Ja alltså jag har ju semeter och då har man ju sällan söndagsångest. Särskilt inte när man har en vecka kvar innan jobbhelvetet börjar igen. Men idag har ångesten legat tät som dimman över Lützen. Fredagen försvann i ett trött rus gjorde liksom inget vettigt av den dagen.
På lördag morgon kom en snubbe och köpte min gamla dator för 2800 och snabbare än döden åkte jag till Siba med spenderbrallor upp till armhålorna. Jag köpte nya högtalare och en iPod shuffle. Prutade också framgångsrikt, både på iPoden och högtalarna, så nu är jag ett prutmongo också. Det satt fint en så regning dag vill jag lova. sedan var Vi bjudna på grillmys framåt kvällen men var tvungen att boka av eftersom "juniorette" valde att visa sin gnälligaste sida. Det kan knäcka den värste.
Vaknade imorse med pissigare humör än en inkontinensstinn pensionär. Då är det Jävligt soft att gå upp innan sju och leka dadda. Fan jag var så bitter när klockan var lunch. Sedan skulle vi iväg på släktkalas och hunden toppar med att bajsa löst på golvet i arbetsrummet medan jag sitter i telefon med en skrikande unge på armen. Jag höll på att kräkas av stanken och åsynen har gett mig svåra men.
När vi kommer hem på kvällen så har hunden gjort det igen - dubbeltoppar alltså. Det mötte mig som en käftsmäll och jag ville bara grina.
När jag så trodde att skiten var över så visar sig lillan vara orolig i magen och vägrar att sova. Så nu sitter jag uppe sent som fan och känner söndagsångesten värka i mig. Inte av den där välbekanta anledningen för att man ska tillbaks till jobbet igen. Tvärtom. Jag har ångest för jag inte förstår hur jag skall orka vara ledig en vecka till om det fortsätter så här.
Över och ut för denna gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar