Plankstek

Plankstek måste fanimej vara den mest underskattade maträtten. Vad hände egentligen? På 70-talet var den lika het som gillestugorna i Sverige. Fortfarande på 90-talet minns jag att det var en fullt respektabel anrättning. 100% radhuslyx. Numera verkar ingen vilja veta av den gamla klassikern. Att bli påkommen med en välnött ekplanka verkar mer skambelagt än att bli avslöjad med ett ton porr-cookies på sin jobbdator.

Igår var jag på Bryggan i Majorna och krubbade plankstek. Det var deliciöst. Kött, mos och bearnaise. Hur fel kan det bli (bortsett ur bukfetmarelaterat ångestperspektiv) egentligen? Inte alls.

Jag vet att det troligen finns helt absurda mängder av undangömda plankor runt om i stugorna, som klarat sig undan den förföljelse och hetsjakt som försiggick någon gång före millennieskiftet. Jag tycker att det är hög tid att någon sätter ner foten och tar parti för den bortglömda och baktalade godbiten. Jag kommer att positionera mig som plankstekens egen Raoul Wallenberg om så behövs.

Så se till att gräva längst in i skåpen nu och ryck fram era plankor nu för helvete. Det är dags att fatta storheten i en klassisk kött- och mosmättma.

Update:
Min gode kollega RW kom just med lite hård fakta om hur det kommer sig att plankan försvann. Det beror på att det inte går att diska plankorna i maskin för att de spricker då. I sprickorna flyttar miljoner små köttbakterier in och sedan kastas de mellan klimatzoner (värms upp, kyls ner, värms upp ...) och det gillar de inte utan blir väldigt aggressiva. Ingen raketforskning direkt påpekade jag.

Sedan viftade bort hans argument om att man lika gärna kan äta steken direkt ur kockens röv med att en session plankstek kan liknas vid ett råtajt influensavaccin. Vive la Plank!