Rövgängens rövgäng

Det skojas ofta om att väktare är människor som inte riktigt är lämpade för att bli poliser. Och att de som i sin tur inte är riktigt lämpade för väktaryrket förvånansvärt ofta verkar bli dörrvakter eller yrkeskriminella (eller både och). Men det är ju bara spekulationer

Isåfall skulle parkeringsvakt vara ett rätt givet kort, för de som helt saknar fäbless för oprovocerat våld, men ändå kan tänka sig att jobba inom i uniform. Tyvärr är det ett bespottat yrke som kräver sitt psyke. Jag tror inte att jag hade kunnat gå runt som en neonskylt hela dagarna och vara rädd för att åka på pisk av nån dåre som tänjt lite väl länge på sin parkeringstid. Skitsamma det är inte parkeringsvakter det här ska handla om.

Jag har alltid undrat vad som händer med de som inte har vad som krävs för bli varken den som stoppar eller utför värdetransportrån. Som inte heller pallar att tyst stryka runt som ensamvargar längs stans parkeringar och böta folk. Och som på riktigt har en osund dominant läggning. Som har så det räcker och blir över på ass-hole-kontot så att säga. Och nu har jag nog kommit på det.

Biljettkontrollanter.

För det slår fan nästan aldrig fel. Man ser hur biljettkontrollanterna står som ett surt gäng city-cowboys i sina fula kontrollantjackor på hållplatsen. En varierad samling förnedringssugna jävlar. Ett lytt posse med två gemensamma nämnare. Dålig attityd och käftig uppsyn. Rövgängens rövgäng med andra ord. Vi som är lite ruttade kan se hur det spritter i dem av förväntan så nära asexuell kåthet man kan komma. Det är spänningen. De verkar tro att de just ska genomföra ett gammalt hederligt tågrån. Redo. Och när dörrarna öppnas formligen kapar de spårvagnen. Ibland motas folk in igen. Det är de som bestämmer vi ska veta vår plats. Alla är skyldiga till motsatsen är bevisad. Ett lika avslappnat förhållningssätt som amerikanska gränspolisen har mot mexikaner.

Jag tror inte jag behöver använda alla fingrar på en hand för att räkna de gånger jag blivit ombedd att visa mitt färdbevis på ett värdigt sätt. Så som man vanligen tilltalar människor. Jag har förståelse för att man kan bli cynisk i ett jobb där alla tycker att man är ett rövhål. Men det hjälper verkligen inte att befästa den bilden med en bultpistol laddad med översittarattityd.

För några dagar sedan satt jag bredvid en ung tjej på vagnen. Jag visade mitt kort innan de han tilltala mig. Det måste jag. Annars är hela dagen förstörd. Kan man komma undan utan att ett ord byts ska man vara jävligt nöjd. Det klarade inte den unga tjejen. Kontrollanttanten hade troligen vaknat på bättre sidor för jävlar vad hon gick på. Tjejen hittade inte sitt kort och då började det. Ännu en kontrollant slöt upp och tillsammans frågade de hetsigt, upprepade gånger efter hennes färdbevis, trots att tjejen knappast kunde leta tydligare i sin väska utan att vränga den ut och in. Till slut hittade hon kortet och visade det. Skadeglatt skannade kontrollanttanten kortet och jag kunde riktigt se förvåningen i hennes blick när det var giltligt. Hon synade kortet noga och sa med överdrivet stöddig skepsis "ungdom... är du verkligen en ungdom?", varpå tjejen svarade att hon var 23. Nänänä... sakta i backarna. Det var bara för tjejen att hala upp legget. Vid det här laget hade alla kontrollanter samlats och hela vagnen iakttog tjejen. Mycket riktigt var hon 23.

Jag fattar inte riktigt grejen. Hur kan man rimligtvis utan uppsåt lyckas anställa så många dåliga ägg? Med en nästan formgjuten skitattityd till allt och alla. Jag börjar tro att man får genomgå någon form av boot camp som tar fram aset inom en innan man släpps ut att kontrollera vilt.