Som man har gått och så härligt det var. Borta är all butterhet och sura miner - kvar är bara minnet av en skön promenad i Sveriges eget allemanssköte - skogen och marken.
...ända till nästa gång.
Destination delsjön gick av stapeln och jag såg fram emot en härlig promenad i lagom anlagd vildmark. Under den förhållandevis långa färden runt stora delsjön hann jag uppleva hela den klassiska "cykeln" som uppstår vid varje naturupplevelsesession.
För det är ju så. Varje gång jag ska ut i skog och mark och promenera upplever jag i bilen påväg "dit" alltid en uppsluppenhet och vilja som snabbt som övergår i längtan att komma fram (tillbaka till bilen). Eventuell medhavd fika ses gärna som ett delmål, en ljuspunkt i allt pustande och schostande. Igår var inget undantag.
Varje mitt-i-naturen-vistelse följer utan undantag exakt samma fasförlopp:
Uppsluppen förväntan >> Tystnad >> Ånger och hat >> Uppsluppen mallighet
Fas 1 - Uppsluppen förväntan: En fas fylld av iver. Allt armod från föregående naturupplevelse är som bortbåst. Förnekelse är det knappast tal om, snarare en naiv form av glömska.
Fas 2 - Tystnad: Ganska kort efter att en promenad i skog och mark tagit sin start mattas glädjen av skogsdoft och frisksportariver av. Man påminns snabbt om hur satans osoft det är att trippa runt i vita sneakers i lerpölar och över halkiga rötter. Barnvagn och hund adderar en helt ny dimension av bonusbök. Man blir tyst.
Fas 3 - Ånger och hat: Först ångrar man sin initiativrikedom, sedan blir man tom och allt man vill är tillbaka till punkt A. Sedan tar hatet vid. Självhatet först. Att man var så jävla dum.
Snart hatar man alla friluftsvänner som man möter, man irriterar sig på gubbjävlarna som springer i kroppsstrumpa och låtsas gilla det. Svinen som fullt munderade våldscyklar i vcarenda backe så man måste hålla på och väja och "se upp i backen".
Till sist börjar man hata natur och omgivning. Så jävla fint är det väl ändå inte. Fucking sjöar och barrskog. Lite antibajsdoftspray (skogsdoft) och slå på discovery channel så har man tillgodosett sina sinnen från soffan.
Fas 4 - Uppsluppen mallighet: Plötsligt är fas två och tre minnen blott. Man känner sig duktig och sjukt värd en bullfika. Som man har gått och så härligt det var. Borta är all butterhet och sura miner - kvar är bara minnet av en skön promenad i Sveriges eget allemanssköte - skogen och marken.
...ända till nästa gång.
Piffigt värre
Idag när jag gick till jobbet mötte jag en tant som hade blått hår. På riktigt.
"But why?"
Jag gapade. Trodde det var nåt man bara sa. Vad är dealen med blått hår egentligen?
"But why?"
Jag gapade. Trodde det var nåt man bara sa. Vad är dealen med blått hår egentligen?
Sånt som gör en lite mallig
Fick en kommentar från mizzz maj häromdagen. Jag har tillsammans med alla B&J-junkies som läser och kommenterar min blogg lyckats dra ner ett par till i träsket - eller värvat som vi säger i B&J-kretsar.
"Lite OT men jag läste ditt inlägg angående B&J för c:a 1½ timme sedan, så läste jag alla kommentarerna, sedan läste jag ditt inlägg igen, högt för sambon och sedan alla kommentarerna igen, högt för sambon. Inom fem minuter var vi på väg till Focus och nu har vi nyss provat våra första B&J´s. Vi är fast båda två! Redan innan vi smakat kan man tro, med tanke på att vi slog till med fyra smaker på en gång.... *rodnar* Tack för tipset... eller inte! ;)"
Konsumentmakt!
"Lite OT men jag läste ditt inlägg angående B&J för c:a 1½ timme sedan, så läste jag alla kommentarerna, sedan läste jag ditt inlägg igen, högt för sambon och sedan alla kommentarerna igen, högt för sambon. Inom fem minuter var vi på väg till Focus och nu har vi nyss provat våra första B&J´s. Vi är fast båda två! Redan innan vi smakat kan man tro, med tanke på att vi slog till med fyra smaker på en gång.... *rodnar* Tack för tipset... eller inte! ;)"
Konsumentmakt!
fredag, november 24, 2006
Tjo, vad det var livat...
Något som är extremt irriterande är att när man ligger hemma i feber och svår huvudvärk, tvingas lyssna på svensk folkmusik. Det finns inget helande och lugnande i att behöva höra hur en nästan döv granne förlustar sin sista gnutta hörsel med "Absolute Logdans". Jag vet. Det hände mig i morse.
EN dag på året kan jag bita ihop och hålla tillbaka all min antipati för den sortens gnissel och gnol. Det är midsommar. Även då skär det i mig men jag har respekt för traditioner - hur skruvade de än må vara.
Det är däremot för mig helt obegripligt hur någon kan välja att spela skiten, oavsett ålder, hemma i sin stereo. De där fiolerna... åhh jag blir så förbannad bara jag tänker på det. Jag kunde riktig höra knätofsarnas swoschande läte mot folkdräktstyget.
Brrr... det är bara så JÄVLA perverst!
EN dag på året kan jag bita ihop och hålla tillbaka all min antipati för den sortens gnissel och gnol. Det är midsommar. Även då skär det i mig men jag har respekt för traditioner - hur skruvade de än må vara.
Det är däremot för mig helt obegripligt hur någon kan välja att spela skiten, oavsett ålder, hemma i sin stereo. De där fiolerna... åhh jag blir så förbannad bara jag tänker på det. Jag kunde riktig höra knätofsarnas swoschande läte mot folkdräktstyget.
Brrr... det är bara så JÄVLA perverst!
onsdag, november 22, 2006
Sourze vad händer?
Jag minns en tid när tidningen skrevs av läsarna själva. Visst, jag har hela tiden tyckt att det var sjukt stört att de tar betalt av sina skribenter, men det har ändå funnits en independentkänsla som varit rätt skön. Så de har liksom kommit undan med det...
Ända till de tog in Billy Butt som krönikör. Då fick iallafall jag en brun smak i munnen. Jag menar att försöka hotta upp sitt varumärke med Billy Butt är ungefär lika trovärdigt som att låta "bajsmannen" agera frontfigur för ett healthfood-koncept. Då slutade iallafall jag läsa.
Man undrar vem som kom på den smällkaramellen.
Men men, även solen har ju fläckar... Sourze gjorde ett hjärndött strategidrag - get on with it.
Så plötsligt börjar allas våran riksdörris Fadde som krönikör. Hold the fucking pony... jag satte i halsen när jag läste hans viktiga artikel om sitt gig som livis åt 50cent. Hög nivå Sourze, jävligt hög nivå.
Jobbigt nog hinner jag inte ens hosta upp det där äckliga som stuckade sig i halsen innan nästa lavett utdelas. Rena aprilskämtet. Linda Rosing följer samma väg och börjar som krönikör hon med. Grym deal kan man tänka att Sourzemongot som värvade dem tänkte - två för en = high five!!
Eller också inte.
Linda skriver (om än med språkbegåvning i mellanstadienivå) om att hon är trött på att alla lägger sig i hur hon lever sitt liv. Bullshit! Det är precis det som är hennes levebröd. Utan all skit hon tar sig för och alla brutala sågningar det medför hade hon inte ens fastnat på tryck. Hon säger att hon provat att vara seriös men inte blivit omtyck för det så nu skiter hon i det.
Deppigt skulle man normalt tycka. En vild gissning är att hon själv med sin svårt utveklingsstörda logik anser att partiledarskapet i unika partiet räknas in i kategorin "seriöst". Sorry, men det enda seriösa med det var att det var ett seriöst mentalstört påhitt.
"Varför ska jag tänka på vad andra tycker om mig och mina val i livet, när ingen jävel tänker på mig? Nu är det slut på att vara mesig. Nu kommer den riktiga Linda - och hon har inga hämningar."
Ursäkta mig men allra ödmjukast och fullkomligt uppriktigt vill jag ställa frågan: Vilka hämningar hade den gamla Linda?
Min första reaktion var givetvis att jag måste göra en textmässig avrättning av stackar'n men kom nästan direkt på att det faktiskt inte är hon som är problemet. Det är alla idioter som drar in henne i olika engagemang som hon är fullkomligt inkompetent till. Så jag låter bli.
Jag skulle på riktigt vilja höra "tankegångarna" när Sourze kom fram till att det var en strålande idé att plocka upp de där förbannnade halvfigurerna. Har de ingen värdighet alls på sourzeredaktionen längre. Aftobbladet är ju deras officiella arena. Det signalerar inte många independentvibbar till mig iallafall.
Det är inte bara ett hån mot alla läsare. Det är att arsla (den anala motsvarigheten till att utföra en klassisk ollning) alla som betalar sura pengar för att publicera sina texter där - från topp till tå.
Ända till de tog in Billy Butt som krönikör. Då fick iallafall jag en brun smak i munnen. Jag menar att försöka hotta upp sitt varumärke med Billy Butt är ungefär lika trovärdigt som att låta "bajsmannen" agera frontfigur för ett healthfood-koncept. Då slutade iallafall jag läsa.
Man undrar vem som kom på den smällkaramellen.
Men men, även solen har ju fläckar... Sourze gjorde ett hjärndött strategidrag - get on with it.
Så plötsligt börjar allas våran riksdörris Fadde som krönikör. Hold the fucking pony... jag satte i halsen när jag läste hans viktiga artikel om sitt gig som livis åt 50cent. Hög nivå Sourze, jävligt hög nivå.
Jobbigt nog hinner jag inte ens hosta upp det där äckliga som stuckade sig i halsen innan nästa lavett utdelas. Rena aprilskämtet. Linda Rosing följer samma väg och börjar som krönikör hon med. Grym deal kan man tänka att Sourzemongot som värvade dem tänkte - två för en = high five!!
Eller också inte.
Linda skriver (om än med språkbegåvning i mellanstadienivå) om att hon är trött på att alla lägger sig i hur hon lever sitt liv. Bullshit! Det är precis det som är hennes levebröd. Utan all skit hon tar sig för och alla brutala sågningar det medför hade hon inte ens fastnat på tryck. Hon säger att hon provat att vara seriös men inte blivit omtyck för det så nu skiter hon i det.
Deppigt skulle man normalt tycka. En vild gissning är att hon själv med sin svårt utveklingsstörda logik anser att partiledarskapet i unika partiet räknas in i kategorin "seriöst". Sorry, men det enda seriösa med det var att det var ett seriöst mentalstört påhitt.
"Varför ska jag tänka på vad andra tycker om mig och mina val i livet, när ingen jävel tänker på mig? Nu är det slut på att vara mesig. Nu kommer den riktiga Linda - och hon har inga hämningar."
Ursäkta mig men allra ödmjukast och fullkomligt uppriktigt vill jag ställa frågan: Vilka hämningar hade den gamla Linda?
Min första reaktion var givetvis att jag måste göra en textmässig avrättning av stackar'n men kom nästan direkt på att det faktiskt inte är hon som är problemet. Det är alla idioter som drar in henne i olika engagemang som hon är fullkomligt inkompetent till. Så jag låter bli.
Jag skulle på riktigt vilja höra "tankegångarna" när Sourze kom fram till att det var en strålande idé att plocka upp de där förbannnade halvfigurerna. Har de ingen värdighet alls på sourzeredaktionen längre. Aftobbladet är ju deras officiella arena. Det signalerar inte många independentvibbar till mig iallafall.
Det är inte bara ett hån mot alla läsare. Det är att arsla (den anala motsvarigheten till att utföra en klassisk ollning) alla som betalar sura pengar för att publicera sina texter där - från topp till tå.
måndag, november 20, 2006
The Killers
...är inte bara namnet på det bowlingkorplaget jag och några vänner tänkte starta för några år sedan. Det är även namnet på ett band som jag bara hört en låt med innan men som jag nu låter ljuda i mina nya sköna högtalare. Fy fan vad bra alltså. Indierock när det är som allra bäst.
Min nittioåriga granne brukar spela skiten ur mig med svensk gammal folkmusik. Stråkar som ylar och skär. Så här får hon lite igen.
Just nu kör jag succésingeln "When you were young" så högt att skjortan står rätt ut... som farsan brukar säga. GÖTT!
Min nittioåriga granne brukar spela skiten ur mig med svensk gammal folkmusik. Stråkar som ylar och skär. Så här får hon lite igen.
Just nu kör jag succésingeln "When you were young" så högt att skjortan står rätt ut... som farsan brukar säga. GÖTT!
Ben & Jerry's
- Hej! Mitt namn är Mikael och jag är en Ben & Jerry's junkie.
Det är här ni i vanliga fall säger "Hej Mikael"... men skit i det nu. Detta är inget AA möte - det är mer en slags varning/hyllning.
Ben & Jerry's borde fanimej narkotikaklassas. Seriöst.
Jag är fast, så fast man kan bli i en drog. Vissa säger att heroin ska vara ganska vberoendeframkallande. Att horse-abstinensen är en brinnande plåga och det värsta beroendet. Det är nåt man säger innan man provat Ben & Jerry's "glass".
Jag vägrar att säga glass om BJ's. Det är rätt och slätt BJ's för mig. En helt annan nivå. Något annat vore som att seriöst jämföra maten på en trestjärnig (Michelinguiden) restaurang med Ikeas varmkorv. Vanlig glass går knappt ner längre, Jag bespottar GB och Lejonet & Björnen är ett förbannat hån. Häagen-Dazs når knappast ens en respektabel metadoneffekt.
Med smaker som Caramel Chew Chew, Choclate Fudge Brownie, Dublin Mudslide och nu senast Peace of cake har jag pundat ner mig nåt alldeles vansinnigt.
Med en paket BJ's i famnen blir allt annat oviktigt. Känslor avmattas och världen utanför försvinner när jag lystet och snudd på hålögt stirrar ner i deras magiska formula och gräver efter guldet. My precious!
Det är lustigt är när man går in på Ben & Jerry's hemsida och läser om lirarna. Snabbt blir man varse om att Ben och Jerry är två rätt sköna hippiepolare som på det glada sjuttiotalet kom på att de skulle börja rodda ihop lite skön glasstillverkning. De var snabbt överens om att bara blanda i grejer de gillar i sin glass, vilket genast blir extra lustigt eftersom de knappast hymlar med sitt peace&love-bagage.
De har verkligen lyckats, de gamla hippierävarna. Jag upplever både fred och kärlek varje gång jag begraver ansiktet i deras (glass)massa. Det är det som kallas en jävla smakresa.
Fan vet vad deras hemlighet är egentligen men hippisar är ju lätt kända för sin hyfsat liberala inställning till olika ljusskygga substanser och allt annat som är psykadeliskt och kul för den delen. Lägg i vad ni vill, hho cares. Ge mig bara lite mer "chunks" så ska jag inte bråka på er killar.
Jag säger prova om ni är redo för det ultimata ruset. Det finns inget skönare än när lite Dublin mudslide kickar in i venerna och jag vågar knappt fantisera om mitt inte så länge till oprövade kort "The Vermonster".
Men var på vakt för abstinensen go'vänner.
Kinesisk vattentortyr är en promenad i parken mot plågan en BJ's tom pint lyckas generera inom loppet av sjukt kort tid. Suget sitter som ett skavsår på magsäcken och värker intensivt och rent djävulskt... men återigen det är värt det, varenda sekund av lidande för de där gyllene minuterna när man sitter där med sin sked och letar efter lyckan.
Nog sagt. Pundarn har talat.
Det är här ni i vanliga fall säger "Hej Mikael"... men skit i det nu. Detta är inget AA möte - det är mer en slags varning/hyllning.
Ben & Jerry's borde fanimej narkotikaklassas. Seriöst.
Jag är fast, så fast man kan bli i en drog. Vissa säger att heroin ska vara ganska vberoendeframkallande. Att horse-abstinensen är en brinnande plåga och det värsta beroendet. Det är nåt man säger innan man provat Ben & Jerry's "glass".
Jag vägrar att säga glass om BJ's. Det är rätt och slätt BJ's för mig. En helt annan nivå. Något annat vore som att seriöst jämföra maten på en trestjärnig (Michelinguiden) restaurang med Ikeas varmkorv. Vanlig glass går knappt ner längre, Jag bespottar GB och Lejonet & Björnen är ett förbannat hån. Häagen-Dazs når knappast ens en respektabel metadoneffekt.
Med smaker som Caramel Chew Chew, Choclate Fudge Brownie, Dublin Mudslide och nu senast Peace of cake har jag pundat ner mig nåt alldeles vansinnigt.
Med en paket BJ's i famnen blir allt annat oviktigt. Känslor avmattas och världen utanför försvinner när jag lystet och snudd på hålögt stirrar ner i deras magiska formula och gräver efter guldet. My precious!
Det är lustigt är när man går in på Ben & Jerry's hemsida och läser om lirarna. Snabbt blir man varse om att Ben och Jerry är två rätt sköna hippiepolare som på det glada sjuttiotalet kom på att de skulle börja rodda ihop lite skön glasstillverkning. De var snabbt överens om att bara blanda i grejer de gillar i sin glass, vilket genast blir extra lustigt eftersom de knappast hymlar med sitt peace&love-bagage.
De har verkligen lyckats, de gamla hippierävarna. Jag upplever både fred och kärlek varje gång jag begraver ansiktet i deras (glass)massa. Det är det som kallas en jävla smakresa.
Fan vet vad deras hemlighet är egentligen men hippisar är ju lätt kända för sin hyfsat liberala inställning till olika ljusskygga substanser och allt annat som är psykadeliskt och kul för den delen. Lägg i vad ni vill, hho cares. Ge mig bara lite mer "chunks" så ska jag inte bråka på er killar.
Jag säger prova om ni är redo för det ultimata ruset. Det finns inget skönare än när lite Dublin mudslide kickar in i venerna och jag vågar knappt fantisera om mitt inte så länge till oprövade kort "The Vermonster".
Men var på vakt för abstinensen go'vänner.
Kinesisk vattentortyr är en promenad i parken mot plågan en BJ's tom pint lyckas generera inom loppet av sjukt kort tid. Suget sitter som ett skavsår på magsäcken och värker intensivt och rent djävulskt... men återigen det är värt det, varenda sekund av lidande för de där gyllene minuterna när man sitter där med sin sked och letar efter lyckan.
Nog sagt. Pundarn har talat.
fredag, november 17, 2006
Dr. Direkt i retrospektiv
Idag är det en vecka sedan jag tog beslutet att ta en på kontoret omdebatterad vaccinationsspruta mot influensan.
"Mot" signalerar i min värld vanligtvis: "För att jag inte ska få...". Men nu vet jag inte riktigt längre.
På en vecka har hunnit uppleva febersvallningar, ledvärk, nackvärk, köldfrossa, halsont yrsel, huvudvärk, kraftig scmertz i vänster arm, en öm röd ring där sprutan satt, allmän mosighet och så har jag varit på dåligt humör.
Bortsett från humöret har jag alltså varit mer sjuk denna vecka än jag normalt är under ett vanligt år. Vad är dset fölr jävla stil. Jag blir bara så trött.
Dr. Direkt - bra namn - en spruta och sedan får man lida igenom all skit på en vecka. Direkt. Inte så smooth, jag tycker nog att det borde framgått något tydligare att man skulle få brinna i helvetet en vecka för att slippa tokdäckning. Samtidigt utlovas bara 60-70% täckning av alla flunsavirus. så med mitt fantastiska otursschema så ligger jag snart där och kvider. Kass deal helt enkelt.
Jag ska aldrig mer sluta avtal med vetenskapen. Det straffas sig bara som en tjock tumme i ögat. "Vem fan tror du att du är liksom din bleka jävel..." *dish dish*.
Nu är det helg igen och jag känner mig bubblig. Smart som jag var höjde jag insatsen med att gå och krubba på en "fulkina" idag på lunchen. Friterad kyckling med sötsur. Det är vad man kallar high stakes i influensatider.
Men men... det är bara att bita i kudden och be till min smala lycka.
"Mot" signalerar i min värld vanligtvis: "För att jag inte ska få...". Men nu vet jag inte riktigt längre.
På en vecka har hunnit uppleva febersvallningar, ledvärk, nackvärk, köldfrossa, halsont yrsel, huvudvärk, kraftig scmertz i vänster arm, en öm röd ring där sprutan satt, allmän mosighet och så har jag varit på dåligt humör.
Bortsett från humöret har jag alltså varit mer sjuk denna vecka än jag normalt är under ett vanligt år. Vad är dset fölr jävla stil. Jag blir bara så trött.
Dr. Direkt - bra namn - en spruta och sedan får man lida igenom all skit på en vecka. Direkt. Inte så smooth, jag tycker nog att det borde framgått något tydligare att man skulle få brinna i helvetet en vecka för att slippa tokdäckning. Samtidigt utlovas bara 60-70% täckning av alla flunsavirus. så med mitt fantastiska otursschema så ligger jag snart där och kvider. Kass deal helt enkelt.
Jag ska aldrig mer sluta avtal med vetenskapen. Det straffas sig bara som en tjock tumme i ögat. "Vem fan tror du att du är liksom din bleka jävel..." *dish dish*.
Nu är det helg igen och jag känner mig bubblig. Smart som jag var höjde jag insatsen med att gå och krubba på en "fulkina" idag på lunchen. Friterad kyckling med sötsur. Det är vad man kallar high stakes i influensatider.
Men men... det är bara att bita i kudden och be till min smala lycka.
Windsurfer
Klicka för större bild
Windsurfer är övningen för alla. Kukpysslets motsvarighet till knäckemacka med kaviar. Svennig - knappast en sensation men funkar i brist på annat. Windsurfer ställer inga krav på utövaren förutom tillgång till "grundutrustningen". Det är bara att köra.
Windsurfer väcker knappast någon uppståndelse, inga applåder. Dess största fördel är möjligen att det är en rätt oväntad pose i sociala sammanhang. Kreativitetsbonusen ekar tom.
Kort och gott: Windsurfer är inget partytrick direkt men den duger i krig, som det brukar heta...
torsdag, november 16, 2006
Könspyssel - del1
Nu när hösten nästan nått sitt klimax och är påväg att övergå i mörk och illjävlig finbulvinter kittlar det ju i pysseltarmen lite var till mans.
Vissa löser det hela genom att gå till Panduro och lätta läder, andra tager vad man haver (bokstavligt talat) och experimenterar fram rent storslagna kreationer och pyssellösningar.
I år verkar könspyssel vara hett som fan.
Det brukar ju sägas att mesta möjliga output ur minsta ekonomiska medel slår högt... men jag vet inte. I och för sig får man ge det den fördelen. Det är sjukt gratis.
Eiffeltornet
Först ut är en ganska basic övning som helt enkelt går ut på att man formar sitt kön (vilker förövrigt är själva kärnan i begreppet könspyssel) för att i möjligaste mån imitera formen av ett annat föremål. Prova, det är kul.
Just Eiffeltornet är dock lite speciell. Den är ganska så förhudsberoende i och med att själva basen bygger på att utövaren har rikligt med förhud. Det innebär att den del av befolkningen som är omskuren kan få det ganska så meckigt i skapandeprocessen. Det är helt enkelt skitsvårt att få till ett schysst torn utan förhud.
Jag skulle avråda de utan att ens ge sig in på just Eiffeltornet. Visst, lite deppigt kan tyckas men håll ut, det kommer fler kulkuliga övningar inom kort - väldigt kort.
Vissa löser det hela genom att gå till Panduro och lätta läder, andra tager vad man haver (bokstavligt talat) och experimenterar fram rent storslagna kreationer och pyssellösningar.
I år verkar könspyssel vara hett som fan.
Det brukar ju sägas att mesta möjliga output ur minsta ekonomiska medel slår högt... men jag vet inte. I och för sig får man ge det den fördelen. Det är sjukt gratis.
Klicka för större bild!
Eiffeltornet
Först ut är en ganska basic övning som helt enkelt går ut på att man formar sitt kön (vilker förövrigt är själva kärnan i begreppet könspyssel) för att i möjligaste mån imitera formen av ett annat föremål. Prova, det är kul.
Just Eiffeltornet är dock lite speciell. Den är ganska så förhudsberoende i och med att själva basen bygger på att utövaren har rikligt med förhud. Det innebär att den del av befolkningen som är omskuren kan få det ganska så meckigt i skapandeprocessen. Det är helt enkelt skitsvårt att få till ett schysst torn utan förhud.
Jag skulle avråda de utan att ens ge sig in på just Eiffeltornet. Visst, lite deppigt kan tyckas men håll ut, det kommer fler kulkuliga övningar inom kort - väldigt kort.
Lagförslag månne?
Det känns som att tiden borde vara mogen att mota bort det dåliga genom att lagstadga bort onödigt provocerande mynthantering.
Tillåt bara jämna tiotal. Det skulle skapa en mental semester.
Var nyss och åt lunch och på väg tillbaka diskuterade jag och en kollega det mycket irriterande fenomenet att det alltid ska kosta ojämnt. Varenda lunchställe tar 59 kr, 69 kr o.s.v.
Visst var det ett kreativt och smart trix när det kom för en livstid sedan men det är väl knappast någon som fortfarande tycker att det känns så sjukt mycket billigare för att det hamnar en krona åt vänster. Fan, ska det var så förbannat svårt att hålla sig till jämna tiotal.
Jag hatar att betala 59 kr med en hudring och tvingas ta emot (4)1 kr. Jag är så förbannat trött på att ha växelmynt i fickorna så spontant vill man ionte ta emot den där kronan. Samtidigt ställs man inför ett dilemma eftersom att säga att det räcker med 40 känns gör en till ett drygt svin och att bara lämna det där stackars myntet på bordet är ett klassiskt förnedringsknep. Man tvingar dem att vara tacksamma och själv märks man upp med stämpeln "pissdricksare".
Det skapar en oskön loose-loose situation. Ingen vinner, alla förlorar.
Ärligt talat... hur bra är det liksom.
Tillåt bara jämna tiotal. Det skulle skapa en mental semester.
Var nyss och åt lunch och på väg tillbaka diskuterade jag och en kollega det mycket irriterande fenomenet att det alltid ska kosta ojämnt. Varenda lunchställe tar 59 kr, 69 kr o.s.v.
Visst var det ett kreativt och smart trix när det kom för en livstid sedan men det är väl knappast någon som fortfarande tycker att det känns så sjukt mycket billigare för att det hamnar en krona åt vänster. Fan, ska det var så förbannat svårt att hålla sig till jämna tiotal.
Jag hatar att betala 59 kr med en hudring och tvingas ta emot (4)1 kr. Jag är så förbannat trött på att ha växelmynt i fickorna så spontant vill man ionte ta emot den där kronan. Samtidigt ställs man inför ett dilemma eftersom att säga att det räcker med 40 känns gör en till ett drygt svin och att bara lämna det där stackars myntet på bordet är ett klassiskt förnedringsknep. Man tvingar dem att vara tacksamma och själv märks man upp med stämpeln "pissdricksare".
Det skapar en oskön loose-loose situation. Ingen vinner, alla förlorar.
Ärligt talat... hur bra är det liksom.
måndag, november 13, 2006
Välgörenhet Schmälgörenhet
Sitter och slökollar på tv3:s fantastiska samhällsprogram "Insider". De brukar aldrig leverera och gör det inte idag heller. Men det spelar mindre roll. Jag fattar grejen och jag blir så förbannad att jag spontant dragit fram slipstenen.
Det handlar om telefonnasarföretag som samlar in deg för välgörande ändamål. Bland annat SSC - Stiftelsen Svensk Cancerbehandling. Ett företag som i välgörenhetens namn samlat in mångmiljonbelopp men låter över 90% av cashen stanna i egen ficka. Ja, det kostar ju att leva flott. Det är klart.
En person som livnär sig så måste vara lägst av de lägsta i näringskedjan. En amöba har tusenfalt fler sympatiska drag. Jävligt hedervärt att kräma upp sig med tilljugna stålar i dödsjuka männiksors namn. Svin!
Alltså, de jävla asen är så jävla smutsiga att de inte förtjänar en kula ens. Maken till parasiter har jag aldrig skådat. Åhhh, om jag bara fick bossa en dag. Jag skulle lavettera upp dem och passat på att gratta dem till sin nya terminalsjukdom. Som de skulle få lida.
Det är just p.g.a. sånt mygel jag aldrig befattar mig med pengaskänkning i välgörenhetorganisatoriska sammanhang. Aldrig. Jag litar inte på någon. Det skulle vara så otroligt förnedrande att bara skänka en hundring och få vetskap om att det går till någon fet katts gåslevermacka. Jag skulle hellre pissat på mig i direktsänd tv än att bli lurad av såna lågliv. Jag skulle hellre lösa biljett till och genomlida en Rhapsody in Rock-sittning (och då fattar de som läst bloggfrossa ett tag hur jävla äcklad jag blir).
Oj, nu blev jag sådär trött igen känner jag. Phew!
Det handlar om telefonnasarföretag som samlar in deg för välgörande ändamål. Bland annat SSC - Stiftelsen Svensk Cancerbehandling. Ett företag som i välgörenhetens namn samlat in mångmiljonbelopp men låter över 90% av cashen stanna i egen ficka. Ja, det kostar ju att leva flott. Det är klart.
En person som livnär sig så måste vara lägst av de lägsta i näringskedjan. En amöba har tusenfalt fler sympatiska drag. Jävligt hedervärt att kräma upp sig med tilljugna stålar i dödsjuka männiksors namn. Svin!
Alltså, de jävla asen är så jävla smutsiga att de inte förtjänar en kula ens. Maken till parasiter har jag aldrig skådat. Åhhh, om jag bara fick bossa en dag. Jag skulle lavettera upp dem och passat på att gratta dem till sin nya terminalsjukdom. Som de skulle få lida.
Det är just p.g.a. sånt mygel jag aldrig befattar mig med pengaskänkning i välgörenhetorganisatoriska sammanhang. Aldrig. Jag litar inte på någon. Det skulle vara så otroligt förnedrande att bara skänka en hundring och få vetskap om att det går till någon fet katts gåslevermacka. Jag skulle hellre pissat på mig i direktsänd tv än att bli lurad av såna lågliv. Jag skulle hellre lösa biljett till och genomlida en Rhapsody in Rock-sittning (och då fattar de som läst bloggfrossa ett tag hur jävla äcklad jag blir).
Oj, nu blev jag sådär trött igen känner jag. Phew!
lördag, november 11, 2006
Koppleri-tv
Vaffan är dealen med tv4:s mjukisdoku, bonde söker fru, egentligen?
Käcka Linda Isaksson agerar hallick åt fyra bonnapågar som upppenbarligen inte har god social förmåga nog att lyckas träffa någon.
Det är lite lustigt när man tänker på hela formatet egentligen. Varför just bönder? De har väl i alla tider lyckats fortplanta sig. Det MÅSTE finnas yrkeskategrupper med som har betydligt svårare att kamma ragg. Vem tog sig rätten att omyndigförklara sveriges alla jordbrukare egentligen. Dock ska de ha kredd för att de lyckats gallra ut ett par riktiga ess. Jag kan tänka mig att den som är ansvarig för inköpet av serien tänkte att "vaffan, klart pöjka sa ha lite fetta" (skaraborgsbonne-dialekt). Men de gör bara alla en björntjänst.
Fast jag måste erkänna att det kittlar lite i underhållningstarmen när man ser grispojken Andreas snacka om "schyssta pattar" och göra sexuella anspelningar som skulle få de mest härdade av mansgrissvin att tappa hakan.
Men utöver den massiva lyteskomikfaktorn och den där ryggmärgsisande pinighets-faktorn håller det inte så bra. Förutsägbart på nåt vis.
"Slaktare söker fru" skulle vara lite mer edge måste jag säga och "Reningsverksarbetare söker fru" skulle vara riktigt charmigt. Om tv4 verkligen ville göra göra nytta skulle de gjort "Arbetsförmedlare söker fru" istället... fast det vete fan om det finns tillräckligt med tv-tid i omlopp för att locka till sig ett någon form av frumaterial (offer). Arbetsförmedlare, det är liksom bara för perverst. Där går nog gränsen till och med för såna som BB-linda och Robinson-Robban.
Hursomhelst verkar formatet ha blivit en mindre succé och då vet vi av erfarenhet att kanaler som tv3 och kanal5 snabbt brukar kontra med nån sjuk spin-off version. Jag skulle helt ärligt bli förvånad om jag INTE får se Robert Aschberg leda "Vem vill gifta sig med en koprofag" eller något liknande till våren. Det ligger absolut i linje med Strix televisions fingertoppskänsla.
We've aint seen nothing yet... eller vad är det de brukar säga.
Käcka Linda Isaksson agerar hallick åt fyra bonnapågar som upppenbarligen inte har god social förmåga nog att lyckas träffa någon.
Det är lite lustigt när man tänker på hela formatet egentligen. Varför just bönder? De har väl i alla tider lyckats fortplanta sig. Det MÅSTE finnas yrkeskategrupper med som har betydligt svårare att kamma ragg. Vem tog sig rätten att omyndigförklara sveriges alla jordbrukare egentligen. Dock ska de ha kredd för att de lyckats gallra ut ett par riktiga ess. Jag kan tänka mig att den som är ansvarig för inköpet av serien tänkte att "vaffan, klart pöjka sa ha lite fetta" (skaraborgsbonne-dialekt). Men de gör bara alla en björntjänst.
Fast jag måste erkänna att det kittlar lite i underhållningstarmen när man ser grispojken Andreas snacka om "schyssta pattar" och göra sexuella anspelningar som skulle få de mest härdade av mansgrissvin att tappa hakan.
Men utöver den massiva lyteskomikfaktorn och den där ryggmärgsisande pinighets-faktorn håller det inte så bra. Förutsägbart på nåt vis.
"Slaktare söker fru" skulle vara lite mer edge måste jag säga och "Reningsverksarbetare söker fru" skulle vara riktigt charmigt. Om tv4 verkligen ville göra göra nytta skulle de gjort "Arbetsförmedlare söker fru" istället... fast det vete fan om det finns tillräckligt med tv-tid i omlopp för att locka till sig ett någon form av frumaterial (offer). Arbetsförmedlare, det är liksom bara för perverst. Där går nog gränsen till och med för såna som BB-linda och Robinson-Robban.
Hursomhelst verkar formatet ha blivit en mindre succé och då vet vi av erfarenhet att kanaler som tv3 och kanal5 snabbt brukar kontra med nån sjuk spin-off version. Jag skulle helt ärligt bli förvånad om jag INTE får se Robert Aschberg leda "Vem vill gifta sig med en koprofag" eller något liknande till våren. Det ligger absolut i linje med Strix televisions fingertoppskänsla.
We've aint seen nothing yet... eller vad är det de brukar säga.
tisdag, november 07, 2006
Mr Pubeslook 2006
Var just och åt svindyr lunch på Barique. Jävligt upp-pimpade Hjortfärsbiffar med svamp och kryddpepparsås och annat som är kul. Fint ska det va.
Det hade lätt varit värt varenda spänn om det inte var för att Peter Swartling satt ett par bord bort och såg sjukt fet ut. Hans rubbade skäggkreation gör att han ser ut som en vanställd penis. Fattar han inte det?
Och brillorna... brrrr brillorna. Jag fick en dålig smak i munnen.
Kick it in the face!
Det hade lätt varit värt varenda spänn om det inte var för att Peter Swartling satt ett par bord bort och såg sjukt fet ut. Hans rubbade skäggkreation gör att han ser ut som en vanställd penis. Fattar han inte det?
Och brillorna... brrrr brillorna. Jag fick en dålig smak i munnen.
Kick it in the face!
Videosamtal
Vilken revolution.
Det har precis gått upp för mig nyttan med videosamtal. Jag har bara hört om det innan aldrig sett det. Än mindre förstått det. Jag snackar om de döva rackarna.
Jag har trott att videosamtal bara varit teknikonani för fjortisar och annat pack. Att det varit så jävla meningslöst med alla features. Onödigt. Egentligen.
Men så såg jag en döv kille sitta och "snacka" i sin mobil på vagnen. Det var riktigt sweet. Han hade värsta diskussionen med tyst gapflabb och allt. Grymt. Han höll upp mobben med ena näven och tecknade på utav bara fan med den andra. Jag tror han snackade högt och här kommer det fina. Det störde inte ett skit. Inte alls som när alla glin tuggar bubbel och och skriker i luren om helgens drängfylla.
Undrar om döva som ser andra döva teckensnacka stör sig på att de sitter och pratar vitt och brett, om de flinar åt fula" dialekter" etc.
Det hade varit rätt soft om alla kunde teckenspråk kan jag tycka. Det ser jävligt stört ut - men på ett fint sätt.
Hade jag fått chefa lite skulle jag lätt tvångsinföra teckenspråket som andraspråk. Då hade man kunnat snacka i mun på varandra utan att det blir allt för stojjigt.
Bara en sån sak... bara en sån sak.
Det har precis gått upp för mig nyttan med videosamtal. Jag har bara hört om det innan aldrig sett det. Än mindre förstått det. Jag snackar om de döva rackarna.
Jag har trott att videosamtal bara varit teknikonani för fjortisar och annat pack. Att det varit så jävla meningslöst med alla features. Onödigt. Egentligen.
Men så såg jag en döv kille sitta och "snacka" i sin mobil på vagnen. Det var riktigt sweet. Han hade värsta diskussionen med tyst gapflabb och allt. Grymt. Han höll upp mobben med ena näven och tecknade på utav bara fan med den andra. Jag tror han snackade högt och här kommer det fina. Det störde inte ett skit. Inte alls som när alla glin tuggar bubbel och och skriker i luren om helgens drängfylla.
Undrar om döva som ser andra döva teckensnacka stör sig på att de sitter och pratar vitt och brett, om de flinar åt fula" dialekter" etc.
Det hade varit rätt soft om alla kunde teckenspråk kan jag tycka. Det ser jävligt stört ut - men på ett fint sätt.
Hade jag fått chefa lite skulle jag lätt tvångsinföra teckenspråket som andraspråk. Då hade man kunnat snacka i mun på varandra utan att det blir allt för stojjigt.
Bara en sån sak... bara en sån sak.
onsdag, november 01, 2006
Den stora tidsresan
Hej livet - här är jag.
Igår var jag en ung pigg rackare i tjugoårsåldern. Idag är jag plötsligt en krämpornas kejsare - en pajsare i trettioårsåldern. Jag har rest tio år på en natt. En resa ungefär lika upphetsande som en bussresa till Ullared.
The big three-o. Fy fan!
Jag har inte haft någon ångest för ålderns höst. Inte förrän det gick upp för mig att jag brutit in i en ny tidsepok. Att man kan jämföra mitt förbannade åldersskifte med inträdet i ett nytt milennium.
Förutom att jag börjat spana efter diverse proteser på blocket och se över det här med pensionssparande börjar det bli dags att klä sig "bekvämt", spontansura för "bagateller"(big change) och kunna använda frasen "Jag minns när jag..." helt ohämmat framöver.
Jag ser även mig själv bli närmast sexuellt upphetsad av Clas Ohlsson-katalogens årliga duns mot hallgolvet och åka på tysk-charter. Dagen till ära gav jag mig själv i present att byta till vinterdäck. Jag tror jag hatar det här med trettioårsåldern.
Där har ni svaret. Så känns det. Men jag är rätt glad ändå. Det finns de som har det värre... ni vet vilka ni är.
Igår var jag en ung pigg rackare i tjugoårsåldern. Idag är jag plötsligt en krämpornas kejsare - en pajsare i trettioårsåldern. Jag har rest tio år på en natt. En resa ungefär lika upphetsande som en bussresa till Ullared.
The big three-o. Fy fan!
Jag har inte haft någon ångest för ålderns höst. Inte förrän det gick upp för mig att jag brutit in i en ny tidsepok. Att man kan jämföra mitt förbannade åldersskifte med inträdet i ett nytt milennium.
Förutom att jag börjat spana efter diverse proteser på blocket och se över det här med pensionssparande börjar det bli dags att klä sig "bekvämt", spontansura för "bagateller"(big change) och kunna använda frasen "Jag minns när jag..." helt ohämmat framöver.
Jag ser även mig själv bli närmast sexuellt upphetsad av Clas Ohlsson-katalogens årliga duns mot hallgolvet och åka på tysk-charter. Dagen till ära gav jag mig själv i present att byta till vinterdäck. Jag tror jag hatar det här med trettioårsåldern.
Där har ni svaret. Så känns det. Men jag är rätt glad ändå. Det finns de som har det värre... ni vet vilka ni är.
Idag
har jag tagit lärdom...
Än en gång har det gått upp för mig hur jävla dåliga Converse är som vinterdojor. Hur fan kan man lyckas förtränga det så. Jag blev brutalt varse eftersom vädret fulllkomligen fistade mig imorse. Jag höll på att bryta benen fem gånger påväg till dagis och sedan var vagnarna försenade. Fy fan jag känner redan agg mot den pissigaste av årstiderna. Fucking jävla grisvinter!
När jag kom till jobbet var det en sak som gjorde mig glad och en som gjorde mig arg.
En hissreparatör kom för att göra vad hissreparatörer gör mest. Snacka skit. Han var extremt lik David Brent. Vilket öde. Han var smalare, längre och lite snyggare än originalet men han hade "det" någonstans där. Det var en kombo av flera faktorer, han var väldigt lik i hela ansiktet, men det som verkligen träffade tjurens öga var en ner på molekylnivå exakt likadan syltburk (a.k.a. skäggring, apröv etc.) som mr Brent. Det gjorde mig glad. Ja, ni vet skadeglädjen...
Sedan kom en farbror med bluetooth-handsfree på besök... fy fan vad det ser ut. Alltså den jäveln som kom på bluetooth-handsfreen skulle jag vilja nita.
Än en gång har det gått upp för mig hur jävla dåliga Converse är som vinterdojor. Hur fan kan man lyckas förtränga det så. Jag blev brutalt varse eftersom vädret fulllkomligen fistade mig imorse. Jag höll på att bryta benen fem gånger påväg till dagis och sedan var vagnarna försenade. Fy fan jag känner redan agg mot den pissigaste av årstiderna. Fucking jävla grisvinter!
När jag kom till jobbet var det en sak som gjorde mig glad och en som gjorde mig arg.
En hissreparatör kom för att göra vad hissreparatörer gör mest. Snacka skit. Han var extremt lik David Brent. Vilket öde. Han var smalare, längre och lite snyggare än originalet men han hade "det" någonstans där. Det var en kombo av flera faktorer, han var väldigt lik i hela ansiktet, men det som verkligen träffade tjurens öga var en ner på molekylnivå exakt likadan syltburk (a.k.a. skäggring, apröv etc.) som mr Brent. Det gjorde mig glad. Ja, ni vet skadeglädjen...
Sedan kom en farbror med bluetooth-handsfree på besök... fy fan vad det ser ut. Alltså den jäveln som kom på bluetooth-handsfreen skulle jag vilja nita.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)