Igår var vädret förhållandevis fint och efter två dagar av total kroppslig träda och inomhusvistelse sög det lite i friskluftstarmen.
Destination delsjön gick av stapeln och jag såg fram emot en härlig promenad i lagom anlagd vildmark. Under den förhållandevis långa färden runt stora delsjön hann jag uppleva hela den klassiska "cykeln" som uppstår vid varje naturupplevelsesession.
För det är ju så. Varje gång jag ska ut i skog och mark och promenera upplever jag i bilen påväg "dit" alltid en uppsluppenhet och vilja som snabbt som övergår i längtan att komma fram (tillbaka till bilen). Eventuell medhavd fika ses gärna som ett delmål, en ljuspunkt i allt pustande och schostande. Igår var inget undantag.
Varje mitt-i-naturen-vistelse följer utan undantag exakt samma fasförlopp:
Uppsluppen förväntan >> Tystnad >> Ånger och hat >> Uppsluppen mallighet
Fas 1 - Uppsluppen förväntan: En fas fylld av iver. Allt armod från föregående naturupplevelse är som bortbåst. Förnekelse är det knappast tal om, snarare en naiv form av glömska.
Fas 2 - Tystnad: Ganska kort efter att en promenad i skog och mark tagit sin start mattas glädjen av skogsdoft och frisksportariver av. Man påminns snabbt om hur satans osoft det är att trippa runt i vita sneakers i lerpölar och över halkiga rötter. Barnvagn och hund adderar en helt ny dimension av bonusbök. Man blir tyst.
Fas 3 - Ånger och hat: Först ångrar man sin initiativrikedom, sedan blir man tom och allt man vill är tillbaka till punkt A. Sedan tar hatet vid. Självhatet först. Att man var så jävla dum.
Snart hatar man alla friluftsvänner som man möter, man irriterar sig på gubbjävlarna som springer i kroppsstrumpa och låtsas gilla det. Svinen som fullt munderade våldscyklar i vcarenda backe så man måste hålla på och väja och "se upp i backen".
Till sist börjar man hata natur och omgivning. Så jävla fint är det väl ändå inte. Fucking sjöar och barrskog. Lite antibajsdoftspray (skogsdoft) och slå på discovery channel så har man tillgodosett sina sinnen från soffan.
Fas 4 - Uppsluppen mallighet: Plötsligt är fas två och tre minnen blott. Man känner sig duktig och sjukt värd en bullfika. Som man har gått och så härligt det var. Borta är all butterhet och sura miner - kvar är bara minnet av en skön promenad i Sveriges eget allemanssköte - skogen och marken.
...ända till nästa gång.
10 kommentarer:
Ååå du gör det igen! sätter ord på sanningen alltså. Och jag gör det också igen.. -kommenterar...
Nu sparkar jag in en öppen dörr, men alltså... Vita sneakers på naturpromenad? Du är ju ingen backslick boy, mike! Jag är besviken. SÄG inte att ni har barnvagn med små hjul också...
med tanke på att mike kör sneakers i skogen så tippar jag på att han inte kör dubbdäck på barnvagnen.. men det är ju bara min tanke. ;)
snellie: sanningen ja;) ja vad kul att du kommenterar igen. det var längesedan
jenny: nej jag är allt annat än backslickboy. jag är deras värsta mardröm. men fan heller att jag plockar på mig gortexbaljorna bvara för det.
matty: dubbdäck till barnvagnen... hahaha finns det? du skojar!
Jag önskar att mina föräldrar kunde läst den här listan när jag var liten för att förstå vad vi barn gick igenom varje (!) lördag när det skulle ut och vandras. Själva har de fastnat i fas 4. Men jag har härdats att gilla skogen, efter några års totalvägran, så på ett sätt gjorde de väl en insats. Du får se promenaderna som en insats för framtida generationer helt enkelt!
barnvagn i skog är verkligen bonusbök...hahaha vilket coolt utryck
jag lånar ;)
Äre klockrent så är det, som alltid..
Fast dock sitter mitt hat mot rundan kring stora delsjön ännu kvar.. den utan frukost i ett försök att vara hurtig är inte tipp topp.
faan! mitt i prick! igen. jag blir alltid på så jäövla bra humör av att läsa din blogg. och jag skall sätta en stor lapp i min hall: DU GILLAR INTE NATUREN. just a reminder...
lisa: stannat i fas fyra... de är vad vi brukar kalla "av den gamla stammen";)
stefan: jomantackarjagvet! ett jävla bök. låna på. jag lånar tillbaks du vet;) se gärna bloggfrossa som ditt smörgåsbord så gör jag detsamma med sug och godsaker...
anna: ojojoj... tell me about it. fikan blir som en frälsning. idioter som anlagt rundan. det finns ju bara rastplatser alldeles i början och alldeles i slutet. mitten då?
Susanna: tackar hörru;) ingen dum idé. jag tänkte dessutom spela in ett mantra i en ljudloop som jag gör en timme långt. skulle kunna lyda exakt samma. det måste räcka för atti nte göra om misstaget en gång till;) naturen är överskattad;)
Gortexbaljor gör ju att man slipper tjura över Saker Som Alltid Händer (som att dina sneakers hjälper till att göra dina fötter till svampiga monster som fräser och spottar). Och så undvek du barnvagnsgrejen...hm... ;-)
Skicka en kommentar