söndag, oktober 07, 2007

Symfonihierarki

Det är pampigt med symfoniorkestrar. Måste kännas väldigt speciellt att gå till jobbet i frack och skit - stiliga grejer. Sedan sitta där i sitt dike och spela supertajt. Disciplinerat. Så finkulturellt det bara kan bli typ.

Nu i helgen slog det mig plötsligt hur superhierarkiskt det är. Som på ett sjukhus skulle jag tro. Jag försöker mig på en gissning och jag tror faktiskt att jag hamnar ganska rätt:

Dirigenten är sjukhusdirektören som står där, vevar och lever om. Alla vet att han är övertbetald men vågar inte jiddra för att han har makten. Violinisterna är lite som överläkare, kirurger med hjärna och hjärta som specialområde. Kreddiga och de vet det är de som har första tjing brudarna/killarna. Resten av stråkarna rymmer alltifrån ortopeder och narkosläkare till at-hjon på cello och kontrabas.

Blåsorkestern är en vild mix av skolade musiker. De räknas kort och gott som "blåset" av de högre skattade musikerna men internt finns en hackordning precis som mellan sjuksköterskor på en intensivvårdsavdelning och undersköterskor på långvården. Först kommer de delikata oboespelarna, sedan klarinetterna som är orkesterns käckisar och fagotten som bara vill verka svår.

Brasset är lite mer obskyra. På pappret lika värda men trumpetare och trombonister vill inte förknippas med orkesterns misfits - de tjocka grabbarna på tuba och de sjuka jävlarna som spelar valthorn. Inte så lite kusliga. Vem i helvte väljer att börja spela valthorn liksom.

Slagverkarna är slitvargarna. Stolta som underskötersor bär virveltrummorna och bastrummorna orkestern på sina axlar. Inte rädda för att få lite skit under naglarna. Xylofonisten är ett underbetalt vårdbiträde och triangelspelaren är kuvad av alla. Jag tycker mig alltid kunna ana hat i deras blick. Om någon i orkestern en dag får en knäpp och tar med sitt pumphagel till kontoret är det triangelspelaren - och då ligger violinisterna ganska så pyrt till.

Sist i hierarkin har vi cymbalkillen. Det mest otacksamma jobbet. Han är orkesterns vaktis - hopplös och hatad av alla. Ingen vill ha med honom att göra men han kommer in överallt och oavsett vad man tycker så fyller han faktiskt en viktig funktion. Vem som helst KAN spela cymbal, men inte vem som helst KAN MED.

13 kommentarer:

Ulrika Good sa...

Det är få ställen som har en sådan uttalad hierarki som sjukhus, har jag tänkt på. Dom skäms inte ett dugg för att det heter ÖVERläkare och UNDERsköterska.

Anonym sa...

"...de sjuka jävlarna som spelar valthorn. Inte så lite kusliga. Vem i helvte väljer att börja spela valthorn liksom."

Det gjorde jag! *galet skratt*

Spader Ess sa...

Man undrar lite om det även råder sådan pennalism hierarki som man ser i tex. England, där nästan alla underhuggare skall behandlas som skit, för så har det minsann alltid varit...

Anonym sa...

Jag skrattar högt, slår mig på knäna och rullar runt på golvet kippandes efter luft.

Anonym sa...

Möjligen finns en viss hierarki mellan första och andraviolinister och vidare från första pult till längst bak i varje stämma, men i övrigt håller jag inte med. Förutom att dirigenten givetvis bör behandlas med respekt - det är ju han eller hon som leder hela stycket. Olika stämmor är olika viktiga i olika stycken, och vid olika tillfällen.

/"At-hjon"

Anonym sa...

Kryddan Peterson gör gästinhopp i Svenska Mad?

Anonym sa...

Tur man är totalt tondöv och gillar motörhead. Då slipper man hirarkierna :) Men en väldigt skön spaning. *LOL*

Anonym sa...

Nonono...cymbalkillen är inte alls längst ner. En gång i tiden arbetade jag nära en av Landets Finaste Orkestrar, och nån gång var "vår" cymbal sjuk. Då ringer man in en annan som kommer farande. Från Europa. Inte snack om att vem som helst kan spela cymbal, det där kräver många års skolning. Och det mest komiska är att det ibland bara handlade om ett endast "boooing" som han skulle utföra. Sen var han klar och kunde åka hem igen till Rumänien eller vad det nu var. Har hört talas om att cymbolspelare som bara har ett endaste "booing" faktiskt missat tillfället när det var dags. Timing is everything, även för cymbaler.

Unknown sa...

Kul skrivet, men noll rätt.

Anonym sa...

Fantastiskt bra skrivet!! Bästa på mycket länge!!!!

Anonym sa...

Som en käck gammal klarenettist kan jag roat nicka och hålla med. Klockren beskrivning!

Anonym sa...

Mike dirigenten är en man.

Var är konsertmästaren?
Stämledarna? 2 viola, tredje osv..

Grovjobbarna är ett vulgärt lättsamt uttryck som jag antar är sk "slang". Är det negermusik du lyssnar på din okultiverade lufs? Ja det heter FORTFARANDE 2007 "afro.." på musikhögskolorna det där ogudaktiga som kommer från nya världen (blues/rock/allt).

Det heter tuttimusikerna (massan) och det är inte slagverkarna utan "resten av stråkarna" som du skriver. Slagverkarna är trollkonstnärer som skall behärska alt man kan slå på från triangel och större. Brasset (brassblås) är festprissarna.

Orkesterens vaktis är vaktmästaren som ställer fram noter/stolar mm genom att duka för musikerna.

Sjukhus? Vet hut i kulturskymningsland. På sjukhus gör de anställda något alla behöver och vill ha...

Anonym sa...

Hahaha, hejdlöst roligt. Speciellt eftersom jag ska och lyssna på radiosymfonikernas rep på måndag, haha. Jag håller med några av de andra, du har nog inte riktigt rätt (gällande valthornet har du i och för sig en fin poäng. Enligt min åsikt är de, eller blir kanske, sjuka i huvudet), men det är fortfarande hejdlöst roligt!