onsdag, november 23, 2005

Sophie Zelmani där solen aldrig lyser

Sitter och skriver lite och lyssnar på Zelmanis "A decade of dreams". Jag har alltid varit förtrollad av hennes röst. Jag vill skratta och gråta samtidigt - hur kan något vara så otroligt vackert bland allt det fula. Hon har nåt alldeles speciellt där.

När hon sjunger "Going home", "Dreamer" och "Happier man" får jag gåshud ända in under pungen. Dit där solen aldrig lyser.

Det är en bra röst Sophie.

3 kommentarer:

Anonym sa...

ja, hon är ovanligt underbart bra!
.. så vackert
/Anna

Mjukispolacken sa...

Inte vissta jag att du gillade Sophie MikeBike. Såg henne på liseberg för nåt år sedan (inte en optimal konsertplats för henne) och hon sätte fan varje ton. Tänk dig själv precious burden till solnedgången och skriken från lisebergsbanan, underbart.

Blancaflor sa...

Ahhh....skriken ifran Lisebergsbanan. That brings back memories.