fredag, september 30, 2011

Mikael vs. Kroppen

Det finns ingen som har svikit mig så mycket som min kropp. Den tar varenda chans den får. Sedan jag passerade 30-strecket kommer jag nästan dagligen på den med att planera och utföra hatbrott mot mig. Men jag förlåter den gång på gång. Hittar en ursäkt. Han brukar inte göra så. Det var mitt eget fel. Det var bara för att jag... osv. Jag lever i ett sjukt misshandelsförhållande där min kropp är den som slår. Men nu är det slut på min passiva underkastelse. Nu är ställer jag hårt mot hårt.

Jag har sprungit ett tag nu. Det har gått sådär. Men jag ger mig inte, och igår sprang jag min bästa tid på 9 km hittills. Jag hörde nästan hur mina fläsceller skrek av skräck. Men jag visade ingen pardon. När jag kom hem toppade jag med att betala min plats på varvet nästa år. Nu kommer vi inte undan någon av oss.

Ha!

Där fick han allt så han teg; den gamla kroppfan.

Vi ses i slottskogen kroppjävel. Kom obeväpnad.

16 kommentarer:

Josefine sa...

8,7 km om man ska vara noga. Inte 9 som man kan tro om man läser ditt inlägg.

mikebike sa...

Men åhhh, vad du håller på!!!

Anonym sa...

Känner igen det där. Själv kallar jag det "kroppens svek". Blir lika lessen varje gång, man tror ju att man spelar i samma lag...

Johanna sa...

Jag säger grattis och lycka till!

Alltid impad av folk som pallar att anmäla sig till lopp, jag får rysningar av tanken sedan mitt handbollslag brukade springa lilla Göteborgsvarvet när jag var..13, eller så. Pressen, stressen, mjölksyran.

Det kanske är roligare när man är vuxen dock. Låt oss hoppas det för din skull!

Lisa sa...

Letade länge och väl efter gillaknappen när jag läst det här inlägget :)

Tobbe sa...

Då syns vi i slottsskogen i vår ! =)

adde sa...

Gott! Löpning är underbart!

Fina sa...

Gnällspik. Klenis. Kom igen när du anmäler dig och klarar 42,2 km. Då blir du kompis med kroppen!;)
/ uthållig kvinna, 37, två barn

SE sa...

Fina: Kom igen när du har anmält till 100 mile pissing contest och springer det barfota med en gummianka i röven.
Totalamputerad eremit, tusen barn, uthålligast.

Anonym sa...

Du är över första tröskeln! Detta blir bra, det gäller bara att hålla motionsnivån uppe under de sega vintermånaderna. Vi vet att det bor en lebeman med svår fäbless för god pilsner, chips, fredagspizza och annat (o)nyttigt i den där kroppajävlen. Håll honom kort. Mvh/Exilväschötten

Petra sa...

Du kommer spöa din kropps dåliga fasoner rejält, heja dig!

Fina sa...

ha ha SE! Så provocerad kan man bara bli om man 1. känner sig träffad 2. önskar att man var just så uthållig 3. Är man. Men du kan du oxå. Kom igen! :-)
Vi ses i spåret!

Blue sa...

Är det nu jag skall berätta att det finns ett godis i USA som är chokladdragerad bacon? Och kanske köpa en låda till dig med tanke på din fetish för bacon? Eller förstör jag kampen mot kroppen då? :-p

Bacon och choklad, det bästa av två världar.

Anonym sa...

Well son - your ego wrote out a check your body cant cash in....

Skämt o sido, när du går imål vid ditt första GBG varv kommer du känna dig som Eric Liddle i 400 meters finalen i Chariots of fire (inkl. Vangelis soundtrack). En synnerligen volymiös känslostorm kommer skölja över dig, du kommer vilja kyssa småbarn som en amerikansk presidentkandidat, omfamna världen och stå som Rocky i trappscenen i första rullen och oartikulerat bara vråla ut glädjevrål.

Nästa gång du går i mål i gbg varvet kommer du resolut gå och hämta bananjäveln, kexchokladen och medaljen och hoppas att endorfinnivån håller sig intakt till man kommer hem och kan rasa ihop och lägga sig i fosterställning.

Göteborgsvarvet är en one-time fix.

Högaktningsfullt
Wolfram O´boy

Anonym sa...

Vill bara påpeka att Emsters reaktion på din anmälan va "Fan va skönt, då måste jag slå honom ju"

//Jäl

4rx sa...

Jag måste säga att jag är så glad att hitta din blogg, trots att jag gjorde det genom en lyckträff. Den information som publiceras här är så underhållande och annorlunda än andra bloggar. Kort sagt, en riktigt fin blogg som jag ska hålla besöka så ofta.