onsdag, mars 29, 2006

Vad är dealen med antikviteter?

Efter lunchen gick jag som alltid förbi Göteborgs auktionsverk på tredje lång. I skylten låg i vanlig ordning en massa gammal skit i väntan på att krängas av vid nästa auktionstillfälle. Jag skulle tippa på att det är tänkt att fungera som cockteasers och locka fram köpsuget hos folk.

Idag låg där bland annat en gammal tennmugg och glänste med utropspriset 3600kr. Jag höll på att svälja tungan, jag skämtar inte. Vem i helvete köper en helt värdelös mugg inte större än plastmuggarna flourtanten brukade komma med, för samma pris som en splitter ny iPod. Jag bara undrar. Det kan bara vara en idiot som skulle lasta upp en sådan summa för en sketen mugg.

Man borde omyndigförklara deras bankkonto och endast låta dem handla mot fullmakt. Har man inget bättre att blåsa sin deg på så ska man inte ha tillgång sådana likvida medel.

Jag har förresten inte fattat tjusningen för gammal skit. Visst, en del gamla prylar ser ju grymma ut och kan ju då få kosta därefter, men jag blir alltid lika förbannad när jag ser experterna i antikrundan göra helt orimliga kostnadsvärderingar på till synes helt oanvändbara prylar. Jag kan inte förstå vad som gör att det nästan går i brallan för dem när de hittar ett råslitet allmogeskåp i original från 1700-talet, eller någon jävla stol som är så sliten att den knappt duger som brasved.

Fatta! Det KAN inte vara värt sådana summor. Det är huvudlöst och borde förbjudas. Den som köper tennmuggen har jag god lust att ge en fet backhand som straff.

18 kommentarer:

Stefan sa...

I know! Men det är väl deras sätt att få 15 min i ramp som driver dessa "jag kan inte bli rockstjärna, inte heller programledare och det är nog för sent att bli författare" så jag satsar på att bli expert på skit. Ingen kan ifrågasätta mig då.

Backhand? För milt, de borde få tillbringa 5 år i Silicon Valley med det senaste inom allt. Inte en pryl som är mer än veckogammal i deras omedelbara närhet.

Nästa gäng som borde massdeporteras från planeten är...de som släpar med sig allt jävla bråte till programmet...

Med risk för att avrättas av frugan med svärfar o svärmor i spetsen - de riktigt slutkörda är dock de som sitter och TITTAR på skiten i TV - med en härlig kopp kaffe och kanelkaka till...

summa sumarum :
skjut eller spöstraffa
- experten
- deltagarna
- tittarna

Henrik sa...

Som vanligt handlar det ju bara om att någon idiot är beredd att betala. På det sättet går det runt i en cirkel. Experterna hävdar att något är värt ett visst pris som sedan idioten betalat, vilket bekräftar att experten har rätt o.s.v.

Henrik sa...

Som sedan idoten betalar menar jag så klart.

70-tals Per sa...

Det aer rundgang pa skiten vanligtvis, precis som med "billiga kladlagrets klader" som saljer sina monstruosa nylonklader i beige och turkos farg.

De haller till i en kallarglugg och naturligtvis gar affaren i konken efter ett halvar. Da reas hela skitlagret ut, och en annan tok-galen affarsidkare, helt utan sinne for smak, koper upp lagret och borja kranga i en annan liten kallerglugg...

Men ingen utomstende koper en enda pinal, det aer bara rundgang mellen konkurs-markta idioter som koper upp pa auktioner. Pa det sattet halls priset uppe artificiellt, trots att man egentligen skulle betala for att bli av med skrapet. Kanske aer det sa ocksa med "antikviteterna"?

Jaaan sa...

Någon mer än jag som ser att det går en röd tråd från vandrande pinnar via stavhelveten till gammal lump?
Även det här är ju en lysande affärsidé! Jag menar, som ovanstående skrivare redan nämnt, vem kan ifrågasätta Knut Knutsson (ja jag har sett Antikrundan)när han likt en upphetsad tjädertupp hasplar ur sig årtal, tidsperioder och värden...Ingen! För även om jag håller med om att det är skräp så kan jag fan inte ifrågasätta Knutte. Jag kan ju faktiskt göra en hacka om jag köper det där jävla pottskåpet på lumpboden och sen lurar på en dum turisttysk skiten på en auktion i sommar.
För DE är galna i gammal skit. De har köpt vartenda jävla torp här uppe i skogen, dom och flamländarna, och de älskar auktioner, second hand och oljelampor.

elon sa...

Det roliga med Antikrundan är ju att kolla på nån gammal snipig Östermalmskärring som har med sig ett nåt smycke eller nåt, och tror att hon ska få 10 lakan.

"Nej, du, den här är inte från Ryssland och 1800talet, utan du får bara 100 spänn tyvärr."

mikebike sa...

jamen fan vad fint om man skulle kunna garantera att skiten verkligen bara såldes till tyskar. då blir vi av med skiten här iallafall.

appropå knutsson så diggar jag honom just för att han ser och låter så rolig när det fullkomligt går för honom när han ser ett allmogeskåp... men inte ens han skulle kunna övertyga mig om att värdet på nån maskäten gammal chiffonjé med spår av allmogemålat mönster är värt över en femtiolapp.

Thérèse sa...

På Myrorna kan du säkert hitta en maskäten gammal chiffonjé med spår av allmogemönster av för en 50-lapp på Myrorna

Nemo sa...

Under sent 90-tal var jag tjänsteman och värderade folks arma ägodelar som förstörts vid brand eller hade försvunnit vid inbrott. Min erfarenhet var - ju mer överlastat hem - desto torftigare relation mellan de människor som bodde i huset/lägenheten. De mest söndermöblerade hemmen beboddes av änkor, singlar o liknande. Människans fabless för döda föremål är förmodligen nån sorts sublimering; - mycke prylar = lite sex...precis som i villaträdgårdarna - snygg gräsmatta - spindelväv i sovrummet.

Det är därför jag har svårt att överhuvudtaget se på Antikrundan och dess känslomässigt utsvultna människorna som ängsligt klamrar sig fast vid svarvade mahognyben, förnicklade snusdosor och malätna leksaksapor från 1900-kallt

mikebike sa...

hahaha nemo... jo det kanske kan finnas en koppling där. helt klart.

har du varit justeringsman alltså? har fått för mig att det är världens mest osympatiska yrke... efter biljettkontrollanter då. tur att du slutade.

PlattKatt sa...

Tillgång och efterfrågan helt enkelt.

Det kommer alltid finnas människor som betalar dyrt för gamla saker.
Så din Ipod kanske blir värd skitmycket om hundra år, när folk står och garvar åt vilka oavancerade saker vi hade :-P

Det är rooooligt med Antikrundan!

mikebike sa...

ja jag måste erkänna att jag vrkligen gillar att kolla på antikrundan... men det är för att jag fascineras av koplett tokiga människor.

Nemo sa...

Mike! "justeringsman" var en ny term. På det bolaget som jag var hette det "lösöresinspektör". Osympatiskt; kanske det - min erfarenhet av detta var att jag fick bearbeta vissa delar i min sociala fobi och konfrontera människor i deras frustration av att ha förlorat just allmogeskåp, gustavianska soffor och kristallkronor. I mina möten handlade det ofta´om att överträffa kundens förväntningar - förhandla och presentera olika lösningsförslag; kontant ersättning, återköp m m. Det var mycket sällan det skar sig... i de fall jag själv mådde illa var då jag råkade ut för Krösus Sork - human version, som enligt principen "mycket vill ha mer o helvetet blir aldrig fullt" bara ville berika sig... förmodligen hade dom oxå ganska skralt med sexet...

californiadreamy sa...

min vän stefan jobbar på aktionsverket. han älskar gammal skit! att komma hem till oss kan vara som att komma hem till en gammal östermalmstant. Alla hans grejjer är minst 200 år och de kommer säkerligen hålla i 200 till ..tillskillnad från mina jävla rackliga ikeamöbler och ipod som kommer pajja i övermorgon..hejdå

mikebike sa...

ja du har säkert rätt carlifornia. men å andra sidan. vem fan vill ha möbler som håller i fyra hundra år? jag blir trött på allting väldigt fort. dessutom kommer det ju nya ipods hela tiden. man hade blivit tokig om de aldrig pajjade för då får man aldrig tillfälle att byta upp sig... det kan vara så otroligt skönt att skicka iväg en massa gammal skit och köpa nytt.

samtidigt går det där i faser. ofta romantiserar jag hur nice det hade varit att sälja allt. bara ha soffa, köksbord, stolar, säng och en radio. no more no less... sedan kommer jag på att jag måste ha en bärbara dator för att överleva, och internet och trådlöst sådant... och så gillar jag ju att kolla på film så en dvdspelare och en tv... och så är jag ju så van vid att ha ok ljud så en stereo med digital reciever... och en espressomaskin och... japp så var man tillbaks och börjar fylla på. fy fan.

adde sa...

Måste bara flika in med en grej när jag läste din rad "man hade blivit tokig om de aldrig pajjade för då får man aldrig tillfälle att byta upp sig...", mike.
Det var i mitten av 90-talet och alla utom en av kollegorna hade fått ny, liten telefon. Hon hade kvar sin stora och den bara gick och gick. Vid en tidig fika en dag nämnde hon att hon gärna såg att hennes gigantiska lur exploderade eller nåt nån gång så att hon också kunde få en sån där som faktiskt rymdes i en normal ficka. Samma eftermiddag kom hon och förklarade utförligt hur det gått till när hon tappade ner telefonen i toalettstolen!
Jag undrar vad Tage Danielsson hade sagt om den sannolikheten.

Maria sa...

Min mamma har kvar sin kaffebryggare från 1973. (Här bör också flikas in att min mamma är från Småland.) Den är sjögräsfärgad med knallgul filterhållare. Mamma påstår (såklart) att numera finns det inte så bra kvalitet och att allt nytt omkring henne bara går sönder men att hennes Nils Johan minsann består. Jag vet inte ifall det håller. Den kaffebryggaren är en styggelse för ögat och känns lite lätt osäker med elektriciteten. När kan en kaffebryggare med nästan alla originaldelar kvar börja räknas som en antikvitet? (För det finns säkert nån dum konservativ jävel som suktar efter en prima Nils Johan.) Vet du det, Knut?

Cliff Hanger sa...

"Antikrundan" är för övrigt även smeknamnet på en s.k. servicelinje, en busslinje för gamlingar.