Jag slits mellan mina känslor när jag ser det här klippet. Ömsom en elak flabbfest, ömsom irritation. Båda övergår dock till den där jävligt jobbiga klumpen i magen. Kan det verkligen vara sant? Samtidigt har jag svårt att se att någon skulle ställa upp på att fejka så oerhört senutvecklad i en lågstatusproduktion. Jag skulle hellre... nej, jag hittar inga exempel på tillräckligt grov förnedring.
Det är hemskt hemskt hemkst. Det stackars paret har åkt på charter och beställt ETT dubbelrum i tron om att de då ska erhålla två rum. Ett lekrum med kabel-tv extra allt till barnen och ett rejält knullnäste till sig själva.
Spontant vill jag bara gapskratta åt deras uppenbara intelligensbortfall men det känns bara för cyniskt och elakt. Om två människor verkligen har lyckats med konststycket att helt missa innebörden av enkel- respektive dubbelrum så reser man nog inte alltför ofta är min gissning. Tonen i rösterna och det blanka i tjejens blick vittnar om att det precis gått upp för dem att de är så ruggigt jävla blåsta på konfekten.
måndag, februari 09, 2009
fredag, februari 06, 2009
Krimmiga artistnamn
I veckan frigavs Juha Valjakkala på permanent basis. Som alltid visade han såklartt god smak och hade dressat up i en sweden-tischa och trekronor-keps. Mördarhumor när den är på topp. Nu ska han börja sitt nya lugna liv är det tänkt. Jag tror det kommer gå jättebra för honom. Särskilt nu när han skaffat sig både fru och bytt namn.Jag gillar frugan i en intervju försvarar honom genom att säga att han sonat sitt brott och att en människa inte kan ställas till svars i all evighet för något han gjorde för länge sedan. Man måste kunna förlåta och glömma. Det är lätt att säga men jag vet inte om utplåning av en familj faller inom ramen för saker som glöms och förlåts. Sedan påstår hon att hon aldrig skulle vara tillsammans med en man som är farlig. Det får mig att inse att vi alla har olika höga trösklar för att bedöma farlighet. Kanske fint på ett sätt... eller också inte.
Appropå namnbyte så har jag funderat lite på det det där med grova brottslingar och deras namnbyten. Borde inte poängen vara att välja en rätt svennigt namn för att öka chanserna att smälta in i mängden och inte sticka ut i onödan. Därför kan jag känna att det är lite lustigt att Juha valt Nikita Fouganthine. Det är väl för i helvete inte ett namn man väljer för att kunna söka ett jobb (om det inte är inom värdetransportrånarbranschen man tänker sig en framtida karriär)? Det är ju för satans alla drängar ett tvättäkta artistnamn. Typ som The Boss, Prince och King Diamond. Lite som när Clark Olofssson valde Daniel Demuynck.
Killarna vill gå vidare men ändå sticka ut. Bli ihågkomna. Vore det inte väldigt mycket enklare om de isåfall behöll sin redan etablerade krim-namn?
onsdag, februari 04, 2009
Listan som förföljer mig
I helgen skrev jag att jag är glad att jag inte ligger med hjärnan bakom CP-listan. Det kändes skönt. Idag fick jag däremot svart på vitt veta att min månatliga lönecheck ställs ut av en av upphovsmännen (inte den rosa mannen). Först gapflabbade jag, sedan började jag fundera lite... vad gör det mig till?
Vi pratade om det medan jag åt lunch. Hans försvar är att det är tolv tretton år sedan den skrevs och att han då spenderade sina dagar i en gymnasieskola. Jag sa att det var ett bra argument och att det torde vara förlåtet vid det här laget. Då började han malla sig över det faktum att han var med och skapade en av världens första internetviraler. Det kanske inte låter så speciellt för de flesta som läser här men i min bransch så är det het skit kan jag säga. Han ville också meddela att alla idag var respektabla medborgare som levde ordnade liv. Bortsett från den rosa mannen. Han var visst lite speciell.
Vi pratade om det medan jag åt lunch. Hans försvar är att det är tolv tretton år sedan den skrevs och att han då spenderade sina dagar i en gymnasieskola. Jag sa att det var ett bra argument och att det torde vara förlåtet vid det här laget. Då började han malla sig över det faktum att han var med och skapade en av världens första internetviraler. Det kanske inte låter så speciellt för de flesta som läser här men i min bransch så är det het skit kan jag säga. Han ville också meddela att alla idag var respektabla medborgare som levde ordnade liv. Bortsett från den rosa mannen. Han var visst lite speciell.
Petimetermännniskor
Ända sedan igår har Aftonbladets artikel om den stora räkbluffen gnagt på mitt humör. Christina Brunes i Norrköping slog larm om att hennes lokala Hemköp inte räknar bort påsens vikt när man handlar räkor i lösvikt, något som fick henne att fullkomligt gå i taket och springa till skvallerpressen. Systematiskt förskingring. Vilken skandal. Vilket barockt tilltag av Hemköp-svinen. Sådant måste stoppas till varje pris. Cristina är i stan och hon står på de godas sida... eller så är hon bara en stor jävla gnällspik. Värsta sortens petimetermänniska.
Jag undrar om hon känner sig nöjd nu när hon har blivit radhuslängans lokala hjälte har satt en tumme i ögat på räkskojarna och sett till att folket får mer skaldjur för sina pengarna från och med nu. Ärligt talat. Hur fan orkar hon leva med sig själv egentligen? Är det verkligen något att lipa över ifall det råkar kosta några spänn extra när hon ändå står där och redan lagt ut ett par hundra på på en bag-in-box och tänker spendera minst lika mycket på räkor? Isåfall kanske det är bättre att hon börjar köpa färdigskalade räkor i lake, fast det är klart, laken väger ju också. Alltid blir man lurad åt något håll.
Det uppseendeväckande är väl egentligen att hon faktiskt gått hem och kontrollvägt, blivit så jävla upprörd att hon dundrat tillbaka till butiken (vilket i sig är helt jävla sinnes) och när det inte röjde den framgång hon hoppats på lyfter luren och ringer Aftonbladet för att leverera sitt scoop. Att aftonbladet sedan hoppar på skiten tänker jag inte ens kommentera. Det är inte konstigare än att de fortsätter att detaljrapportera kring Linda Rosings liv.
Det är dock väldigt roligt att när Christina Brunes påtalade det hela för räkförsäljaren så gav han henne räkor (2 stycken) motsvarande påsens vikt som plåster på såret. Men inte heller det föll henne på läppen. "Det blir ingen räkmacka av två räkor" gnyr hon ur sig till Aftobladets reporter. Nä men vad fan har det med saken att göra? Det är väl helt rimligt att få kompensation i räkor om det är räkor man handlar. Hon kan väl för i helvete inte förvänta sig att bli ersatt med en smörgåstårta för att hon fick betala flera kronor för påsjäveln.
Jag vet en ostförsäljare i saluhallen som skulle taga henne ur daga med ett tjockt jävla block brieost i exakt samma ögonblick som hon började sagga om vikten på omslagspappret.
Mitt råd till Christina Brunes är att hålla sig så långt ifrån delikatesser hon bara kan. Hon borde beläggas med livstids besöksförbud i varenda fiskdisk och chark för att hon ens kan med att gnöla om en sådan här sak.
Jag undrar om hon känner sig nöjd nu när hon har blivit radhuslängans lokala hjälte har satt en tumme i ögat på räkskojarna och sett till att folket får mer skaldjur för sina pengarna från och med nu. Ärligt talat. Hur fan orkar hon leva med sig själv egentligen? Är det verkligen något att lipa över ifall det råkar kosta några spänn extra när hon ändå står där och redan lagt ut ett par hundra på på en bag-in-box och tänker spendera minst lika mycket på räkor? Isåfall kanske det är bättre att hon börjar köpa färdigskalade räkor i lake, fast det är klart, laken väger ju också. Alltid blir man lurad åt något håll.
Det uppseendeväckande är väl egentligen att hon faktiskt gått hem och kontrollvägt, blivit så jävla upprörd att hon dundrat tillbaka till butiken (vilket i sig är helt jävla sinnes) och när det inte röjde den framgång hon hoppats på lyfter luren och ringer Aftonbladet för att leverera sitt scoop. Att aftonbladet sedan hoppar på skiten tänker jag inte ens kommentera. Det är inte konstigare än att de fortsätter att detaljrapportera kring Linda Rosings liv.
Det är dock väldigt roligt att när Christina Brunes påtalade det hela för räkförsäljaren så gav han henne räkor (2 stycken) motsvarande påsens vikt som plåster på såret. Men inte heller det föll henne på läppen. "Det blir ingen räkmacka av två räkor" gnyr hon ur sig till Aftobladets reporter. Nä men vad fan har det med saken att göra? Det är väl helt rimligt att få kompensation i räkor om det är räkor man handlar. Hon kan väl för i helvete inte förvänta sig att bli ersatt med en smörgåstårta för att hon fick betala flera kronor för påsjäveln.
Jag vet en ostförsäljare i saluhallen som skulle taga henne ur daga med ett tjockt jävla block brieost i exakt samma ögonblick som hon började sagga om vikten på omslagspappret.
Mitt råd till Christina Brunes är att hålla sig så långt ifrån delikatesser hon bara kan. Hon borde beläggas med livstids besöksförbud i varenda fiskdisk och chark för att hon ens kan med att gnöla om en sådan här sak.
tisdag, februari 03, 2009
Stephen Hawking och big bang
Vi tittade just på kunskapskanalen som visade en dokumentär om Stephen Hawking. Jag blev trött i huvudet när de gick på om hans makalösa upptäckter. Jag ska villigt erkänna att hans enorma intelligens provocerar mig. Jag orkar liksom inte ens föreställa mig hur det gick till när han kom på hur det går att förena Einsteins relativitetsteori med kvantteorin, som används för att beskriva energinivåerna hos atomer, molekyler och subatomära system och annat jox. Låter som kaxigt mycket jidder från en kille som bara kan skriva tre ord i minuten och måste tala genom en maskin. Och vilket tålamod.
Lite skillnad mot mitt jobb som till stor del går ut på att hitta på kul sätt att få folk att tro att de vill ha saker de egentligen inte alls behöver.
Om intelligens var den allmänna normen för att mäta sexighet skulle han vara en av världens hetaste snubbar. Då skulle han få kamma grovt med pynt för att vika ut sig på en björnfäll i något glättigt magasin och pryda omslaget på tonnistidningar för att inte tala om hur han skulle hemsöka tanter i deras nattliga snuskdrömmar. Han skulle spöa skiten ur Brad Pitt, Johnny Depp och George Clooney på en sur tisdagsmorgon och han skulle få knulla mer är Gene Simmons gjorde på 80-talet. Då skulle hela hans liv bestå av ett hejdundrans big bang så att säga. Men nu är fallet tyvärr inte riktigt så. J hävdade dock att hon tror att han får knulla en del. Att han har groupies som hänger på låset för att få lite professor Hawking i sig. Hon kanske har en poäng men isåfall är jag helt hundra på att inte är en så kallad giver. Stephen Hawking är en klassisk reciever.
Lite skillnad mot mitt jobb som till stor del går ut på att hitta på kul sätt att få folk att tro att de vill ha saker de egentligen inte alls behöver.
Om intelligens var den allmänna normen för att mäta sexighet skulle han vara en av världens hetaste snubbar. Då skulle han få kamma grovt med pynt för att vika ut sig på en björnfäll i något glättigt magasin och pryda omslaget på tonnistidningar för att inte tala om hur han skulle hemsöka tanter i deras nattliga snuskdrömmar. Han skulle spöa skiten ur Brad Pitt, Johnny Depp och George Clooney på en sur tisdagsmorgon och han skulle få knulla mer är Gene Simmons gjorde på 80-talet. Då skulle hela hans liv bestå av ett hejdundrans big bang så att säga. Men nu är fallet tyvärr inte riktigt så. J hävdade dock att hon tror att han får knulla en del. Att han har groupies som hänger på låset för att få lite professor Hawking i sig. Hon kanske har en poäng men isåfall är jag helt hundra på att inte är en så kallad giver. Stephen Hawking är en klassisk reciever.
söndag, februari 01, 2009
Ett axplock av mina proffslur
I förra inlägget berättade jag om hur J systematiskt brukar försöka lura mig. Ibland har jag gått på dem och jag har varit generös och bjudit på mig själv. Nu tänkte jag bjuda lite på henne också genom att berätta om några lyckade lur som jag dragit och hon köpt rätt av:
1. Hitler och den svarta stenen Kaba
Jag förklarade att Hitler rakade sin mustasch i den karakteristiska formen som ett hån mot muslimernas heliga svarta sten i Kaba. J var chockad. Det hade hon inte en aning om.
2. Färdtjänst i Masthugget
Jag lurade i henne att alla som bor i Gamla Masthugget automatiskt får rätt till färdtjänst när de fyller 50 (för att det är så sjukt backigt däruppe). Det lät rimligt tyckte J.
3. Pormasksluret
Ett proffslur där jag fick J att gå på att pormaskar kallas maskar just för att det ÄR en slags maskar som lever i ens porer. Hon var först skeptisk men erkände sedan att hon faktiskt inte visste det. Ka-tjing!!
4. Napoleon style
Jag undervisade J i lite historia och berättade att Napoleon inte alls hade syfilis och att han skulle dölja sin hand bara var ett illvilligt rykte. I själva verket var det bara hans pose. Ett slags karakteristiskt uttryck. Typ som gangsta rapparnas YO!
1. Hitler och den svarta stenen Kaba
Jag förklarade att Hitler rakade sin mustasch i den karakteristiska formen som ett hån mot muslimernas heliga svarta sten i Kaba. J var chockad. Det hade hon inte en aning om.
2. Färdtjänst i Masthugget
Jag lurade i henne att alla som bor i Gamla Masthugget automatiskt får rätt till färdtjänst när de fyller 50 (för att det är så sjukt backigt däruppe). Det lät rimligt tyckte J.
3. Pormasksluret
Ett proffslur där jag fick J att gå på att pormaskar kallas maskar just för att det ÄR en slags maskar som lever i ens porer. Hon var först skeptisk men erkände sedan att hon faktiskt inte visste det. Ka-tjing!!
4. Napoleon style
Jag undervisade J i lite historia och berättade att Napoleon inte alls hade syfilis och att han skulle dölja sin hand bara var ett illvilligt rykte. I själva verket var det bara hans pose. Ett slags karakteristiskt uttryck. Typ som gangsta rapparnas YO!
Lurad (igen)
Alldeles nyss lurade J i mig att det var hon som skrev "CP-listan" en gång i tiden, samtidigt som hon försvarade sig med att det var på mellanstadiet. Jag satte kaffet i halsen och tittade henne i ögonen. Inte ett spår av skämt. Jag sa nä. Hon sa jo. Jag sa fattar du vad det skulle innebära. Hon svarade googla det. Jag gjorde det och som hon flabbade när hon såg skräcken i mitt anlete.
Phew. Det var första gången det var skönt att bli lurad. En jävla tur. Tänk att om jag skulle lyckats träffa så fel så att jag delat säng med hjärnan bakom CP-listan. En av historiens första internetviraler förvisso. Även i mellanstadiemått mätt är det "humor" framställd av en underutvecklad Göteborgarhjärna. Och det är den sämsta humorformen. Jag blir illamående oc ryser upp en gåshud som skulle kunna misstas för en miljard myggbett när jag läste de första av tusen förslag på saker man kan ta sig för om man vill bli ett "äkta CP_DELUXE". Inte ens ett barn kommer undan med sånt. Jag skulle bli tvungen att göra mig av med henne och sedan mig själv. En klassisk dirtnap för två.
Jag tror att jag ska skälla lite på henne när hon vaknar. Det var ett jättekonstigt lur. Ovärdigt. Någon nivå får det fanimej vara på luren i den här familjen säger jag. Jag är besviken. Vi pratar om samma kvinna som lyckats lura i mig att kvinnor kan råka suga upp vatten med vaginan av misstag ifall de bär kjol och råkar plaska till för hårt när de går i en vattenpöl (mitt enda frågetecken var hur vattnet kunde komma förbi trosorna... ehhh... "retard alert?"). För att inte tala om när hon skrämde upp mig med luret att man kan drabbas av åkomman slapp tarm ifall man håller in fisar.
Phew. Det var första gången det var skönt att bli lurad. En jävla tur. Tänk att om jag skulle lyckats träffa så fel så att jag delat säng med hjärnan bakom CP-listan. En av historiens första internetviraler förvisso. Även i mellanstadiemått mätt är det "humor" framställd av en underutvecklad Göteborgarhjärna. Och det är den sämsta humorformen. Jag blir illamående oc ryser upp en gåshud som skulle kunna misstas för en miljard myggbett när jag läste de första av tusen förslag på saker man kan ta sig för om man vill bli ett "äkta CP_DELUXE". Inte ens ett barn kommer undan med sånt. Jag skulle bli tvungen att göra mig av med henne och sedan mig själv. En klassisk dirtnap för två.
Jag tror att jag ska skälla lite på henne när hon vaknar. Det var ett jättekonstigt lur. Ovärdigt. Någon nivå får det fanimej vara på luren i den här familjen säger jag. Jag är besviken. Vi pratar om samma kvinna som lyckats lura i mig att kvinnor kan råka suga upp vatten med vaginan av misstag ifall de bär kjol och råkar plaska till för hårt när de går i en vattenpöl (mitt enda frågetecken var hur vattnet kunde komma förbi trosorna... ehhh... "retard alert?"). För att inte tala om när hon skrämde upp mig med luret att man kan drabbas av åkomman slapp tarm ifall man håller in fisar.
torsdag, januari 29, 2009
... men vad hände egentligen med kuken?
Nu vet vi att Tummen lever och frodas på Twitter men vad hände egentligen med Kuken?
Kuken var ju Tummens ständiga rival, mindre medial och lite mer populistiskt lagd måhända, men i det stora hela en ganska skön kille. Lite av en underdog skulle man kunna säga. Jag gillade att han tog avstånd från journalister och konsekvent vägrade att ställa upp på intervjuer. DET är integritet. Till skillnad från Tummen som var en riktig mediahora redan från början.
Det lär ha varit Kuken som sa: "Om jag någonsin ställer upp i ett nöjesprogram så skjut mig tack. Rakt av. Bara sätt ett skott i pannan på mig om nu skulle se mig i Så ska det låta". Något jag har för mig att Magnus Betnér senare snodde och gjorde en egen variant av.
Vart är du någonstans Kuken? Kom fram, vi saknar dig!
Kuken var ju Tummens ständiga rival, mindre medial och lite mer populistiskt lagd måhända, men i det stora hela en ganska skön kille. Lite av en underdog skulle man kunna säga. Jag gillade att han tog avstånd från journalister och konsekvent vägrade att ställa upp på intervjuer. DET är integritet. Till skillnad från Tummen som var en riktig mediahora redan från början.
Det lär ha varit Kuken som sa: "Om jag någonsin ställer upp i ett nöjesprogram så skjut mig tack. Rakt av. Bara sätt ett skott i pannan på mig om nu skulle se mig i Så ska det låta". Något jag har för mig att Magnus Betnér senare snodde och gjorde en egen variant av.
Vart är du någonstans Kuken? Kom fram, vi saknar dig!
Tummen lever!
Jag har ofta funderat på vad det blev av Tummen. Ni vet Inger och Lasse Sandbergs sköna barnbokskaraktär. Han var högst närvarande under min uppväxt, en riktig kändis som var med på tv jämt, men sedan försvann han plötsligt (bortsett från i tryck på diverse merch som kläder, figuer och annat skit till dagens kids) och hans öde har sedan dess varit höljt i dunkel. Ungefär som han som spelade Karlsson på taket.
Länge har jag varit övertygad om att han började supa och knarka och gick ner sig till följd av sitt destruktiva leverne. Det verkar vara ett öde skrivet i blod när det kommer till barnkändisar. Jag har även misstänkt att han gått med i någon sekt, börjat jobba med porr eller blivit deprimerad och kanske tagit livet av sig.
Men tack vare ett länktips av min kollega S kan jag idag meddela att tummen lever. Han finns och är aktiv på twitters bildtjänst.

Länge har jag varit övertygad om att han började supa och knarka och gick ner sig till följd av sitt destruktiva leverne. Det verkar vara ett öde skrivet i blod när det kommer till barnkändisar. Jag har även misstänkt att han gått med i någon sekt, börjat jobba med porr eller blivit deprimerad och kanske tagit livet av sig.
Men tack vare ett länktips av min kollega S kan jag idag meddela att tummen lever. Han finns och är aktiv på twitters bildtjänst.

onsdag, januari 28, 2009
Mysko!
Inför nomineringarna i Stora Bloggpriset gick Alex Schulman ut och lovade att använda sitt digra besökarantal till att sabba hela jippot.
Som jag har väntat. Jag har väntat och väntat och väntat. Med spänning. Jag ville se vad han skulle hitta på för jävelskap. Men han har bara hållit tyst. Sveriges uppkäftigaste bloggare kniper plötsligt helt tätt som en slangklämma. Det blev ingen antikampanj. Inte ett ljud har nämnts om sabotaget sedan och det gör mig väldigt nyfiken.
Jag vet inte vad det kan bero på men jag misstänker att antingen har Jan Helin lagt en så kallad nötknäppare kring Schulmankulorna och låtit klargöravissa saker. Eller så har Alex fått köpa sig en lite rymligare portmonä. Egentligen skiter jag i vilket men det skulle vara riktigt kul att veta. Alex utlovade ju mer eller mindre att stå på barrikaderna. Det hela är aningen mysko.
Förresten vill jag passa på att säga tack till alla som röstat på mig. Jag är väldigt tacksam för det. Era röster betyder mer än ni tror. Tack!
Som jag har väntat. Jag har väntat och väntat och väntat. Med spänning. Jag ville se vad han skulle hitta på för jävelskap. Men han har bara hållit tyst. Sveriges uppkäftigaste bloggare kniper plötsligt helt tätt som en slangklämma. Det blev ingen antikampanj. Inte ett ljud har nämnts om sabotaget sedan och det gör mig väldigt nyfiken.
Jag vet inte vad det kan bero på men jag misstänker att antingen har Jan Helin lagt en så kallad nötknäppare kring Schulmankulorna och låtit klargöravissa saker. Eller så har Alex fått köpa sig en lite rymligare portmonä. Egentligen skiter jag i vilket men det skulle vara riktigt kul att veta. Alex utlovade ju mer eller mindre att stå på barrikaderna. Det hela är aningen mysko.
Förresten vill jag passa på att säga tack till alla som röstat på mig. Jag är väldigt tacksam för det. Era röster betyder mer än ni tror. Tack!
tisdag, januari 27, 2009
Lösningen på allt krångel, alla regler och förbud
Idag kom jag av en ren slump in på en hemsida som fick mig att fnissa till lite. Eller faktiskt ganska mycket.
Den drivs av en kille som ledsnade på allt krångel alla regler och förbud på krogen och bestämde sig för att göra något åt saken. Så han byggde sig en egen bar. Hemma. Vilken alldeles superb och strålande idé. Jag minns att mina kompisar och jag brukade snacka om hur mäktigt en hemmabar skulle pryda vardagsrummet så fort man skaffat egen lya. Då var vi var 15 år. Åldern då ett inköp på ett sexpack follisar tvingades föregås av ett intensivt mutprojekt på lätt en vecka.
Jag förstår honom verkligen. Det känns så sjukt krångligt att gå till ett ställe och köpa öl över disk när man kan vara den som kontrollerar pumpen utan att ens behöva lämna sitt vardagsrum. Dessutom fördelen att gå före i kön, släppa åldersgränsen fri och kunna njutröka i sig en hel limpa Glenn på tio minuter utan att en jävel kan säga pip. Bara för att man känner för det liksom. Ja, jag fattar verkligen motivet med att skaffa en hemmabar.
När killen hade byggt klart sitt moderskepp visade sig lagen om alltings jävlighet stå och hänga på låset. Det visade sig vara nästan omöjligt att få tag på alla tillbehör som behövs för att kunna upprätta ett propert barhäng bredvid hörnsoffan eller i gillestugan. En sådan osis va. Men skam den som ger sig. Det finns inte på kartan för en kille som lagt ner dryga mantimmar och sitt anletes svett på drömmen om en egen bar. Till slut hittade han rätt prylar på internätt. Rättvist. Vidare ledde en diskussion i goda vänners lag till att han också beslutade sig för att våga satsa fullt ut och slå mynt av sin hjärtefråga. Som den vite riddaren av alla proffshemmasupare han faktiskt är bestämde han sig för välsigna sitt skrå och sätta upp en retail-verksamhet.
Resultatet blev: Svenska HemmaBaren.
Den drivs av en kille som ledsnade på allt krångel alla regler och förbud på krogen och bestämde sig för att göra något åt saken. Så han byggde sig en egen bar. Hemma. Vilken alldeles superb och strålande idé. Jag minns att mina kompisar och jag brukade snacka om hur mäktigt en hemmabar skulle pryda vardagsrummet så fort man skaffat egen lya. Då var vi var 15 år. Åldern då ett inköp på ett sexpack follisar tvingades föregås av ett intensivt mutprojekt på lätt en vecka.
Jag förstår honom verkligen. Det känns så sjukt krångligt att gå till ett ställe och köpa öl över disk när man kan vara den som kontrollerar pumpen utan att ens behöva lämna sitt vardagsrum. Dessutom fördelen att gå före i kön, släppa åldersgränsen fri och kunna njutröka i sig en hel limpa Glenn på tio minuter utan att en jävel kan säga pip. Bara för att man känner för det liksom. Ja, jag fattar verkligen motivet med att skaffa en hemmabar.
När killen hade byggt klart sitt moderskepp visade sig lagen om alltings jävlighet stå och hänga på låset. Det visade sig vara nästan omöjligt att få tag på alla tillbehör som behövs för att kunna upprätta ett propert barhäng bredvid hörnsoffan eller i gillestugan. En sådan osis va. Men skam den som ger sig. Det finns inte på kartan för en kille som lagt ner dryga mantimmar och sitt anletes svett på drömmen om en egen bar. Till slut hittade han rätt prylar på internätt. Rättvist. Vidare ledde en diskussion i goda vänners lag till att han också beslutade sig för att våga satsa fullt ut och slå mynt av sin hjärtefråga. Som den vite riddaren av alla proffshemmasupare han faktiskt är bestämde han sig för välsigna sitt skrå och sätta upp en retail-verksamhet.
Resultatet blev: Svenska HemmaBaren.
Erkänn, man kan inte låta bli att älska honom lite. Det gäller att kämpa för de rätta grejerna här i livet.
måndag, januari 26, 2009
Ljudnarkotika
Man vet att man börjar bli gammal när man blir upplyst av sin flickvän att ljudknark är "old news". Det var i alla fall helt nytt för mig.
Jag har fanimej aldrig hört talas om något dummare heller (iofs blev jag i ett svagt ögonblick nästan ilurad att en japan hade utvecklat ett program som kunde producera högfrekventa ljud som påverkade luktsinnet och att det skulle vara integrerat i nästa version av flash, men ändå). Det är tydligen något snille som kommit på att man kan mjölka studiemedlet ur den här generationens fjortisar. Genom att langa knark i mp3-format. Fatta hur mycket sci-fi det är.
Någon nisse har suttit hemma i sitt pubertetsosande pojkrum, smekt sin acne och plojat loss i något ljudprogram. Personen i fråga besitter troligen ingen musikalisk förmåga alls utan bara lyckats komma upp med något störigt jävla oljud. Däremot har den kreativa förmågan varit snäppet vassare för vips så fanns I-Doser, fyllt av "binaural brainwave doses". Man kan få vilken drog som helst i ljudformat. Är man sugen på kokain eller lsd, inga problem. Man kan till och med köpa sig en orgasm att lägga i sin playlist. Vilt och galet, smidigt och lagligt. Fan vad gött att kunna skjuta öronen fulla med heroin genom att bara trycka på play och luta sig tillbaka. Det borde inte krävas särskilt många iq-taggar för att fatta att det är båg och allmänt lurendrejeri på gång. Särskilt som varje dos bara sägs funka en gång. Engångsljud alltså. Jag vet inte om det är personen som kom på skiten som förtjänar gruppstryk eller de som faktiskt handlar.
Det fullkomligt kryllar av missnöjda tonnisar på nätet som lipar om att de inte kände nåt, trots att de suttit och lyssnat fokuserat på ett ambient ljud med ströande brussignaler i timmar, utan att känna av det där galna ruset som alla snackar om. Om någon känt av ett ljudrus någon gång så beror det troligen på att ljudet är så vansinnigt störigt att det utlöst någon slags aggressionskick. Eller så har kroppen tagit i med oändliga mängder placebo. Men tar det död på affärsidén? Nej då, då är det bara dags att landsätta boken med instruktioner om hur man gör för att förstå hur det funkar? Och den säljer som smör. Alla vill veta och ha chansen att lära sig det som inte går att uppleva. Så ska en slipsten dras!
Det är nästan så att jag blir imponerad på riktigt.
När jag idag satt och läste om skiten och förfasade mig insåg jga plötsligt att jag är ute två år försent. Och då får man ta i beaktning att ett internetår är jämförbart med tio vanliga.
Jag har fanimej aldrig hört talas om något dummare heller (iofs blev jag i ett svagt ögonblick nästan ilurad att en japan hade utvecklat ett program som kunde producera högfrekventa ljud som påverkade luktsinnet och att det skulle vara integrerat i nästa version av flash, men ändå). Det är tydligen något snille som kommit på att man kan mjölka studiemedlet ur den här generationens fjortisar. Genom att langa knark i mp3-format. Fatta hur mycket sci-fi det är.
Någon nisse har suttit hemma i sitt pubertetsosande pojkrum, smekt sin acne och plojat loss i något ljudprogram. Personen i fråga besitter troligen ingen musikalisk förmåga alls utan bara lyckats komma upp med något störigt jävla oljud. Däremot har den kreativa förmågan varit snäppet vassare för vips så fanns I-Doser, fyllt av "binaural brainwave doses". Man kan få vilken drog som helst i ljudformat. Är man sugen på kokain eller lsd, inga problem. Man kan till och med köpa sig en orgasm att lägga i sin playlist. Vilt och galet, smidigt och lagligt. Fan vad gött att kunna skjuta öronen fulla med heroin genom att bara trycka på play och luta sig tillbaka. Det borde inte krävas särskilt många iq-taggar för att fatta att det är båg och allmänt lurendrejeri på gång. Särskilt som varje dos bara sägs funka en gång. Engångsljud alltså. Jag vet inte om det är personen som kom på skiten som förtjänar gruppstryk eller de som faktiskt handlar.
Det fullkomligt kryllar av missnöjda tonnisar på nätet som lipar om att de inte kände nåt, trots att de suttit och lyssnat fokuserat på ett ambient ljud med ströande brussignaler i timmar, utan att känna av det där galna ruset som alla snackar om. Om någon känt av ett ljudrus någon gång så beror det troligen på att ljudet är så vansinnigt störigt att det utlöst någon slags aggressionskick. Eller så har kroppen tagit i med oändliga mängder placebo. Men tar det död på affärsidén? Nej då, då är det bara dags att landsätta boken med instruktioner om hur man gör för att förstå hur det funkar? Och den säljer som smör. Alla vill veta och ha chansen att lära sig det som inte går att uppleva. Så ska en slipsten dras!
Det är nästan så att jag blir imponerad på riktigt.
När jag idag satt och läste om skiten och förfasade mig insåg jga plötsligt att jag är ute två år försent. Och då får man ta i beaktning att ett internetår är jämförbart med tio vanliga.
Fail
Var på restaurang och skulle äta i fredags. Det var trivsamt på alla sätt och vis. Förutom att min röd/vitrutiga skjorta visade sig vara identisk med bordsduken. Lyckat att sitta och se ut som en förlängnining av bordet. Jag kände mig ytterst obekväm när servitören tittade på mig. Jag vet inte vad han tänkte men det var nog inget bra. J och hennes föräldrar gapflabbade. Sedan plockades systemkameran fram och jag tvingades ofrivilligt posera.
När jag gick på toa tittade bartjejerna på mig och jag tyckte mig kunna skönja ett försmädligt leende. Jag vek ned min blick och kände mig som en idiot.
Uppdatering:
Kolla in spektaklet här! >>
När jag gick på toa tittade bartjejerna på mig och jag tyckte mig kunna skönja ett försmädligt leende. Jag vek ned min blick och kände mig som en idiot.
Uppdatering:
Kolla in spektaklet här! >>
lördag, januari 24, 2009
Siewert Öholm-metoden
I förrgår gjorde jag ett klasiskt bakfyllebeslut. Jag plockade ut den där planksteken som egentligen var tänkt att fungera som belöning när jag lyckats tvinga bort två ångestkilon till från min lösbleka överkropp. Det kändes bra då men idag kom bearnaisesåsvåndan ikapp mig.
Så på lunchen igår tog jag en skräckträning. Jag gick världsvant till gymmet. Efter den dramatiska handduksglömmningen i anslutning till förra passet kunde inget knäcka mig. Så när jag hade bytt om och insåg att jag hade glömt nycklarna till mitt hänglås skrockade jag bara obrytt, packade ner alla kläder och skit i väskan och tog med den in på gymmet. Träningen fördelades sedan lika på crossover, rodd och Siewert Öholm. Jag tittade på reprisen av svt:s Debatt samtidigt och måste säga att jag hade glömt bort hur vansinnigt obehaglig den mannen är. Han ger mig kalla kårar. För mig symboliserar han det dåliga med mänskligheten genom sin predikan av ultrakonservativ översittarskit. Alla minns väl hans käftande om homolobby när Mark Levengood och Jonas Gardell höll i Melodifestivalen 2003. Förresten är väl hela det där mello-konceptet en enda stor homolobby isåfall.
Jag tror att jag brände ett par hundra extra kalorier bara av ilksan som uppstod av att se och höra Siewert sitta och jiddra om KD:s värdefrågor. På riktigt. Först blev jag lack och önskade att någon, vem som helst, skulle spänna upp läskiga Siewert bakom ett gloryhole på någon sunkig knullbar i Hamburg. Sedan kom jag på att man kanske skulle slå mynt av honom istället och producera en tränings-dvd; Rasa i vikt med Sievert Öholm-metoden. En timmes ihopklippta idiotuttalanden av mannen som givit skabbig skäggväxt ett ansikte. Garanterad effekt!
Så på lunchen igår tog jag en skräckträning. Jag gick världsvant till gymmet. Efter den dramatiska handduksglömmningen i anslutning till förra passet kunde inget knäcka mig. Så när jag hade bytt om och insåg att jag hade glömt nycklarna till mitt hänglås skrockade jag bara obrytt, packade ner alla kläder och skit i väskan och tog med den in på gymmet. Träningen fördelades sedan lika på crossover, rodd och Siewert Öholm. Jag tittade på reprisen av svt:s Debatt samtidigt och måste säga att jag hade glömt bort hur vansinnigt obehaglig den mannen är. Han ger mig kalla kårar. För mig symboliserar han det dåliga med mänskligheten genom sin predikan av ultrakonservativ översittarskit. Alla minns väl hans käftande om homolobby när Mark Levengood och Jonas Gardell höll i Melodifestivalen 2003. Förresten är väl hela det där mello-konceptet en enda stor homolobby isåfall.
Jag tror att jag brände ett par hundra extra kalorier bara av ilksan som uppstod av att se och höra Siewert sitta och jiddra om KD:s värdefrågor. På riktigt. Först blev jag lack och önskade att någon, vem som helst, skulle spänna upp läskiga Siewert bakom ett gloryhole på någon sunkig knullbar i Hamburg. Sedan kom jag på att man kanske skulle slå mynt av honom istället och producera en tränings-dvd; Rasa i vikt med Sievert Öholm-metoden. En timmes ihopklippta idiotuttalanden av mannen som givit skabbig skäggväxt ett ansikte. Garanterad effekt!
fredag, januari 23, 2009
Fred
Jag och J har bloggbattlat lite de senaste dagarna genom att försöka få varandra att skämmas lite. Uppenbarligen lyckades jag ganska bra med min fuling om fransjackan (som jag hittade på tradera) eftersom hälften av alla som kommenterade faktiskt gick på det. Att ingen kom med rådet att se över mitt förhållande förvånar mig. Jag kan på allvar säga att jag hade haft svårt att se min flickvän i ögonen om hon hade gått omkring i en sådan vederstygglig franspaj och tyckt att den var fräck. Det är bara raggare och metamfetaminister som kommer undan med en sådan utstyrsel.
I alla fall tänkte jag sluta fred nu. Hon har sådan energi och på grund av tung bakfylla och annat har jag hamnat lite på efterkälken. Jag hade tänkt toppa fransjackan (oh sweet lord vilka grejer jag har på lager), men jag sparar det till en annan gång.
I alla fall tänkte jag sluta fred nu. Hon har sådan energi och på grund av tung bakfylla och annat har jag hamnat lite på efterkälken. Jag hade tänkt toppa fransjackan (oh sweet lord vilka grejer jag har på lager), men jag sparar det till en annan gång.
onsdag, januari 21, 2009
Nu ryker min flickväns favoritjacka!
Min flickvän J hävdar bestämt att hennes favoritjacka är fett gah (helrätt) och vägrar att göra sig av med den. Personligen tycker jag att mocka känns lite omodernt, även om jag kan hålla med henne om att fransarna är ganska fräsiga.
Jag säljer den i smyg till högstbjudande.
Jag säljer den i smyg till högstbjudande.
Rösta på Bloggfrossa!
Nu är omröstningen i Stora Bloggpriset i full gång. Det innebär att du som tycker att Bloggfrossa är värd att vinna kategorin "Vardag" kan gå in och rösta genom att klicka på bilden eller länken nedan. Varje person får rösta en gång per dag. Jag tackar så hjärtligt för varje röst jag kan få.


tisdag, januari 20, 2009
Udda affärsidé eller bara gammal (o)hederlig pengatvätt?
Det har ganska nyligen öppnat ett flång nytt Solarium på Bangatan här i Majorna. Jag kan inte riktigt förstå varför. Det känns så hopplöst ledsamt på något sätt. Att öppna en tidskapsel från 80-talet och låtsas som att det finns en marknad. Det måste vara världens sämsta uppfinning.
Varje gång jag passerar tittar jag in på nån mysbralletyp som sitter ensam bakom en disk och dricker vatten ur en Twinlab-flaska eller liknande. Jag har väldigt svårt att tro att deras business klarar av att gå runt på helt egna ben. Stanken av pengatvätt är så besk att mina näshår krullar sig inom en radie av hundra meter.
Det är väl för fan ingen som frivilligt går och förlädrar sin hud i en sådan där sunkig lysrörsmaskin längre? Läderlooken är ju ungefär lika modern och sexig som en vattensäng med inbyggd klockradio, askkopp och minibar. En inredningsstil som jag faktiskt hyser en tro om att de sista levande solariehaggorna mycket väl kan hålla sig med hemma i sina pråliga gryt. Sedan är det förstås bara mina fördomar som säger mig att solariefolk ofta är begynnande medelålders som lever för panikragg och älskar ett morgonbloss i sängkammaren. Det behöver inte alls vara så. Men av någon anledning tror jag att jag har rätt. Det känns desssutom allmänt intelligensbefriat att frivilligt utsätta sin kropp för massiv UVA-strålning helt i onödan. Lite som att tigga om cancer. Att huden åldras ovärdigt är redan ett faktum. Titta på Dolph Lundgren. Vem vill se ut som honom?
Varje gång jag passerar tittar jag in på nån mysbralletyp som sitter ensam bakom en disk och dricker vatten ur en Twinlab-flaska eller liknande. Jag har väldigt svårt att tro att deras business klarar av att gå runt på helt egna ben. Stanken av pengatvätt är så besk att mina näshår krullar sig inom en radie av hundra meter.
Det är väl för fan ingen som frivilligt går och förlädrar sin hud i en sådan där sunkig lysrörsmaskin längre? Läderlooken är ju ungefär lika modern och sexig som en vattensäng med inbyggd klockradio, askkopp och minibar. En inredningsstil som jag faktiskt hyser en tro om att de sista levande solariehaggorna mycket väl kan hålla sig med hemma i sina pråliga gryt. Sedan är det förstås bara mina fördomar som säger mig att solariefolk ofta är begynnande medelålders som lever för panikragg och älskar ett morgonbloss i sängkammaren. Det behöver inte alls vara så. Men av någon anledning tror jag att jag har rätt. Det känns desssutom allmänt intelligensbefriat att frivilligt utsätta sin kropp för massiv UVA-strålning helt i onödan. Lite som att tigga om cancer. Att huden åldras ovärdigt är redan ett faktum. Titta på Dolph Lundgren. Vem vill se ut som honom?
måndag, januari 19, 2009
Fortsatt rapport från herrarnas
Nu är jag mallig så jag nästan spricker. Jag vägde mig igår kväll och vågen stod på 85 kg. Så i rent glädjerus lyckades jag tvinga mig upp i svinottan (07.30) och ta mig till veckans första späkning på gymmet före jobbet imorse. Jag upprepar FÖRE jobbet. Efter att ha trippelkollat träningsväskan så alla viktiga beståndsdelar fanns med körde jag fettförbränning de Luxe och lite mage. Motivationen är på topp för när jag gått ner två kilo till ska jag fjäla i mig en plankstek extra allt. Im gettinge there. Var så säkra.
När jag skulle duscha stod det en gubbe i 45-årsåldern och rakade sig i duschen. Jag ställde mig och duschade så långt ifrån honom det gick. När han var klar med skägget började han raka sig under armarna och sedan gick han i rasande takt och började intimansa sin speedo-linje. Vaffan? Jag höll på att klökas. Jag föreställde mig hur jävla äckelförbannad jag skulle bli om jag var nästa person att sätta foten i en driva av blandhår när jag skulle duscha. Jag stirrade konstigt på honom men han fortsatte helt ogenerat sin grooming-session. Jag funderade på hur han skulle reagera om jag stängde av min dusch och ställde mig för att pissa i golvbrunnen sm att det var min standardrutin.
Det kan fan inte vara enligt reglerna att frigörasitt kroppshår i duschrummet på en träningsanläggning. Jag funderar att tjalla på honom.
När jag skulle duscha stod det en gubbe i 45-årsåldern och rakade sig i duschen. Jag ställde mig och duschade så långt ifrån honom det gick. När han var klar med skägget började han raka sig under armarna och sedan gick han i rasande takt och började intimansa sin speedo-linje. Vaffan? Jag höll på att klökas. Jag föreställde mig hur jävla äckelförbannad jag skulle bli om jag var nästa person att sätta foten i en driva av blandhår när jag skulle duscha. Jag stirrade konstigt på honom men han fortsatte helt ogenerat sin grooming-session. Jag funderade på hur han skulle reagera om jag stängde av min dusch och ställde mig för att pissa i golvbrunnen sm att det var min standardrutin.
Det kan fan inte vara enligt reglerna att frigörasitt kroppshår i duschrummet på en träningsanläggning. Jag funderar att tjalla på honom.
söndag, januari 18, 2009
Idioten från Nordpolen
Tidigare i veckan såg jag ett klipp från TV4:s morgonprogram där Jenny Östergren (min nya hjälte) intervjuade sångaren i Nordpolen, Pelle Hellström. Sedan har jag sett klippet minst tio gånger till. Jag kan inte smälta det. Pelle Hellström försöker så förtvivlat desperat uppräthålla någon form av väligt kissnödig indiekredd, men misslyckas ominöst och framstår istället så uppenbart utvecklingshämmad. Rätt igenom intervjun har han ett extremt provocerande ansiktsuttryck som ser ut som en blandning av ansiktsförlamning och att någon kört upp en pinne i rumpan på honom. Han beter sig som ett litet arrogant svin och jag grips av en stark lust att stänga in honom i en liten trång garderob och sänka ner den i en stor pool med bajs.
Han beklagar sig över recensioner, både positiva och negativa, eftersom det är ett obehagligt fenomen som han inte riktigt kan förstå. Han vill inte svara på några frågor om sin musik med motiveringen att han inte vill förstöra upplevelsen för lyssnarna. Rakt igenom intervjun sitter han bara och tittar frågande i vad jag misstänker är ett försök att verka svår. Något som misslyckas och istället framställer honom som retarderad. Enda gången masken nästan faller av är när Jenny nämner Fredrik Strages lovord. Men bara nästan.
Vad är hans problem undrar jag. Och vad i helvete är det han försöker sig på? Han har ju uppenbarligen tackat ja till att vara med i det där morgonprogrammet. Det är inga konstiga frågor som ställs men ändå verkar han så sjukt besvärad. Jag har svårt att tro att någon satt en gevärspipa i munnen på honom för att få ett deltagande och han måste rimligtvis ha sett på tv någon gång under i sitt svåra indieliv. Till slut får Jenny nog och hintar ganska tydligt om att det börjar bli läge för det lilla aset att kamma sig. Omedvetet har jag då hunnit bli ganska nyfiken på vad det är för underverk Nordpolens musik är, med tanke på den masssiva arrogans han ändå lyckas leverera, när det plötsligt är dags att lysssna/se på ett litet klipp.
Det jag får se är två killar som kör lite falsksång och provar rökmaskinen. Nothin fancy kan jag säga. De låter fanimej exakt som tusentals andra små spinkisar med banddrömmar i replokalerna runt om på landets ungdomsgårdar. Det är riktigt jävla skitvärdelöst så jag kan inte hålla mig för flabb. Jag idiotskrattar rakt ut. Där sitter en kille som blivit hög av sin hybris och drygar sig värre än Keith Richards i folklig morgon-tv. Det är så jävla fel. Att Jenny eller hennes programledarkompis inte bara plockade fram sin livrem och började prygla huden av honom i direktsändning är ett mysterium. Jag skulle verkligen vilja fråga dem hur svårt det var att hålla sig. Ganska svårt skulle jag tro.
På slutet skipas så äntligen lite rättvisa. Jenny outtar att hon hört att Pelle har ett udda förhållande till mat. Han gillar inte mat (hallå CEPE!?). Hennes kollega brister ut i hånflabb (jag gåshudsnjuter). Pelle vrider nervöst på sig. Här hade det varit så lätt för honom att neka, säga att han visst äter som alla andra, men icke. Nä, för det lilla indiemongot är inte så mycket för det här med mat. Uppenbarligen är han trögare än lovligt. Eller så försöker han bara hålla uppe någon form av jävligt löjlig destruktivitetsmyt, något som Jenny plockar upp snyggt som fan när hon drar en paralell till Ian Curtis självmord vid 23 års ålder. Det är så bra. Men killen fattar ingenting för han är en idiot. En tvättäkta skitskalle.
Lova att titta på klippet. Det är fem minuter långt men det är en fem minuters njutsam aggressionsuppladdare. Det är asroligt men samtidigt vill jag hämnas på honom för han är ensam ansvarig till att hjärnan ställer till med en ultrafet utlösning av stresshormon i min kropp varje gång jag ser klippet.
SE KLIPPET HÄR! >>
Han beklagar sig över recensioner, både positiva och negativa, eftersom det är ett obehagligt fenomen som han inte riktigt kan förstå. Han vill inte svara på några frågor om sin musik med motiveringen att han inte vill förstöra upplevelsen för lyssnarna. Rakt igenom intervjun sitter han bara och tittar frågande i vad jag misstänker är ett försök att verka svår. Något som misslyckas och istället framställer honom som retarderad. Enda gången masken nästan faller av är när Jenny nämner Fredrik Strages lovord. Men bara nästan.
Vad är hans problem undrar jag. Och vad i helvete är det han försöker sig på? Han har ju uppenbarligen tackat ja till att vara med i det där morgonprogrammet. Det är inga konstiga frågor som ställs men ändå verkar han så sjukt besvärad. Jag har svårt att tro att någon satt en gevärspipa i munnen på honom för att få ett deltagande och han måste rimligtvis ha sett på tv någon gång under i sitt svåra indieliv. Till slut får Jenny nog och hintar ganska tydligt om att det börjar bli läge för det lilla aset att kamma sig. Omedvetet har jag då hunnit bli ganska nyfiken på vad det är för underverk Nordpolens musik är, med tanke på den masssiva arrogans han ändå lyckas leverera, när det plötsligt är dags att lysssna/se på ett litet klipp.
Det jag får se är två killar som kör lite falsksång och provar rökmaskinen. Nothin fancy kan jag säga. De låter fanimej exakt som tusentals andra små spinkisar med banddrömmar i replokalerna runt om på landets ungdomsgårdar. Det är riktigt jävla skitvärdelöst så jag kan inte hålla mig för flabb. Jag idiotskrattar rakt ut. Där sitter en kille som blivit hög av sin hybris och drygar sig värre än Keith Richards i folklig morgon-tv. Det är så jävla fel. Att Jenny eller hennes programledarkompis inte bara plockade fram sin livrem och började prygla huden av honom i direktsändning är ett mysterium. Jag skulle verkligen vilja fråga dem hur svårt det var att hålla sig. Ganska svårt skulle jag tro.
På slutet skipas så äntligen lite rättvisa. Jenny outtar att hon hört att Pelle har ett udda förhållande till mat. Han gillar inte mat (hallå CEPE!?). Hennes kollega brister ut i hånflabb (jag gåshudsnjuter). Pelle vrider nervöst på sig. Här hade det varit så lätt för honom att neka, säga att han visst äter som alla andra, men icke. Nä, för det lilla indiemongot är inte så mycket för det här med mat. Uppenbarligen är han trögare än lovligt. Eller så försöker han bara hålla uppe någon form av jävligt löjlig destruktivitetsmyt, något som Jenny plockar upp snyggt som fan när hon drar en paralell till Ian Curtis självmord vid 23 års ålder. Det är så bra. Men killen fattar ingenting för han är en idiot. En tvättäkta skitskalle.
Lova att titta på klippet. Det är fem minuter långt men det är en fem minuters njutsam aggressionsuppladdare. Det är asroligt men samtidigt vill jag hämnas på honom för han är ensam ansvarig till att hjärnan ställer till med en ultrafet utlösning av stresshormon i min kropp varje gång jag ser klippet.
SE KLIPPET HÄR! >>
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)