Tidsångest och dödsjakt

Den passerar fortare ochg fortare. Tiden alltså. Jag börjar förstå min föräldragenerations talesätt. Att tiden går så fort. Jag fattade aldrig det när jag var yngre.

När jag var fjorton förbannade jag mina föräldrar att de planerat så jävla dåligt. Alla kompisar var födda på första halvåret och hade moppe bra långt innan mig. Många hade hunnit tröttna när det var min tur. Nu börjar jag närma mig trenolla och tiden verkar passera i "fast forward". Allting bara susar förbi, vardagar som helg, jag hinner inte med längre. Pang så har ännu ett år gått. Dags att börja fundera lite mer på pensionsfonderna kanske.

Vardagarna avlöser varandra. På fredagen är man i ett töcken. Om det inte är utgång så somnar man framför tv:n tidigt. Sedan är det lördag och innan man hinner blinka har söndagen dragit ner brallorna på en och retas för att det snart är måndag. Ska det vara så?

Helgens stora överraskning var att fyran visade en bronsonrulle i lördags kväll. Jag hade ingen aning men råkade slå på precis i introt. Det är högoktanig lycka för en filmkännare som mig. "Deathhunt" eller "Jagad till vanvett" enligt den svenska översättningen. Det låter nästan bättre på svenska. Tänk att bli jagad till vanvett. Galet. Iallafall spelade Bronson en ensamvarg (oväntat) som räddar en kamphund från en otäck död och får ett gäng bonnläppar efter sig. De kommer upp och ska hämta hunden och ta ut lite oförtjänt hämnd. Bronson svarar med att blåsa skallen av ett par av dem. De flyr men tro inte att det är över. Tvärtom det samlas ihop till det bästa av det bästa - ett posse.

Bronson fattar galoppen och bygger snabbt om sin lilla timmerhydda i bergen till en bunker med skottgluggar i knähöjd. Vi får följa hans noggranna förberedelser när han gräver skyttegravar direkt i sitt jordgolv och jag ryser av förtjusning när han kapar av ett hagelblås. Det vankas blystrid.

Lee Marvin är lagens långa arm (om än en väldigt spritdekad sådan) och leder posset. Med sig har han ett trettiotal skjutglada idioter. Det är väldigt mycket tjat om att de ska skalpera honom men den som sett ett antal bronsonrullar vet att han är en rktig spjuver som inte drar sig för att skära av ansiktet på slödder om nöden kräver. Allt detta för en hund tänker man. Det är trovärdigt.

Bronson betar av en efter en och mobben börjar bli desperat. De skickar fram stans enda "neger" för att slänga ett packe dynamit på verandan som om vore det en morgontidning. Huset förvandlas till kaffeved och nu är det väl ändå över. Icke. Bronson hoppar upp med sitt avsågade hagel i ena handen och ett annat gevär i andra handen. Han är toklack och skjuter hål på en hög svin innan han börjar fly. Det utspelar sig i Kanada vilket innebär att det är svinkallt och en massa snö. Vid detta lag har det utfästs belöningar i olika tidningar så prisjägare lockas att delta i dödsjakten. De tänker jaga honom till vanvett... brrr. Jobbigt läge kan man tycka, men Bronson tar det kool, för han har köpt på sig så mycket ammo att han kan bjuda på skjutfest i ett år om det är så...

Här ungefär är det reklam. Jag är trött så jag gör missen att chansa på att jag klarar av att vila utan att somna. Givetvis går det inte utan jag somnar på soffan med huvudet vilande på armstödet. Jag missar upplösningen och vaknar klockan fem av att min stela nacka kallat in förstärkning. En galen huvudvärk som färgade hela min söndag.

Hej livet! Skönt att det är måndag igen.