En spritjordglob has been spotted in majorna

Imorse när jag gick på bangatan ser jag en tjej lasta ut en brun jordglob ur ett flyttlass. Ni vet en sådan där ganska mastig pjäs man kunde se hos familjer med socialbeteckning "övre medelklass" på det glada 80-talet. Vi hade aldrig en sådan tack och lov. Även arbetarfamiljer vet när gränsen är nådd och förstår när inredningsdesigners gått för långt och börjar vulga ur totalt.

För mig var det ingen big deal med videobandspelare eller VHS. En sådan var vi bland de första i kvarteret med så det var helt andra saker som skiljde på fattig och rik i mina ögon. Mina "rika" kompisar i villa hade just spritjordglob i "allrummet" och ett sånt där riktigt jävla lågt monterat handfat bredvid toaletten. Jag fattade inte då vad en bidé var för något och faktiskt ställer jag mig frågande inför hela bidéfenomenet än idag. Jag vet fortfarande inte om någon rikemanskompis verkligen tvättade röven i de där små keramikfaten eller om de bara fanns där för att visa att: "vi har råd att göra det"

Först fattade jag inte dealen med att ha en brun jordglob som dessutom inte gicka att snurra på. Det tog ganska lång tid innan jag förstod att det gick att öppna toppen som ett lock. Innanför fanns familjens fina starksprit. Läckert och finurligt tyckte jag då och jag vet att jag önskade att vi också hade en sådan (trots att jag bara var tio år och knappt visste vad sprit var), men vi bodde i lägenhet och inga andra kompisar som bodde i lägenhet hade en spritjordglob. Sånt var för folk i villa.

Idag skulle jag våga påstå att det snarare är ett tecken på dålig smak att äga en spritjordglob. När jag ser en sådan nu så tänker jag lite generaliserande "White trash". Det är nästan kusligt att en enda ägodel kan dra ner en familj eller människa så i smutsen. Men så är det. Vi är vad vi äger i det här jävla samhället, varesig vi vill eller inte.