Krimmiga artistnamn

I veckan frigavs Juha Valjakkala på permanent basis. Som alltid visade han såklartt god smak och hade dressat up i en sweden-tischa och trekronor-keps. Mördarhumor när den är på topp. Nu ska han börja sitt nya lugna liv är det tänkt. Jag tror det kommer gå jättebra för honom. Särskilt nu när han skaffat sig både fru och bytt namn.

Jag gillar frugan i en intervju försvarar honom genom att säga att han sonat sitt brott och att en människa inte kan ställas till svars i all evighet för något han gjorde för länge sedan. Man måste kunna förlåta och glömma. Det är lätt att säga men jag vet inte om utplåning av en familj faller inom ramen för saker som glöms och förlåts. Sedan påstår hon att hon aldrig skulle vara tillsammans med en man som är farlig. Det får mig att inse att vi alla har olika höga trösklar för att bedöma farlighet. Kanske fint på ett sätt... eller också inte.

Appropå namnbyte så har jag funderat lite på det det där med grova brottslingar och deras namnbyten. Borde inte poängen vara att välja en rätt svennigt namn för att öka chanserna att smälta in i mängden och inte sticka ut i onödan. Därför kan jag känna att det är lite lustigt att Juha valt Nikita Fouganthine. Det är väl för i helvete inte ett namn man väljer för att kunna söka ett jobb (om det inte är inom värdetransportrånarbranschen man tänker sig en framtida karriär)? Det är ju för satans alla drängar ett tvättäkta artistnamn. Typ som The Boss, Prince och King Diamond. Lite som när Clark Olofssson valde Daniel Demuynck.

Killarna vill gå vidare men ändå sticka ut. Bli ihågkomna. Vore det inte väldigt mycket enklare om de isåfall behöll sin redan etablerade krim-namn?