Gnällgrannen

01.30 inatt ringde det på dörren. En sur tant i 40-årsåldern stod utanför och frågade om det var vi som spelade musik, vilket är en förhållandevis dum fråga att ställa, eftersom man bör vara hyfsat säker på att det är rätt person man klingar på hos vid den tiden på dygnet. Om man inte är psykopat eller bara jävligt dum i huvudet.

Det stämde mycket riktigt att vi spelade musik. Jag och J satt pyjamasklädda och frossade i spotifyarkivet och spelade fina och riktigt fula bitar om vartannat, skrattade och hade det mysigt. Ljudvolymen var såpass låg att vanlig samtalston lätt överröstade högtalarna. Alltså, vi spelade tråkigt lågt. Tanten frågade om det var vi som hade fest förra helgen "också". Fest? Hon fick ett nej till svar men verkade redan ha bestämt sig för att så var fallet. Hon förklarade att hon inte kunde sova för att vi spelade så högt och frågade om vi kunde tänka oss att sänka. Hela tiden log hon fast man kunde se att hon egentligen var svinlack. Grejen är att vi inte hade på högre volym än när vi tittar på tv men stängde av och skämdes i tio sekunder. Sedan kom hatet.

Vi har alltså flyttat in i samma hus som en ljudallergiker. Det känns förjävligt. Jag känner mig förnedrad och förbannad på samma gång (kanske extra förnedrad för att vi blev påkomna med att spela Lasse Holms Canneloni Macaroni). Jag har själv bott precis under en kille som gned sin fiol under nattsena timmar och tidig morgon, så jag vet vad lidande är. Därför har jag också begåvats med en inbyggd hänsyn till mina egna grannar. Jag kan absolut hålla nere volymen, vilket jag också gjorde. Hänsynen får dock äta upp min livskvalité.

Tanten har alltså legat och ruttnat upp av surhet för att hon hört ljud från vår lägenhet. Sorry, men det är sånt som kommer med att bo i lägenhet. Ett tips är öronproppar om hon har svårt för ljud. Jag kan tyvärr inte möta hennes dygnsrytm och tvingas krypa till kojs för att hon ska kunna sova. Tycker hon att det är jobbigt med ljud är det helt ok att hon flyttar. Jag kan till och med hjälpa henne att packa. Det är ett sådant jävla skitsätt att komma och gnälla med en fejkat trevlig ton. Nästan sataniskt för det blir nästan omöjligt att bemöta sådan kritik. Bara ett riktigt gnällproffs fixar ett sådant upplägg. Och fy fan vad jag hatar människor som är proffs på att fulgnälla. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Ska man gnälla ska man gnälla med stil.

Nu sitter jag här och känner att hon bänt upp hatluckan inom mig. Det forsar ut. Från och med nu är föreningens stadgar min bibel. Punktmarkering kommer få en helt ny innebörd i hennes liv. Jag kommer inte se mellan fingrarna med någonting som har med henne att göra. Inte en chadde. Minsta överträdelse och en övernitisk pikétpolis kommer vakna till liv inom mig.

Däremot kommer jag se till att utnyttja varenda liten tight ass-regel till min fördel. Jag tänker t.ex. börja anlägga förträffligt massiva ljudmattor varje dag och se till att gymnastisera mina högtalare ordentligt. Fram till kl. 21.59 kommer här spelas musik i kvarteret. Jag tänker mig temaveckor och kan riktigt ser framför mig hur nöjd hon kommer vara under den stundande Rammsteinveckan.