Sexchock

I fredags mötte mig information som med massiv kraft utlöste total anarki och senare ett strängt undantagstillstånd bland mina hjärnceller. Jag är fortfarande medtagen.

Aftonbladet (ja, jag vet att försäkringen inte täcker skador som uppstått i samband med konsumtion av deras "nyheter") rubricerade en artikel med aggressivt raka budskapet: "Myrdal: Det sexuella fick oss att återförenas".

Det överföll mig och jag hann faktiskt inte ens uppfatta vart hän det hela skulle barka innan det var försent. Alldeles fruktansvärt försent. Det var precis som att vakna med känslan av någon främmande persons närvaro i rummet, och innan man vet ordet av så har man fått en hästspruta med bedövningsmedel inpressad i halsen. Resten bara händer och man befinner sig på ett fullt medvetande plan, men är totalt hjälplös inför det vansinniga övergrepp som ska till att braka lös.

Aftonbladet går rakt på sak. Andrea och Jan Myrdal har hittat tillbaka till varandra efter sin uppslitande skilsmässa, som i sin tur tydligen berodde på att Andrea munhuggits om en påse böcker med Henning Mankell (absolut inget konstigt med det). Sedan går de direkt på citat: "Vi har en ytterligt stark sexuell bindning som inte går att bortse ifrån, säger författaren." OMAJGAAADDDD!! Den satt där den skulle. Jag kände en omedelbar svullnad på ögats bindhinna. Som efter en välriktad högersving medelst säckhandske. Att mina stackars ögon skulle tvingas förmedla budskapet, om den ofräsche 84-årige författarens sexualitet, till min intet ont anande pannlob är en tragisk historia i sig. Plötsligt var alla viljestyrda muskelrörelser i min kropp helt satta ur spel. Jag skulle bli tvungen att ta mig igenom resten av artikeln stavelse för stavelse som nån lessen jävel med Locked-in syndrome. Ni vet som han i fjärilen i glaskupan.

Några rader förflyter som i dimma och sedan pumpar Andrea in en slagserie med citat som avslöjar mer än någon människa på denna jord kan må bra av:

"Jag kom till honom för att hjälpa honom med packning. Det tände till ordentligt, resten kan du gissa. Jag är en kvinna som inte gillar att springa runt och söka en karl, säger Andrea Myrdal."

Jag säger som Ranelid. Herrrrrrrrrregud! Jag behöver inte gissa. Jag förstår att det har något att göra med hur Jan Myrdals åderbråcksgistna skinnpinne petats in i en eller, gud förbjude, flera av den där tantens kroppsöppningar.

"Jag har mycket temperament och är en latinotjej. Det jag har i handen kan jag kasta. Vi är väldigt olika personer men däremot det rent sexuella... Han är som en 50-åring! Han tillfredställer mig precis som jag vill."

Som en femtioåring? En man med impotens, girig hängbuk och prostata som en tennisboll alltså? Jag kan inte nog tacka Andrea för att hon i alla fall inte gjorde jämförelsen med en ungtjur, kåt tjugoåring eller något annat vidrigt.

Vid det här laget känner jag mig så mentalt misshandlat att jag knappt vet vad jag heter. Resten av texten förflyter i en, helt enligt Aftonbladets standard, händelselös sörja och jag hinner nästan vaggas in i en falsk trygghet om att inget mer hemskt ska hända mig. Men då sätter de in dödsstöten. Och det är mannen med de ändlösa köttets lustar, Jan Myrdal himself, som tar fram sin dolk och formligen klyver hjärnstammen på mig med sin vedervärdiga slutreplik.

"Det finns två saker som betyder något för mig: arbetet och könet. Har man en så oerhört stark sexuell gemenskap som vi då blir det möjligt och nödvändigt att lösa det andra."

Alltså, jag har inget emot att gamla människor har sex. Tvärtom. Det är säkert jättefint. Dock vill jag inte bli serverad en riktigt så visuellt matig informationsmacka om den gamle vänsterrävens kuk lagom till helgen. För att inte tala om nyhetsvärderingen i det. Att låta en journalist göra en djuplodande redogörelse om en 84-årings med en könsdrift som endast verkar kunna förgöras i Mordor. Finns det verkligen inte något med mer substans. Typ vädret. En extrabilaga på det svenska marsvädret hade kunnat generera ett stående nominering till stora jounalistpriset i jämförelse.

För er tappra få som läst fram till hit vill jag be om ursäkt. Jag vet att det var fel av mig att dra ner er i smutsen, men jag var bara tvungen att få det ur systemet. Det är inte personligt. Hoppas ni förstår att jag bara var tvungen att prioritera min egen hälsa över er. Och till alla er med självskadebeteende. Här har ni direktlänken till ondskans boning.