När Tage föll ner

Jag tänkte berätta en hjältesaga ur verkliga livet. En riktig ”falling down” som kan vara bland det vackraste jag hört. Jag fick aldrig nöjet att bevittna incidenten själv men har fått den berättad (säkert lagom nyanserad) för mig av ”en som var där”. Det har blivit lite utav en urban legend.

När jag var nitton, tjugo nånting så fick jag anställning på ett lager. Vi kan kalla det Bulten. Där åkte man runt i en truck hela dagarna och plockade bult för sköna trälpengar tills det att musklerna brann, måndag till fredag. Lite utav ett rövjobb skulle man kunna säga.

Chefen för orderavdelningen var ett riktigt jävla as. Ett klassiskt och filmiskt saddosvin. Han gick alltid klädd i ljusa jeans och uppknäppt jeansskjorta. Han hade vitt bakåtslickat hår och matchande bockskägg: Han såg faktiskt precis ut som man tänker sig att djävulen ser ut.

Vi kan kalla honom Ragne.

Varje dag såg likadan ut men kryddades med olika spänningsinslag beroende på vem Ragne var sugen på att tortera just den dagen. Man stämplade in, hämtade sin truck och gick in i Ragnes lilla kontorshytt som låg som en liten barack mitt i lagret med fönster ut mot lagerhyllorna så han kunde hålla koll på sina slavar. Där plockade man åt sig en order ur en hemsnickrad trälåda.

Systemet var enkelt men stenhårt. Man plockade åt sig den översta ordern. Hade man tur var det en med många ”rader” och låg vikt (man jobbade under ett ackordsystem där man kunde nå en viss lönenivå beroende på antalet snittrader) hade man ”otur” så fick man en flertonsorder med jättefå rader som kunde ta en dag att plocka ihop.

Det där med tur och otur var egentligen bara skitsnack för Ragne hade stenkoll på vem som skulle plocka härnäst och kunde om han hade lust regissera ens ordrar så att man fick noll bonus i slutet av månaden. Sån var han.

Alla hatade Ragne. Alla. Vissa klarade honom bara lite bättre än andra.

Det värsta man kunde göra var att fuska genom att fippla med ordrarna och på så vis roffa åt sig en bra order. Det var galet att ens försöka eftersom åkafastrisken låg på imponerande 98%. Ragne hade stenkoll. Och när man åkte dit, då blev det förnedringsfest. Man kunde riktigt se hur Ragne fick ståkuk i sina Levis 501 när han höll sitt brandtal. Han kunde nästan ta till fysiskt våld, boxa på en och så. Inför alla andra. Det var det bästa han visste, att verbalt avrätta en av sina lagerhoror. Big daddy Ragne.

Sedan var man nollad resten av månaden och blev hånad varenda dag. Man var med andra ord ganska sparsam med fusket. Men det kunde räcka med att man gjorde ett litet litet fel så var man rökt. Då blev man kallad efterbliven och fick sin läskunnighet ifrågasatt och det ena och det femte. Helst skulle ALLA höra. Då blev han rejält kåt. Ragne. Djävulen.

Det fanns bara en enda person som helt undgick Ragnes kattochråttalek. En man i 40-årsåldern som jobbat på Bulten i hela sitt liv. Vi kan kalla honom Tage. Han hade inte alla läsk i backen som det brukar heta. Tage bodde hos sin mamma och hade uppenbara problem med sin hygien. Han var mentalt sett lika begåvad som en sexåring och luktade som en kille som sprungit en mara, skitit på sig och sedan gått och lagt sig för att nästkommande dag gå till jobbet iklädd sin nya odörkostym. Han kom till jobbet i nya lager smuts och svett varje dag.

Det var väldigt synd om Tage, helt klart, men det går inte riktigt att tycka om någon som vars kroppslukt gör en kräknödig på flera meters håll (jag skojar inte).

Tage var egentligen ett klockrent offer för Ragnes terror men de bytte aldrig ett ord, mötte aldrig en blick och Ragne messade aldrig med Tages ordrar. Till slut blev jag tvungen att fråga hur det kom sig att Tage undslapp alla tråkningar. Hade de haft en beef?

Efter lite övertalning började en av de som varit på bulten längst berätta.

Det visade sig att Ragne precis som jag trodde hade varit på Tage nåt helt tokigt ett par år tidigare. Han hade sakta drivit honom mot kanten. Kallat honom elakheter och smädat honom brutalt varje dag. Det ryktades att Ragne hade regisserat plockordningen så att Tage drog en skräcklott som på Bulten gick under smeknamnet ”Tibban” (Tibnor: en riktigt tung och värdelös bonusdödare) varje dag under en längre tid. Ungefär lika sannolikt som att princess Madde skulle ringa och tigga honom på grov sex.

Tage teg och tog emot och jag kan känna i varje por hur vansinnet måste ha växt inom honom. Varje dag när Tage tog sin truck skrek Ragne en ny okvädning och flinade njutningsfullt. Tage var hans privata bitch. Hans makaronitermos.

Ända till en dag…

Tage kom och tog sin truck. I vanlig ordning gick han in till Ragnes lilla funbox och plockade till sig en fet Tibnor-order, varpå Ragne alltid lika nöjt med spelad förvåning frågade: ”vad fick du för nåt Tage?”

Denna dagen ville Tage inte plocka mer bult. Han hade fått nog och hans hat hade brännt upp allt vad rationellt handlande heter. Istället ställde han sig i sin truck och körde så långt bort man kan komma på lagret. Där vände han, tog sats liksom och satte kurs tillbaka. Toppade.

Ragne satt på sitt lilla kontor i lugnarn ro. Intet ont anande. Båset hade inga fönster åt sidan. Inte åt det håll Tage nu kom körande från i maxfart, med gaffleln i lagom huvudhöjd på den sittande besten Ragne (åhhh, gud vad jag hade velat bevittna detta). Kursen styrde rakt mot kontorsbåset och det måste känts lätt surrealistiskt när man förstod att Tage inte hade några som helst planer på att bromsa in.

Till slut var det en lagerarbetare som insåg att det vankades blodutgjutelse och skrek till. Något i stil med ”SE UPP RAGNE!!!”. Obegripligt men förståeligt på samma gång kan jag känna. Hur mycket man än hatar någon vill man nog ogärna ha bilden av när gaffeln på en truck penetrerar ansiktet på ens chef på näthinnan när man ska till att sova den kvällen.

Ragne tittade upp och en sekund senare rasade en målmedveten kamikazepilot plus en 2,5-tonstruck in från sidan. Ragne slängde sig åt sidan och lyckades mirakulöst nog undslippa en grov hjärnskada märkt med hans namn. Han fick bara några mindre blessyrer och en kraftig chock. Tage däremot bröt armar, ben och lite till. Ambulans kom och sedan var det gipsvagga i ett par månader för folkets hjälte no. 1. Ragne stapplade skärrad ut ur den brasved som fram till för en minut sedan varit hans kontor. Han gick hem för dagen. Extremt omallig till mods.

Flera månader förflöt och sedan var Tage färdig att börja jobba igen. Ragne gjorde aldrig någon anmälan och av någon anledning var det aldrig tal om ifall Tage skulle få behålla jobbet eller inte. Min fantasi räcker inte riktigt till för att illustrera hur tryckt stämning det var på lagret den dagen och alla måste ha väntat på en rejäl showdown. Men alla reaktioner uteblev.

Tage hade försökt mörda Ragne med sin plocktruck. Han hade visat sig kapabel att sätta ner foten och jag minns att jag i de perioder jag hatade Ragne allra mest brukade fantisera om hur det måste sett ut. Just då hade jag nog betalt bra för att få Tage att köra en favorit i repris så att säga.

I alla fall, efter den dagen bytte Tage och Ragne inte ett ord. Inte en blick. De fanns inte längre för varandra. Ett slags tyst samförstånd. Vackrare än så blir det knappt.

Inte ens Jan Guillou hade kunnat komma upp med ett sådant hjälteklimax.

Morgonstund har bly i mund

Iallafall om man bor på sawstreet i Majorna. Imorse vaknade boende i området till en vinjett av en semiautomatiskt avfyrad kulsvärm från en automatkarbin (min gissning ak5). Klockan var runt halv sex. Det är lite udda kan man tycka.

Vad ända in i helvete kommer det sig att Majorna gått och blivit Hisingen.

Så jävla onödigt att göra en drive-by när pizzerian är stängd. Muppigt. De hade åstadkommit mer skada med en gatsten och bra mycket mindre snuthetta. Jag fattar inte dealen.

På film hade en hård pastafet maffioso med permanent skäggstubb och purken attityd kommit in, bestället en Calzone med extra mycket ost och sedan betalat med ett kulhål i pannloben och dricksat med ett par rundor i torson på pizzabagaren. The End. Men nu ska det hålla på och skjutas för tomma bänkrader. Det är bara tröttsamt.

Grislunch

Idag gjorde jag något helt stört på lunchen. Jag beställde Wienerschnizel med pommes på en sunkig kinakrog som heter Sun Wall. Galet. Att beställa klassisk truckermiddag på kinarestaurang. Närmre rysk roulette än så kommer man fanimej inte. Det är som att tigga om en session akutdiarré.

Mitt namn är mister Risky Business. Men jag klarade mig (tror jag). Tack till Doktor direkt får jag väl säga.

Det som landade på en tallrik framför mig skulle fått alternativet "föda" på kanske först tionde gissningen. Det är nog inte ofta nån idiot beställer in det. Frågan är varför de erbjuder det ens. Det såg ut som nåt de fick damma och av ordentligt innan de serverade. Troligen har de legat längst ner i frysen sedan kineserna tog över lokalen för kanske 30 årsedan. Köttet var läckert grått som självdöd grisvävnad och hade torrsprickor rakt igenom ströbrödskalet.

Shit, jag känner hur min gomspene kittlar upp kräkreflexerna i brygga nu. Jag bryter här. Klart slut.

Spännande

För första gången väntar jag med spänning på nästa rapport om BB-linda. På riktigt.

Jag och en kollega (A) har diskuterat lite kring vad Linda kommer börja dejta för kötthuvud nu när Fadde är passsé.

Två högintressanta samt fullt rimliga alternativ har kommit upp. Det intressanta är att vi är fullt enade om att näste man sitter på en fet påse cash. Lustigt.

1. Linda träffar nån svintät lame ass övervintrad östermalmssingel ala charlotte pernellis (eller vafan hon heter) snubbe som bara blir så jävla pussywhipped och köper en villa i djursholm och börjar knulla fram hänt i veckan bebisar direkt.

2. Alternativt kommer hon köra en Anna-Nicole och träffar nån riktigt gammal och/eller äcklig jävel med sjukt mycket deg som hon knullar ihjäl i media. Sedan blir hon en slags vattenstämpel i all kvällspress pga en skön arvstvist som i sin tur löses genom att BB-linda blir ihop med den sörjande sonen.

Så vad säger ni, vilket blir det? Fler förslag?

Istället för gåbortchoklad

Jag kom just på en lysande idé appropå det här med dasspapper.

Jag tycker att det är dags att byta bort de gamla tjatiga gåbortpresenterna iform av After Eight och Alladinaskar mot toapapper. Ska man på videokväll kanske det räcker med en singelrulle eller dubbelpack. En större middag kanske kräver ett sixpack och vid födelsedagar, bröllop och olika jubileer... ja, då åker "balen" fram.

Det är fanimej en bra present och fin handling. Sann vänskap. Att komma med en bal visar att man är redo att ta en kula i och med att värden/värdinnan slipper det där känsliga inköpet vid nästa handling.

Storslaget Mikael, banne mig storslaget.

Euroshopper is not the shit

Jag gjorde bort mig härom dagen. Igen. Som den amatör jag är.

Jag var och handlade och kände att notan sprang iväg en smula. Därför hamnade jag i vankelmod när jag kom till avdelningen för toapapper.

De som följt bloggfrossa ett tag vet att jag klassificerar toapapper som ett s.k. "känsligt inköp" eftersom det signalerar bajsnödighetsnivån hos konsumenten, vilket jag tycker är genant. Jag har tidigare gjort en analys och kommit fram till att 4-pack "Ekonomitoa" är det i särklass mest diskreta och samtidigt det ekonomiskt sett skonsammaste pappersinköpet. Perfekt kombo.

Edet maxi är egentligen det allra bästa pappret om man ser till dryghet men signalerar lite väl mycket lyxbajsare för min smak. Dessutom är det i mastigaste laget att behöva bända upp 35 spän för fyra stackars rullar. Även om de håller sjukt länge.

Iallafall så greppade jag ett paket Edet maxi eftersom det billigare Ekonomitoa inte fanns att tillgå. Då såg jag att på hyllan intill såldes Euroshoppers åttapack, en klassisk size och dessutom till det ringa priset av 9.90 kr. Damn vad det knep i snåltarmen så jag ställde undan dyrfyrpacket och förnedrade mig själv med ett åttapack. En affär som snart skulle visa sig vara en riktig loserdeal.

När jag kom hem och slet upp en rulle kunde jag riktigt känna hur löst rullat det var. Jag kunde till och med se luftrummet mellan varje lager. Så dumt. En rulle håller i snitt till 2,5 besök en dålig dag. Det är idioti och sämre än Eldorados papper till och med. Måttligt kul att köpa dasspapper där mängden papper i varje rulle inte överstiger mängden papper i själva rullarna.

Så gott folk. Passa er. Euroshoppers dasspapper går fett bort. Det borde nästan vara straffbart att producera såna "skitprodukter".

Mandelkubb

Är det någon mer som minns mandelkubb?

Härom dagen kom jag att tänka på fikabrödet från svunna tider och jag kunde riktigt känna hur torr jag blev i munnen. Jag har inte kommit i kontakt med sattygen på många herrans år nu. Som tur är.

De torra stackarna är laddade med endast dåliga värden. Så värdelösa att jag blir förbannad bara jag tänker på det. Hur kom man på det från början. Vad var syftet egentligen. Det kan inte ha varit gott för gott är ett ord som knappast bör nämnas i sammanhanget. Frågan är om det fortfarande existerar.

Jag minns att jag alltid blev lika besviken när det vankades fika och allt som fanns till bjuds var torra mandelkubb. Som när påsen vid barnkalasens fiskdammssessioner var visade sig vara fyllda med frukt, russin och annan nyttoskit. Antiklimax. Ändå pressade man i sig mandelkubbskiten och så satt man där som en levande smul- och konfettikanon. Att bälga i sig saft hjälpte föga. Ingen fukt i världen rådde på mandelkubbstorrhet (som i sig bryter mot alla fysikaliska lagar). Ett fikabröd från helvetet helt enkelt.

Men, nu har jag kommit på en sjukt bra idé som bygger på ett seriöst användningsområde.

Istället för sandsäckar borde man dämma upp med mandelkubb vid översvämmningar och omfattande vattenläckor. När New Orleans låg under vatten borde man flygbombat med mandelkubb för att sedan skicka in hemvärnet och bara plocka upp skiten. Busenkelt. Japp så är det, svaret är alltid mandelkubb när man vill råda bot på fuktrelaterade problem.

Wienerbröd, vaniljbullar och gifflar i all ära. Jag visste väl att bagarna skulle ha ett finger med i det stora spelet de med.

Gott nytt

Så är 2006 näsan slut.

Sitter och letar på internet efter en manual på slipsknutar. Jag lär mig aldrig. Det är en kunskap som vägrar sätta sig. Det är för miug helt oförståeligt hur man med några enkla trix och handrörelser lyckas knyta en fet maffiaknut... men jag ska inte ha en bred ändå. tycker det är snyggare med smala.

Hinder numero två är att slipsaset ALLTID blir för kort. Jävligt hett när slipsen slutar i höjd med solarplexus. Då ser man retarderad ut oavsett vad man har på sig i övrigt.

Jaja, vi ses igen när raketerna skjutits av och marschallerna slocknat och champagnen försvunnit ut ur kroppen. När året är nytt och fräscht.

Gott nytt år på er alla. Över och ut.

112 - chill out

Mycket märkligt.

Igår kväll rasade (märk väl: kvällspresslingo) en brand längre upp på gatan. Det var alldeles tyst och öde. Jag ringde 112. Efter kanske tio signaler svarade en trött jävel med mat i munnen. Vaffan håller de på med undrade jag. Tio pers skulle lätt hinna brinna ihjäl medan de sitter och fikar bulle på larmtjänst. Iallafall. Lätt upphetsad sa jag att det brann för fullt i mitt kvarter.

Old news föklarade telefonistmähät, brandis var redan på g. Det var bara i återvinningsstationen. Mycket riktigt, men det ligger i tät anslutning till det vi i Majorna kallar landshövdingshus och de brinner bra som fan.

När farbror röd väl kom åkande var det inte alls med den dramatik som jag hade önskat. Jag hade förväntat mig blåljus, sirener, stegbilar och fet snutbackup. Istället kommer en trög minibrandbil med en samling sura chipsfeta brandmän. Inte alls så där pigga och släcksugna som man gärna får för sig.

Jag stod på balkongen och spanade intresserat. Fan nu skulle det väl ändå bli släcka av. Men inget hände. De hoppade ur bilen lite lojt och eftersom det är december vilket betyder kyla i vår klimatzon (även om spanjackerna har det kallare i år) så var min uthållighet inte tillräckligt för att invänta att de skulle börja spruta vatten. Snacka om att bli blåst på konfekten.

Här engagerar man sig och ringer till och med 112 (trots att branden inte skulle kunna sprida sig ända till mig). Då förväntar iallafall jag mig ett visst mått av action. Fan, jag blev så sur. Jag hade lust att dra på brallorna och springa upp till dem och be så hemskt jävla mycket om ursäkt för att "hjältarna" blev tvungna att avbryta innebandyn för en sådan här skitbrand.

Fy fan för brandmän. Ska en halv stadsdel behöva brinna ner för att man ska få se dem jobba lite.

Systemet dagen innan nyår

= Köa 50 minuter för några simpla flabbor vin.

Jag har varit för att behålla Systembolaget. Har känts rätt schysst med sådant utbud under ett och samma tak. Idag fanns inte ens utbudet. Hyllorna gapade tomma som i öststatsbutiker, människor köade som om det vore dags för matransonering.

Bryt monopolet nu för i helvete.

Jag vill aldrig mer uppleva det jag upplevde på systemet idag.

Nu blir en Mikael trött igen...

Min kolllega (RG) vet hur man retar upp mig. Fort som fan.

Imorse skickade han en länk. Till den outtömliga källan för äckel och hat. En artikel i Aftonbladet.

Jag vet. jag har tjatat om det och det är bara att sluta läsa för att slippa. Men det är väl min självspäkarådra som bara gör det omöjligt att låta bli. Särskilt när man vet att man ska bli serverad sådär viktig, matnyttig info som får det att rusa i hjärnan och susa i öronen resten av dagen.

De har gjort det förr, nu har de gjort det igen och de kommer nog att lyckas överträffa sig själva ännu en gång. De kör "Kickispåret".

När "Kicki äter korv" och när "Kicki super till" ja då kan vi luta oss tillbaka och njuta av att det inte har hänt någonting av vikt i hela världen. Inga bilbomber i Irak, inga tsunamis, inga villainbrott, inga shockhöjda energipriser. Ingenting. Nada.

När Kicki viker ut sig - då är världen lugn och fin.

Den här gången lyckas de nog ändå överträffa sig själva. En artikel (av ungefär samma textomfattning som vid ett mördargripande) med tillhörande bild där Kicki berättar att hon valt att fira nyår själv. Det är fan inte lätt att hitta ämnen med så lågt nyhetsvärde. Särskilt inte med tanke på att samma tidning redan stått för följetongen BB-linda (inkl. Fadde-mongot). Men på nåt sätt lyckas de gång på gång. Imponerande och äckligt på samma gång.

Jag var tvungen att skriva till ansvarig "journalist" Niklas Strömberg på Aftonbladet och fråga den klassiska hur-känns-det-frågan:

---------------------------------------------

Hur känns det

...att vara en så skicklig journalist?

Det är få förunnat att kunna sänka lägstanivån ytterligare. just när man trodde att nu fan har aftonbladet gått och toppat, tagit position och visat hur man skapar nyheter av händelser med lägre nyhetsvärde sin egen morgontoalett. Mycket mindre intressanta till och med.

Fy fan säger jag bara. Grattis killen. Du har lyckat med en bedrift likvärdig att stoppa tideräkningen.

Kicki firar nyår själv. Hur kändes det att komma och få fläka ut den egentligen? Snälla svara på det. Jag vill verkligen veta.

---------------------------------------------

Man tror att det är på skämt just därför skrattar flabbet i halsen för man inser snabbt att på andra sidan trycksvärtan sitter nåt mongo till chefredaktör och godkänner att löpet befläckas av larmet att Kicki Danielsson, en av jordens i särklass mest ointressanta människor ska fira nyår själv. För att hon valt att göära det dessutom. Viktigt.

Det är fanimej en provokation mot alla människors intelligens. Såna artiklar borde bestraffas med nackskott. Rakt av.

Hör du det Nicke!

GOD JUL

Till alla som läser bloggfrossa. Det är ni som gör det kul.

Jag har varit lite halvkass på att skriva under hösten men börjar faktiskt få känn på en nytändning nu.
Sweet!

Så god jul som fan till eder alla.

Det är nåt i bilden

...som gör mig väldigt deppig.

Fick den skickad till mig av en kollega (R2) idag. Han hade suttit och småflabbat åt den hela dagen sa han, utan att riktigt veta varför. Han frågade om jag förstod det roliga. Nej, det gjorde jag inte. Brolin, varför blev det så här egentligen.

Vad är det man brukar säga nu igen... hmmmm... jo, just det: "Upp som en snurrande raket och ner som en påse..."

Nåt att tänka på för Chrille Fuglesang kanske.

Julskinkan har rymt

Men vad fan gör han dansandes i bara kallingarna... Borde han inte ligga på ett bord med ett äpple i pajhålet. Det är ingen stil på julegrisarna längre.

Det är gissningsvis en bieffekt av tv4-satsningen "bonne söker bitch"

Årets citat - alla kategorier

– Jag har funderat mycket på det som hänt, men har svårt att se att jag skulle ha kunnat handlat annorlunda.

Anna Sjödin - dömd för att först ha kallat en vaktjävel för svartskalle och sedan med sin graciösa brottarhållning bonkat på den samme vid en spritfylla på sossepuben Crazy Horse tidigare i år.

Jimmydiss väcker ont blod

Uppdatering:
Idag blev jag varse om hur sinnessjuk Jimmy Nordinidolisering kan bli.

Min kollega R blev först lätt irriterad av det faktum att jag dissade "multibegåvningen" Jimmy Nordin. En stund senare kom kravet om återlämnande av skivan jag fick för ett tag sedan och sedan hot om att R:s kusse A skulle lacka ur nåt alldeles tokigt.

Det hela slutade med att jag fick ett msn-meddelande där R önskade mig att JN skulle hämnas oförrätten genomn att använda metoden jag beskrev i filmscenen från "Spun" häromdagen. Att jag skulle få ett sexpack kultstött rakt i nobben.

Det var då jag ringde och bokade madrassead svit på rättspyk åt "kussarna".

Stoppa pressarna goddämit

Saxat ur Önrsköldsviks Allehanda:

Förolämpning polisanmäld

En man i 70-årsåldern från Örnsköldsvik har polisanmält en annan man för förolämpning. Enligt 70-åringen har den andra mannen förolämpat honom genom att ha sagt; ”Du är tokig. Jag ska hämta en bil och köra dig till Sundsvall”.

Knivskarpt.

Nu snackar vi om att leverera nyheter. Både samhällsrelevans och underhållning i ett. Som en roman med flera nivåer. Där har drakarna något att lära må jag säga. Aldrig har Aftonbladet imponerat så.

Se det live >>

Framgångssagornas ultimata motsats

Allas våran Jimmy "Kulpopparn" Nordin har bytt bana (igen).

- Det är mycket roligare att virka mössor än att slita med en massa träning i ringen, skriver Jimmy i ett uttalande. Thattaboy! Fantastisk vinnarinställning om ni frågar mig.

Killen har provat allt måste man väl ändå kunna säga nu.

Han har hystat kula på (svensk) elitnivå, skrivit egen "musik" som alla utom han själv (och min arbetskamrat R + kusin) verkar skämmas för. Han har försökt omsätta dildos och kukringar till ekonomiska medel via nätet. Kosttillskott är ytterligare en skön business som inte heller den verkar ha genererat det där man till vardags brukar kalla "det stora breaket".

Allt Jimmy har tagit sig för har ackompanjerats av uppmärksammade spritfyllor, stök och en längtan efter bekräftelse. Fast inte på klassikt rock 'n rollvis.

Vi får hoppas att syjuntan är "Jimpas" grej - på riktigt.

- Fast ölhallarna får han nog allt låta bli, som J-man själv skulle ha sagt.

Koolaste filmscenen ever

Diskuterade hårda filmscener med en kompis härom dagen och började tjabbla om vilken filmscen som innehåller mest procent "skön badass" i filmhistorien, men samtidigt lyckas behålla den där sköna magkänslan och göra att man flabbar snarare än äcklas.

Inte scener somnär Michael Madsen i Reservoir Dogs plågar den stackars snutstackarn är . Vissst den är jävligt ond. Men helt utan hjärta. Utan själ. Jag är ute efter lite mer hårdkokt bääd mavvafacker-varning. En sån där hård jävel man aldrig skulle kunna bli, men om man skulle bli det, skulle det vara just en sådan.

Dirty Harry ligger ju bra till med sitt ihopbitna "Hey punk... ". Det är hårt så det förslår men ändå han känns lite för traditionell. Samuel L Jackson i Pulp Fiction när han fäller sin bibliska dödsdom över några stackars surfarkillar, eller varför inte scenen där Charles Bronson i Death wish 3 sitter och äter en fridsam middag med ett par pensios när han plötsligt hör hur buset utanför går hårt åt hans bil. Bronson går ut och blåser hål i allihop för att sedan gå tillbaka in och fortsätta med sin lammgryta som om han bara besökt herrarnas.

Visst visst, allt det där är storlsgna scener men jag lyckas inte komma på något som mäter sig med en kort sekvens ur J. Åkerlunds katastrofalt misslyckade skitfilm "Spun". Hela filmen suger grispitt men där finns några sekunder som satt sig som ett gåshudstäcke över hela krppen. Det är scenen när en skön affepundare i vit cowboyhatt kortärmad jeansskjorta (om jag inte missminner mig) spelad av Mickey Rourke kommer in på en bensinmack för att handla lite "förnödenheter". Framför honom står en ung latinokille och smädar kassörskan - kallar henne hora och andra trevligheter.

Till slut tröttnar Rourke på killens attityd och säger typ "Hey..." och när det kaxiga aset vänder sig om för att börja jiddra så möts hans ansikte av ett sexpack öl som Rourke liksom kulstöter fram. Burkar flyger och far som innehållet i nån fetstuffad pinjata och killen ramlar chockad omkull och blir tjockt manglad av Rourkes snakeskinboots en liten stund. Så gött åt honom. Dagens hjältenominering på den. Det är så att man önskar att det var en själv.

Fy fan vad hårt att toknita ett sånt där tjafsigt avskum med sex burköl - pang - rätt i fejjan. Brutalt men samtidigt sådär skönt rätt. Bonuskredd för överraskningsfaktorn.

Frågan är om jag glömt nån scen som är ännu bättre? Jag kan inte komma på nån iallafall. Hjälp mig!

Fyndigheter

Jag promenixade förbi Göteborgs tinnitusförening häromdagen. De kallade sig för "Värkstaden". Fy fan vad fyndigt, tänkte jag surt.

Sedan kom jag att tänka på vad roligt det skulle vara om man ringde dem och möttes av en telefnsvarare: "Hej och välkommen till Göteborgs tinnitusförening, vi kan för närvarande inte ta emot ditt samtal men var god lämna ett meddelande efter pipet".

...hahahaha PIPET.

Fy fan vad fyndigt, tänkte jag glatt.