Idag fick jag en liten åthutning av min chef. Han var lite gramse för att jag igår tackade min kollegas kusin för den perversa högläsningen i youtubeformat och för att han även lagt märke till att jag brukar tacka andra när jag fått tips/inspiration till blogginlägg, men inte honom. Han kände sig otackad, vilket jag är benägen att hålla med om. Björn har vid ett flertal tillfällen levererat länkar och hetsat mig till illdåd utan att få så lite som ett tack. T.ex. gjorde han en gediget grundarbete för att göra mig topp tunnor rasande på Björn Ranelids blotta existens (något jag sedan har ångrat många gånger om) men han har även sett till att leverera artiklar om Knullhåkan och klonerna Rongedal som har triggat den där lilla nerven hos mig. Och mycket mycket mer. Så för att få behålla jobbet vill jag härmed tacka Björn.
Tack så in i helvete mycket Björn!
Uppdatering (16:54):
Björn vill å det bestämdaste påpeka att det inte rörde sig om en åthutning utan bara ett ledset konstaterande.
3 kommentarer:
Hahaha. Fan du gjorde det, din gamla spökskrivare. Outade mej äntligen. Well, tack som fan! Jag lever ju genom dig Mikael, det kommer jag aldrig förneka. Varje kväll somnar jag tillfreds med vetskapen om mitt stora läsarunderlag därute. Mina tusentals unika träffar. Mina lojala kommentatorer. Om de ändå bara visste att det var jag där bakom fasaden - jag, bloggsfärens inkarnation av Malcolm McLaren.
Tack Mikael! Tack för den här resan.
/B
Varför har du fått ångra att du sa nåt om Ranelid? Vad har jag missat. Det kan väl aldrig vara fel att påpeka att han är en uppblåst fjant utan dess like?!
B: hahaha mycket rolig kommentar. varsågod.
egarcia: jag var jävligt taskig och ångrade mig. och det har jag gjort mnånga gånger sedan dess. jag har börjat gilla honom, det började med reklamfilmerna för carlshamn.
Skicka en kommentar