Winnebagoland

Jag tillbringade helgen i självaste Halland. Mellbystrand. Mycket trevligt näste måste jag säga, trots att jag som många fostrats under Selma Lagerlöfs hatkampanj under hela mitt liv. Där gjorde jag dessutom en högst menlös men ändå påpekansvärd iakttagelse.

Det svenska medelklasslivet går i stort sett ut på att bygga sin borg, alltid sträva efter nästa feta grej att pimpa sitt privata lilla välde med. Allt följer en strikt struktur där villa, bil, carport, trädgårdsmöbler och katt eller dogg bestämer en sorts hackordning. Ingen tvekan. Det är standardmall 1A.

Visst, ibland görs lite avstickare i form av biljardbord eller hemmabio i gillestugan och studsmatta eller swimmingpool i trädgården efter att man bockat av utegruppen från listan, men därefter står valet alltid mellan sommarställe eller båt. I den bästa av världar kanske både och.

Men inte i Halland.

I de halländska hemmen står istället husbilen högst på blingbling-listan. Det slog mig redan i somras att motorburna hem i form av husbilar stod parkerade på var och varannan uppfart. Då tänkte jag att det var den jobbiga kusinen från landet som kommit för att hälsa på. Fast det gick ju inte ihop eftersom de som åretruntbor där ÄR den där kusinen från landet.

Nu i helgen såg jag alltså återigen hur svulliga husbilar tog upp en massa parkeringsyta utanför Ica Maxi och hur de som i parad stod uppställda framför alla villor vars trädgårdar bara inte rymmer fler hammockar, brunnar, sjöjungfrufontäner, tomtar, solur, och rådjur i koppar. Det är sant.

Det känns abnormt på något vis och frågan är givetvis varför?

Jag har funderat själv men kan inte komma fram till något klockrent. Det kan vara att hallänningar i själen har blivit lite nojiga eftersom de vet att något fyllo (släkting) på Ringhals när som helst kan fippla till en kärnreaktorläcka som kommer drabba dem först. Eller så är att halläningar av en tradition som jag inte förstår mig på har en medfödd hang-up på compact living.

Ett står klart iallafall. Halland är Winnebagoland.