Smedens återkomst

Jag och min kollega P sprang just på smeden. Det var ett roligt återseende måste jag säga. För hur absurt det än kan låta så har jag saknat hans närvaro här i Linné. Jag skulle tippa på att alla som brukar hålla till längs Långgatorna i Göteborg vet vem jag talar om, men för de som inte haft fördelen att stifta bekantskap med denna excentriska (väldigt milt uttryckt) person, får jag göra en liten presentation.

Smeden är en underlig man och vad man i folkmun brukar kalla "en karaktär för sig själv". Han är storväxt och ser extremfarlig ut och kan nog så vara de dagar han vaknat på fel sida vägen. Hans temprament är galet. När han är glad är han manisk och när han är arg är han våldsamt arg. Saker flyger i luften. Ingen har knarkat och supit så hårt som smeden skulle jag tro. Till och med min stora idol C. Bukowski skulle troligen te sig som en prao-elev vid Smedens sida. Han verkar ha provat det mesta man kan prova (totalvägrat rätta sig in i svenssonledet) och bra dagar berättar han gärna om sitt extravaganta sexliv, om brazilianska luder och eldsprutande mumintroll. Dåliga dagar håller man sig undan.

Smeden har en sådär skönt självutnämnd guvernörstatus i nedre Linné. Han kommer och går precis som han vill. Tar vad han vill. Gör vad han vill, och jag kan lova att ingen vågar stoppa honom. Han ser ut att kunna slita skallen av vem som helst som muckar och han är den där man talade om förr i tiden som åt småbarn till brecky. Han driver en smedja under långgatornas marknivå och där i mörkret vet nog ingen vad som pågår. Kanske inte ens han själv.

Det går alltid rykten om Smeden. Vissa sanna och andra så absurda att man inte kan tro att de är sanna. Plötsligt en dag, strax innan sommaren, försvann han spårlöst. Smedjan kedjades igen och ingen tycktes veta vart han tagit vägen. Det ryktades om att han blivit vräkt (vilket jag starkt betvivlade för vem i världen med minsta uns av självbevarelsedrift skulle våga vräka honom?) Andra sa att han spårat ur totalt och börjat tjacka igen. Hur som helst har han varit som uppslukad av jorden sedan slutet av maj. Tills idag.

När jag och P varit på strategimöte (druckit kaffe) nu på eftermiddagen och öppnar dörren till företagets trappupgång så står han där och ropar glatt:
"Tjennare, hur är läget", som om inget hänt.
"Jotack bra, själv då?".
"Ganska bra... (konstpaus)... börjar ordna upp sig igen (tillägger han och öppnar upp för konversation)"
"Gött", svarar vi diplomatiskt.

Jag fattar så mycket som så att han varit i en djup svacka och jag vet inte riktigt hur/om jag skulle kunna tackla en gråthistoria från Smeden. Jag ser mig liksom inte riktigt krama om killen och säga att det är bra nu. Sist han kom ur en svacka berättade han att pillrena äntligen börjat kicka in och att han skulle få knulla "sin nya" på kvällen. Skönt med så öppna människor. Det är precis vad man vill höra. Dock är inte så lätt att replikera på det. Det känns lite skumt att snacka sexliv med en kille som Smeden. Inte helt avspänt liksom. Då svarade jag med den klassiska:
"Åh fan!", följt av vad som kändes som tusenårig tystnad.

Jaja, mycket kan man säga om Smeden men utan tvekan är han en skön karaktär som sätter färg på Linné hur grå dagen än må vara. Välkommen tillbaka Smeden, vi är många som har saknat dig.