Praktisk!

Så beskrivs (marknadsförs) termosmuggen - ett av alla monster människan har skapat. Läckert. Det är bara det att praktiskt är en synonym för skitfult, efterblivet, smaklöst, vederstyggligt samt socialt och stilmässigt komplett värdelöst.

Jag har bitit ihop och hoppats att fenoment Termosmugg skulle passera. Att det onda skulle dö bort och försvinna eller åtminstone stanna på industiföretagens IT-avdelningar, men det verkar aldrig bli dags. Fortfarande säljs termosmuggar som om det inte finns någon morgondag. Uppskärpning för fan.

Visst, det är säkert jättepraktiskt att kunna hälla upp en halvliter kaffe när man kommer till jobbet och att det håller sig varmt resten av dagen. Men hur jävla mongo ser det inte ut när man ser en idiot glida runt malligt med en moddad termos till kaffekopp. Så jävla jobbigt är det ärligt talat inte att ta en kopp till ifall det svalnar.

Termosmuggen är kanske den mest osexiga produkt jag kan komma på. Det finns inget som kommunicerar så mycket "I dont give a fuck" som termosmuggen.

Jag tar mig min lätt fördomsfulla frihet att ringa in målgruppen:
Personer som brukar termosmuggen är samma personer som köper ballongskjortor och gubbchinos i parti på Dressman. Det är de som köper ALLTID flintastek när det vankas grillkväll på klotgrillsfyndet från Rusta och refererar till sin fru/flickvän som "regeringen".

Det är de som tycker att bluetooth-handsfree är the shit, som kör chiptrimmad Peugeot 206 cab och kallar det för "sportbil". Det är de personer vars liv revolutionerats av bag-in-box-trenden och som tycker att Gore-Tex är lösningen på livets alla problem.

Termosmuggens målgrupp mäter livskvalité efter mängden bonuspoäng på Siba-kortet och har lagt till ord som kanarieöarna, tjabba och dabuzz i in mobilordlista.

När man möter en person med termosmugg i ena handen kan man ge sig fan på att denne visar uppskattning genom via high fives.

Peace, Love & Bjudglass

Ironin blir nästan slående ibland.

Typ i samma sekund jag postat min hatblogg (se nedan) om B&J's "bristande" kundsupport så dimper ett trevligt mail ner. Se nedan. Vad ska man säga - jag skäms såklart för min smädelse - men sån är jag. Ett superlativt mongo. Japp, så är det. Vilket steg i 12-stegsprogrammet är insikt nu igen?

Jag lovar att alltid hylla B&J's från nu. De är föredömen. Måna om sina kunder och baserar sitt företag på en mycket sund balans mellan affärsnytta och medmänsklighet bla bla bla... någon som får en bild av exakt hur brun min tunga är just nu?

Hahaha... snabba svängar här. Antingen eller, inga gråzoner. Men som jag brukar säga: "Lite glass förlåter allt... ALLT!"

----------------------------------------------

Tjenare Mikebike !

Kul att läsa din blogg. Vi visste redan att det finns många fans som vi träffat men detta sätt att ta del av deras åsikter känns mer ärligt. Ärligheten ligger förstås i att ingen får någon favör för att det skriver.

Att vi inte besvarat ditt tidigare mail beror på att vi är mitt i en "roll-out" av XP datorer och alla servrar lirar inte som vi vill men nu börjar det att ordna upp sig.

NEJ, du får inget för att skriva om oss men du kan få några pints för att du har en rolig blogg. Vårt motto är ju att ha FUN så det ska vi självklart premiera. Skicka över din postadress till mig så fixar jag det. Fortsätt att skriv och har roligt för det har vi läsare när vi tar del

Peace , Love & Ice-cream

Ps. Ben Cohen & Jerry Greenfield lever och frodas och kämpar just nu tillsammans med Ben & Jerry´s att bekämpa växthuseffekten så alla rykten om att de är döda eller overksamma är helt fel Ds.

/XX

----------------------------------------------

Fridens B&J - jag blev väldigt glad över att höra att de lever. Vi möts i en pint!

Bjudglass - ich dont think so!?

Jag skrev för ett tag sedan om Ben & Jerrys magiska glass. Den som får en riktig gammelheroinist att framstå som fullt kapabel att kontrollera sitt beroende.

Responsen blev slående och när det kort efter visade sig att jag lyckats förleda ett flertal tidigare oskulder in i ett närapå motbjudande glassmissbruk så blev jag så mallig att jag skrev ett brev till B&J's marknadschef för att upprätta ett slags gratifikationsprogram för mig själv.

Jag skickade även en kopia på brevet till deras kundsupport bara för att försäktra mig om att ärendet skulle landa rätt. Inget svar. Oproffsigt värre. Men vad kan man förvänta man sig av ett gammalt trött hippigäng egentligen. Att de löser ens munchies är väl mer än nog. AS!

Jag funderar på om det är en del av de gamla grundarnas slapphänta livsföring som smittat av sig och transformerats till vad man på andra företag brukar kalla företagskultur.

Jag blir så jävla lack!

Ett svar kan de väl kosta på sig ialla fall. Tidigt imorse mailade jag ytterligare en gång och påpekade det faktum att jag ignorerats i tidigare mail. Jag förklarade att jag inte tyckte det verkade finnas någon förankring mellan deras tugg om "Peace Love & Icecream" och den reella sanningen. Ingen love min väg än så länge iallafall.

Kontentan är att jag förskjuter B&J's som varumärke nu. Jag hatar dem öppet - förbannade glassretarder. De kan fan dra åt... och köra upp sin fred-och-kärlek-bullshit i stolgången. Allt är bara lögn ändå.

Det hade varit bättre om de gick ut och sa: "OK, vi är assholes - men assholes som gör världens godaste glass!". Mer ärligt och nästan lite kreddigt. Som det är nu är deras kundansvar bara ett stort gåochknulladigsjälvtecken (fast i lönndom) till alla konsumenter.

Det mest förnedrande i hela historien är att jag vet att jag inte kommer sluta köpa deras produkter. No way. Det är jag alldeles för svag för.

Moccamaster

Nog är nog.

Moccamaster må göra det godaste (ful)kaffet, clean form, perfekt temp, snabb och en massa annat som är bra och bonus för kaffejunkies... men fy faen vad jag börjar lacka på skiten nu. Handhavandemässigt suger Moccamaster fet gubbpung. Punkt. Börja inte jiddra om det. Det bara är så.

Moccamaster är lite skranglig och skröplig men framförallt, varenda förbannade gång man ska till att stjälpa upp lite kaffe, så spiller det och läcker utanför värre än tysk sprutfilm. Ska det vara så.

Morgonhumöret blir inte bättre av det. Jag känner bara äckel och hat då. Vet inte hur många gånger den senaste månaden jag kommit till jobbet med lindrigt morgonhat som snabbt tvingats eskalera till ett tyst men inre vansinne.

Idag funderade jag seriöst på att smasha kannjäveln i väggen när den började läcka men min mer socialt välanpassade sida avrådde mig. Tror folk hade börjat snacka tvångströja och män i vita rockar då. Men det är inte långt borta. Nu väljer jag fulare kaffe till förmån för händer som INTE luktar disktrasa resten av dagen. Lätt.

Till ingengörerna på Moccamaster: Produktutveckling för i helvete eller "Go fug yourselves!"

Det finns alltid en ursäkt till hands

Nätet vimmlar av viktiga sidor. Själv kollar jag dagligen in www.isitfriday.net (man vet ju aldrig ochg en gång på sju är det jackpot) och www.whatsgaytoday.com (mycket bra för att hålla sig ajour med vad som är bögigt för dagen)

Men bäst av allt www.ursakt.nu där man dagligen serveras en kall färsk ursäkt till att höja bägaren.

Bookmarka nu för i helvete!

Balle fortsätter

Jag fick precis veta från en kollega (skånepåg) att balle/ballar betyder skinka/skinkor där nere. Första reaktionen var att de är rubbade (skåningarna alltså) men han påtalade det faktum att röven får alldeles för lite uppmärksamhet.

Något som alla har som ändå inte förärats med en rimlig mängd smeknamn. Kanske inte är så dumt ändå. Kanske de har en poäng.

Nu släpper jag detta. Tid att gå vidare.

Balle

...kan vara ett av de fulaste ord jag vet. Jävligt fult iallafall!

Don't try this at home

Steve Moseley. Så stavas årets meste losertyp.

Idioten trodde han vunnit 14 mille på en skraplott och spontanbad sin chef att stoppa upp jobbet i röven och stack iväg för att kolla på en Aston Martin. Något man hört folk säga men som alla vet att man inte gör. Om man inte råkar heta Seve Moseley då.

Det roliga för oss och det synnerligen tråkiga för even Steven var att han tagit fel på ett nummer och visade sig ha vunnit nada. Steve inser att det var överilat och handlar precis som vilken annan man som helst utan någon stolthet what so ever. Han gick in på chefens kontor, vek isär sina skinkor och lipade tillbaka sitt pissjobb. Fy fan.

Ännu värre är det faktum att han faktiskt fick jobbet tillbaka är att hans kollegor fullkomligt fistade honom med hån och pekningar så det blev ohållbart för Steve "Vinnar'n" Moseley att existera under samma tak som dem. Så han fick sluta igen.

Dubbel förödmjukelse är den bästa förödmjukelsen.

Det är gåshudsvarning på det scenariet om man har bara lite inlevelseförmåga. Snacka om att goofa.

Läs mer >>

Första adventfirande på Hisingen

GP rapporterar idag söndag om en klassiskt Hisings-vykortsmotiv.

Strax efter 13 idag fick en bil motorstopp i en korsning på Hisingen. Några medtrafikanter i bilen bakom lackade då självklart ut nåt alldeles fantastiskt och ramlade ut med tillhyggen i form av baseballträn och gick helt sonika fram och trashade bilen för "svinet" som fick motorstopp. En helt naturlig reaktion... iallafall om man bor på hisingen.

Jag måste erkänna att jag tycker det är lite lustigt att flera personer går ur bilen med baseballträn. En kvalificerad gissning är att det inte är tal om ett korplag i softball på väg hem efter ännu en förlustmatch. Det känns för långökt.

På hisingen räknas baseballträ till standardutrustning i bilen. Typ, som varningstrianggeln.

När jag sålde en bil till en Hisingislandare en gång så hade han en lista han bockade av punkter på och frågade förvånat: "Men, vart har du tillhyggena då?"

Ja vad ska man säga. Hisingen - så nära men ändå så långt bort.

Läs mer här: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=311812

Sveriges roligaste man

Nu gör jag mig nog ovän med hela Sverige...

Jag HATAR Robert Gustavsson!

Fy fan vad han är tråkig. Alla gillar honom men jag, jag hatar honom. Regisserad rolighet. Såg nyss ett klipp med honom på tv4 där han lörde sin dussinkomik. Jag höll på att få en hjärnblödning.

Jag ryser när jag ser honom köra sin skit skulle vilja ge honom en fet jävla backhand och be honom stoppa upp sin Weiron och Tony Rikardsson i stolgången. Old stuff mister. Stefan och Krister ringde och ville ha tillbaka sin "edge".

Robert har gjort en bra grej - Torsk på tallin - Thats it my friends.

Robert Gustavsson är sveriges alla komikers egen "bajstacka". Förstööööööör!

Hamburgar'n

När någon säger hamburgarn är det lätt att direkt tänka på ett det käcka posset med downs syndromare från hallands hjärta som startat band och tryckte in tjockt med edge när de valde bandnamn. "Hamburgarna".

De brukar utannonsera att de "spelar egna låtar, samt rock, pop och annat som gungar". Personligen blir jag sjukt nyfiken på vad "egna låtar" samt "annat som gungar" är för något lajbans.

Iallafall, "Hamburgar'n" är nåt helt annat. Nämligen namnet på avancerad könskonst som illustreras på bilden nedan.


Hamburgar'n är ganska paradoxal till sin natur. Trots att den bjuder allra högst underhållningsfaktor så är det knappast ett trick man drar på första dejten. Det är en synnerligen grotesk skapelse som kräver en sjuk tajming och exakt rätt situation för att ge full utdelning.

Ingen slentriangrej alltså och absolut inte ett fylletrick.

Det hela går kort och gott ut på att få kuken att illustrera köttet och pungkulorna att agera bröd. Vridmomentet är något kritiskt och bör helst utföras med s.k. kirurgprecision för att inte skapa onödigt obehag.

Är man riktigt händig kan huden på "el skrotum" tajtas upp ett snäpp extra och på så vis tvinga hårsäckarna att framträda som små små sesamfrön. En mycket rolig och uppskattad specialeffekt.

Stopp Ronny, det räcker nu!

Fick en länk av en kollega R (tillika min pervokran som jag pratat om tidigare här på bloggfrossa) igår. Gud vet vart han hittar allt. Jag brukar fråga men vill egentligen inte veta. Det är lite för otäckt.

Denna gången handlar det om julklappar och det är hårda paket vi snackar om. En snubbe som specialiserat sig på lasergravyr och med stor fingertoppkänsla lyckats ringa in den absolut mest köpkåta målgruppen för sin skit i friluftskretsar.

http://www.ronsvelasergravyr.se/

Jakt och fiskeintresserade människor är tydligen extremt heta på graverade termosar och icke att förglömma - toasitsar. Vem vill inte ha ett vildmarksmotiv på dasslocket. Något slags social statussymbol... för den som vill vara med liksom. Ett fenomen som ingen egentligen förstår men som ÄR. Ungefär som med mongoloider och dansbandsmusik. Den där oförklarliga fäblessen.

Visst, låt dem hållas kan man tycka. Whatever makes them happy... och de skadar ju ingen.

Men så kommer jag in på kommentarssidan och finner följande:

"Hej Ronny! Jag fick termosen idag. Den blev helt fantastisk, vi är mycket, mycket nöjda. Gissa om den kommer att väcka uppmärksamhet på Ulfs 50-årsfest! Tusen tack! Hälsningar Jesper."

Jesper Höglander, Arvidsjaur som beställde en termos med foto på en blivande 50-åring, en Golden Retriever samt en Polar husvagn.

JAG REPETERAR: "Polar husvagn".

Att lasergravera in en Polar husvagn på sin termos är att pusha det. Det är självbefläckelse och ungefär så nära man kan komma gränsen innan man slår över i mental ohälsa. Snuddande nära.

Ok man ska inte döda budbäraren men jag undrar ändå när ska någon steppa upp och säga: "Stopp Ronny, det räcker nu!"

Naturupplevelsens gyllene fasförlopp

Igår var vädret förhållandevis fint och efter två dagar av total kroppslig träda och inomhusvistelse sög det lite i friskluftstarmen.

Destination delsjön gick av stapeln och jag såg fram emot en härlig promenad i lagom anlagd vildmark. Under den förhållandevis långa färden runt stora delsjön hann jag uppleva hela den klassiska "cykeln" som uppstår vid varje naturupplevelsesession.

För det är ju så. Varje gång jag ska ut i skog och mark och promenera upplever jag i bilen påväg "dit" alltid en uppsluppenhet och vilja som snabbt som övergår i längtan att komma fram (tillbaka till bilen). Eventuell medhavd fika ses gärna som ett delmål, en ljuspunkt i allt pustande och schostande. Igår var inget undantag.

Varje mitt-i-naturen-vistelse följer utan undantag exakt samma fasförlopp:
Uppsluppen förväntan >> Tystnad >> Ånger och hat >> Uppsluppen mallighet

Fas 1 - Uppsluppen förväntan: En fas fylld av iver. Allt armod från föregående naturupplevelse är som bortbåst. Förnekelse är det knappast tal om, snarare en naiv form av glömska.

Fas 2 - Tystnad: Ganska kort efter att en promenad i skog och mark tagit sin start mattas glädjen av skogsdoft och frisksportariver av. Man påminns snabbt om hur satans osoft det är att trippa runt i vita sneakers i lerpölar och över halkiga rötter. Barnvagn och hund adderar en helt ny dimension av bonusbök. Man blir tyst.

Fas 3 - Ånger och hat: Först ångrar man sin initiativrikedom, sedan blir man tom och allt man vill är tillbaka till punkt A. Sedan tar hatet vid. Självhatet först. Att man var så jävla dum.

Snart hatar man alla friluftsvänner som man möter, man irriterar sig på gubbjävlarna som springer i kroppsstrumpa och låtsas gilla det. Svinen som fullt munderade våldscyklar i vcarenda backe så man måste hålla på och väja och "se upp i backen".

Till sist börjar man hata natur och omgivning. Så jävla fint är det väl ändå inte. Fucking sjöar och barrskog. Lite antibajsdoftspray (skogsdoft) och slå på discovery channel så har man tillgodosett sina sinnen från soffan.

Fas 4 - Uppsluppen mallighet: Plötsligt är fas två och tre minnen blott. Man känner sig duktig och sjukt värd en bullfika. Som man har gått och så härligt det var. Borta är all butterhet och sura miner - kvar är bara minnet av en skön promenad i Sveriges eget allemanssköte - skogen och marken.

...ända till nästa gång.

Piffigt värre

Idag när jag gick till jobbet mötte jag en tant som hade blått hår. På riktigt.

"But why?"

Jag gapade. Trodde det var nåt man bara sa. Vad är dealen med blått hår egentligen?

Sånt som gör en lite mallig

Fick en kommentar från mizzz maj häromdagen. Jag har tillsammans med alla B&J-junkies som läser och kommenterar min blogg lyckats dra ner ett par till i träsket - eller värvat som vi säger i B&J-kretsar.

"Lite OT men jag läste ditt inlägg angående B&J för c:a 1½ timme sedan, så läste jag alla kommentarerna, sedan läste jag ditt inlägg igen, högt för sambon och sedan alla kommentarerna igen, högt för sambon. Inom fem minuter var vi på väg till Focus och nu har vi nyss provat våra första B&J´s. Vi är fast båda två! Redan innan vi smakat kan man tro, med tanke på att vi slog till med fyra smaker på en gång.... *rodnar* Tack för tipset... eller inte! ;)"

Konsumentmakt!

Tjo, vad det var livat...

Något som är extremt irriterande är att när man ligger hemma i feber och svår huvudvärk, tvingas lyssna på svensk folkmusik. Det finns inget helande och lugnande i att behöva höra hur en nästan döv granne förlustar sin sista gnutta hörsel med "Absolute Logdans". Jag vet. Det hände mig i morse.

EN dag på året kan jag bita ihop och hålla tillbaka all min antipati för den sortens gnissel och gnol. Det är midsommar. Även då skär det i mig men jag har respekt för traditioner - hur skruvade de än må vara.

Det är däremot för mig helt obegripligt hur någon kan välja att spela skiten, oavsett ålder, hemma i sin stereo. De där fiolerna... åhh jag blir så förbannad bara jag tänker på det. Jag kunde riktig höra knätofsarnas swoschande läte mot folkdräktstyget.

Brrr... det är bara så JÄVLA perverst!

Sourze vad händer?

Jag minns en tid när tidningen skrevs av läsarna själva. Visst, jag har hela tiden tyckt att det var sjukt stört att de tar betalt av sina skribenter, men det har ändå funnits en independentkänsla som varit rätt skön. Så de har liksom kommit undan med det...

Ända till de tog in Billy Butt som krönikör. Då fick iallafall jag en brun smak i munnen. Jag menar att försöka hotta upp sitt varumärke med Billy Butt är ungefär lika trovärdigt som att låta "bajsmannen" agera frontfigur för ett healthfood-koncept. Då slutade iallafall jag läsa.

Man undrar vem som kom på den smällkaramellen.

Men men, även solen har ju fläckar... Sourze gjorde ett hjärndött strategidrag - get on with it.

Så plötsligt börjar allas våran riksdörris Fadde som krönikör. Hold the fucking pony... jag satte i halsen när jag läste hans viktiga artikel om sitt gig som livis åt 50cent. Hög nivå Sourze, jävligt hög nivå.

Jobbigt nog hinner jag inte ens hosta upp det där äckliga som stuckade sig i halsen innan nästa lavett utdelas. Rena aprilskämtet. Linda Rosing följer samma väg och börjar som krönikör hon med. Grym deal kan man tänka att Sourzemongot som värvade dem tänkte - två för en = high five!!

Eller också inte.

Linda skriver (om än med språkbegåvning i mellanstadienivå) om att hon är trött på att alla lägger sig i hur hon lever sitt liv. Bullshit! Det är precis det som är hennes levebröd. Utan all skit hon tar sig för och alla brutala sågningar det medför hade hon inte ens fastnat på tryck. Hon säger att hon provat att vara seriös men inte blivit omtyck för det så nu skiter hon i det.

Deppigt skulle man normalt tycka. En vild gissning är att hon själv med sin svårt utveklingsstörda logik anser att partiledarskapet i unika partiet räknas in i kategorin "seriöst". Sorry, men det enda seriösa med det var att det var ett seriöst mentalstört påhitt.

"Varför ska jag tänka på vad andra tycker om mig och mina val i livet, när ingen jävel tänker på mig? Nu är det slut på att vara mesig. Nu kommer den riktiga Linda - och hon har inga hämningar."

Ursäkta mig men allra ödmjukast och fullkomligt uppriktigt vill jag ställa frågan: Vilka hämningar hade den gamla Linda?

Min första reaktion var givetvis att jag måste göra en textmässig avrättning av stackar'n men kom nästan direkt på att det faktiskt inte är hon som är problemet. Det är alla idioter som drar in henne i olika engagemang som hon är fullkomligt inkompetent till. Så jag låter bli.

Jag skulle på riktigt vilja höra "tankegångarna" när Sourze kom fram till att det var en strålande idé att plocka upp de där förbannnade halvfigurerna. Har de ingen värdighet alls på sourzeredaktionen längre. Aftobbladet är ju deras officiella arena. Det signalerar inte många independentvibbar till mig iallafall.

Det är inte bara ett hån mot alla läsare. Det är att arsla (den anala motsvarigheten till att utföra en klassisk ollning) alla som betalar sura pengar för att publicera sina texter där - från topp till tå.

The Killers

...är inte bara namnet på det bowlingkorplaget jag och några vänner tänkte starta för några år sedan. Det är även namnet på ett band som jag bara hört en låt med innan men som jag nu låter ljuda i mina nya sköna högtalare. Fy fan vad bra alltså. Indierock när det är som allra bäst.

Min nittioåriga granne brukar spela skiten ur mig med svensk gammal folkmusik. Stråkar som ylar och skär. Så här får hon lite igen.

Just nu kör jag succésingeln "When you were young" så högt att skjortan står rätt ut... som farsan brukar säga. GÖTT!

Ben & Jerry's

- Hej! Mitt namn är Mikael och jag är en Ben & Jerry's junkie.

Det är här ni i vanliga fall säger "Hej Mikael"... men skit i det nu. Detta är inget AA möte - det är mer en slags varning/hyllning.

Ben & Jerry's borde fanimej narkotikaklassas. Seriöst.

Jag är fast, så fast man kan bli i en drog. Vissa säger att heroin ska vara ganska vberoendeframkallande. Att horse-abstinensen är en brinnande plåga och det värsta beroendet. Det är nåt man säger innan man provat Ben & Jerry's "glass".

Jag vägrar att säga glass om BJ's. Det är rätt och slätt BJ's för mig. En helt annan nivå. Något annat vore som att seriöst jämföra maten på en trestjärnig (Michelinguiden) restaurang med Ikeas varmkorv. Vanlig glass går knappt ner längre, Jag bespottar GB och Lejonet & Björnen är ett förbannat hån. Häagen-Dazs når knappast ens en respektabel metadoneffekt.

Med smaker som Caramel Chew Chew, Choclate Fudge Brownie, Dublin Mudslide och nu senast Peace of cake har jag pundat ner mig nåt alldeles vansinnigt.

Med en paket BJ's i famnen blir allt annat oviktigt. Känslor avmattas och världen utanför försvinner när jag lystet och snudd på hålögt stirrar ner i deras magiska formula och gräver efter guldet. My precious!

Det är lustigt är när man går in på Ben & Jerry's hemsida och läser om lirarna. Snabbt blir man varse om att Ben och Jerry är två rätt sköna hippiepolare som på det glada sjuttiotalet kom på att de skulle börja rodda ihop lite skön glasstillverkning. De var snabbt överens om att bara blanda i grejer de gillar i sin glass, vilket genast blir extra lustigt eftersom de knappast hymlar med sitt peace&love-bagage.

De har verkligen lyckats, de gamla hippierävarna. Jag upplever både fred och kärlek varje gång jag begraver ansiktet i deras (glass)massa. Det är det som kallas en jävla smakresa.

Fan vet vad deras hemlighet är egentligen men hippisar är ju lätt kända för sin hyfsat liberala inställning till olika ljusskygga substanser och allt annat som är psykadeliskt och kul för den delen. Lägg i vad ni vill, hho cares. Ge mig bara lite mer "chunks" så ska jag inte bråka på er killar.

Jag säger prova om ni är redo för det ultimata ruset. Det finns inget skönare än när lite Dublin mudslide kickar in i venerna och jag vågar knappt fantisera om mitt inte så länge till oprövade kort "The Vermonster".

Men var på vakt för abstinensen go'vänner.

Kinesisk vattentortyr är en promenad i parken mot plågan en BJ's tom pint lyckas generera inom loppet av sjukt kort tid. Suget sitter som ett skavsår på magsäcken och värker intensivt och rent djävulskt... men återigen det är värt det, varenda sekund av lidande för de där gyllene minuterna när man sitter där med sin sked och letar efter lyckan.

Nog sagt. Pundarn har talat.

Dr. Direkt i retrospektiv

Idag är det en vecka sedan jag tog beslutet att ta en på kontoret omdebatterad vaccinationsspruta mot influensan.

"Mot" signalerar i min värld vanligtvis: "För att jag inte ska få...". Men nu vet jag inte riktigt längre.

På en vecka har hunnit uppleva febersvallningar, ledvärk, nackvärk, köldfrossa, halsont yrsel, huvudvärk, kraftig scmertz i vänster arm, en öm röd ring där sprutan satt, allmän mosighet och så har jag varit på dåligt humör.

Bortsett från humöret har jag alltså varit mer sjuk denna vecka än jag normalt är under ett vanligt år. Vad är dset fölr jävla stil. Jag blir bara så trött.

Dr. Direkt - bra namn - en spruta och sedan får man lida igenom all skit på en vecka. Direkt. Inte så smooth, jag tycker nog att det borde framgått något tydligare att man skulle få brinna i helvetet en vecka för att slippa tokdäckning. Samtidigt utlovas bara 60-70% täckning av alla flunsavirus. så med mitt fantastiska otursschema så ligger jag snart där och kvider. Kass deal helt enkelt.

Jag ska aldrig mer sluta avtal med vetenskapen. Det straffas sig bara som en tjock tumme i ögat. "Vem fan tror du att du är liksom din bleka jävel..." *dish dish*.

Nu är det helg igen och jag känner mig bubblig. Smart som jag var höjde jag insatsen med att gå och krubba på en "fulkina" idag på lunchen. Friterad kyckling med sötsur. Det är vad man kallar high stakes i influensatider.

Men men... det är bara att bita i kudden och be till min smala lycka.