En sorts sammanfattning

Jag ska inte fortsätta att tjata om marockovistelse efter detta inlägg men måste få det ur systemet.

Mycket har hänt på bara en vecka. Tex har vädret pendlat som en tennismatch här hemma. Jag fick ett sms när jag var i Marocko. Det var från brorsan. Han skrev att våren hade kommit och att han till råga på allt gått och blivit optimist. Jag svarade att jag tyckte han lät jävligt otäck men han svarade bara "haha". Kändes som att han konverterat och gått med i någon sjuk sekt.

Igår snöade för fullt när vi kom hem och idag var vädret piss på morgonen men finfint på eftermiddagen... och så har man mage att ifrågasätta svenskarnas svårmod.

Jag har alltid tyckt att har man inget annat att snacka om än vädret kan man lika gärna hålla käft. Men nu börjar jag förstå att det är en viktig del av den svenska kulturen. Vädret är så oerhört viktigt för oss och en del av det som håller oss samman som folk. Ungefär som det där fenomenet att alla män i Marocko äger en skinnpaj av knarklangarmodell. Det går inte att förklara, det bara är så.

Jag försökte förgäves förstå. Jag kan fatta kaftanprylen och att de kör fez men skinnjackan... Jag frågade om de tyckte det var lika varmt och skönt som jag som bara gick runt i en pikétröja... jajjemen, det tyckte de: "Verry fine wetheeer". Men ändå... ingen ide att fundera mer på det. Vissa saker bara är och jag ska aldrig mer skämmas för att prata om väder och vind.

Fick ett nyfiket mail i förrgår från en tjej som undrade över bidéupplevelsen. Det är väl inte mer att säga än att det faktiskt är en rätt soft men likväl en ganska överflödig pryl. Det var nice att köra en omgång men lite för omständigt för att det skulle bli en daglig vana som att borsta tänderna t.ex. Jag menar jag duschar ju ändå varje dag och vill iallafall tro att jag inte har ett så stort behov av att tvätta röven flera gånger per dag. Hur gjorde de på åttiotalet, de som hade plats/råd att tränga in en sådan pjäs i badrummet - de rika som farsan brukade säga. Jag misstänker att de inte använde den utan bara flashade med den. Berätta gärna ni som hade en sådan.

En jävligt udda upplevelse var att hotellet hade tyska och franska satelitkanaler och att jag således har kollat in Juniorettes favoritprogram "Noddy" med tyskt tal. Det låter helt vansinnigt men hon verkar inte bry sig ett skit. Hon kom lika glatt springande när signaturen löd "das kleine noddy" som på svenska. Väldigt lustigt att höra världens hårdastye språk i bäbisformat.

Konstigt hur man anpassar sig snabbt till olika levnadssätt.När jag gick upp idag sket jag i frukost för det var för jobbigt att göra den själv och när jag var inne i en affär gjorde jag mig redo att pruta järnet.

Jag har haft en sjukt bra vecka och är jättenöjd men skulle nog inte rekomendera Marocko som ett drömresemål. Agadir är nog ganska unik med att vara världens tråkigste stad. Det är nåt som är lite brunt med hela norra Afrika skulle jag tro. Det känns faktiskt inte som att vi ens var på den kontinent jag i vanliga fall förknippar med Afrika. Hur som helst jag är glad att vi inte valde Egypten. Då hade man känt sig mer eller mindre tvungen att spana in pyramider och annan kulturell skit. Jag har aldrig varit så osugen på att utforska mitt resemål som denna gång.

Det mest kulturella vi gjorde var att bli tokblåsta av en "guide" på stans marknad (souk). Så fort vi satte oss i taxin och sa "to the souk" hade vi särat på skinkorna för alla nasarsvin i Agadir och när taxichauffören plockade upp mobilen var penetrering ett faktum. Så fort vi kom fram kom hans kumpan fram och var svintrevlig och ville "hjälpa" oss. Jag störde mig på honom vid blotta åsynen. Han såg ut som en marockansk version av freshprince fast var helt klädd i jeanstyg och lite kraftigare mopedmustasch än Will Smiths rollkaraktär.

Sedan följde en oförhandlingsbar förnedring i form av pinpointad rundtur till alla hans polers där han troligen dealat till sig en skön procent på försäljningen. Vi sa att vi ville gå själva men då blev han putt och sa att det inte var säkert för oss att gå själva. Det var nog så för han hade nog sett till att få oss knivade om vi försökte slingra oss mer.

På marknaden arbetade jordens värsta avskum. Jag fick på ett ställe en enligt mig sjysst deal på conversekopior (hur mycket kopia en liten bit tyg och en gummisula nu kan bli). 150 spänn var en tajt deal men jag ville helt inte ha svarta, jag ville ha mörkblå så jag ville leta vidare. För det skulle jag straffas. Guidejäveln tog mig till en anna snubbe som gav mig det roliga utgångspriset 600 och tokvägrade gå ner under 300 trots att jag sa att jag redan fått ett rpis på 150. Då gick jag tillbaka till den första affären och guiden var väldigt snabb att lägga några sköna ord för mig på arabiska så det var noll chadde att jag skulle få de där svarta för 150. Jag lackade ur och sa att han sagt det tio minuter tidigare. Han erkände men hävdade att det då rört sig om fejk och nu var original. Han visade att de var gjorda i USA men jag sa att det var det som var fejk för de görs i Kina. Hur fan kan man med att ens köra en sådan vals. Jag hade gjort vad som helst för att få se någon trycka in en molotov i hans lilla "butik".

Efter det ville jag gå men P ville stanna och bli pålurad en klocka. Säljargumentet var att det var äkta läderarmband fast en regnjacka mer troligt skulle vara av läder. Jag ville spy på försäljaren som trodde att vi inte fattade bättre. Hela tiden tjatade guiden om mina Converse och frågade hur mycket jag ville ge. Jag sa att jag aldrig skule ge mer än 150 och han försökte jämföra det med om jag skulle köpa en kamel. Jag sa att jag aldrig i helvete skulle handla kamel och han blev skitsur för att jag dissade hans väletablerade jämförelse som troligen lyckats lura tusen svennar innan mig.

Vi sa att nu räcker det, vi vill dra här ifrån. Guiden tog oss strategiskt till baksidan av marknaden och berättade att han ville har pröjs (som om vi inte fattat att han inte ledde runt oss mot våran vilja för nöjes skull). Vi protesterade lite lätt och jag stack till honom en tjuga men han blev asförbannad och sa att en hundring skulle han ha. Där det satt tvåhundra sura marockaner som helt säkert hade flått oss och gjort sandaler av oss om vi börjat messa, så D plockade fram en slät hunka och så lät han oss fara tillbaka med samma polare som kört oss dit.

Jag var så förbannad inombords och hade jag fått styra över vädrets makter för en minut hade jag låtit sätta en fet blixt rätt i huvudet på guiden. Och som vi hade flabbat när hans huvud hade klyvts som blöt björkved.