Sveriges sämsta ambassadör

Vissa tycker att kungafamiljen är bra reklampelare för Sverige och att de ger bra utväxling för sitt sköna appanage. Andra tycker att de är en trött produkt av generationers inavlel som bara skämmer ut landet. Jag bryr mig inte. Båda läger har nog rätt. Själv tror jag att vi både kan ha och mista dem utan att gå under. Jag hade väldigt gärna sluppit läsa fler spekulationer i massmedia om Vickan och kotlettfrillefleppot ska få gubbjävelns välsignelse att slå sina överklasspåsar ihop eller inte. För övrigt skiter jag i deras liv rätt så mycket. Det kommer väl lösa sig med tiden. Evolutionen brukar ju ta hand om de stora frågorna förr eller senare.

Däremot har jag de senaste veckorna haft den stora oturen att bli uppmärksammad om att Victoria Silvstedt har en egen tv-serie som heter "My Perfect Life". I programserien får man följa med henne på shopping, på fest och träffa på en alla andra ytliga skitmänniskor hon omger sig med. I likhet med kungafamiljens vara eller icke vara finns det två läger. Ett övervägande stort läger som verkar tycka att hon faktiskt lever det perfekta livet och att hon verkar vara en härlig tjej. Och ett lite mindre läger som inte verkar lika imponerade av henne men som mest av allt stör sig på att hon gör en egen version av en Dolph-gimmick och låtsas ha svårt att behärska sitt modersmål. Här sällar jag mig till den sistnämnda skaran, men det är så mycket mer som är störande än det faktum att hon snackar engelska hela tiden. Jag utgår ifrån att det är en utländsk produktion som är tänkt att funka rakt av i fler länder än här (annars är det så jävla sjukt att det i sig troligen skulle tvångsframkalla en blödning i hjärnan på mig) vilket i sig är jättekonstigt.

Om hon nu är känd utanför det här landets gränser. Jag menar på riktigt känd och inte som någon jävla Robinson-Robban-typ eller annan medial halvfigur. Då är hon den sämsta ambassadör Sverige kan ha. Jag hade nog hellre skickat runt Tomas Quick på världsturne än låta fröken Silvstedt fortsätta hållas.

Jag ryser upp en otrevnadskänsla som sätter sig tajt som en kroppsstrumpa när jag ser henne säga någon random skit in i kameran och följa upp med sin karaktäristiska spasm till grimasch (som jag inte ens kan hitta ord för att beskriva). Om vi ska prata bedrifter så måste jag ge henne det att hon faktiskt lyckas få plasthalten i plast att verka låg. Alltid något.

Igår när jag vaknade efter en tupplur på soffan så var programmet i full gång. Silvstedt var i Rom. Med sig hade hon en italiensk blonderad bög i femtioårsåldern som var hennes agent där nere. Hela tiden snackade hon skit bakom ryggen på honom och sa att hon skulle kicka honom så fort hon lärt sig italienska. Dessutom anlitade hon en assistent som fick uppdraget att springa och hitta en klänning till någon stekartillställning i Monaco. För så ska det vara. När assistenten kom tillbaka och visade upp sitt byte förnedrade Svilvstedt & Co henne med en långdragen urflabbning och idiotförklarande gliringar som sedan pågick i flera timmar. Sympatiskt.

Jag hatar mig själv idag för att jag inte kunde slita mig. Till försvar får jag säga att det var fascinerande på samma sätt som jag antar att en gammal hederlig freak show var när det begav sig. Cirkusen i My Perfect Life är verkligen en riktig 2000-talsupplaga av upplaga av ett sådant där kringresande sällskap där Silvstedt är motsvarigheten till dåtidens "geek" och själva huvudnumret.

Jag tycker att hon verkar leva ett riktigt ointressant skitliv. Må så vara, men hon får mig också verkligen att skämmas för att jag kommer från Sverige. Tur som fan att jag inte kommer från Bollnäs i alla fall. Jag känner att jag måste prata ut med mina vänner därifrån.


Etiketter:victoria silvstedt